Igår hade jag en underbar arbetsdag. Fick mycket gjort och var riktigt effektiv. Jag lyckades till och med laga mat i god tid för att vi skulle hinna äta innan Ulf råkade somna i soffan. När han somnar innan middagen är han vaken hela kvällen och vi behövde ju kvällen för att få tid att läsa läxorna. Men när jag skulle ta stekpannan med pastasåsen från spisen lossnade handtaget så att hela pannan snurrade runt och middagen hamnade upp och ner på trasmattan i köket.
Jag förvånade mig själv med att börja stortjuta. Jag som aldrig gråter blev helt utom mig av denna förlorade middag. Jag som gjort Bertils önskemat och allt! Fått receptet från farsan och specialhandlat fast jag egentligen inte hade tid. Det blev bara skit, skit, SATANSJÄVLAHELVETESSKIT med alltihop.
Och det blev dåligt med ork till läxläsning den kvällen. Somnade sent gjorde jag också eftersom jag var uppe och packade träningsväskor och plockade och höll på. Insåg att vi har TRE tandläkartider för barnen och en tid hos optikern denna vecka. Hur ska man ens ha tid att jobba då? Jag lyckades i alla fall ringa och trolla så att två av barnen kunde dela på en tid, så där sparade jag in tre extra mil i bil.
Men ombokningen av tandläkartiderna betydde att jag fick fara hemifrån klockan sju imorse. Storebror skulle ha matsäck till en friluftsdag och jag hade två trötta småbrorsor i släptåg. Det var en stressad mamma med håret på ända som sladdade in hos tandläkaren tre minuter efter utsatt tid. Snabb undersökning av båda barnen sedan tillbaka hem och lämna glatt storbarn och ledset småbarn på förskolan och sedan direkt in till stan för en arbetsintensiv skrivdag. Min enda oas i denna ökendag har varit tanken på att få en timmes lunchträning med min PT. Att jag har varit klok och fredat en stund för mig själv.
Lycklig över att ha bockat av allting på listan satte jag mig på mitt favoritcafé med min macka och mitt kaffe. Äntligen frukost. Då slog det mig plötsligt att träningsväskan står kvarglömd i hallen hemma. Själva anledningen till att jag stressat, bokat om tider, trixat och och åkt in till stan istället för att jobba hemma. Själva den anledningen är nu borta.
Att vara förälder är att kämpa hårt för att trolla, trixa, fixa och möta alla andras behov. Hålla i handen och peppa och övertyga barnen om att Jo det kommer gå – du kommer att klara det. Och man säger det lika mycket till sig själv som till barnen. Och sedan när man trollat och trixat och fixat sig blå så står man ändå där med lång näsa och har rört ihop det. Får skeda pastasås från trasmattan och åka hem från stan i oförrättat ärende.
Nu ska jag dricka upp min latte och sedan går jag härifrån.
71 svar
Jag skulle gärna i något inlägg höra hur du tänker om att vara familjens projektledare, hålla koll på tider, grejer, kompisträffar etc? Det skulle vara intressant att höra din syn på saken, eftersom du är feminist och eftersom du är en person vars tankar många gärna läser/lyssnar på.
En bidragande orsak till att jag flyttade ifrån mitt ex var just detta: att jag blev dränerad av att hela tiden ha ansvaret för allt som gällde barnet, både det praktiska och det emotionella. Hur mycket jag än påpekade det klarade pappan ändå aldrig av att (eller valde att?) ta huvudansvaret för nästan nånting alls. Jag mår och orkar mycket bättre sen han har sonen varannan vecka och således är illa tvungen att ta halva ansvaret. För mej räckte det inte att han hade ansvar för trädgården och praktiska saker-eller att han tackade mej för att jag fixade vardagsmiddagarna. Jag ville ha delat ansvar, inte ett tack.
Vilket cafe?😍
Fyddirackans vilken pissig dag!
Men nyfiken på vad det var för mat i stekpannan😊
Som man håller på, jag brukar tänka på alla småbarnsföräldrar nu och genom tiderna som fått ihop sin vardag och ändå lyckats uppfostra vettiga, älskade barn. Ibland när det går riktigt på tok brukar jag tänka att de små kommer ändå inte minnas förrän de är en 4, 5 och att man har en prövotid på sig att fucka upp på.. Synd bara att den äldsta är 6 och börjar ha koll på virr-morsan. 😅
Tack för att du delar med dig 💕
Stark igenkänning på den! Förra veckan lyckades jag få med mig barnen och våra badkläder efter skoldagens slut men glömde handdukar och plånbok. Ett efterlängtat besök på simhallen höll på att gå i stöpet men lyckades lösa det hela med att swisha, låna en kvarglömd handduk och ställa mig själv i bastun för att självtorka.. kunde bara inte med att vända om och köra hela vägen hem i oförättat ärende. Tänker också att det är bra att barnen ser att mycket går att lösa även om det inte blev som planerat.
Åh vad det känns igen. Det är verkligen så!❤️ Underbart men så, så svårt ibland.
Fan vilken igenkänning. Och: du gör det ENORMT bra!
Oh, stackars dig med maten! 😢, men jag blev nyfiken på ”farsans” pastasås?
Älskar din blogg, du är så fin och duktig o har så fin familj!
Tack för att du skriver om skitdagarna också! Stor igenkänning på det. Så stor del av min energi går åt till precis den sortens logistik, alltid vara 2 steg framför för att allt ska flyta… Och så skiter det sig ändå. Och alla de där dagarna när jag nästan börjar skratta av tanken att ”jaha, efter den här morgonen skall jag liksom gå till mitt riktiga 100 %-jobb, fast jag redan sprungit ett mentalt och ibland med små barn, fysisk maraton”!
Stor kram!!!!
Jag jobbar på en skola. Med administrativa saker. Flera gånger i veckan ringer det föräldrar som bara är föräldrar. De har missat ett föräldramöte, de har missat lägga in en frånvaro, det har missat fylla in en blankett på nätet.
Jag ber dem alltid ta ett djupt andetag och sen säger jag ” det är ok, du är bara mamma/pappa med tre miljoner saker att fixa. Vad kan jag göra för dig?”
Då blir det alltid tyst i telefonen. Och jag hör hur lättnaden sprider sig i kroppen.
Älskar dig 🫶
Tänk om fler hade varit som du Karolina <3
Så herlig!!!!!
Åh bästa bästa bemötandet! 💕💕💕 hurra för dig!
Så himla fint! Tack för att du gör detta, sådana som du är värda guld!❤
Jag har fått ett gäng bonusbarn och jag har uppskattat dina tankar om barn och tips och trix för att vara så bra som möjligt för dom. Hoppas att det kommer mer sånt från dig.
🌺💕Styrkekram från en mormor
Men fy fan vad jobbigt! Alltså, ibland! Vilka sjuka dagar det finns! Nu ska väl den kvoten vara fylld, så annat trevligt får träda in. Puh! Puss på dig!/Elsa
Åh Clara! Usch vilka dagar du haft😩 jag hoppas innerligt att denna kväll blir mycket bättre❤️
Det är ju en klen tröst nu men dubbla uppsättningar!
Alltid dubbla uppsättningar.
Jag har alltid träningskläder på jobbet och i det fall skulle du kunna ha en nöd-träningsväska i bilen. Så att du aldrig behöver avstå ett träningspass. Har också en uppsättning hos mamma och pappa. Gamla skor, träningstights som levt i snart två decennium och ser förmodligen inte klokt ut men ändå så värt. Hellre träna i en sopsäck än att behöva avstå träningen.
Alldeles för stressigt för dig Clara. Du som varit in i väggen. Ta hand om dig!
Mackan och kaffet ser goda ut i alla fall, minns inte när jag var på ett cafe sist. Efter några omagiska dagar och genom trolleri blir det några magiska (hoppas!). Kanske kroppens medvetenhet om att du var okry i helgen som omedvetet gjorde att du glömde. När livet går i negativ spiral försöker jag ändå se det positiva ♥️
Jag kollade för säkerhets skull när min högt älskade dansundervisning skulle börja igen efter sommaruppehållet för att inse att den började för tre veckor sedan och att jag just i det ögonblicket missade gång nr 4 på terminen. Alla barnens j-a aktiviteter börjar först i september och varför prioritera att kolla upp sin egen terminsstart?
Tröstar mig med att läsa Mitt Arbete av Olga Ravn.
Åh nej vad surt! Dans som är så kul och som brukar vara ganska dyrt att gå på också…😩
Hej Clara! Det här har egentligen inget med just det här inlägget att göra, utan en teknisk grej med din blogg som jag blir tokig på. Ibland kan det gå några dagar utan att jag hinner läsa din blogg och det händer att jag till slut hamnar nere på ”Läs fler inlägg” eller vad det nu står. Det som dock händer när jag klickar där är att jag hamnar högst upp på sidan igen och inte alls får läsa fler inlägg. Är det bara jag som upplever det här problemet? Jag använder chrome.
Jag vet – det är en bugg och vi kikar på hur vi ska lösa den. Så irriterande! Ett tips är att gå in under Arkiv –> Kalenderarkiv och välja innevarande månad. Då hittar du alla inlägg utan att behöva använda den nedrans knappen!
När såna skitdagar händer är bland det bästa som finns att få skrika ut all frustration. Skrik som en treåring som fått oönskad hjälp med dragkedjan. Det brukar fungera för mig!
Sen fick jag läsa om inlägget och undrade om du hade missat att skriva om troll-leran… 😅
hahaha ”skrika som en treåring som fått oönskad hjälp med tröjan” det låter terapeutiskt tycker jag!
Men gud! Träna i skogen och jobba hemifrån, du behöver ju inte in till stan för att jobba. Du har inget jobb där.
Verkar som om det du sörjer mest är att du inte hann gå på stan o visa upp din loppisoutfit som du planerat i över en vecka. Att du inte fick motta någon trånande blick av nån liten herre på caféet kanske?
Allt det där stöket och böket för en timme på gymmet. Ni har ju för fan gym i byn o träna själv borde du kunna redan.
Jag ringde polis akut för ett år sedan. En sista desperat handling att ens få vara kvar i livet. 18 års destruktivt förhållande. Jag hade bara en tanke i huvudet när jag ringde, ”den här gången går det illa, jag tror inte jag kommer klara mig”. Jag anmälde honom sedan.
I samband med detta blev jag kontaktad av kvinnor ifrån kommunen. Kvinnor som skriker. Som kallar mig för narkoman, prostituerad och som menar att jag skapat situationen genom att älska destruktiva män. De har skrikit om institution om psykiatri och om tvång. Det har påståtts att jag hallucinerade. De har klagat på mitt utseende. Och mycket annat.
Jag tänker mig att du är en likadan kvinna. Att du beskyller yngre kvinnor för vad män gör och att du tror att vi bara gör oss till för att få uppmärksamhet. Att kvinnor ljuger och i stort inte klarar av att tänka själva.
Och jag önskar att du själv får uppleva det du kastar på Clara här. Kanske borde du egentligen skeppas ut till en öde ö med mitt ex och kvinnorna som gjort mig illa. Så kan ni hålla på såhär mot varandra istället utan att få förstöra.
Vad fint skrivet! ♥️ Nu blev Claras skitdag(ar) SÅ MYCKET BÄTTRE! 😂
Men snälla någon! Vad är det för en kommentar när någon blottar strupen och berättar om en jävla skitdag? Kryp in i din garderob och ligg där om du inte har förmågan i ditt inre att identifiera och framföra ett rimligt och medmänskligt svar!
Nej tvärtom – det som satte guldkant på denna dag var alla herrar som trånade efter mig när jag gick på stan i min lilla loppisoutfit. Man brukar få valuta när man planerat i en hel vecka. Ja, du vet kanske inte själv hur det känns att råka ut för något sånt – men jag kan starkt rekommendera det när du har en dålig dag!
👏
😀
Känns det bättre efter att du har fått ur dig så mycket taskigt på så få rader? Varför läser du ens Claras blogg om du retar dig så på henne?
Ja du, ibland blir allt bara pannkaka.
Din stackare! Det är inte lätt att vara människa ibland.
Själv missade jag första stora enhetsmötet sedan 2019, med övernattning på slott och allt! Istället är jag hemma med snuva och halvfrisk unge som ska aktiveras i skolarbete för att inte komma efter, samtidigt som jag lyssnar på burkig omvärldsanalys på distans och äter makaroner. Men vad är väl en bal på slottet!
Massor med kramar och kärlek till alla fantastiska mammor/föräldrar som kämpar på och löser allt som dyker upp i vardagen ❤️
<3
Ibland är livet skit! Jag brukar tänka på ordspråket ”en olycka kommer sällan ensam”. Det brukar vara tre – och då är det bara att bita ihop och härda ut. Det blir bättre!
Fy faderullan! Hoppas att latten åtminstone var riktigt riktigt god!
What are the odds..
Oh jag har precis en san dag idag!! Har en 6 manader gammal bebis och en 12 aring som ftllde ar. Jag fixa de go carting, tarta sen shopping runda!! Med kompisar sen hoppade Pa 3.5 timmar tag resa for att forelasa Pa konferens sen hem igen 3.5 timmar.. ingen somn inatt bebisen var vaken.. tankte ta det lungt idag.. da flyger en stor fagel in I var glasdorr!! Vet inte om den ar skadad Eller ligger dod!! Har ringt runt och ingen vill komma och hamta… ( bor I England)… nu vill inte ga ner.. skitdag
Ja, ibland går det mesta åt pipsvängen.
Det är mycke pusselbitar som ska passa och ibland tappas nån bort.
Det kommer bättre dagar. This too shall pass.
Kram från Anna
Men åh vad mycket igenkänning! Ibland tänker jag att det är helt omänskligt vad man ska mäckta med som förälder? Man kommer hem från jobbet, möter barn i hallen som vill ha uppmärksamhet och kärlek, det är tvätt, disk, städning, träna för annars får man ju ont och det har man ju inte tid med… Pust!
Omänskligt var ordet <3
Så otrolig igenkänning på det. När man är som en urvriden disktrasa efter att ha flängt och roddat och försökt få till det på bästa möjliga sätt för alla. Och blir det en enda sak till att fixa så är både gråten och svordomarna nära!
Träna i vanliga kläder!
Jeans eller strumpbyxor eller vad som helst. Kanske inte kan springa löpband utan sporttopp men lyfta vikter och sträcka på kroppen behöver man faktiskt inte träningskläder för. Litet oombett tips!
Jag övervägde det faktiskt men eftersom jag var klädd i minikjol, ullkavaj och sidenblus kändes det lite svårlöst
Haha, ja eller väldigt väldigt svettigt!
Det bästa med vissa dagar är att de tar slut – och så kommer det en ny imorgon! Kram till alla som kämpar där ute 🥰
❤️
Igenkänning!!! När jag vänder ut och in på mig själv, trollar och ”multitaskar” för att alla (utom jag själv) ska bli nöjda så är det inte långt till gråten när det ändå går snett.
Jag hade nog tagit chansen att köpa nya träningskläder och kört PT-passet! Kanske frågat om barfota var ok och bara fixat tisha och tights.
Kram 🧡 , tror vi alla (särskilt med ett gäng barn) har varit i den sitsen. Man kämpar & försöker & allt går åt H-vete ändå. De är diagnoser. De är soc & de är bup & de är skola & bilen behöver fixas & en ledsen ung vuxen som väntar på diagnos … Jag orkar inte längre. (nej den frånvarande föräldern orkar inte heller, men pappor har förmånen att inte bli utskämda om de inte kan /vill /orkar).
Så jag kämpar på ändå, fast jag inte orkar.
Ville bara sälja tack till er som skriver så fint & vänligt 🧡 jag snörvlar & grinar en skvätt
Stor Kram till dig, precis i samma sits här. Känns som om man egentligen inte kan jobba pgr av alla möten på bup, läkarbesök, skolmöten mm. Har ändå gått ner i tid, men är ändå helt slutkörd. Kramar till alla kämpande föräldrar.
Jag lider med dig Maggan <3 vilket jobb du gör för din familj. Mammor som du skulle få medalj. Eller i alla fall all hjälp som bara finns från samhället.
Ensamstående och enastående. För det är ett enormt tufft liv du har. Varm kram😁
jag hejar på dig A <3
Amen på den!
Vi som fattar att det ibland, ja kanske till och med ofta, fattas lite, ganska mycket eller massor för att få fatt på båda ändarna som får tillvaron att gå ihop – vi får hjälpa varandra med vänliga ögon, två lyssnande öron, kanske bytlånande av ork de dagar den finns.
Då kanske vi ”orkar fast vi inte orkar” ännu lite till, trots von oben-attityd som uttalat eller outtalat möter från dem som tror att allt löser sig bara man ”skärper sig”, trots att samhällets skyddsnät som ska hjälpa och skydda visar sig ha så stora maskor att många trillar igenom (och några på kuppen slår ihjäl sig), trots att vore mer mänskligt att inte orka än att göra det.
♥️
Har extra mkt kärlek till er NPF-föräldrar!
Tack, det värmer.
❤️ tack
…eller glömde lyfta ur den förbannade pizzastenen ur ugnen som man inte kan ställa karotter på, så maten som ska snabbt in i ugnen inte har någon ledig ugn att snabba sig in i… och mormor som skulle rädda nästa vecka från multipla dubbelbokningar får panik av flygbolagets onlinetjänster och bokar hemresa fel dag. Så inget var löst ändå.
Yup, hur man än vänder sig har man rumpan bak.
Men du måste ju kunna låna träningskläder av någon, vi är ju många läsare som bor i Umeå.
Ja, det hade jag säkert kunnat göra. Men vid insikten om träningsväskan rann all handlingskraft ur mig =( ska packa in den i bilen nästa gång för att hjälpa mitt virriga morgonjag
dom där dagarna.. jag vet alltför väl. Jag hade nog tränat ändå innan jag åkte hem!
Åh sådan igenkänning!! Vissa dagar går det bara inte hur mycket man än anstränger sig. Andra dagar går galant fast man inte lyft ett finger.
Åh Clara! Det gör ont i hela mig av igenkänningen! Jag skulle också ha gråtit över den utspillda middagen och nog också över den glömda väskan! Fy vilken dag och gårdag för dig!