Nyårslöften och frostnupna näsor

Nu när jag är tillbaka i civilisationen, med okej internet, tänkte jag visa vad vi gjorde i stugan!

Vi kom dit på kvällen innan nyårsafton. Då hade Annas familj hunnit fram före oss och börjat elda och göra iordning allting. Jag hade en köttfärslimpa med mig i packningen så middagen gick snabbt att få iordning. Vi eldade i husets alla eldstäder och barnen trängdes framför brasorna. Bertil skrev på sitt rollspelsäventyr och Ulf beundrade pappfigurerna i sina kartongark.

När det närmade sig läggdags drog jag fram madrasserna och la på golvet i vårt sovrum. Stoppade om ungarna som gosat ner sig i ullunderställ.

Essa ville vara en i gänget. Och jag med! Så härligt att vara tre brorsor som flamsar och fnissar och brottas hela vägen tills sömnen träffar som en hammare i huvudet.

Och på tal om att träffas av en hammare i huvudet. Det första jag gjorde när jag kom till stugan – före jag ens gått på toaletten och burit in all packning – det var att hänga upp proletärstjärnan jag loppisfyndat. På samma ställe som mormors proletärstjärna alltid hängde. Rätt ska vara rätt!

Första morgonen vaknade vi vid halv tio – omtöcknade efter en sen kväll i stugan där vi haft eldvakt. Upplega på skogens alla träd. Så vackert att man inte vet var man ska ta vägen!

Så jag och Anna tog byavägen

Det är ett speciellt ljus så här långt norrut. En slags himmel som aldrig blir i Västerbotten – utan bara här vid polcirkeln, nära polarnatten. Det här är min barndoms julhimmel och då förstår ni att man måste älska högtiden.

Röken stod rakt upp ur skorstenarna för temperaturen hade börjat sjunka dramatiskt.

Barnen återsåg sina stugkompisar och de satte genast igång med projektet att skotta taket på vedboden. Vilka duktiga drängar! De klarade av hela projektet själva.

Essa var lycklig över att springa lös i snön, efter att ha spenderat en dag i bilen.

Och jag och Anna var lyckliga över att vara på vår favoritplats på jorden.

När vi kom hem igen hämtade vi julgranen som jag och Bertil högg på jullovet och som stått i vedboden i några månader. Den var så söt! Vi fick alltid klä granen när vi firade jul här som små. Kvällen före julafton och morfar hjälpte oss med julgransljusen.

Och nu skulle granen in, nyårsaftonen till ära. Vi slog på julmusik och började klä den med innehållet i mormors gamla jullåda. Hela resten av huset var redan pyntat – för det var ju det sista vi gjorde på höstlovet.

Alla hjälptes åt så gott de kunde och gjorde sitt allra finaste.

Och Essa fick sig lite uppmärksamhet hon också mellan varven.

Så föll skymningen igen. Dagarna är så otroligt korta att man inte hinner med.

Men jag kämpar inte emot utan öppnar famnen för mörkret.

Mysigt att sitta inne och se hur det skymmer.

Trefikat är viktigt och vi åt det i vardagsrummet.

Folke gjorde upp eld i vedspisen, Anna handarbetade, jag löste korsord och alla påtade på med sitt eget. Men så småningom svidade vi i alla fall om för att fira nyår!

Tilltugg till fördrink

En festlig sak med stjärnfrukt och mixad passionsfrukt.

Efter maten vilade jag middag med Folke. I matrummet står en säng som vi ställde dit när mormor opererat höften och inte kunde gå i trappor. Och sedan plockade vi aldrig bort den – för det är något så otroligt trivsamt med att kunna ligga i en säng och vila och ändå vara med där det händer. Här har jag legat gravidtrött med alla mina barn och dåsat av till samtalet vid middagsbordet.

Sedan var det dags för julens andra julklappsutdelning.

Mina älskade systerdöttrar agerade nissar. Och efter att vi öppnat paket och beundrat våra presenter åt vi desserten.

En grapefruktspannacotta med pistagenötter. Resten av kvällen spelade vi olika sällskapsspel och berättade om våra nyårslöften. Jag lovade att träffa mer kompisar, lillan att inte äta godis på ett år, Folke lovade att bara önska sig mjuka paket och Uffes nyårslöfte var att han skulle få pluppa ur pappfigurerna på Bertils nya Drakar och Demoner-spel.

Vid tolvslaget gick vi ut i vinternatten med lyktorna vi fått av morfar. Av silkespapper och trästomme.

Det var så stilla att stearinljuset vi använde för att tända, inte fladdrade det minsta.

Alla fick en egen lykta och vi såg dem segla iväg över skogen.

Så virvlar det gamla året

bort i vinternatten

och ett nytt väller in

över himlavalvet.

Med sig bär det ett försiktigt hopp,

det ljusnar med tiden, ge inte upp

-Expecto Patronum!

När alla barn och pappor krupit till kojs klädde jag och Anna på oss för vår traditionsenliga nyårspromenad längs byavägen. För att välkomna det nya året och säga farväl till det gamla.

Månklart och en skönhet som fyller en med stora tankar och starka känslor.

När vi legat färdigt i snödrivor för att titta på stjärnor – och så väl skinkor som kinder frusit till is – skyndade vi oss in igen för att sova.

Nästa morgon var vi trötta och segstartade och barnen roade sig mest med att spela spel.

Säg inte eeeh och Ska vi slå vad spelades flitigt. Liksom kortspelet Femhundra, som jag nu lärt min systerdotter.

Ulf satt framför öppen spisen och ritade fokuserat med sin nya jättepenna. Och plötsligt hördes ett uppfodrande rop från storebror

-Nu är det dags för nyårslöftet!

Och så fick han nöjet att pluppa ur kartongfigurerna till spelet. Skönt att ha klarat av sitt löfte redan på årets första dag.

Sedan åt vi lunch allesammans. Känns alltid lite ovant – men roligt – när papporna är med. Oftast är det ju jag och Anna som är här själva med barnen.

Barnen stack ut och lekte och jag och Anna stack ut och åkte skidor. Kallt som attan var det! Termometern visade ner mot trettio minus. Men klär man sig bara rätt så går det bra ändå. Barnen härjade.

Men kom sedan in igen och vilade och värmde sig. Ytterkläderna på tork vid vedspisen.

Sedan sällskapsspel och fika. Alla iklädda olika former av ullunderställ och mjukisar. Jag ser det nästan som en sport att vara så ful som möjligt när jag är i stugan. Så SKÖNT att släppa taget om allt. Hudvård, frisyrer, bh-ar, hårtvätt och annat oviktigt.

Medan de spelade spel tillsammans…

Trillade jag palt. Det åt vi tills vi storknade. Hamnade i total paltkoma och orkade sedan inte resa mig resten av kvällen.

Men det behövdes inte heller – för Jakob tog disken. Och jag ägnade mig åt en mysig aktivitet, nämligen högläsning. Jag hade med mig en underbar bok; Skuggornas Hus av Åke Holmberg, upphovsmannen till Ture Sventon. Skuggornas Hus är en ungdomsroman skriven på femtiotalet som handlar om Bo och Arne som rymmer hemifrån och hamnar mitt i ett spännande morddrama.

Jag ÄLSKAR att läsa högt för barnen och göra olika röster. Märka hur de stelnar till och skärper hörseln. Extra trevligt när läsandet inte sker vid sänggående utan som en fristående aktivitet. Alla barn och vuxna kröp upp med sitt eget medan de lyssnade. Ulf låg i min famn, Folke matade elden…

Anna handarbetade i sitt hörn och flickorna ritade.

Och Bertil använde sin rollspelsbok som underlag för att skissa på fantasyteckningar.

Det är så skönt att vara vuxen och bestämma att skärmar inte ska dominera ett helt hushåll. Särskilt inte teven som min morfar gärna tittade på med högsta volym, eftersom han var i det närmaste döv. Nu präglas stuglivet mer av böcker och musik mer än teveapparater.

Barnen har haft så roligt med sina kusiner och stugkompisar. Många timmar har de suttit i alkoven uppe på mormors vind och spelat rollspel. Under snedtaket har vi ställt ut pallar och ett lågt bort med en sittbänk full med kuddar. Där kan man kura ihop sig och se hur det skymmer i skogen.

Men ungarna har varit ute också. I minus 35 byggde de en snögrotta med ett hål så djupt att en fullvuxen inte nådde till botten. De samarbetar så bra alla nio – jag njuter av att tjuvlyssna och höra deras dividerande om högt och lågt. Ibland ryker de såklart ihop – men på något sätt blir de sams igen.

Jag och Anna skidade ut i skogen efter att vi inspekterat grottan.

Temperaturen sjönk för varje minut och visade plötsligt -38 grader.

Hela halsduken och kragen frostade ihop. Och kolla mina ögonfransar!

Så vilsamt och vackert att skida i den kompakta tystnaden, vid vad som känns som världens absoluta ände. Det enda man stöter på är enstaka ren mellan granarna, och spåren av hare och räv.

Sista kvällen var de ute sent och grävde på sin koja. Arbetade kinderna knallröda och kramade sedan sina stugkompisar hejdå fram tills påsk. Sedan gick vi in och klädde av granen, plockade bort ljusstakar och bytte ut pyntet mot påskris och porslinstuppar.

Dagen därpå körde vi hem. 32 mil i -39 grader satte verkligen elbilen på prov! Men hem kom vi tillslut och då blev jag förstås förkyld. Men så glad över att ha fått fira ett underbart jullov ihop.