Går en promenad med Essa i den blå timmen.
Förbi den vackra kyrkan på höjden.
Fram till grindarna som djupfryst stannat öppna.
In på kyrkogården.
Där det brinner några lyktor, men de flesta stenar är ensamma och nedsläckta.
Känner mig märkligt berörd där jag går mellan järnkors och minnestavlor
De snötyngda grenarna och isiga stammarna.
Det är knäpptyst ute, så när som på mina knarrande steg och nynnandet som kommer för mig. Koppångens melodi och texten som jag kan utantill.
Här är stillhet och tystnad
Nu när marken färgats vit
Från den trygga, gamla kyrkan
Klingar sången ända hit
Jag har stannat vid vägen
För att vila mig ett tag
Och blev fångad i det gränsland
Som förenar natt och dag
Och ett sken ifrån ljusen
Bakom fönstrets välvda ram
Har förenat dom själar
Som finns med oss här i tiden
Och jag vet att dom som har lämnat oss
Har förstått att vi är
Liksom fladdrande lågor
Så länge vi är här
Koppången som jag hörde för första gången den där julen när mamma hade dött och allting var så förtvivlat svårt och sorgligt.
Vi är fångar i tiden
Som ett avtryck av en hand
På ett frostigt, gammalt fönster
Som fått nåd av tidens tand
En sekund är jag evig
Och sen vet jag inget mer
Bara ett, att jag lever lika fullt som någon annan
Jag är här och mitt på en frusen väg
Finns det värme ändå
Fastän snön börjar falla
Och himmelen blir grå
46 svar
Tänk Clara, att du skrev detta bara timmar innan min Mamma dog, tidigt på morgonen 7 januari för ett år sedan nu.
När vi sedan skulle välja musik till begravningen kom jag att tänka på det här inlägget. Min barndomsvän som är violinist spelade Koppången instrumentalt under avskedet, tack vare det. Det blev så väldigt fint och jag vill tacka dig så här i efterhand om du nu läser detta.
Det var det finaste jag läst på länge. Tack. Fick tänka på mamma en stund.
Åh så jättefint inlägg, detta borde du ha i din kommande bok också så man lätt kan återgå till det!
Kram och tack!
Ja vad är det med Koppången som gör att man blir så rörd att det kommer tårar varje gång man hör den? Det är nåt magiskt med den. Jag tycker nästan den är vackrast helt instrumentell faktiskt.
Magiska bilder! Sjunger i kör och vi har oftast Koppångens alla tre verser med på repertoaren vid våra julkonserter. Härligt att som altstämma få sjunga melodistämman till den fina texten.
En vän som är operasångerska sjöng Koppången på vårt bröllop, några veckor före jul för tio år sen. Oförglömligt. Underbar sång som funkar både i glädje och sorg.
Jag älskar Koppången. Den kommer från Orsa i Dalarna, namnet Koppången är även ett naturreservat där. Jag bor i Dalarna och när jag hör Koppången far tanken till den natur och de fäbodar jag älskar så, grå timrade hus och fejs (ladugårdar), frigående kor, hjortronblom och lila ljung. Koppången är för mig både en vemodig sång och melodi men lika mycket hopp och glädje. En melodi både för bröllop och begravning.
I mitt förra jobb som socialsekreterare som jobbade med missbruk och socialpsykiatri, besökte jag ”matbanken” i en av kyrkans lokaler, där man tillvaratog utgången mat eller mat med defekt förpackning osv. En man som besökte banken satt och spelade fiol. Vi drack kaffe och besökarna hämtade sina varor. Hursomhelst, mannen som spelade fiol undrade om jag hade en låtönskan. Jag kunde först inte komma på någon, men tänkte efter en stund att skit, jag kunde ju önskat Koppången. Men bara någon sekund senare, så börjar han spela just den som om han hört min tysta önskan. Det kommer jag aldrig glömma.
Koppången, den vackraste, både melodi och text.
Dina fina bilder därtill, så vackert.
Tack.
Upptäckte denna vackra sång denna julen tack vare din blogg när du skrev om julmusik.
Lyssnat på den mycket under julen, så underbart vacker, stämningsfull och oändligt sorglig.
Firat min första jul utan någon levande förälder (inget dramatiskt, de levde båda ett långt liv) och Koppången har gett mig fina stunder till minne och sorg.
Jag var med och sjöng Koppången för någon dag sedan i en julkonsert. Du har fångat känslan på ett mästerligt sätt!
Tack för inlägget, och också för de kommentarerna, så berörande! Det är som om den här sången alltid öppnar sig på ännu lite nya sätt när man läser/hör den i ett nytt sammanhang.
Jag lyssnar så ofta på den sången och texten lever med en. Så vacker! Den får mig att sörja livet och att det är ändligt men också ger den tröst och livslust.
Så vemodigt och fint på samma gång. Älskar också Koppången. Ger mig känslan av att vara i kontakt med tiden och alltet på något underligt sätt som sällan sker annars.
Vad vackert 😍
Så vackert så att det gör ont, allt ihop. Du beskriver i både text och bild känslor som man kan ha, men som kan vara svåra att benämna. Det är något väldigt särskilt med kyrkogårdar. Att gå där och tänka på dom liv som levts, en del långa och andra alldeles för korta. Hur såg just den personens liv ut? Tack för detta inlägg.
Så vackert! Jag behöver bara en julsång för att närma mig julens mysterium. Tack för att du citerar den tillsammans med dina stämningsfulla bilder.
Vackert – som du Clara 💕
Så vackert. Fantastiska bilder och texten är verkligen som gjord för den stunden.
Jag blir alltid så oerhört berörd av den melodin.
Och att vandra uppe på Koppången (naturreservat norr om Orsa) samtidigt som jag lyssnar på låten är oerhört berikande, underbart, sorgesamt och så så vackert😊🙏🏻
Så vackert och berörande! Tack för en fin blogg!
Så fint. Tack❄️
Åh vad fint!!!!
Koppången är den vackraste låt jag hört. Både med å utan text så tar den fram så många känslor och berör på djupet. Haft den på två begravningar också. Den är helt magiskt vacker. Vandra på en kyrkogård är också fint, läsa alla namn å en del känner man igen å vet vilka dom var. Det är fint att minnas dom å sända en hälsning i tanken.
Tack Clara för bilder och betraktelse som gör mig så berörd, som skapar en stämning som gör saknad uthärdlig.
Oj, vad jag blir berörd! Först bilderna, – SÅ FINA! Sedan texten, som är så vis. Klappa dig själv på axeln, Clara, Du gör det så himla bra! Din blogg är GULDKANT på min var dag! STORT TACK OCH GOD FORTSÄTTNING!
Så vackert inlägg.
Tack för ett fint inlägg. De spelade Koppången på vår dotters begravning och jag känner mig alltid så nära henne när jag hör den. Särskilt när det är snö ute. Hon älskade snö, precis som jag.
Så berörande och fint du skriver om minnen till din dotter som kopplas ihop med musik och sång. Samt även till väderlek… *** <3
Så vackert…
Så vackra och stämningsfulla bilder! Koppången är verkligen en favorit här, och rolig att framföra i kyrkan, där man ser att församlingen verkligen blir tagen och får vått i ögat.
Tack för dina betraktelser❤️
Så otroligt vackra och stämningsfulla bilder!
Mörkret, kylan, snön, knarret.. känns nästan som att man är där.
och sista versen! Som sjungs alltför sällan:
Här är stillhet och tystnad
Nu när psalmen tonat ut
Men jag bär de gamla orden
I mitt hjärta som förut
Och jag sjunger för himlen
Kanske någon mer hör på
”Hosianna i höjden”
Sen så börjar jag att gå
Och jag går till de andra
Jag vill känna julens frid
Jag vill tro att han föddes
Och finns med oss här i tiden
Det är jul och det finns ett barn i mig
Som vill tro att det hänt
Och som tänder ett ljus
Varje söndag i adven
Åh, vad vackert. Ödmjukt tack, den kände jag inte till.
Prästen, tack för den 🙏!
Och tack Clara! Så otroligt vackert och fint!
Koppången är den vackraste låten jag vet. Jag är musiker och har spelat den på begravning flera gånger. Jag hade lektion med min lärare för att få till den bra, och hon sa ”spela in i nästa liv”. Det tänker jag alltid på när jag hör den.
Vad fint beskrivet av din lärare ❤️
Koppången, text Py Bäckman och musik Kalle Moraeus en av det vackraste och mest berörande melodier som finns. Dundervackert vinterlandskap.
Inte Kalle som skrivit den utan hans bror Per-Erik Moreaus.
Ja, Per-Erik som komponerat och den var en tid som musikstycke, lite senare skrev Py texten och väldigt fint att höra hela, alla verser som ”prästen” la till här i sin kommentar.
Och Clara, julkorten kom efter jul denna gång, så förunderligt vackert det blev överallt, i små städer som stora och i naturen. Berörande och många tankar kommer upp. Tack för fint inlägg.
Så vackra bilder, och vem berörs inte av de textraderna? Blir alltid gråtmild när jag hör den.
Jag är ingen kyrkobesökare, men tack Clara, nu blev jag det genom dig. De vackra smidesgrindarna som är öppna, välkomnar besökarna. Och den oerhört vackra Koppången berörde mig djupt genom din text. Ett inlägg att läsa många gånger och att njuta av.
Ååh.. Vilken fin text. Dela gärna fler fina texter/låttexter/dikter om du har på lager. Så trösterikt och lugnande.. Och vedmodigt och fint ❤️
Eller den vackra felhörning min man gjorde:
En sekund är jag evig
Och sen finns jag inte mer
Åh dina inlägg. Så vackert både i bild och text. ❤️
Så oerhört vacker o rörande betraktelse 🙏. Jag känner samma när jag går på kyrkogården nu i julhelgerna o tänder ljus på min mammas grav. Hon som lämnade oss alldeles för tidigt 💔 hon som gjorde min barndoms underbara jular som kommit att prägla mig hela livet. Du fattas oss kära mamma 🙏🕊❤
Jag hörde Koppången för första gången för 8 år sedan, då min mamma hade presis gått bort. Kan fortfarande inte lyssna på den utan att gråta.