I veckans avsnitt av Wollin & Clara pratar jag om Bianca Ingrossos upplevelser av att vara en vanlis och om mina egna upplevelser av att vara en kändis. Malin tycker att jag läser konstiga böcker och att jag eventuellt också är snål.
Vem av oss identifierar sig med en sugga, vem vet mest om Depp-Heard rättegången och vem har tagit fan i båten och måste ro henne i land?
18 svar
Ni är så roliga, jag skrattar sp tårarna sprutar!
En till ”ful finne” här som skriver. Jag lyssnade på avsnittet om Sanna Marin innan och skrattade till emellanåt för en del formuleringar var väldigt roligt formulerade. Så där som de allra elakaste elakheterna oftast är. Det är så som mobbarna får folk med sig. Du har ju skrivit och sagt tidigare att du inte tänker be om ursäkt för nåt du uttryckt eftersom det är så väl genomtänkt. Var det här verkligen det? I verkligheten om nån kompis skulle bete sig som du och Malin gjorde så skulle jag nog långsamt dra mig ur vänskapen. Kanske säga nåt vagt om att jargongen sårar mig ibland, men då skulle jag ju göra mig själv sårbar, så antagligen inte säga nåt alls. Nu är vi ju inte vänner, du och jag, så det behöver ju inte bli nån process direkt. Jag kan ju bara avstå att lyssna/läsa. Det är ju inget som du blir ledsen över förstås, du har ju triljoner följare. Och så är du ju snygg! Det har både du och Malin konstaterat att ni är. Och slagit fast att det är viktigt. Så då behöver man säkert inte vara ledsen över nåt. Eller be nån om ursäkt. Tur att ni inte är fula.
Moi!
Jag har inte hört avsnittet ifråga, men blev nyfiken och läst kommentarerna därunder. Någon ställde frågan om hur ”vanliga svenskar” ser på Finland. För att bidra med lite andra tankar tänkte jag, som vanlig svensk, berätta lite hur jag tänker.
Jag är smålänning bosatt i Skåne. Extrem-sörlänning, då kanske. Jag har aldrig varit i Finland. Min bild av finländare (heter det så?) är att de/ni är väldigt vackra. Svala, liksom. Och jordnära. Inte massa trams och babbel i onödan, typ. När amerikaner förundras över ”scandi-stilen” så är det finsk design jag tänker på. Avskalat, ljust och svalt.
Och namnen! Det finns så otroligt många vackra finska namn! Jag arbetade väldigt kort på en förskola som hade en finsktalande avdelning (Lankarulla) och alla där hade så väldigt sagolika och finklingande namn.
Om någon sitter inne på något toppentips angående vad man inte får missa när man turistar i Finland tar jag tacksam emot det 🙂 Kiitos!
Du har tidigare pratat om att du inte vill be om ursäkt förhastat då du formulerat något du länge grunnat på. Hur länge hade ni grunnat på det ni sa i avsnittet om Sanna Marin? Hur länge är det värt att stå fast vid att man ”måste få skoja” då människor uppenbarligen blivit ledsna av vad ni sagt? Jag förstår att ni inte kan vara alla till lags, men har ni försökt förstå den kritik som riktats mot avsnittet?
Det är klart att dina läsare har höga krav på dig, många som följer dig tilltalas av att du uttrycker dina värderingar. Du har byggt upp ditt brand kring det. Det är klart att dina läsare reagerar då du plötsligt hejar på Malin Wollin och går rakt emot den image du tidigare jobbat på. Hoppas det är värt det. Hoppas Aftonbladet betalar bra.
Ps. Man måste inte ta fan i båten. Det finns bättre resesällskap.
Jag har i varje fall grunnat väldigt länge på dessa frågor.
1) Får man skämta om allt?
Ja självklart för vad är alternativet?
2) Behöver den man skämtar om tycka att det är kul?
Självklart inte
3) Ska man be om ursäkt även om man inte tycker att man gjort någonting fel?
Nej, för då är ju ursäkten ändå inte värd något
4) Vem är ansvarig för ens känslor?
Man är själv ansvarig för sina egna känslor.
Ni som är kritiska har rätt till era åsikter – men jag har också rätt till min åsikt. Och jag kommer inte be om ursäkt för att jag skrattade åt Malins skämt. Det är faktiskt helt orimligt. Och nu är det färdigdiskuterat.
Jag är också trött på att diskutera detta nu.
Och nedanstående är absolut inget illasinnade/ilsket menat, och inte heller relaterat till poddavsnitt eller skämtande.
Men en av dina meningar fick mig att fundera: Du tänker att man har ansvar för sina egna känslor. Vet inte om du vill utveckla hur du tänker? Jag har aldrig tänkt att någon är ansvarig för känslor – de bara kommer?
Men att man vill hjälpa någon i sin närhet som är ledsen. Det kan ju vara en närståendes dödsfall, att man blivit av med jobbet, man har blivit slagen av någon, blivit mobbad, vad som helst. Och när man är ledsen lindrar det SÅ mycket med tröst, medmänsklighet och empati.
Det betyder inte att jag tycker att varken ”den ledsna” eller ”tröstaren” har ansvar för någons känslor. Bara att världen känns som en bättre plats när människor är snälla mot varandra. (Jag har alltid förut tyckt du verkat empatisk både i blogg och kommentatorsfältet vilket gjort att man mår så bra av att läsa här)
Men jag är nyfiken på hur du tänker. Något om att man kanske ska lära sig att hantera händelser utan att känna på ett särskilt sätt (terapi?) kanske?
Det där blev kanske lite konstigt ensamt. Min kommentar var ett svar på en nu borttagen kommentar att jag borde lyssna innan jag tycker till (ungefär).
Jag ska släppa det här. Jag kanske inte förstod intentionen. Jag brukar egentligen inte vara så mycket för formatet ”prat-podd” (min grej är mer typen dokumentärer, spanarna så att säga) men lyssnade nu för att den kom från dig, vars blogg jag uppskattar mycket och tänkte det kunde var trevligt att lyssna på.
Jag kan bara konstatera att ”prat-poddar” inte är min grej (vet knappt vilka kändisarna ni pratade om är t ex 🙂 ), vill hoppas att du inte menade att göra någon ledsen (tror jag egentligen inte du ville) och fortsätta läsa bloggen som jag har behållning av.
Jo, jag har absolut lyssnat på båda avsnitt och blev ledsen/fick klump i magen.
Men jag förstår kanske inte. Jag får verkligen känslan att Malin vill vara lite elak och du bara skrattar. Jag vill dock inte tro att det är så!
Däremot har jag inte läst något instagraminlägg med gråt-skrattemojis.
Intentionen från början var väl förhoppningsvis (!?!?) inte att vara elak mot Finland/finländare men kommentarerna i ditt förra inlägg om podavsnittet där ni säger att finnar är fula tyder ju på att många har tagit illa vid sig, känner sig ledsna, sårade, besvikna och ja, kränkta (som har fått en ful klang i alla sammanhang, FÅR man någonsin vara kränkt?). Varför inte backa och be om ursäkt då samt förklara att man inte menade något illa? Istället spär ju Clara på och säger ”det får ni tåla” och sedan ”jag som norrlänning/bloggare/feminist får minsann också utstå fördomar”. Malin Wollin la ut en bild på sin instagram igår där hon skrev ”har man kommit för en ursäkt så har man kommit fel” eller något liknande och Clara la ut en bild där det stod ”ni kommer få så mycket hat nu” följt av en massa glada gråtskrattande emojisar. Malin sitter också och skrattar åt sig själv och sina ord i senaste podavsnittet. Alltså VA? Nu börjar man ju nästan tro att intentionen VAR att vara elak? Okej? Vilken otrolig sandlådenivå att sitta och SKRATTA åt folk som är ledsna. Man kastas tillbaka till mellanstadiet och mobbingen som förekom där. Det hade ju varit enkelt att bara förklara sig och be om ursäkt/säga förlåt. En ursäkt sitter alltså SÅ långt inne?
Jag har alltid tyckt att det är hisnande med folk som säger att någon är ful. Nu är det ju inte så ofta det händer, inte efter att jag gick ut 5:an ungefär, men ändå. Jag föreställer mig alltid att den som säger att någon annan är ful måste ju själv vara väldigt säker på sitt utseende och anse sig vara otroligt snygg. Var därför tvungen att googla denna Malin Wollin då jag inte kände till henne sedan tidigare. (Lyssnar på podden för att jag tycker/tyckt mycket om Claras blogg) Såg några bilder och kände väl mest….. ”jahapp….????……”
MEN det som fick mig att gapa av förvåning och utstöta ett förvånat skratt var faktiskt att denna Malin Wollin tydligen skrivit en krönika för bara någon vecka sedan som handlade om…. håll i er nu ……… rasism!! Oh the irony :’)
Man va?! Sitter de och skrattar åt att folk blir ledsna?
Hur är det ironiskt att säga att människor är fula? Mena att de är vackra då? (Själva videon har jag inte sett så jag har ingen aning om deras utséenden och tycker inte heller det är intressant)
Be om ursäkt kanske man inte behöver göra(?) men hade jag gjort någon ledsen hade jag åtminstone sagt ex: ”det var inte meningen att göra dig ledsen!”
Det kan sätta sig SÅ djupt att få en nedsättande kommentar om sitt utseende eller annat med för den delen!
Maja, lyssna själv på podavsnitten om du inte redan gjort det och läs ffa kommentarerna till inlägget om podavsnittet. Rätt många som blivit ledsna där och Clara kontrar med ”lite får man tåla” och sedan lite whataboutism på det. Tycker många ändå sakligt har förklarat kring historien/relationen Sverige-Finland men det biter inte. *Det äÄääÄr Ju SååÅ ROLiGT näR nåGOn iNte Ser UT sOm OsS eller PratAR soM oSS tihi tihi*
Det var på instatories som skrattemojisarna publicerades. I det senaste podavsnitet läste Malin upp det hon själv sagt som publicerats i den finlandssvenska tidningen och gapskrattade åt sig själv över hur fyndig hon är. Sedan publicerade hon en länk till podden på instastories med texten ”har du kommit för en ursäkt har du kommit fel” eller något liknande, minns inte ordagrant. Återigen total nonchalans mot att hon sårat folk. Känslan var lite ”hihihihi dom tog åååt sig, fan vad löjliga dom ääääär hihihihihi”. Har du passerat mellanstadiet så kan du säkert känna igen dig i jargongen.
Varför skulle man inte behöva be om ursäkt om det man sagt uppenbart sårat många, även om det inte var meningen att såra? (Vet som sagt inte vad intentionen var från första början, får ju ingen förklaring heller).
A: Okej……………………………….Vilken lustigkurre hon är
Tack :-). Jag har lyssnat och fick magknip …
Nej, jag vet inte med ursäkt. Det är väl lite olika hur man tycker. Jag skulle absolut be någon om ursäkt om jag råkat skoja och det visade sig den skojade om/med blev ledsen, men kanske andra tänker annorlunda.
Jag vet även komiker som imiterar ”kändisar” som tagit illa upp, sedan bett om ursäkt alt ångrat sig i efterhand men alla tänker väl inte så …
Men som jag just skrev ska jag släppa detta nu. Vet inte varför jag rar så illa vid mig av en podd/kommentarer på internet … Själv känner jag inte kändisarn i videon eller har någon koppling till Finland. Men jag känner med dem.
Maja, det du känner är nog medkänsla och empati. Tack för det, det visar bara att man inte måste ha någon anknytning till Finland för att känna att det här inte var okej beteende. För mig som (ful) finne känns det bra att veta att även svenskar tyckte det kändes fel, det får mig att känna mig validerad i mina känsla av att detta inte var okej. Tack, det betyder jättemycket <3
Hon har också skrivit on mobbning 🙃
Fleeeera gånger
Jag är finlandssvensk (från Österbotten) och skrattade gott åt avsnittet där ni diskuterade Sanna Marins ”fula” fest! Förstår inte hur någon kunde missa ironin där. Jag läste också ledaren i Vasabladet och förstår trots förklaringen fortfarande inte vilka de finska kändisarna är..
Så ingen självcensur vad gäller Finland i fortsättningen heller tycker jag!
Clara, du uttalar lyx-yatch helt korrekt enligt mig haha! Så sa vi också, i min ungdom i Västerbotten. Var vuxen innan jag fattade vad en ’jått’ var…
Haha, vad skönt att höra!
Det lätt riktigt intressant. Måste jag kolla upp.
Ha en jätte fin em!!!