Åh det här är så overkligt! Att jag och min bok hänger i julskyltningen på Akademibokhandeln. Här på Odenplan.
Och på stora vepor inne i butikerna. Ni läsare som hittat igen mig i butik och skickat olika bilder till mig är så gulliga! TACK för det!
Jag skickar direkt vidare bilderna till pappa och Anna som är väldigt stolta. Och så önskar jag så mycket att jag fått visa det också för mamma. Hon som alltid uppmuntrade mitt skrivande och tyckte att jag skulle arbeta just med att skriva. Hon fick aldrig se hur min karriär utvecklade sig för när hon dog hade ju bloggen precis börjat ta fart. Och nu har jag gett ut min femtonde bok.
Lite pirrigt är det att hänga framme så här och jag tror att om man tittar noga kan man se min håriga armhåla. Hade inte direkt planerat att den skulle förstoras upp så stort, så jag tänkte inte på det när jag knäppte bilden.
Den här bilden togs i slutet av bokprocessen när jag lät Erica titta på mitt färdiga manus. Hennes enda kritik var: Ta en ny bild till förordet! Jag vet att det känns pissjobbigt men bara gör det. Du kommer ångra dig annars.
Så det gjorde jag och det ångrar jag verkligen inte. Hårig armhåla eller ej.
22 svar
Härligt både med armhålan och boken. Tror att dina mamma hade varit väldigt stolt över dig precis som din syster och pappa. Och jag är alltid lika fascinerad över hur du lyckas ta så bra ”levande” bilder på dig själv. Dom känns liksom inte som uppställda selfies utan som om en fotograf följt dig i vardagen. Fast jag vet att du berättat att du använder stativ och fjärrutlösare. Mycket skickligt. Både som fotograf och modell.
Stort grattis till framgångarna med boken.
Åh älskar att du uppmärksammade detta❤️❤️❤️ såå bra och fin bild😁😍
Men Maria, varför badar du med trosorna på?! Ropade min man när han såg mig i badkaret så som Gud skapt en.
Ja tänk så tokigt det kan bli ibland.. 😳😅
Förutom den hårresande parantesen ville jag bara skriva och tacka för fantastiska böcker Clara. Och för att du bloggar så flitigt och fantastiskt fint. Du skänker verkligen ljus i vintermörkret! ✨️
”De e SVART där mamma!” ropade min tvååring förtjust imorse när han såg min bortglömda armhåla. Härligt att kunna glädja någon!
Men alltså… jag har köpt boken och bläddrat i den, sett bilden i fråga, men jag skulle aldrig någonsin ens ha kommit på tanken att det kan finnas en hårig armhåla där om inte du själv hade tagit upp det. Nu kommer jag aldrig mer att kunna se boken utan att tänka på din håriga armhåla. Varför fokusera på det?! Om det är i något slags feministisk anda ger det väl snarast motsatt effekt? Om vi ska normalisera håriga armhålor (vilket vi naturligtvis ska, allt annat är befängt) är det väl bättre att bara låta armhålan vara där, utan kommentar. När den nu kommenteras och fokuseras är det, åtminstone för mig, som att indirekt säga att en hårig armhåla är något avvikande och icke önskvärt. Jag förmodar att det var skrivet med glimten i ögat men jag uppfattar det mest som ännu ett uttryck för det hos oss kvinnor så djupt rotade beteendemönstret att nedvärdera oss själva. Vem fasen bryr sig om dina armhålor? Du har skrivit en framgångsrik bok! Bra så!
Precis, vad spelar det för roll? Nu framstår det som något negativt. Men varför ska kvinnor alltid nervärdera sig själva?
Jomän om jag zoomar in ordentligt med skärmen på ljusaste läget och har på mej läsglasögonen kan jag allt ana lite hår:
Tänk att en ska behöva exponeras för håriga kvinnokroppar så här utan vidare; skandaaaaal!😁🤪
Vad glad jag blev av den här bilden! Jag tror det här är en så bra väg för att normalisera något av det naturligaste vi har- hår. Som växer där det växer bara. Och får sticka fram under en ärm utan att det är så mycket mer med det. Tror vi är många som går runt med våra buskar under armarna men ändå tycker det känns lite skavigt om dom syns.
Hurra för armhålorna o grattis 💃
Grattis till exponeringen! Bodde över 20 år nära Odenplan och även i Luleå en period. Besökte Umeå flera ggr och altså avståndet! Så skilda världar som kommer samman…
Har boken men sparar att läsa den till efter nyår. Den står framme så jag ser den…
Vad roligt! kram
Heja dig!! Älskar dina böcker, du är fantastisk!!
Puss!
Grattis till bokframgångarna! Ett än större Grattis till att du har Erica i din krets, hon verkar vara en sådan härlig och kompetent kvinna.
Jag arbetar på ett litet förlag, och önskar att jag hade en Erica som kunde stötta och ”säga till” mig bland alla män i min omgivning.
Väldigt kvinnligt-hade det varit en man hade alla tyckt det var Såå manligt…….
Kan man ge din almanacka till 70-åringar? Ja, det kan man, bestämde jag igår och skickade iväg några exemplar som 70-årspresenter. Alla människor har något slag av hushåll i sina hem. Även om det så bara står en vattenkokare med téservis i bokhyllan när gäster kommer, hemtjänsten värmer färdiglagat, alla måltider äts ute eller i gemensam matsal. Ett hushåll är det likafullt fast inte som hos yngre människor. Gamla husmodersalmanackor har blivit rariteter särskilt om det finns anteckningar i dem. Tidsdokument som kan kosta en slant i antikaffären. Köksalmanack 1940 och 1943 kostade 50 resp 100 kr för flera år sedan. Kanske kan Claras almanacka bli något som barn och barnbarn kan tycka det är roligt få ärva som minne. Då måste det helst finnas anteckningar varje dag förstås. Kan bli rolig sysselsättning för någon farmor eller mormor att skriva litet, varför inte en morfar eller farfar också. – Önskemål, Clara: Din nästa almanacka kan väl spegla mera att du faktiskt lever tillsammans med fyra karlar! I olika storlek, men ändå. Hus och hem är inte bara en sak för oss kvinnor, eller hur, girls?
Fler håriga armhålor åt folket!
Och tänk att du gör allt själv: text, recept, fotografier mm. Du är en förebild och en fantastisk kreativ skapare och företagare!
Tack snälla! Ja, det är roligt att göra alla delar själv. Och utmana sig att klara av det. Stor kram och tack för peppen
Hurra för håriga armhålor, hahaha!
Grattis tillbokframgångarna
Haha! Yes! Fram för fler buskar.
tack och puss