Jag är ju en person som gilllar att sätta upp mål och fundera på förbättringar och att utmana mig själv på olika sätt. Nyårslöften har därför varit en populär grej genom åren. Och allt som oftast har jag lyckats driva igen om dem rätt bra. Ibland har de till och med varit livsförändrande. 2023 års nyårslöfte delade jag upp i ett jobbigt och ett bra. Så här skrev jag för ett år sedan.
Det roliga löftet är att jag tänker införa mer kultur i mitt liv. Jag behöver näring till min själ och få mer inflöde utifrån. Jag vill gå på opera, teater, stand up, revy och konsert. Jag vill bombardera mig själv med kulturupplevelser IRL och fylla på mig själv med inspiration. Och dessutom tror jag att det är bra för det egna skapandet att inspireras av sånt som ligger utanför det fält där man själv verkar.
Hur gick det? Det här har jag försökt och lyckats med till viss del. Har gått på fler museum än jag gjort på mycket länge, men bara två konserter och föreställningar det var egentligen den typen av kultur jag hade allra mest lust till. Så jag tänker faktiskt ta med mig detta löfte in i 2024 också. Vill framförallt gå mer på teater i Umeå och på Norrlandsoperans olika uppsättningar.
Det jobbiga löftet är att jag ska inleda en traumabehandling. Jag har ett gammalt trauma som jag inte har bearbetat och som jag under många år trott skulle lösa sig om jag bara började må bättre i allmänhet. Och det hjälper absolut men så fort jag får en sämre period – det räcker med en influensa som försvagar mig – ja då störtar tankarna på det gamla traumat över mig igen med full kraft. Och nu har jag fått nog. Nu måste skiten bearbetas och jag är tillräckligt stark och frisk att ta tag i det. Det känns jobbigt och svårt, men förhoppningsvis kan det göra att jag mår bättre på lång sikt. Och det är jag ju skyldig både mig själv och min familj.
Hur gick det? Jag inledde förra året med att påbörja terapin och jag tyckte att det var hemskt. Det satt så otroligt långt inne – men ett år efteråt är jag liksom förlöst. Mer i kontakt med mig själv och med betydligt lägre ångestnivåer rent generellt. Rekommenderar alla som misstänker att de behöver det, att gå i traumapeterapi.
Vilka är då mina nyårslöften för 2024? Jo förutom att fortsätta på det spåret med ökad kulturkonsumtion, så har jag ett löfte om vänner. Jag vill bli mer social! Tänkte på det på min syster disputationsfest i somras. Hon har pluggat länge och har kompisar från olika länder och med olika spännande yrken och kompetenser. Hon har ett sånt enormt nätverk av personer som hon samlat ihop till genom åren – en riktig vänskapsskatt! Men jag har inte pluggat alls och känner verkligen att jag skulle vilja få ett lite vidare umgänge. Jag behöver inga nya bästa vänner – det är liksom inte det jag söker. Utan bara fler bekanta. Fler roliga kompisar! Fler som inte tillhör något befintligt gäng jag redan är i. Jag vill kort sagt bli bättre på att tacka ja till sociala tillställningar och möten och få in lite nytt syre i mitt liv. Efter många långa småbarnsår känner jag att det finns plats för det. Men det kan krävas en aktiv insats från mitt håll, för jag är ju rätt bekväm av mig.
Har du något nyårslöfte?
76 svar
Jag har en nyårstradition som betyder mycket för mig, nästan så att den känns ”helig”. Därför går jag inte in i detalj, men beskriver lite kort. Kanske kan någon bli inspirerad!
Jag brukar be inför det nya året. Lyssna in om jag får något ord eller mening att bära med mig. Jag ber också att få en färg som hänger ihop med det. Ofta går det blixtsnabbt, så fort jag sätter mig och lyssnar in så kommer det till mig. Jag kan inte förklara det. Men med en personlig tro på Gud så har jag erfarit hans personliga tilltal många gånger och kanske övat upp ”örat”. Tycker dessa tilltal är ett av livets vackraste händelser.
Tidigare år har dessa ord+färger verkligen burit mig och både förberett mig för och förklarat händelser som uppstått. Hjälpt mig att bearbeta årets olika händelser med vetskapen om att någon leder mig framåt. Jag vet inte hur det funkar men det blir ofta helt rätt. Med det sagt tror jag inte det är en form som alla passar in i, utan man behöver hitta sitt personliga sätt att lyssna in/gå in i det nya året.
Årets färg är gul. Orden behåller jag för mig själv. 🙂
Tack för ett inspirerande inlägg om nyårslöften!
Mitt nyttårsforsett er å fortsette med å trene, men få veiledning til mer målrettet og spesifikk trening for meg, som har kraftig artrose i begge knær med mye smerter og bevelsesbesvær. Løftet i fjor var å sykle på ergometersykkel minst 5, helst 7, ganger i uken, 25-30 minutter, samt å gå 6-8000 skritt. Det har jeg klart. Nå har jeg meldt meg på 12 ukers kurs med tilpasset treningsopplegg for meg, 2 x i uken, i tillegg til sykling.
Mitt andre forsett er å sette meg inn i alt av de teknologiske ”duppedingser” og app-styrte funksjoner min mann med stor glede og interesse har installert i huset ( han er kjempegod på ny teknologi…ikke jeg) sånn at jeg faktisk kan bruke alt uten at han nødvendigvis er tilstede. Det høres sikkert helt merkelig ut, men nå er d faktisk slik at jeg nesten ikke kan skru på og finne frem på TV’n selv😝
Og mitt tredje forsett er å være enda mer sammen med barnebarna, og bli like godt kjent med yngstemann på snart 2 som jeg er m eldstemann, som blir 5 i april, og som vi fikk intensiv pangstart med da Norge ble nedstengt pga Covid og vår datter og hennes lille familie var vår kohort, så vi var bare sammen med dem utenom jobb.
Mitt löfte är att jag ska njuta av min andra bebis som att hen är min sista bebis, men rehabba kroppen efter graviditet/förlossning samt rensa i hemmet som att hen inte är det(aka om vi blir sugna på en 3e, vilket inte är omöjligt, vill jag inte att kroppen eller kaos i hemmet förhindra det)
Åh, vänskapslöftet! Kan du inte skriva mer om hur det utvecklar sig? Jag känner samma sak nämligen. Jag går igenom en skilsmässa just nu och det senaste året har just vänner blivit ännu viktigare för mig. Jag har också haft turen att få några nya kollegor som har blivit riktiga vänner och det har varit så ovärderligt!
Jag har aldrig varit en person som har tusen vänner, utan jag har några få som jag håller hårt i. Men jag skulle också vilja ha fler att hänga med. Men hur gör man? Jag har aldrig varit bra på att behålla bekanta, utan antingen är man i the inner circle helt och hållet eller så är man utanför. Och då tappar jag dem till slut. Men jag vill inte ha det så längre. Och det är svårt att ställa om sitt sociala beteende, så jag vill gärna läsa mer om hur andra gör!
Tidigare har jag ofta varit för blyg och osäker för att bygga upp nya bekantskaper. Jag tror att en nyckel (för mig) är att jag under det senaste året har insett att jag faktiskt har mycket att erbjuda som en vän. Jag har blivit bättre på att se mitt eget värde (i det avseendet i alla fall). Och alla ens vänner måste man kanske inte vilja anförtro ALLA sina hemligheter åt, man kan ses och ha roligt ändå. Dessutom är en av mina nya jobbkompisar så otroligt social, så jag har typ tittat hur hon gör och fattat att det kanske inte behöver vara så svårt 😃 Känner mig som ett barn som ser och lär sociala koder typ, haha.
Men hur ska man göra för att hitta den där mellanvägen, där man varken kräver en själsfrände men inte heller tappar bort vänskaper för att man inte ses varje vecka? Hur får man det där fina nätverket runt omkring sig, som håller över tid utan att nysta upp sig?
Vet inte egentligen om det ska kallas ett nyårslöfte, men jag hoppas i alla fall att jag ska bli bättre på att säga ifrån på jobbet när kollegor på olika sätt blir utsatta. Har själv varit (och är delvis) i den situationen, men just jag har flera kollegor som ser vad som pågår och stöttar och så där jag kan utveckla arbetet. Har just nu en kollega som blir utsatt och inte har samma stöd som jag har – den personen har jag som ambition att uppmuntra och stötta på olika sätt under året. Insåg idag att det nog inte kommer att bli så tungt eftersom den personen i sig är så oerhört sympatisk och rolig att jobba tillsammans med.
Mina nyårslöften är:
– lära mig privatekonomi genom böcker/internet 30 min per vecka
– skriva och illustrera barnbok 30 min per vecka
– planera kommande vecka varje söndag
Mitt är att ha mera sex! Tipsar alla om @erikaalsborn, en otrolig kvinna som har kurser för kvinnor och också podden Yes please!
Har i flera år haft löftet att läsa en bok i veckan, alltså ca 50/år. Blir lite fundersam kring att folk ska läsa en bok i månaden? Hur långsamt läser ni? Fattar också att det här är en översittarkommentar och att all läsning är bättre än ingen, men lägger ändå till den för att visa att det finns dem som läser en bok i veckan, inte i månaden.
Kan ju vara så att vi som inte läser en bok i veckan har sex väldigt ofta istället🤭
Haha! Sjukt bra kommentar 😀
Läsning går ofta i perioder i livet. Att man läser en bok i månaden handlar inte nödvändigtvis om att man läser långsamt. Det kan också handla om att man av olika orsaker inte finner ro till att fastna i läsningen. Det kan bero på utmattningssyndrom och stress som påverkar koncentrationen och minnet, men också boendesituation osv osv. Kul att du läser mycket! Men varför jämföra sig?
Jag tycker det är så svårt med nyårslöften. Jag är inte alls bra på att uppnå mina mål. Jag brukar vilja ha hälsomål men eftersom skador satte stopp för mina planer för förra året så känner jag inte alls för att sätta upp några mål. Har jag inga mål så blir jag inte besviken.
Hur sjutton får man fler vänner? Vi har massor med bekanta – folk vi småpratar med på barnens aktiviteter, på ica osv. Vi har vänner som vi träffar då och då men som inte är våra bästa vänner och vi är inte deras bästa vänner. Jag har nära vänner där jag umgås på egen hand med dem.
På nyårsafton – när alla firar med sina bästa vänner – finns inte en enda familj som är våra bästa vänner. Inga familjer där vi båda två har klickat med båda två vuxna i den familjen.
Så jag skulle gärna göra som Clara och få fler vänner men har ingen aning om hur. För det är ju inte bara att jag ska hitta en person jag gillar att prata med. Det är fyra vuxna som ska funka ihop.
Jag undrar precis detsamma. Jag har tyvärr inget råd, men vill bara tala om att jag känner igen mig precis i det du skriver.
Det är väl bara att umgås oftare om det finns några ni trivs med? Gällande nyår är det väl bara att vara först ute och bjuda i god tid!
Förstår känslan och hur svårt det kan vara.
Kyrkan tycker jag är en enklare plats att hitta vänner på, oavsett om man tror eller inte. Vänner i flera generationer. Ofta kanske man pratar lite enklare om saker som ligger nära hjärtat. Kyrkans väggar bjuder ibland in till att bara automatiskt vara lite mer sårbar och ”trevlig mot alla”. Och sen kanske man då träffar några lite regelbundet och avslappnat och sen växer vänskapen djupare. Ja, bara en tanke och ett tips😊
Träffa egna kompisar utan din partner! Alla måste inte klicka med ens partner även om det såklart är roligt. Sen kan man bjuda över fler och hålla fest på nyår istället för parmiddag, så kan man bjuda in lite olika människor från varsitt håll.
Jag skulle verkligen, verkligen vilja träna. Jag har två barn under tre år och jag får inte till det. Barnet som snart fyller tre sover inte på dagarna längre utan bryter ofta ihop av trötthet och ligger och skriker efter mamma vid halv femtiden. Klart att jag kan strunta i det men det känns inget bra att han är hysterisk och gråter efter mamma i en timme, trots att pappa är i närheten. Då är tv det enda som kanske hjälper men han kollar alldeles för mycket som det är ändå… Träna hemma funkar inte för mig, det är så mycket annat som måste tas tag i. Men kanske att det går nån gång framöver.
Går det på veckosluten då? Verkar ändå finnas en pappa med i bilden?
Det skulle det kanske men dels skulle jag vilja ha en fast tid i veckan och då är vardagarna lättare, men framförallt så är det ett specifikt pass jag väldigt gärna vill gå på och det går bara två gånger i veckan varav en är kontorstid 😊 jag kanske fastnar lite i att det BORDE gå att vara borta några timmar en dag, att det är orimligt att allt ska hänga på mig. Att jag har ansvar för hur alla har det hemma (min sambo är föräldraledig) fast jag inte har rådighet för att jag jobbar, t.ex.
Vilken jobbig fas! Hoppas den snart går över så att du får träna
Mitt löfte alltjämt är att fortsätta vara den jag är, stå fast vid min egen sida och inte låta mig påverkas av normer och annan skit. Fortsätta att inte sminka mig och vila. Följa min egen väg och inte jämföra mig med andra. Går mycket bra hittills och det ger mer och mer frihet och insikt i att man har makt i sitt eget liv.
Vilken förskräcklig tantalora du har blivit. Det är ju en hårfin gräns mellan att vara tantalora och cool 40-åring. Du har gått från cool till tant.
Sist du skrev till mig Alva/Marina berättade du om ditt missfall och om dina två andra barn som är födda samtidigt som mina ungefär – och hur glad du var att få följa mig. Du skrev så snällt. Vad har hänt sedan dess – som gör att du plötsligt känner ett behov av att förfasa dig över mig? Deppig personlighetsutveckling 🙁
Jag fyllde precis fyrtio och har kallat mig själv för tant i ett par år nu. Varför ses tant som ett negativt ord? Tänk så mycket visdom och livserfarenhet man samlar på sig ju äldre man blir.
För att inte tala om hur skönt det är att känna sig själv bättre än någonsin, veta vem man är, veta sitt värde och inte ägna sig åt ängsliga funderingar om huruvida man är ”cool” eller inte…
Exakt! 👏
Men eller hur?! Dags att reclaima tanten!
Cool ville man väl va då man var typ 16 år!!? Jag är glad tant sedan jag fyllde 32 och tant ska jag förbli har jag tänkt.
Haha, vilken kommentar! Vad tycker du är skillnaden mellan cool 40 och tant? Riktigt nyfiken då jag själv är 40+
Mitt ledord för 2024 är REVANSCH
kan ju låta lite tävlingsinriktat om man tar det ut sin kontext men för mig är det inte det.
Det handlar om revansch på en sommarsemester som inte blev som planerat pga yttre omständigheter, ett äktenskap som gick i kras, ett jobb som inte blev av, en utbildning som gick i stå pga ovan nämnda orsaker.
Jag ska ta revansch på allt som inte blev förra året. Känner mig stark o redo för 2024
Jag vill lära mig tända eld med tändstål och dessutom faktiskt sova i min hammock i skogen. Så man kan väl säga att (ännu) mer uteliv är mitt löfte!
Åh vilket mysigt nyårslöft! Jag fick en sån där campinghammock av en vän i födelsedagspresent i höstas, så jag tror att jag ska kopiera ditt nyårslöfte 😊
Jag skulle också vilja skaffa fler vänner/bekanta, men är väldigt introvert och hatar att småprata. Känner dessutom för att vara social typ en gång var fjärde vecka. Är så svårt att upprätta och underhålla vänskap då så vet inte riktigt hur jag ska ta mig an det…
Finns det någon person du kan umgås med utan att det tar (lika mycket) energi? Kan du fokusera mer på de relationerna? Är man introvert får man tyvärr ofta prioritera bort en hel del, som annars hade varit kul. Men ja, rekommenderar att välja några bra fungerande relationer (där du inte behöver småprata), och satsa på dom?
Jag har nära vänner men de bor långt bort. Det är framförallt den fysiska ensamheten som kan kännas jobbig, när jag ser något spännande evenemang som jag skulle vilja gå på men inte har något att fråga som kan följa med (kan göra mycket själv men ibland vill man ha någon att diskutera upplevelsen med). Jobbar på en liten arbetsplats och ingen av mina kollegor bor på orten så finns ingen naturlig ingång där heller.
Jag undrar på riktigt varför du vill ha fler vänner när du ändå inte vill vara social osv. Är det för att du tror och vill att det ska berika ditt liv? Och att du därmed inte trivs och är nöjd med att vara introvert.
Fast beroende på vad man läser in i ”att vara social” så kan det utgöra en ganska liten del av en kompisrelation. Jag tycker också att småprat är jättejobbigt, men trivs däremot bra med personer som man kan prata öppet med om stora saker redan från början.
Om man känner varandra väl behöver man heller inte ses jätteofta, som jag upplever det. Jag pratar med min gamla skolkompis kanske en gång i kvartalet, men varje gång inser jag att just den kompisrelationen fortfarande är viktigast för mig, även om det finns andra som jag träffar mycket oftare.
För mig är en stor del av kompisrelationer just att veta att någon känner mig precis som jag är och accepterar det fullt ut. Att kunna prata om vad som helst, utan att något är tabu. Att det ändå känns precis som vanligt, när man äntligen har möjlighet att ses. Vetskapen om allt detta försvinner inte, bara för att man inte har ork att träffas varje vecka.
Kort och gott: det viktiga är sällan antalet timmar som man umgås, utan snarare hur det känns under de timmarna som faktiskt blir av.
Men hon skriver ju att hon vill vara social? Bara inte så ofta. Jag känner igen mig exakt i det. Är introvert och tycker om hemmamys med familjen och behöver mycket egentid. Men saknar såklart ändå en vän ibland. Tror de flesta mår gott av vänskapsrelationer. Jag kan vara supersocial, men det tar också mycket energi så därför räcker det gott men nån gång i månaden.
Som jag tolkar det så VILL personen ju nästan inte va social alls. Men kan idas vara det en gång i månaden. Därav min nyfikna fråga till MW.
Jag vill vara social, ibland. Mina närmsta vänner bor på andra orter men där jag bor känner jag nästan ingen. Vill ha någon att bjuda hem på fika ibland så jag får duka fint eller som kan följa med på en teaterföreställning istället för att alltid tvinga med min sambo.
När jag kände behov av att få mer kultur i livet skaffade jag abonnemang på vår stadsteater. Det gjorde att vi har fyra inbokade föreställningar i kalendern direkt och att man sen ändå fyllde på med mer under året. Dessutom blev det så mycket rabatt att en av föreställningarna blev gratis!
När det gäller det sociala så har jag faktiskt gjort nånting åt det! Har känt mig ensam ett tag, ingen bjuder hem längre osv. Men så kom jag på att jag inte ska gå och vänta på det utan bjuda hem själv såklart! Massor av roliga saker har hänt och jag känner mig social och nöjd. Det var inte svårare än så…
Jag är sämst på nyårslöften, vet om att jag bara smiter undan dom och skyller ifrån mig (för mig själv haha) så till slut gav jag upp! Men ett tyst litet löfte har ändå smugit sig in, och det är att verkligen ta tag i träningen igen, för min kropp värker, stretar emot, flåsar och känns tung och gammal (är bara 41, på väg mot 42) och jag får panik över detta. Om det känns så här nu, hur ska den inte känns om tio år?🫣
Jag har nyårslöfte, sedan några år tillbaka har jag liksom reclaimat nyårslöftet och gjort det till något enbart positivt. Inga förbud osv. Utan bara roliga utvecklande saker.
Detta år är mina löften:
-Inte glömma bort vardagkvällarna! Alltså att planera in saker på vardagkvällarna istället för att göra allt på helgen och inget på vardagarna. Även om jag älskar vardagslunken något enormt så gillar jag inte känslan av att dagarna och livet liksom rinner iväg. Jag tänker att enkla aktiviteter räcker gott och väl. Allt från biobesök till att ta en fika på cafe eller möta upp en kompis på promenad.
– Precis som du Clara vill jag uppleva mer kultur. Älskar teater, musik osv och gick mycket förut men har nu helt kommit ifrån det. Bor i Umeå och här har vi ju ett rätt stort utbud. Ska börja med att titta på evenemangskalender för våren och boka in, Kanske ses vi i kulturvimlet 😉
– Planera in fler små utflykter för miljöombyte eftersom jag märker att jag mår bra av det. Jag är annars en riktig hemmaråtta men märker att jag även mår bra av att se/göra nya saker. Jag tänker mig enkla saker som en hotellnatt här i stan, weekends i närliggande städer t ex.
– Jag behöver också vidga mitt nätverk, ett led i detta är att jag ska tacka ja till inbjudningar och även ta mer initiativ själv. Våga fråga bekanta, kollegor osv.
Det låter mycket nu när jag skriver ner det, men många av punkterna går även att kombinera med varandra och de kan ofta gå in i varandra då de ofta kan höra ihop. Jag har t ex en tendens att inte boka in mig på den där teaterföreställningen som är en torsdagkväll eftersom jag tyckt att det känts lite jobbigt en vardagkväll och att jag är bekväm av mig – hamnar ofta i soffan efter middagen. Nu ska jag istället gå på den där föreställningen en torsdagkväll, och dessutom höra mig för om någon kollega vill följa med. Det blir ju tre aktiviteter som jag kan bocka för på en och samma kväll – kultur, vardagkväll och social samvaro! Har redan bokat in en hotellweekend i slutet av månaden och en lite längre weekendresa senare i vår som jag kommer att kombinera med kulturupplevelser så jag tar mig an detta med en enorm pepp!
Jag älskar ostron men äter det sällan då någon måste öppna dem åt mig. Och det är inte så kul att besvära middagsgästerna med något de knappt klarar av. Så mitt nyårslöfte var att skaffa kniv, ostron och bli mer självständig genom att lära mig öppna dem själv.
vilket underbart nyårslöfte!
Så inspirerande! Är också inne i småbarnsåren och känner att det sociala (utöver familj, kusiner och sånt) helt fått stryka på foten några år – och det är fine, man orkar ju inte allt. Men nu när jag läste dina mål så börjar jag känna en bubblande inspiration att lägga mer fokus på det, jag är inte där än men om 1-2 år kanske.
Tills dess är mitt fokus:
– Läsa mer böcker, minst en i månaden. Något jag velat i många år men aldrig tagit tag i, utöver semestrar. Köper betydligt fler böcker än jag avverkat så har en drös att välja bland. Bra inspo från ditt bokläsande!
– Träningen, förra året tog jag tag i kosten en gång för alla. Efter år av jojobantande. Tog hjälp av en onlinecoach, fick till kosten efter ett halvår men inte träningen så i år blir fokus på att få till träningsrutinen en gång för alla. Känns peppigt!
– Sedan har vi x antal byggprojekt som ska färdigställas etc 🙂
kan du rekommendera en terapeut/institution? som kanske gör det online kanske. har varit hos terapi från VC och det har faktiskt retraumatiserad mig och gjort det mesta sämre. aldrig mer! tack!
Hej Sonja!
Blev så berörd av din kommentar – jag har fått PTSD av vårdapparaten.
Har äntligen hittat en psykolog jag känner mig trygg med – denna har också berättat att det tyvärr är vanligt att människor får trauma/deras trauman späs på när de söker hjälp inom vården. För lite tid, pengar och ibland kompetens/erfrenhet gör att de som arbetar inom VC har svårt att se och bemöta klienter. Behöver ej vara för att en söker för psykiska besvär, utan folk blir traumatiserade av vårdens behandling vid barnafödande, hjärnskador, brutna fötter, operationer, ja allt du kan tänka dig.
Hennes råd angående att hitta rätt är att våga prova! Följ magkänslan om psykologens hemsida/ visitkort inger förtroende -har de utbildning eller erfarenhet inom just det som du går igenom? Våga ge det ett par gånger – men känns det inte bra, våga byt! Tyvärr är det vanligt att en får prova sig igenom några stycken innan det klickar och känns bra. Läskigt, men värt det i slutändan.
Jag tipsar om att hitta rekommendationer från organisationer/föreningar/stödgrupper inom det man går igenom. Ofta har de register med psykologer och andra terapeuter någonstans på hemsidan. Då ökar sannolikheten att en hittar en terapeut som förstår vad man är med om.
Att hitta någon privat är såklart en kostnadsfråga – men det finns stiftelser, tex St Lucas som erbjuder hjälp gratis eller till reducerat pris. Det finns också olika stödlinjer som iallafall kan hjälpa en att komma vidare. En del privata psykologer tar även någon klient pro bono, det kan finnas stipendier och anslag att söka.
Lycka till och ge inte upp – du förtjänar att må bra!
Jag har samma föresatser som förra året. En del har gått bättre, andra sämre:
– Säg ja fast du vill säga nej. Till sånt som är läskigt, nytt, okrontollerbart.
– identifiera vad som ger mig lugn och lycka i stunden. Ägna mig åt det regelbundet.
– Lär mig nya saker. Våga vara nybörjare, vara dålig.
– Våga tro att saker blir bra om jag låter bli att försöka kontrollera dem.
– Förstå att jag inte är mina tankar. Jag kan släppa dem och gå vidare.
Eftersom du nu rekommenderar din trauma-terapi, vill du berätta vilken typ av trauma-terapi du använt/gått på? Vill också gå i trauma-terapi men har svårt att välja vilken.
Jag var gravid förra året och vill ta tag i min hälsa och mina matvanor det här året. Funderar mycket kring vad som vore en uppoffring att plocka bort från min kost/liv och vad jag bara gör av vana, men lika gärna kan vara utan när jag lyckats ta mig igenom de tre jobbiga veckorna av sötsug. Jag hoppas på mig!
Kommande vårtermin ska jag skriva uppsats och kommande sommar vara helt ledig och inte sommarjobba och jag ser otroligt mycket fram emot ett drygt halvår av lugn och ro efter att ha pluggat och jobbat intensivt i princip utan uppehåll i 4,5 år. När nu min arbetsbelastning går ner och jag får tid och energi att förkovra mig i lite annat än läkarstudier har jag som typ nyårslöften att dels växla upp min styrketräning från någon slags svår-att-hinna-med-underhållsnivå till ambitiös satsning fyra dagar i veckan, dels börja baka surdegsbröd igen och dels lära mig att sticka. Känner mig otroligt peppad!
Tycker du är inne på något så viktigt när du beskriver lite kring att vänskaper kan ha olika djup. tror det är en nyckel ibland för att orka och hitta sätt att vidga sitt sociala liv om man vill att det ska bli bredare och större. är otroligt glad att jag fått lära känna många människor från väldigt olika miljöer och i olika sammanhang, men en viktig nyckel till det har nog varit att inte lägga samma intensitetsnivå på samma kontakter. (en annan har förstås varit att försätta mig i en massa nya sammanhang, göra helt olika saker och då kommer de ny kontakterna på köpet). men ville egentligen tipsa om en bok på ämnet: Länge leve vänner. av två psykologer och neurovetenskapsforskare om jag minns det rätt. den handlar på olika sätt om hur man kan stärka, utveckla, hantera vänskap. minns den som varm och fin och att den ger olika perspektiv och får en att tänka kring vänner oavsett om man använder de konkreta verktygen från boken eller ej.
Jag undrar också över traumaterapi. Hur allvarligt ska det vara för att vara trauma och inte ”bara vanlig” terapi som behövs?
Jag har saker jag skulle vilja göra mer av som inte är direkta löften. Läsa fler böcker. Bli bättre på att läsa noter samt spela fler stycken på piano. Fortsätta lära mig Italienska (läste 3 år på gymnasiet) Måla mer. Det känns avkopplande och roligt och inte som några måsten. Vill utveckla andra delar av hjärnan och mig själv. Dessutom hoppas jag att detta år blir mer kärleksfullt och fredligt. För världen i stort ♥️
Italienska kan du läsa gratis på komvux. T ex här: https://nti.se/komvux-pa-distans/italienska-4/
Tack för tips! 😊
Att ha kul 😊. Gå på olika evenemang, bra restauranger och gärna museum. Göra många roliga saker helt enkelt
Jag väljer årsord! I år blir det nummer sexton sedan jag körde igång med detta koncept 2009. Älskar det, funkar otroligt bra oavsett om det blir så att jag ägnar lite eller mycket tid åt dessa självutvecklande inslag i livet. Förra året stod RUTIN på schemat, i år har jag valt HEMSLÖJD. Högt och lågt, alltså. Ibland leder dessa ord till känslomässig utveckling, andra gånger har de mest bidragit till mer glädje.
Vilken bra idé! Lätt att komma ihåg när man har ett enda ord som fokus 👍🏼
Der här ska jag klura på! Vill också lägga tid på sticknings- o broderiprojekt o dra mitt strå för att hylla gamla tiders hantverk… Inklusive matlagning, med såna råvaror som kan odlas på våra breddgrader. Mot visionen självhushållning, i så hög grad som möjligt iaf.
Det gör jag också sen några år tillbaka, har ledord alltså.
Förra året var det Glädje. Försökte välja det som gav mig glädje i livet så många restaurangbesök med familjen, teaterföreställningar och några museum blev det. Men också byte av arbetsplats.
I år är ledordet Kärlek. Kärlek till mig själv genom att ta hand om min fysiska och psykiska hälsa men också visa kärlek till min familj, vänner och andra människor jag möter genom att vara närvarande och intresserad av deras liv.
Åh, jag älskade kärlek! Ett av mina första ord, och ett av de mest utmanande. Jag hade som mål att hitta det bästa i människor, att välja att se också på surkart som deras älskade föräldrar förhoppningsvis såg på dem som små bebisar. Livsomvälvande. Jag gillar överlag människor bättre sedan dess.
TACK för denna och Evelinas kommentarer. Jag blev så instinktivt berörd att jag har gåshud och en tår i ögonvrån.
Precis som någon ovan så är jag också nyfiken på traumaterapi. Är det alltså någon specifik inriktning på terapeuten och ”behandlingen”? Hur går processen till? Är det något du kan dela/beskriva (utan att behöva gå in på själva traumat såklart)?
Jag ska göra mer av det jag mår bra av; promenera, läsa och äta frukt och grönt. Jag ska göra det även de dagar livet är motigt för det är då jag behöver det som mest.
Vad hände med matlaget? Har ni slutat med det?
ingenting har hänt =) träffade dem precis innan jul
Jag har ett nyårslöfte och det är mest på yrkesplanet, inriktningen blir ditåt, men även det privata – jag gillar kunskap; Jag ska söka mer kurser att gå online på svenska universitet. Det är ju gratis! Nu i november började jag en kurs på KTH och jag har deadline imorgon för en inlämningsuppgift i ämnet Hållbart ledarskap, som jag är nästan klar med, men skjuter lite på kvällens arbete och läser din blogg istället. Det är helt otroligt många kurser man kan läsa, den mest episka är väl dinosauriekursen, men den kommer jag inte gå. Och sen som sagt att allt är gratis! PS. Förresten såg jag ett bekant ansikte på ett av seminarierna på Zoom på denna kurs, Clara 🙂
Åh vart hittade du dinosauriekursen? 🙂 Jag har sneglat en del på kurer via Distansutbildningar.se men tyckte utbudet var rätt skralt, och hittade verkligen inga dino-kurser.
Stockholms universitet har en kurs på 7.5 p: deras utveckling och utdöende, orienteringskurs
Hej! Jag tror att du hittar mkt mer och även dinosaurier om du söker på antagning.se. Lycka till!
Oh god, jag har massor! Jag har alltid typ hundra roliga och fjorton jobbiga. Så även i år, jag håller alltid några eftersom jag sätter så många. Man får öva på att inte se det som brutna löften när man har tresiffrigt antal, utan mer som framskjutna löften eller lägga till ett ”skoja bara, jag insåg att jag inte ens VILL det här…”. I år är mitt jobbiga, än så länge eftersom jag inte tränar som du, att jag vill få upp min plupp i hälsoappen från låg kondition till åtminstone snäppet ovanför. För jag tror allmänkondition är viktigt att ha, särskilt när jag börjar bli så gammal. Och alla roliga är roliga, mycket har just med kulturkonsumtion, restauranger och event att göra. Det ska bli kul att leva 🙂
Vilken hälsoapp?
Nyfiken på trauma-terapin.
Hur definierar man ett trauma och hur går det till? ❤️
Angående bekantskaper så hojta om du kommer ner till Stockholm. Här har du en ny bekantskap att gå på museum/musikal/teater med. Behöver oxå mer kultur och gillar människor med grov humor, på gränsen till oanständigt och det tror jag du passsar in på 🤪😅
Kram
Jag kan bara svara utifrån min erfarenhet…
min terapeut anser att jag bör lämna hennes samtal för traumasamtal med en terapeut specialiserad på det, detta efter jag lyft på locket ang ngt som jag var med om son tonåring.
Det här kom upp under ett av våra samtal då min ångest ökat i samband med att mina barn når åldern för då mitt trauma utspelade sig…
Min lösning än så länge är att ducka o avboka alla samtal, de vanliga o traumasamtalen. Jag är inte redo…
Så för mig var det inget jag definierade eller sökte speciell vård för, min terapeut sa att de jag erfarit krävde annan terapi, skillnaden vet jag ju som sagt inte då jag ännu inte startat processen.
Kanske kan din terapeut vägleda dig till bästa formen för dig?