Sist jag skrattade så att jag bröt ihop, inte kunde andas och inte heller kunde sluta – det var sista morgonen på skrivresan. Malin hade precis berättat om en metoo-händelse på skolbussen i tonåren. Och hon gjorde det så oväntat och dråpligt att jag först inte uppfattade vad hon sa. Och sedan – istället för att beklaga henne – frustade jag ut frukosten över hela bordet. Och det gick inte att sluta skratta, fast det var fel. Kanske just för att det var så fel.
Och eftersom Malin är Malin tyckte hon att det var kul att jag hade en sån opassande reaktion och skyndade sig att föreviga mitt okänsliga sammanbrott. Förlåt! Och tack för skrattet. Hostade i en timme efteråt.
Dagens uppmaning: lura någon att skratta idag!
3 svar
På ett bröllop en gång att jag o min man mittemot varandra. Mitt i ett bröllopstal (av det seriösa slaget) var det nåt som slog slint och båda började skratta, och naturligtvis eftersom det var så olämpligt var det helt omöjligt att sluta. Vi satt hukade och frustade och försökte hålla oss så diskreta vi kunde. Väldigt roligt och Väldigt jobbigt och också oförglömligt
Så härligt att få skratta så där riktigt mycket, så där så att man efteråt nästan måste djupandas och ligga stilla en stund för att återhämta sig. 👍😂.
Haha….Ja det bästa skrattet kan va av ingenting,missuppfattning eller att det blev så helfel. Så skönt och förlösande med såna skratt! 😂
Med risk för att kissa på sig…🤭🫣