Vi för gästbok i vår stuga. Den dag man åker hem skriver man en liten text om vad man har gjort, hur vädret varit, om bäråret var bra eller påsken solig. Vilka som hälsade på och hur härligt man har haft det. Mina texter blir längre och längre för varje gång och högläsning ur boken är en mysig tradition vi ägnar oss åt vid avfärdsfrukosten. Alla vill höra och minnas!
Den gräsliga gästboken med snidade träpärmar fanns i stugan redan på sjuttiotalet, när mormor och morfar bara hade huset som sommarstuga och inte bodde där permanent. De första sidorna bär alltså hälsningar från gäster som kom för femtio år sedan. Den sista hälsningen är från 1983, när min syster föddes och var där för första gången och morfar började renovera huset för att de skulle kunna bo där jämt. Sedan glömdes boken bort och vi hittade igen den först vid 2013. Då hade huset återigen blivit sommarstuga och vi började om med skrivandet. Och nu är hela boken utskriven! En sådan skatt och tidsdokument.
Som tur var fann jag en fin gammal gästbok med guldskrift på loppis, för att kunna fortsätta vår trevliga tradition med stil. Men precis när vi skulle ta den i bruk under påsken, så hittade min kusin ytterligare en gammal halvskriven gästbok i en hylla. Med de tidigaste hälsningarna från 1952! Så nu plitar vi på i den istället. Fyller på boken om generationerna.
-Tänk när jag sitter här med mina barnbarn och de läser om vad jag brukade göra på somrarna? sa Bertil när vi åt vår sista stugfrukost.
Ja, tänk det. Tänk.
19 svar
Åh❤️Rys av välbehag i hela kroppen när jag läste Bertils kommentar.
Vi för också dagbok i vår stuga som funnits i storfamiljen sen början av 70-talet. Fantastiska historieböcker med bilder (färre de senaste åren pga digitaliseringen dock..) och teckningar. Vi är uppe i bok 13 nu tror jag. Jag älskar att läsa de tidigaste böckerna innan jag fanns till, och fantisera, drömma och fundera hur det var då.
Hos oss är det obligatoriskt med en liten teckning. På huggormen bakom dasset, på den döda fågeln som flugit in i fönstret eller på den jättestora stolta fjällskivlingen vi hittade i skogen. Våra två sommarställen är dock ganska unga i sammanhanget, från början/mitten av åttiotalet. Trots det är vi inne på tredje boken i ena stugan.
Har mina föräldrars gästbok och den börjar med inlägg från sent 40-tal.
Mycket nostalgi med bakverk och maträtter från en svunnen tid.
Ganska populärt var också att skriva på rim.❤️
Jag förstår att det är roligt att ha en sådan bok att kunna gå tillbaka och läsa i. Det är ju sådant som annars på ett eller annat sätt kan gå förlorat. Man kanske tror att man ska minnas, men det är så lätt att glömma både det ena och det andra.
Men vilken underbar skatt!
Mina farföräldrar hade gästbok hemma från att de gifte sig och flyttade ihop 1950 och den användes till minst 2017 när farfar gick bort. Kul att se när man själv kunde börja skriva och se hur handstilen förändras.
Jag har ärvt min farmors stuga och precis skrivit ut hennes gästbok och påbörjat en ny. Noterbart: farmor verkade ha fler besök/ gäster. I vår nya gästbok är det mest vi själva som skriver, ungefär på det sätt som ni verkar göra (vilka är med på stugavistelsen, vad har vi gjort och sett, ätit osv).Det är också trevligt, men jag har som målsättning att även våra gäster ska börja skriva i boken.
Vilken fin reflektion av Bertil!
Släktled följa på släktleds gång <3
Vi har også gjestebok på vår hytte. Her kan man lese om jakt og fiske, om bærsanking og turer, om været og om finnskogene. Og kanskje viktigst: min mammas poetiske beskrivelse av å være langt inne i skogen. Hennes ord er en skatt, vi mistet henne altfor tidlig. Hun elsket skogen og det samme gjør jeg.
Vad fint!
Förstår inte riktigt vad som är gräsligt, ser den som tidstypisk utan värdering
Och jag tycker inte att gräslig är något negativt i sammanhanget.
Så kul att läsa och minnas tillbaka även se vad äldre generationer gjort i stugan. Fin skatt att ha!
Men alltså, wow <3 Det här berörde mig så djupt, jag blev helt tårögd! Inte helt ovanligt när jag läser dina inlägg iofs, haha <3
The ending really hit me. A very precious book for a family and a great tradition to carry on. We are only here for a short time so it is good to leave such a nice trace for future generations who might wonder how it was back in the day.
I do not own a Summer cottage but we visit my parents at my old childhood home every year so I guess I will start writing such a book there, what we did and how the weather was. Such a shame I haven‘t thought of it earlier. I guess I relied too much on photographs which are great but do not necessarily tell all the stories. So thank you for the Inspiration!
Åh! HUR kan jag inte ha tänkt på att skaffa en gräslig gästbok till vår stuga?! Hamnar genast högst upp på lopisspanarlistan.
❤️