Utrensandets lov sjungs ofta. Men det pratas alldeles för sällan om sånt som folk ångrar att de slängt.
Oftast glömmer man ju tack och lov allt fint man i oförstånd gjort sig av med. Men när man har en blogg blir man ibland sorgligt påmind. –Va?! Varför gjorde jag mig av med den där klänningen? Och varför rensade jag ut kavajen? Hur tänkte jag när jag lät den där kjolen fara och flyga? IDIOT!
Här är några plagg jag ångrar att jag skänkt
Scene by Tjallamalla var ett märke vi sålde när jag jobbade på klädbutiken Kii i Umeå. Köpte vid ett tillfälle den här underbara blusklänningen och bar den sedan jämt! Den kostade en hel del men vi fick ju rabatt genom jobbet. Ibland pimpade jag den så här med en stor rosett.
Hade älskat att ha den kvar idag och gärna dragit den utanpå ett par jeans som en tunika. Men tyvärr – den åkte till second hand.
Två amish-aktiga klänningar i riktigt rejäl kvalité som jag bar flitigt för tretton år sedan. Köpte dem begagnade redan då och de hade varit helt rätt i modebilden idag. Men de rensades ut någon gång kring 2013 och jag slutar aldrig gräma mig.
Den här klänningen med otrolig snurr i kjolen och skön midja med resår använde jag flitigt kring 2009 – 2011. Sedan skänkte jag den, men tänker fortfarande tillbaka ibland och minns hur fin den var. Eftersom den var av ett stretchmaterial hade jag säkert kunnat ha den än idag.
Den här klänningen fick jag av min faster och använde flitigt kring 2009. En secondhandklänning som jag sydde av och sydde om ärmarna på. Hade knappast kommit i den idag – men det grämer mig ändå att den rensades ut. Hade gärna haft den kvar till mina systerdöttrar och barnbarn!
En amerikansk vintageklänning med palmer (men erkänn att de mest ser ut som hashblad) med härligt snurr i kjolen och en fin överdel med snedknäppning. Kan inte för mitt liv förstå att jag skänkte bort den? Som att slänga godis ju!
Den här åttiotalsblåsan kanske inte är min stil nu – men ge det fem år till och jag skulle säkert bära den igen. Men går det? Nej, det går inte. För den fick åka till Myrorna med ett lass utrensade paltor.
Åååå min underbara kofta med glittriga lurextrådar och härliga färger – den drömmer jag fortfarande om ibland. Satt som en smäck och hade inte en enda maska eller nopprighet. Tröttnade bara på den från en dag till en annan så den försvann ur min garderob.
Peplum är mitt bästa kjolsnitt. En smal pennkjol som samtidigt har vidd över magen och låter den andas. Peplum i en perfekt kleinblå nyans. Vilken idiot jag var som rensade bort den.
Köpte denna reakappa från Weekday men blev aldrig sams med hur den satt. Kändes klumpig, stor och tung. Men i dag hade den säkert suttit som en smäck på mig. Förhoppningsvis lever den dock vidare i någon annans garderob.
Vi avlslutar med den här röda prickiga karamellen med axelvaddar och knäppning i ryggen. Prickiga klänningar har jag i parti och minut. Men ingen som kan mäta sig med den här tyvärr.
Usch vad allt blev sorgligt. Nu måste jag gå och snyta mig.
29 svar
Försöker att inte ångra sådant jag sålt eller skänkt och det går rätt bra. Däremot är det vissa saker som tappats, gått sönder eller kommit bort som jag saknar. Min jättefina glaskanna som inte tillverkas längre och min Mammas faster Rosas halsband. Men samtidigt är det livets gång. Saker ska användas.
Åh! Jag kan relate! Har också rensat ut och ångrat mig.
Tycker att detta med att ”Har du inte använt ett plagg på mer än ett år kommer du aldrig använda det” är så fel! I vissa fall behöver man ju paus ett tag eller så… sen är det ju bra att kunna återbruka i sin egna garderob.
Jag ångrar nästan allt jag har slängt. Och jag har slängt nästan allt. Jag minns dessutom allt och jag tycker att det är sorgligt. Det blev ingen minimalist av mig i slutändan, jag önskar mycket hellre att det alltid fanns något att ha och titta på och älska och blanda och så. Om jag hade blivit minimalist i längden hade det ju varit fine. Men icket. Jag saknar allt. Usch.
Samma här – ångrar ALLT!
Jag älskar att rensa och saknar inget jag rensat ut genom åren. En ring bara jag inte vet var den tagit vägen, men det är bara en ting 🙂
Tror inte saknar något av mina plagg som jag skänkt vidare – de passade helt enkelt inte mig längre! Däremot ångrar jag att dotterns jeansjacka som jag sytt åkte vidare, den var så snygg!
Vi minns kläderna när de var som bäst! Innan vi liksom växte ur dem, eller de blev lite urtvättade. Eller tiden gick ifrån dem. Så vore de kvar skulle de bara ta upp en massa plats – istället finns de på foto! Det räcker väl? För inte vill vi väl ha en repris av våra jag som vi var då?
För att inte tala om de där kläderna som man gör sig av med för att man gått upp eller ned i vikt, så att de inte passar längre. Och en tid senare har man ju obönhörligen gått ner det man gick upp eller gått upp det man gick ner, och då står man där och ylar för att man var så kvick att avyttra. VARFÖR GJORDE JAG DET? HUR TÄNKTE JAG?
Tänker ofta på hur mycket jag antagligen skulle vilja ha tillbaka om jag såg alla bortskänkta kläder i en hög. Men så tänker jag att jag faktiskt har tillräckligt mycket kläder som det är och hoppas att någon annan är glad för de där plaggen nu
Jag saknar så mycket en lång, lite tuffare grå ullkofta med luva som jag köpte på Esprit för sju år sedan. Jag har råkat försnilla den och hittar den inte någonstans. Och hjälp så mycket jag har letat efter någon motsvarande kofta utan resultat.
Var inte för hård mot dig själv!
Varje klädesplagg plagg har sin tid. Det kunde lika gärna ha varit tvärtom; ”vad i hela friden tänkte jag när jag köpte den klänningen!?”
Vem vet, du kanske har tur.
Någon av dina läsare kanske har just den klänningen eller tröjan som du saknar. Det är ju inte omöjligt! 🙂
Det är så spännande hur olika man kan tänka. Jag har rensat bort mycket de senaste åren men minns extremt lite av det jag ej längre har kvar, och saknar sällan något jag ser på gamla bilder utan tänker ”just det, den där hade jag förr” på ett osentimentalt konstaterande vis. Ett fåtal plagg kan jag minnas och tänka att de ju var fina och synd att jag inte sparade, och samtidigt vet jag att jag nästan aldrig använde dem eller trivdes i dem och jag har svårt att se att det skulle ha ändrats… Majoriteten av kläderna jag har rensat ut var noppiga, sönderslitna, för små eller för stora, eller från perioden då jag började tjäna mer pengar och köpte kläder med mindre eftertanke och som aldrig egentligen var min stil och därför sällan användes. Min inställning är att kläder och prylar är till för att användas och att de blir glada av det. Så jag hoppas att det jag har skänkt som var i fint skick har använts av någon annan och att både prylar/kläder och nya ägare är glada över att ha varandra 😊. Ibland har jag insett att en del av det jag har skänkt bort är trendigt igen men efter ett tankevarv till har jag kommit fram till att det inte hade hjälpt för jag hade inte använt plagget ändå eftersom det aldrig var min stil.
Jag gillar att rensa. Men visst händer det att jag tänker att det var dumt att göra mig av med vissa saker. Är de skänkta till secondhand som drivs av en hjälporganisation, är det i alla fall fint att tänka då att man gjort något gott för någon annan ☺️
Men å vilka fina kläder. Men nu får förhoppningsvis någon annan glädjen att bära dem!
Åh vad jag känner igen mig! Vissa kläder som jag skänkt vidare, ja det riktigt gnager i mig! Förhoppningsvis så har någon annan glädje av dem men ja, ibland så undrar jag hur jag tänker…?
Jag saknar faktiskt mest att jag slängde min studentoverall. Jag var så KLAR med studenttiden när jag slängde den. Nu, tio år senare? NOSTALGI!
Jag är otroligt osentimental med kläder och grejer överlag. Har rensat ofantliga mängder och kan såklart känna ett sting här och var men det är oftast inget som dröjer sig kvar särskilt länge. Det enda i klädesväg som jag har saknat i många många år var en alldeles perfekt svart klänning som jag älskade. Någon främling på en strand på rhodos bestämde åt mig att det var dags att gå skilda vägar. Mobil och pengar hade hen låtit vara men klänningen försvann för alltid. Letade ihärdigt på loppisar, begagnatsiter och efter liknande i butiker i flera år men har aldrig lyckats hitta någon. Den var inte någon värsting, tror till och med att den var köpt på hm, så hade hoppet uppe länge i och med massproduktion. Saknar den än, trots att det gått mer än 15 år.
Ja, jag håller med! Det finns så många klädesplagg jag ångrar att jag slängt. En grå väst, en svart superutsvängd klänning i megakvalitet, en prickig klänning, kjolar, tröjor och blusar. Det har gått så långt att jag sen något år tillbaka satt ett slängförbud för mig själv. Bara trasiga och utnötta kläder får slängas.
Slängförbud här också 🙂 mellanförvaring i källaren är bättre.
Ja…ett väggskåp i teak som såldes för ett par år sedan…😭 men tänk så bra att allt vi saknar är sålt/skänkt och inte slängt…nu kanske de glädjer någon annan
Ååå, den där tröjan… Förstår att du saknar den!🤗
Jag köpte en så snygg weekend bag på ginatricot under gymnasietiden (2005-2008). Stor svart i läder (antagligen fejk) med nitar. Jag sålde den på tradera vid 2010 kanske? Och jag saknar den där jävla väskan än idag 🙈🙈
Jag tror jag har en sådan Magdalena – om du skulle vilja köpa för liten slant! Ligger och slänger i min garderob! Finns på @julieblomberg på instagram 😀
Å herregud, känner igen detta allt för väl. Jag kan vakna på natten ibland och känna ångest för att jag avyttrat vissa plagg.
Du Clara kan ha chans att få igen något att dina plagg ju. Nån här kanske köpt nån av dom och skickar tillbaka till dig:) En annan får leva med sorgen…
Åh, förstår dig precis! Tänker ofta på de fina, mörkbruna stövletterna från Vagabond med en ”våg” i ljusbrunt frampå, som jag använde flitigt på 90-talet. Hur i hela friden tänkte jag när jag skänkte dem? Hoppas alltid hitta likadana på Second hand, letar varje gång jag är där…
Dethär är anledningen till att jag har ett gäng kassar i förrådet med kläder som jag inte vill använda just nu. Är rädd för att ångra mig. Men så har jag ju en dotter med som kanske vill använda mina gamla kjolar och klänningar. *skyller ifrån mig….*
Riktigt roligt inlägg! Jag vill inte ens snudda vid tanken på allt jag skänkt bort genom tiderna.
Håller med dig! Tyvärr har jag gjort samma misstag både med kläder, möbler och saker. En del har dessutom försvunnit i någon av alla mina flyttlass.
Mmm, låg vaken till mitt i natten för inte så länge sedan och funderade över den där skänken/byrån med 7 små lådor överst, fyra i mitten och två dörrar längst ned, som stod i mormors syskrubb bredvid trappan tillsammans med den uråldriga dammsugaren med stel rör. Den fick jag när morfar dog, men sen slängde (!) jag den eftersom mittenlådan överst saknades… Det hade ju varit busenkelt att sätta i en falskt front med handtag, så hade den sett hel ut! En riktig ”pippi-byrå” med skatter och fynd. Efter 30 år utan den blev jag jätteledsen och grät en skvätt innan jag somnade…