Ibland får jag ont i tänderna av glädje. Det är tex när jag tänker på min lilla bloggfamilj, som jag kallar min länklista på den här bloggen. Länkar till några av mina absoluta favoriter. Det är så konstigt att man kan känna sådan kärleksfull värme för ett gäng personer man aldrig träffat (förutom några klart lysande undantag). Man blir stolt när någon nämner dem, och känner äganderätt när någon annan bloggar om dem. Och blir jäkulskt förbannad om någon kritiserar dem. Ja, precis så som det är med en familj.
Jag inser att detta förmodligen inte är särskilt normalt och heller inte besvarat. Men jag känner det ändå. Och det är fint tycker jag. Jag önskar att jag kunde bjuda er alla hem till mitt hus på en sjudundrades brakfest. Ja, alla mina trevliga bloggläsare för den delen, för jag misstänker att vi skulle ha grymt kul!
Nu kan jag ju inte det. Men någonting jag kan inbjuda några till är ett releaseparty på söndag. Bells släpper EPn Everything is going to be alright! På Cafe Station i Umeå klockan 19.00. Bells spelar såklart och jag och min karl kommer att uppträda med några jullåtar för er och sedan är det mingel och glögg och hela faderittan.
Ta med er några vänner och kom och adventsmys med oss!
11 svar
å det tror jag med.
att vi skulle ha grymmans kul på brakfest 🙂
och om jag hade bott aningens närmare än femton timmar bort från där du bor hade jag stassat upp och anlänt!
vill ju höra clara sjunga 🙂
shopoholic: ja, det är nog lite både ock det där 🙂
Jessica: Ja, det är ju så gott!
Fatima: åh, grymt! Jag älskar Indien, även om det verklgen förstörde min mage!
Evis: ja, och det är en sådan mysig känsla!
Emanuel: hah, ja lite i längsta laget! Det var så lite så 🙂
Katarina: Det är gratis så det är bara att komma förbi 🙂
Kajsa: Åh, min lilla pluttis! Vad glad jag blir jag är gärna din extrasyster. Hur sjukt det än kan låta. Kyss och godnatt min vän!
Sara: Åh, ja, ska se om jag kan lägga upp det kanske 🙂
Tackar för inbjudan! Lägger till den vanliga kommentaren om avståndet, lite synd men så är det.
Hoppas ni får det underbart tillsammans!!
Hade gärna kommit och sett er sjunga.
Raring. Jag har funderat så länge på att skriva ett liknande inlägg. Liksom för att förklara min glädje över att jag har er, min bloggfamilj. (För jag tänker också alltid på er som det!) Men jag har inte kommit mig för riktigt. Kanske för att det skulle kännas konstigt att säga hur mycket jag tycker om er. För att jag är räff att någon ska tycka att man är knäpp. Men jag har ganska lätt för att säga att jag tycker om människor. Stt jag älskar dem. För jag älskar verkligen mina vänner, de som står mig nära. Och du, och Annika, är verkligen två personer som jag fast jag inte känner er sååå väl, insett att jag bara känner sådan värme, glädje och systerskap för. Jag älskar er för att ni är så rara människor. För att ni alltid finns där. Ni är de där systrarna jag har aldrig haft men som jag alltid velat ha. De systrarna som om jag skulle haft dem, skrivit små lappar till med roliga saker och ritat hjärtan och små monster på och lagt på era skrivbord. Jag hoppas att du tar det på liksom rätt sätt. Men Clarisen, jag räknar dig som min älskade syster och kompis. Tack för att du finns.
Låter trevligt, är det bara att gå dit eller ska man köpa biljetter nånstans?
Vilken ära det då är för mig att ligga på den listan! Och du vet ju att det är ömsesidigt.
Umeå är tyärr en aning för långt bort… Men lägg ut en liten film, vettja, så vi får se hur det var!
Precis sådär känner jag för min ”friends list” på LiveJournal. Jag har inte bloggat på svenska så länge att jag hunnit få riktigt den sortens relation till andra bloggare än.
åh…förstår precis vad du menar! Du satta precis ord på det.
Själv kommer jag att få fira första advent i Indien. Gillar ju landet, men under december kommer det ändå att kännas extremt långt bort!
Jag vill också dricka glögg 😀 imorgon är det premiärdags, första advent o allt
…eller det kanske är jag som bor långt bort?!
Vad mysigt det låter! Synd att du bor så långt bort…