Sjukt mörkt och suddigt och grynigt.
Men det var ändå fint ikväll på bönegruppen.
Vi var hos mig och åt blåbärspaj!
Idag höll jag i undervisningen och jag pratade om meningen med livet och våra särskilda gåvor som vi fått av Gud!
Sedan gick vi ett varv runt bordet och sa några specifika gåvor som vi tyckte att de andra hade. Några är fantastiska musiker. Några är fantastiska lyssnare. Några är bra på att se folk som mår dåligt och hjälpa dem.
Sedan utmanade jag alla att de imorgon skulle öva på precis den grej som var deras gåva, låta någon annan människa få nytta av den och nästa vecka redovisa resultatet.
Jag försöker vara en görare inte bara en hörare. Det är lättare sagt än gjort.
Undrar vad jag ska göra av min gåva?!
Vad gör du med din?
5 svar
H: Om du bor i Umeå är du hjärtligt
välkommen 😀
Ika: jamen, det låter ju bra 🙂 härligt! Jag försöker också göra sål…
Hanna: Åh, ja, vad fint! tack så mycket!
Hanna: Vad kul att du gillar layouten. Ja, och jag har blivit sjukt välsignad med vår bönegrupp!
Åh vad jag önskar att jag var med i Er bönegrupp! Jag längtar efter en sådan gemenskap, ni verkar ha det så mysigt. Det är en gåva från Gud, njut av den!
Gillar nya layouten också, särskilt ”tala ut”.
Jeg tror min gave er å se mennesker, og jeg har også tenkt ”hva kan jeg bruke det til”. Og jeg tror det bare er at jeg må si fra at jeg ser dem. Og kanskje spørre hva mer de trenger, enn å bli sett. Som regel holder det ganske greit at man faktisk blir sett:)
Jeg liker bloggen din. Den er alt jeg liker, kristendom, feminisme og mote. (Det er sant det som står i headern din.)
Jag utmanar mig att göra saker jag egentligen inte vågar. Hm, jag vet inte om man kan säga att det här är npgot jag gör med min gåva, men det är något av ett valspråk i mitt liv. Det handlar om att göra saker jag vill, även om de skrämmer mig. Som att sjunga solo inför publik. Som att tacka ja till skrivjobb även om jag dras med prestationsångest och mindervärdeskomplex. Att inte låta onödiga nojor stoppa mig, helt enkelt. För hur sjukt läskigt det än kan vara att möta sina rädslor, att kasta sig ut i det okända, så växer man så enormt av det.
det där både ser och verkar så mysigt att man skulle vilja vara med. fint att höra!