Igår körde jag de hundra milen hem med barnen. Vaknade vid fyra på morgon och låg och vred mig till fem. Sedan steg jag upp, packade in ungarna och drog iväg. Hem kom vi vid niotiden på kvällen. Lite möra men vid gott mod. Älskar att jag kan köra långt själv – även med barnen! Det vande jag mig vid alla somrar som Jakob hade jordbruket och inte kunde följa med någonstans. Det är SÅ viktigt för mig att vara självständig. Att kunna köra vart jag vill, att jag vågar och att jag kan. Att jag tjänar egna pengar och har inre resurser att göra det jag föresatt mig. Tvåsamhet absolut – men inte på bekostnad av frihet och självständighet. Vilket verkligen hade kunnat bli resultatet av att bli ihop med sin tonårskärlek och sedan fortsätta hålla ihop. Jag har sett allt för många kvinnor som aldrig tror sig om att åka på egen semester, som inte får köpa en möbel utan att först övertyga mannen om dess riktighet och som behöver tigga sig till skjuts om de ska någonstans. Inte sällan av en halvsur gubbe som tycker att hon borde stanna hemma.
Jag har längtat så mycket efter Ulf när vi varit borta. Men tror ni han hade tid för mig? Nej, han kramade mig knappt. Däremot kastade han sig över brorsorna och ville inte släppa taget. Och inte tänkte han sova med mig heller – vilket jag ju hade förutsatt. Nej istället kröp han ner hos Folke och så låg de där och gosade med varandra. Fan vad fint!
Efter en natt när jag sovit som en gris har jag nu ägnat morgonen åt att packa ur bilen, sortera tvätt, packa upp alla loppisfynd (ska fota och visa för er!) och sedan tänkte jag möblera om vardagsrummet. UT med den stora antika mattan och in med somriga trasmattor och blommor i parti och minut. Upp med loppisfynd och ut med dova färger. Måste ta mitt hem i besittning efter en vecka ifrån det. Liksom lära känna alla vinklar och vrår på nytt.
48 svar
Hej Clara!
Jag bara undrar, du skriver i ett inlägg att du sov som en gris.
Hur vet du att grisar sover så bra?
Ett av de viktigaste inläggen jag läst. Bra pepp för mina 50 mil idag.
Frågan har aldrig varit så aktuell som nu. Frihet, ekonomisk frihet, förmåga att fatta egna beslut. Nu kör vi kvinnor! Vi vet att det är tusenåriga traditioner som hindrat oss. Vi kan bättre än så! Stolt att leva år 2023 men inte riktigt nöjd, finns massor att göra kring att utveckla synsättet på begreppet familj. Vi kan alla bidra till förändring.
Vill bidra till kommentarsfältet med en av mina favorittexter, ett stycke ur Kahlil Gibrans Profeten:
Låt det finnas rum i tvåsamheten
Låt himlens vindar dansa mellan er.
Älska varann men knyt ej hårda knutar:
Låt havet svalla friskt emellan era själars stränder.
Fyll i varandras skålar, drick ej ur samma skål.
Ge åt varandra bröd men ät ej samma stycke.
Sjung, le och dansa men låt varandra också vara.
Ty lutans strängar hörs för sig i samma sång.
Ge av hjärtat, men ge ej bort hjärtat självt
Ty Livets hand allena omsluter våra hjärtan.
Håll varandra ömt, dock ej alltför hårt:
Ty templets pelare stå var för sig
och eken och cypressen trivs ej i skuggan av varandra.
Tack! Jättefin text. Den ska jag skriva ner till ett brudpar.
Klokt o vackert!
Wow!
Tack för att du delar denna vackra text.
Är extremt imponerad av din slagfärdighet Clara! Att du själv kör de många milen. Heja! Och jag förstår det där med att behöva greja om lite hemma när man kommit hem från långresa.
Blir även inspirerad att själv våga köra längre sträckor.
Ulf verkar ju ha anammat självständigheten i alla fall 🙂
Efter att ha varit singel större delen av livet (med flera kortare relationer, men annars solokvist, fram till 39, han yngre) tycker jag det är underbart att dela tid, ansvar, jobbigheter och roligheter med maken min! Behöver egentid och tid med kiddo ensam emellanåt, men efter en sådan dag, längtar jag efter honom igen. Min stora trygghet och kärlek i livet. Min självständighet tar sig uttryck i att välja nya banor, nya utbildningar, följa kreativiteten och kunna vara mig själv. Att behöva klara allting på egen hand var jag innerligt trött på efter nästan fyrtio år, så för mig är tvåsamheten och familjen det allra härligaste nu.
Håller med!
Håller så med om det du skriver. Hittade en man i sena tonåren. Vi levde parallella liv, men fick två barn. 22 år gammal stod jag ensam kvar med båda barnen sen han stuckit. Visst klarar jag mig själv, har både jobbat och pluggat och fått fast jobb och åkt på semestrar med mina barn själv. Och fan vad jobbigt det var. Hatar ensamansvaret och ensamheten om kvällarna när barnen sover. Efter fem år blev jag sambo. Han är min bästa vän. Och jag är så glad för att kunna dela bördan med någon. Både det jobbiga och det härliga och det banala. Det är enklare och roligare som två.
Självständighet på inkomstplanet kan man inte alltid välja…Fd utbränd o utförsäkrad, numera arbetslös med noll inkomst är jag oerhört tacksam att maken arbetar o fösörjer oss båda. Känner mej inte osjälvständig för det.
Vi föds ensamma, vi dör ensamma. Vi är egna personer vare sig vi vill det eller inte. Lyckligt gift i snart 30 år. Vi gör saker tillsammans ofta men också var för sig. SJälvständighet ger näring åt tvåsamheten och vice versa.
Precis så!
Kan man verkligen tillåta sig att vara självständig när man har familj? När de gifter sig får makarna ett uppdrag att utföra. Det är vi två, och när eventuella barn kommer våra barn, vårt hem, våra pengar etc. Du skriver väldigt ofta jag, mitt och liknande. Själv har jag varit gift 52 år och är glad över att jag hela tiden har delat ansvar för hem och familj med min make. F.ö. var det han som tjänade pengar när jag själv valde att vara hemma med barnen under en längre tid. Min självständighet är det inget fel på!
Hej Barbro! Jag vill bara säga att jag förstår vad du menar och vad du frågar/säger. Jag har ett liknande ideal. Jag är ledsen att din fråga upplevs vara ett påhopp eller rop på hjälp, det är trist. Ha en fin sommar, fortsatt lycka till i ditt uppdrag!
Åsa,tack för ditt inlägg! Önskar också dig en skön sommar! Tur att de flesta är seriösa när de skriver sina inlägg. Det är ett HEDERSuppdrag som jag är mycket stolt över att ha fått. Naturligtvis reser jag tillsammans med min make! Det är ju en god krydda i tillvaron.
Att se en relation som ett ”uppdrag” låter som något som skulle dränera mig själsligt. Jag och min sambo har båda sagt att det inte vårt jobb att uppfylla alla behov den andre har. Vi gör saker på egen hand och kommer hem gladare. Sedan väljer vi också att göra saker tillsammans ofta för att vi gillar varandras sällskap.
Barbro, ut och res och njut av livet på egen hand du. Skit i maken din, ditt ”uppdrag” är slutfört. Det låter som att du både förtjänar och behöver det något så djävulskt! <3
Haha oj vilket catty svar.
Jag tänker att man definitivt kan vara både självständig och i härlig tvåsamhet samtidigt! Vi sköter barn och hus tillsammans, och lägger tid på oss som familj och oss som par, är ett team och en trygghet för varandra, delar ”i nöd och lust”. Men i det ingår också att vi tillsammans planerar för både barnens behov, familjens behov, parets behov och våra individuella behov. Vissa saker gör vi ihop, andra saker vill man göra själv, eller med en vän. För mig handlar självständighet om att kunna se andras behov utan att missa mina behov, och sen planera så att allt får lite plats. Nu i sommar åker jag tex ett par dagar på semester med en kompis, sen åker vi ett par dagar på semester som par, och sen gör vi saker som familj. Imorgon tar jag barnen och åker och hälsar på mormor, för det vill jag och barnen. Maken vill snickra, så han är hemma och gör det. Vi ger varandra utrymme att kunna hitta på egna grejer spontant. Olika behov kan samexistera 😊
Är det inte bara att man har olika sett att uttrycka sig? Jag säger till exempel ofta ”mina barn” när jag pratar om dem, sällan ”våra”.
Jag tänker att vi alla är olika och om detta fungerar för Clara hennes man är väl det utmärkte och ett framgångsrecept för dem. Han verkar sällan semestra med henne och barnen men Clara verkar ju nöjd med det upplägget och det vore väl helt förfärligt om Clara och barnen inte kunde få några semesteräventyr alls bara för att maken har andra intressen? Är väl toppen att hon är kapabel att själv ta bilen och köra många mil och själv ta ansvar för barnen. Att han i gengäld låter henne bestämma över inredning hemma som är ett av hennes stora intressen och även till viss del levebröd (bloggen..) är väl bara fint. Det finns många vägar till en lyckad relation tänker jag!
Nu skrev hon ju att de inte fick hundvakt, därför behövde han vara kvar hemma. Hade varit dumt om alla fem avstått resan pga hunden.
Om man inte kan tillåta sig att vara självständig även om man lever i en relation förtvinar man väl själsligt till slut? En relation tar ju förr eller senare slut, genom död eller skilsmässa, och då är det väl bättre att kunna stå på egna ben, både ekonomiskt och i övrigt, än att bli ett offer för omständigheterna?
Du tycks inte förstått mitt inlägg. Att ha ett uppdrag är inte att förlora sin personlighet! Jag är inget offer varken känslomässigt, viljemässigt eller ekonomiskt. Jag har inte alls gett avkall på min personlighet. Jag har många gånger varit ensam med ansvar för hem och barn när min make har varit på tjänsteresa. Jag har även varit ensam på resa med ett eller flera barn. När man lever som jag och min make stärks relationen och personligheterna.
Man lever väl livet på det sätt som passar ens personlighet och ens familj bäst. Det jag reagerar på är främst att du verkar tycka att ditt sätt är det rätta och att andra sätt är fel.
Hej Clara och andra inom Umeå området. Jag och min släkt är inom snar framtid på väg till Umeå för några nätter. Ska bo på hotell i centrala Umeå. Program hittas säkert åt majoriteten, men mitt problem är att jag är helt slut, nära inpå utmattning, och fasar för all stress resan kommer att tillföra mig, skulle helst lämna hemma men det är tyvärr inget alternativ. Orkar inte med folkmängder och oljud. Så vad rekommenderar du/ni att jag kan göra i Umeå för mig själv, finns det inom cykel (antar man kan hyra cykel) eller gångavstånd natur och lugn och ro?
Det allra enklaste är att cykla längs älven in i landet, alltså åt höger när du kommer ner till älven vid Väven. (Ta sikte mot Backenkyrkan.) Då kommer du ut på landet tämligen direkt. Mysig grusväg och inte mkt folk.
Bölesholmarna är nära centrum men där är det folk. Då går eller cyklar du över cykelbron och sen åt höger.
Åt annat håll, ca 20 min cykling fr stan: Nydalasjön är också fint att t ex cykla runt. Det finns många ordnade grillplatser där du kan sitta och vila och titta på sjön. Men det finns också folk, men inte heller folkmängder.
Att bara vara på Väven är också fint. Fika på kulturbageriet, sitta i bibblan och läsa nåt eller bara titta ut.
Kan också varmt rekommendera Bildmuseet som du når genom att cykla till vänster när du kommer ner till älven vid Väven. Ca 10 min cykeltur. Platt. Bildmuseet har stora lugna rum och härlig utsikt mot älven som stilla flyter fram.
Du kommer hitta ditt lugn i Umeå. Ta hand om dig!
Oj tusen tack allihopa för alla tips! Kan meddela att jag inte är svensk eller bor i Sverige, så ni har förståelse varför jag frågar. Tack Clara för godkännande. Jag har bara varit i Umeå i min ungdom och sökte då allt annat än lugn och ro, förstod inte alls hur nära naturen man är i Umeå, tänkte bara usch en annan stressig stad, men Umeå verkar vara en naturskön stad, har nu något att gå efter och kolla upp, det verkar ordna sig, ser t.o.m. lite fram emot nu.
Ja, tack! Jag var så sugen på att åka till Umeå på 90-talet. Fick för mig att alla var coola straight edgare eller veganer 😎. Tyvärr gjorde jag aldrig slag i saken. Nu blev jag så sugen igen av det ni beskriver 🚲🌳. Älskar både bloggen och kommentarsfältet 🙏.
Utöver det andra redan tipsat om: promenera till och på Ön. Som en by-oas i stan där man kan promenera både på vanliga asfaltvägar och små naturstigar och parkera på medhavt sittunderlag på lagom lummig plats för att njuta termoskaffe.
Bra tips! Man glömmer lätt bort Ön.
En annan fin cykeltur är till Röbäck, en liten by utanför Umeå. Cyklar du rakt genom Teg från gamla cykelbron är du ute på Böleäng på nolltid och sen är det bara en liten bit så är du i Röbäck. Där kan du gå historiestigen förbi stenbron från medeltiden och annat, och besöka Kulturmejeriet.
Bölesholmarna! Gå eller cykla runt och kolla efter mysigaste platsen att slå er ner. Ta med filt att sitta på och gör upp en liten eld och fika… jättemysigt!
Kvällspromenader nere vid älven inne i stan.
Ha nu en lugn och fin semester i trevliga Ume.
Cykla längs Umeälven (du kan starta i centrum) mot Arboretum norr, där du kan bada bland hällarna i älven och titta på träd och blommor från hela världen. Vill du ha en riktig långkörare fortsätter du längs älven förbi Brännland ända till Norrfors och tittar på de fina hällristningarna. Går att cykla tillbaka till stan på andra sidan älven (via Klabböle) om du vill ta omväxling.
Ta en promenad vid älven.
Starta vid Broparken och gå uppströms till Lundabron.
Gå över första delen och ta valfri promenadväg där på ön, riktning nedströms, du hamnar vid Bölesholmarna.
https://www.umea.se/upplevaochgora/idrottmotionochfriluftsliv/friluftslivochmotion/badplatser/bolesholmarna.4.7d7d901172bb372c5d3b5a.html
Som du ser på kartan i länken ovan, finns promenadvägar runt så du behöver inte vara vid badplatsen där det kan vara mycket folk. Ta därefter den röda bron över till Tegssidan, gå längs älven nedströms så långt det går tills du ser, och kan gå upp på gångbron tillbaka till Broparken.
Två förslag:
Cykla till och runt Nydalasjön.
Promenera till Gammlia.
Nydalasjön ska jag också kolla upp, tack! 🙂
Gammlia och Gammliaskogen! Ute- och innemuséum med minimal kommers, vacker och lugn kulturmiljö, skog om en vill. Ofta minimalt med folk. Stadsbibliotetket! Bölesholmarna! Hoppas du får fina dagar!
Tack för tipset, ska kolla upp Gammlia :).
Jag älskar verkligen din inställning till inredning, att stuva om och ta i besittning! Det var bara det 😀
Härligt =)
Blev så glad över att läsa det här inlägget. Och att vilja städa dagen efter så lång bilfärd betyder nog att du har gott om energi 💫 Heja dig!
Lite nyfiken på vilka böcket ni lyssnade på i bilen till sist efter alla tips.
Vi lyssnade på
Varför är det så ont om Q
Kulla Gulla samt
Fem och kidnapparna =)
Härligt!
Jag åker gärna iväg på utflykter med barnen själv. Bekvämt att vara två men maken har inte lika lång semester som jag så då kör jag gärna iväg själv med barnen. Då får jag dessutom ta de flesta besluten vilket jag gillar 😂😂😂