Igår kom jag hem efter tio dagar borta. Först Borås och Annas promovering, sedan Mollösund med pappa och Anna och sedan skrivarresa med Malin i Lysekil! Så glad för resan eftersom jag kommer hem med ett manus som är i stort sett färdigt. Har känt otrolig skrivro.

Jag frågade mina instagramföljare var på västkusten vi skulle åka och var vi borde bo? Absolut flest rekommendationer fick Strandflickornas i Lysekil. Så då bokade vi det. Jag och Malin hyrde en våning i Gula Villan.

Löjligt fint inrett!

Ursköna sängar där jag och Malin kunde ligga och instagramscrolla och snacka skit på kvällarna.

Älskar hotell med hemkänsla och fina detaljer.

I detta hörn spenderade jag majoriteten av min skrivresa. Inte så ergonomiskt, men mysigt. Skriver alltid helst i säng och Malin alltid helst i soffa.

Något vidare väder hade vi inte under skrivresan. Men det gjorde ingenting för det gav oss bara mer skrivro. Men en dag sken solen ändå några timmar!

Vi packade med oss goda saker till lunch och gick ner till vattnet.

Malin var irriterande snygg i baddräkt. Hon skulle ”bada”. Varje gång Malin ska bada på våra skrivresor består badet av att hon går i till fotknölarna och sedan hoppar omkring och svär för att det gör ont. Sedan går hon upp och ringer hem till sin man och skryter om att hon badat i havet.

Sedan tillbaka till arbetet. Det är något konstigt med denna skrivresa, för hur kunde vi få så enormt mycket gjort? Malin åkte dit med 100 000 skrivna tecken som jag tror att hon hållit på med i kanske ett halvår? Under 2 1/2 dag skrev hon 50 000 tecken till! Och jag som under våren i snitt lyckats skriva ett kapitel i veckan hann under 2 1/2 dag skriva TRE kapitel!

Roligt förstås. Men vad fasen gör jag för fel hemma? Trots att jag blockar hela skrivdagar får jag så lite gjort.

Vi har haft enklast möjlig mathållning. Ost och oliver till lunch. Ost och oliver till middag. Varje minut är dyrbar så här ödas inte tid i onödan.

Men ville vi hade vi kunnat ha en enorm middagsbjudning här också.

Okej här kommer lite fina bilder på inredningen i vårt hus. För att fina bilder från fina hus alltid är kul!

Stort härligt kök

Roliga inredningsdetaljer.

Jatack till lampan.

Även denna.

För att inte tala om denna skönhet.

Min inställning till båtar in fönster känner ni redan till. Men tyvärr passar det inte lika bra i en villa i norrlands inland.

Pampig piedestal och solsäng i rotting. Jag tar rubbet!

Tecken på ett bra hotell? Riktigt gamla inredningsdetaljer och inte bara nya kopior. Levande växter. Mysiga grejer att fästa ögonen på.

Vill ha en lika söt miniatyr av mitt eget hus!

Skrivardagarna började 07.30 med att vi gick upp och åt frukost.

Yrvaken kvinna försöker ta sig samman inför dagen.

Perfekt kokta gårdsägg

Och nypressad juice.

Man måste ha stadiga saker för att orka skriva.

Sedan tillbaka till huset, slå upp datorn och sätta igång. Lika skräckblandat jämt. Men det är det som är så skönt med att åka på skrivresa med någon annan. För båda kämpar med samma sak. När jag kört fast och tankarna börjar vandra så ser jag att Malin sitter med pannan i djupa veck och hamrar på tangentbordet. Och då får jag kraft att fortsätta. Sedan varje lunch och fikapaus debriefar vi hur det gått, dryftar våra farhågor om att allt man gjort i själva verket är skit och berömmer varandra för hur många tecken vi hunnit.

Vi gick en stormig promenad under hotande skrivkramp.

Himlen hotades tillbaka.

En hade nästan inga kläder

En hade alla och hon vann!

Gulligt hus som förde tankarna till Storm-Stina.

Pampigt hus som förde tankarna tillbaka till manuset som låg och väntade där inne.

Sista timmarna i Lysekil skrev vi på restaurang och kompislyssnade på podd och kände oss ganska nöjda med oss själva. Vår första skrivarresa gick till Kreta – men det kommer vi aldrig göra om. Känns i efterhand helt sjukt att flyga utomlands för en sådan sak. Nä, för all framtid blir det istället skrivresor till diverse små svenska pärlor. Finns många platser att upptäcka och många vattendrag för Malin att ”bada” i.