Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Så står det i Första Korinterberevet om kärleken. Men dessa vackra egenskaper kan också tillskrivas mina fötter.

För oj vad de får bära och uthärda.

Och oj vad de tror och hoppas på lite omvårdnad från mig.

Men tji fick fossingarna – för de är den del av kroppen jag tänker allra minst på! Jag glömmer bort fötterna i långa perioder eftersom de aldrig låter höra av sig. Aldrig krånglar eller trilskas. Aldrig bråkar med mig. Det bara bär och uthärdar.

Kanske är det kanske därför fotbad är så extremt njutbart? När jag någon gång om året kommer på mitt misstag, spolar upp ett fotbad, tar fram fotsalt, fotfil och löddrande tvål. Sätter mig till rätta i en stol och ryser av välbehag när tårna klyver vattenytan.

De sista ska bli de första

Fotbad är vardagslyx som kostar noll kronor utöver varmvattnet. Värt att unna fötterna efter att ha varit instängda en hel vinter! Fottvagningen fick till och med en religiös innebörd, när Jesus inför deras sista gemensamma måltid tvättade lärjungarnas fötter som ett tecken på ömsesidigt tjänande.

Gå i frid, på välskötta fötter!