När man har många barn kan det uppstå vissa…bildningsluckor. Det man berättat för ett barn har man inte berättat för ett annat och så plötsligt står man där med ungar som inte vet någonting om det mest basala. Extra tydligt blir det med barn nummer tre i ordningen. Nu är han visserligen bara tre år gammal så än finns det hopp. Men ibland börjar jag undra….
Han har delvis förstått det här med hur barn blir till och att de växer i magen. Men han tror att hela familjen är som en rysk docka. Ulf kommer ur Folke som kommer ur Bertil som kommer ur Jakob som kommer ur mig.
Det är faktiskt ganska vanligt att små barn tror att den ena föräldern är förälder till den andra. Ulf tror till exempel att jag är Jakobs mamma. Men ibland tror han även att Jakob är min pappa. Så det är svårt att få någon ordning på hur det hänger ihop.
Han blev i alla fall otrolig besviken när han fick reda på att morfar var min pappa.
-Varför har alla egna pappor?! utbrast han desillusionerad och sjönk ihop med ansiktet i händerna.
En dag när vi körde förbi Essas uppfödares hus fick vi syn på den tik som är Essas mamma. Ulf blev jätteförvånad
-Va, har Essa en hundmamma?!
-Ja, det är klart. Hur skulle hon annars ha kommit till? sa Bertil
-Hon kom ju ur mammas mage!
Vi kunde knappt hålla oss för skratt men för säkerhets skull frågade jag honom.
-Så du tror att jag ibland föder små pojkar och ibland blir det hundar? Och så får man hålla tummarna och hoppas på det bästa bara?
–Ja, sa han troskyldigt och tillade sedan hoppfullt: Pappa sa att du skulle få tre hundbebisar i veckan. Han lovade!
Ett något större barn i syskonskaran undrade vid ett senare tillfälle hur bebisar andas i magen. Efter att jag försökt förklara det här med syre som transporteras via navelsträng och moderkakan blev han tyst en lång stund. Jag började nästan tro att han fattat.
-Så om någon har en bebis i magen kan man hålla handen framför deras navel och känna hur luften blåser in och ut?
Det kan hända att ett ännu större barn i syskonskaran då vrålade
–Det är väl ingen snorkel heller! IDIOT! och gjorde tidernas övertydligaste face palm.
57 svar
Det roligaste jag läst på mycket länge!
Clara, jag låg i sängen med katten på magen och läste om den ryska dockan, exploderade i ett gapskratt som började om flera gånget, vilket gjorde att katten flydde min guppade mage.
Nästa gång var det Essas tur!
Och sen der där med syret i magen!
Den stora finalen, barnet som vrålar om att det inte handlar om en snorkel!
Vilken skrattfest jag fick så här innan jag ska sova, tack vare dig och dina underbara barn! Tack ska ni ha🤣
Min chef råkade göra en fick ringning till mig. Jag ropade lite i luren gör att höra om hon ville något. Förstod att hon just då pratade med din son: ” Gustaf vet du hur b a rn blir till?” Tänk att jag fick vara med som flugan på väggen i det samtalet! 🤪 (Fast jag lade på av respekt)
Jag hade en lång diskussion med min då tvååring om vem som är hennes föräldrar. Hon hävdade farmor och farfar och blev mycket förgrymmad när jag sa att det är vi och att farmor och farfar i själva verket är pappas föräldrar. Hon kunde sträcka sig till att hennes föräldrar är pappa och farmor. Att mina föräldrar är mormor och morfar var helt ok.
Eller när äldsta dottern då 7år fnittrande berättade att hon visste hur barn blir till samtidigt som hon visade med händerna och fortsatte ”Och ni har gjort det 2ggr”. Sambon, fadern gick skrattande ut ur rummet. Lillasyster, då 5år hängde inte alls med. När jag blev gravid med deras lillebror var tjejerna 10år och 8år, jag tittade allvarligt på äldsta och sa, ”Nu är det 3ggr” varvid hon himlade med ögonen och fnös. Nu är barnen 30år, 28år och 19år och är på det klara med hur barn blir till 🥰
😂
Vi har ett gammalt internskämt att ”en på tusen blir en kattunge” som min svägerska drömde en höggravid natt. Min kompis frågade tom sin barnmorska om det var så. Barnmorskan sa att hon levererat minst tusen bebisar och hittills inte en enda kattunge. Trist tycker jag 😀
Läste just i Country Living att Border Collie är den klokaster hundrasen – framröstad av tusentals veterinärer och hundfolk! Klapp till dig Essan!
Härligt att läsa alla kommentarer!
Jag läste precis Asabea Brittons Hur blev jag till? för våra sexåringar och när vi hade läst ut den utbrast dottern: ”Nu vet jag hur vi blev till, men jag tror att vi måste berätta det här för pappa också för han verkar inte komma ihåg. När jag senast frågade hur vi kom in i mammas mage sa han att hann inte minns så noga…”
Haha, underbara dialoger! Ett grannbarn på 4 år frågade mig nu under denna graviditet med lillasyster om det var en vanlig bebis eller kanin därinne 😛
(Har ett vanligt barn å en kanin sedan innan haha)
En gång när jag sa till (ok skällde på…) min man och barnens pappa sa den yngsta strängt till mig att sluta för ”du är inte pappas mamma längre”🤣 Som om jag var det när han var liten…
Jag dör!!!! Roligaste jag läst på länge, fantastiskt att du delar, tack! <3
När jag väntade barn nummer 2 .Så frågar stora syster . Men mamma om barnet nu kommer ut ur snippan hur kommer det då in?
Ja vi hade berättat hur bebisar kommer ur magen.
Så mitt svar på hur barn kommer in i magen var. Men du prata med pappa han får förklara det här.
Jag är en sådan snäll fru
Underbart inlägg
Många förslag på hur man ska berätta, tänker att man bara svarar enkelt utan utläggningar. ”Var kommer bäbisar ifrån” ”Mammas mage” och sen nöjde sig barnet med det. Efter några år ”Hur kom barnet in i magen?”så svarar man på det. Det mesta jag själv minns kring detta var att hur fruktansvärt äckligt jag tyckte det var. Mina föräldrar hade som tur bara gjort det två gånger men våra snuskiga grannar hade gjort det fyra! gånger. Funderade som barn om en bäbis kunde vara värt att göra något så äckligt.
Jag tycker FORTFARANDE att det är så äckligt att mina föräldrar ägnade sig åt den typen av aktivitet, trots att jag själv idag är en ivrig utövare 😂
Haha! Tack för kvällens skratt, så härligt att höra barns tankar och funderingar, det är ju inte så lätt att förstå allt här i världen!
Haha. Detta ämne är så roligt! Häromdagen sa jag till vår nr 3 som också är tre år: morfar är ju min pappa. Varpå hon med förvånad blick: VA??? Min pappa heter ju också pappa! Då heter dom samma!
Hahahha… 😂
😂😂😂 Det måste vara Sveriges näst vanligaste namn, efter Mamma😂👍
Jag kan rekommendera Håkan Bråkan och bebismysteriet för att bringa klarhet i processerna. Jag läste den för min då 4-åring utan att själv ha smygläst i förväg. Satte nästan orden i halsen. 🙂 🙂
Underbart!!
Alltså, innerligt tack för ditt inlägg och alla helt fantastiska kommentarer! Skratt efter skratt!
Trevlig helg till alla läsare 🤗
Min son sa att han först var i himlen, sen trillade han ner i mitt hjärta, åkte ner i magen (so far so good), och sen ”bajsade du ut mig!”
Mitt barnbarn 4 år visste att hon kom från Kina. Sen började hon förstå att stora magar innehåller ofta barn. Så hon sa till sin mor:
”Kommer du från ett land eller från en mage.”
åh vad jag ser fram emot att läsa fler roliga kommentarer på detta ämne!!
När jag var höggravid med barn nr 2 var jag och min 3-åriga dotter på en tygaffär. då kom hon dragande med en packe Kalle-Anka tyg, och tyckte att vi skulle köpa det till lillebror. Jaha, ska du få en liten bror, men tänk om det blir en liten syster, sa expediten då. Men då skakade dottern energiskt på huvudet och med skärpa i rösten förklarade hon att det var ju HON som var syster. (en till vore ju otänkbart, och hon fick som hon ville. Det blev en bror)
Men jisses så kul❤👍
Så fantastiskt roligt, Clara! Älskar sista kommentaren 😁
Hahaha…!! 😂😅🤣❤🙏🏼
Åh, får mig att minnas hur min nästan fyraåriga dotter plötsligt hejdade mig, höggravid med hennes lillebror, som drack ett glas vatten ”mamma, inte för stora klunkar, bebisen kanske inte hinner svälja!”
När jag var liten trodde jag att när jag blev vuxen så skulle mina föräldrar bli små och jag skulle bli deras mamma. Slängde ibland ur mig ” när ni bli små kommer ni inte heller få glass!!”
Tja ligger ju något i det. Det märker man när ens föräldrar blir äldre och det blir ombytta roller i omvårdnad och hjälp, ibland bara med de små sakerna men ändå
Det trodde jag med som liten ”När jag blir stor och du blir liten så ska jag bestämma allt!” Skrek jag till min mamma när hon bestämt något väldigt orättvist en gång.
Hehe, precis så resonerar min treåring!
Jag kan med glädje rekommendera Lennart Nilssons bok Ett barn blir till. Min, nu 15åriga son älskade den boken då han var 3-4-5 år nånting och hade full koll på det här med hur barn blir till. Han förklarade tom för främlingar på affären 🤭😊
Treåringen fick följa med till kusinens dagmamma. Några veckor senare skulle hon själv börja på förskolan. När jag frågade om hon såg fram emot det var hon väldigt upprymd: hon skulle ju få fler mammor nu (typ det bästa hon visste)!
Det hjälpte inte att jag försökte förklara. Hon var lite snopen efter första dan.
Haha! Underbart! Ni får köpa hem Asabea Brittons bok om hur barn blir till 🥰
https://www.akademibokhandeln.se/bok/hur-blev-jag-till-och-hur-kom-jag-ut/9789129737561/
Hahaha!
Mitt barn vet tvärsäkert att hon simmade runt som en liten fisk i pappans pung för att sen hamna i min mage (hur det gick till kan hon inte riktigt förklara dock :D) och bli en bebis. Hon hävdar också att hon åkte rutschkana ur snippan när hon kom ut från magen. Det är inte riktigt så jag minns det…
Haha, ja minns när min yngsta sade att hon ”trillat” ut ur min snippa. Jag tyckte nog det krävdes lite mer ansträngning än så…
SÅ roligt!😂😂😂
Haha, sånt där kan onekligen vara komplicerat att förstå för barn! Jag märkte för nåt år sedan, när största barnet ändå var 7-8 år, hur svårt det är att förklara vad ”släkt” innebär för någon som inte har någon uppfattning om DNA och genetik. Det handlar ju liksom inte bara om vem som har legat i vems mage, eftersom man är släkt även med manliga personer och de har ju inte haft någon i magen. Varför är vi t.ex. släkt med mina kusiner som vi sällan träffar, men inte med syrrans man som vi känner så väl? Det var inte helt lätt att greppa 😄
Jag tyckte det var väldigt fina funderingar hos den lille killen 💛😄
Jag var väldigt pedagogisk och tydlig när vi väntade nr 2. Storasyster var 5 år och jag berättade att mamma hade ägg i sin mage och att pappa hade spermier i sin pung och dom stoppade han in i min mage. Full kontroll från storasyster🙂, men sen gick det en vecka och ungen frågade: Mamma, var det så att pappa stoppade in korn i din rumpa? Nej, inga kornbods rumpan alls…
😂😂😂
Tack för underhållningen ❤️
INGEN SNORKEL!!! Briljanta barn ⭐️👌
🤣🤣🤣 Ja ibland undrar man hur dom trots allt blir kloka vuxna,,,,
Underbart roligt och smart tänkt! Jag tror att hela grejen med barnskaffande, förlossningar, föräldraskap och bebisar är ganska abstrakt för barn att förstå.
För ganska många år sedan var vi i valet och kvalet om vi skulle försöka med ett tredje barn. Jag frågade våra barn (då 4 och 6 år) om de skulle vilja att vi var fler i familjen. 4-åringen svarade att han gärna ville ha fler mammor och pappor 😂
Hahahahaha!
Haha! Go unge
Underbart! På sätt och vis är det ju helt absurt att det blir små människor som växer i magar, jag fattar att förvirringen är stor!
Men undrar om inte det beror på att man som förälder själv kallar den andre föräldern för mamma/pappa? Dvs att man säger till barnet ”Pappa hjälper dig med läxan idag”. Då är det kanske inte så konstigt om barnet tror att sambon är pappa även till mamma?
Tror jag med. Sen blir barnen väldigt förvirrade när jag glömmer att säga mormor/morfar om mina egna föräldrar. Ex ” jag ringde pappa”. Mina barn trodde väldigt länge att min yngre bror är äldre än mig, eftersom han är längst av oss.
Haha, vilket roligt inlägg!
Hahaha!!!
Minns när jag som barnvakt tänkte att oj, så bra jag förklarat när barnet frågat hur någon blir mormor! Vilket proffs jag var, både middag, läggning och sedan pedagogisk info om reproduktion.
”Så mormor är alltså din mammas mamma”, summerade jag glatt. En minut senare storgråter barnet och lagom till att mamman kommer hem, sent från jobbet, skriker han ut: ”Mamma är inte min riktiga mamma!!”
När jag väntade nr 2 och var på sluttampen funderade storasyster, 3 år på hur bebisen skulle komma ut ur magen. Genom naveln, trodde hon. Jag upplyste henne om att bebisen minsann skulle komma ut ur snippan om allt gick som planerat. Hon tittade på mig med stor skepsis, böjde sig fram och öppnade sina egna trosor för att titta ner mot snippan. Sen kastar hon huvudet bakåt i ett riktigt asgarv och utbrister ”men mamma, det går ju inte”. Det var enligt hennes mening mer rimligt att bebisen skulle ut genom naveln.
Haha 😂 Precis en likadan dialog utspelade sig mellan mig och min då 3-åriga dotter som snart skulle bli storasyster. Hon skakade i stället skrattandes på huvudet och sa ”åh, du är rolig du mamma”. Hon trodde jag skämtade, den kanalen ut var för osannolik. 😮
När lillasyster under en familjemiddag med hela släkten utbrast förrästen hur kommer bebisar till egentligen? Varvid jag sa, de kan jag berätta senare…