I måndags bytte jag till sommardäck på bilen. Älskar att bo på landet där man bara svänger in på verkstaden i samhället utan bokad tid. Där däcksnubben påminner en om att han lagade ens punka i höstas – fast man själv helt glömt bort det. Och innan man ens hunnit sätta sig ner och öppna jobbdatorn säger de
-Nu är din bil klar!

Jag skrev poddmanus till två avsnitt och på lunchen gick jag en skogspromenad. Det var så skönt ute att jag kunde gå i bara linnet. Satt en lång stund i mitt älgtorn och spanade.

På hemvägen stannade jag och doftade på traven med gamla järnvägsslipers. Giftiga av kreosot. Men doften älskar jag för den påminner mig om att vara liten hos farmor. När jag och Anna gick balansgång längs den övervuxna järnvägsrälsen, varma sommarkvällar.

Åt lunch på verandan, tunnbröd med lite majonnäs och gravlax som blev över från i påskas. Och tre ägg. Det var så ljuvligt skönt ute och jag hann till och med få lite färg.

På tisdagen inledde jag med att träna i stan. Har gjort drygt femtio pass hittills det här året och det är någon form av rekord. En rekordlång period med extremt få träningsuppehåll.

Skrev ett inlägg med roliga betraktelser från mitt gym. Sånt jag snappat upp genom att titta på de tuffa tjejerna som bygger. Själv har jag varit helt clueless.

På kvällen samlades vi i byns replokal för att öva inför Valborgsfirandet. Byaföreningen ordnar Valborgsfirande och kultursektionen av byaföreningen (där jag ingår) är ansvariga för underhållningen. Det var så oväntat kul och mysigt att spela ihop.
Jakob sov hos farmor i stan för han skulle upp tidigt nästa morgon och göra mätningar. Skönt att jag har så ansvarsfulla pojkar, för när jag kom hem sent hade Folke lagt Uffe för natten.
På onsdagen hade jag massor med administrativt jobb att försöka beta av. Och sedan rigga nere vid sjön inför Valborgsfirandet. Hänga upp tipspromenaden längs byn och repetera låtarna en sista gång.

Därefter hem och göra iordning matlag hos oss. Jag dukade med en vacker handtryckt indisk duk jag köpte i London förra våren. Och hackade en stor fruktsallad till dessert.

Det blir trängre och trängre vid bordet i takt med att barnen går från småglin till tonåringar.

Energin för matlagning var begränsad så vi hade fixat hämtpizza. Barnen luktade och gissade smaker.

Man kan konstatera att alla var extremt hungriga

Så högljutt och bubbligt vid bordet att man knappt hörde vad man tänkte. Älskar hela den är högen något så vansinnigt mycket!

Efter maten drog vi ner till sjön. Det hade snöat och varit iskallt på morgonen. Men lagom till brasan mojnade det och solen kom fram.

Jag hade bestämt mig för att INTE frysa. Så jag tog vinterjackan.

Eftersom jag skulle sjunga ville jag inte bli darrig och kall.

En helt fantastisk vacker aprilkväll

När jag tror att nästan hela byn var nere och firade.

Brasan var enorm. Toppig och full med granris!

Sport att se hur nära man vågar gå.

Inte så nära den här gången, för det var så rasande varmt och vilt.

Vi sjöng Vårvindar friska i stämmor, Valborg av Håkan Hellström och Sol, vind och vatten och förstås Längtan till landet. Med klarinetten som svävade iväg över sjön i vårkvällen.

Det här är det första firandet sedan innan pandemin. Den skapade nämligen ett uppehåll på flera år. Men nu är vi på’t igen. En viktig och kär tradition att få träffas efter den långa vintern. Vissa har man knappt sett till sedan i somras på badplatsen. Så instängd är vintertiden.

Vi gick igenom tipsrundan och gav bort fina priser

Och alla barn fick godis medan brasan raskt brann ner.

Det kastades macka och blöttes ner tygskor. En lika viktig vårtradition som själva brasan! Ingen Valborg utan blöta strumpor, kalla rumpor och vasst i halsen.

Bertil med en av sina extrafarsor. Albin. Så lika på tusen sätt.

Och Stina tog en selfie på oss i det guldiga kvällsskenet. Jag snodde den från hennes instagram.

Sedan drog vi hem igen.

Matlagsbarnen bänkade sig framför ett engagerande tevespel

Medan vi vuxna bänkade oss runt matbordet. I karmstol, gungstol och kökssoffa. Sedan åt vi dessert.

Fruktsallad, glass och därefter flaggpunsch inpå småtimmarna.
Och det var det Valborgsfirandet, det! Vaknade i ett soligt sovrum denna första maj. Nu ska jag skynda mig ut på skogspromenad med Essa. För efter lunch ska vi in till stan och demonstrera på denna arbetarrörelsens högtidsdag.












24 svar
I min stad behöver man inte köra långt innan man hittar däckbytare som har drop-in. Ofta på parkeringar utanför stora affärer.
Minns de också vilka däck de bytt på din bil för ett halvår sedan? 😅
Det gör de på min däckverkstad i ”storstan” (nja…) Uppsala!
Tack för detta våriga och härliga inlägg. Vilken fantastisk brasa ni hade på Valborg. Hoppas att du/ni får en fin fortsättning på våren.
Detsamma!
Jag är också helt uppfylld efter ett fantastiskt härligt valborgsfirande efter att det stått på paus många långa (bitvis svåra) småbarnsår. Stora barn är allt! Tycker jag iaf. Äntligen kan man åka iväg utan att packa tusen pinaler. Och slippa att tänka på blöjor och våtservetter. Fy tusan vad skönt! 😁
Härligt! Kan bara instämma =)
Så fint med en riktig eld på valborg. Här där jag bor har de börjat med att tända tre små eldkorgar. Efter att det byggdes en konstgräsplan där vi tidigare hade brasan finns det inget bra alternativ längre.
Fy vad trist =( har sett denna utveckling på fler ställen!
Fint inlägg!
Eftersom du skriver så öppet och personligt om ert matlag (som en extrafamilj osv) så vågar jag mig på att fråga det här och så får du svara om du/de berörda vill:
Jag har uppfattat de som att de andra två familjerna numera består av separerade/skilda föräldrar. När ni träffas till matlag, exempelvis igår, kommer alla vuxna då? Dvs kan ni umgås alla sex vuxna tillsammans som förut, eller blir det mer att papporna kommer för sig hem till er och mammorna vid nåt annat tillfälle?
Jag undrar eftersom jag själv är rätt nyseparerad och tycker att det är intressant hur det blir för andra. Mitt ex och jag har ju många gemensamma sammanhang, som vi inte har svårigheter att vistas i samtidigt, men där vissa av våra vänner verkar bli förvirrade och inte vet hur de ska bete sig. ❤️
Åh! Kanske ska ni bara uttrycka tydligare hur ni känner? Så att de vet och slipper tassa runt på äggskal och ta överdriven hänsyn. Tror det är lätt hänt att folk gör det nämligen.
Vi ses i alla möjliga olika konstellationer med matlaget – men eftersom några har nya jobb som innebär skiftarbete så är det inte alltid att det går att ses allesammans.
Fint inlägg och kan riktigt själv känna hur det luktade och kändes i skogen och vid brasan. Påminner mig om den egna barndomen. Finast av allt i din text är ändå Folke som hjälper lillebror i säng, det är ändå något av äkta rikedom att få ha, både som förälder och syskon.
Ja, det är sannerligen en rikedom! kram
Så fint inlägg! Ni verkar ha haft en underbar valborg ❤️ och grattis till 50 genomförda pass, imponerande! Skulle gärna höra mer om träning i förhållande till utmattning, har du blivit mer stresstålig på grund av träningen?
Tack =)
Ja, det skulle jag absolut säga att jag har. Det är som natt och dag faktiskt.
Clara, vilket fint inlägg med många foton och text. Jag som är 70 år känner gemenskap. Och selfien på dig och Stina är underbar! Så vackra ni är.
Tack snälla! Vad roligt att du känner så =)
Så otroligt vackra bilder från firandet och badplatsen, tack! Hos mig är det också otroligt vårvackert, men stor sorg då en nära familjemedlem är svårt sjuk. Hoppas att du Clara och ni andra därute får en fin 1 maj, kram!
Tänker på dig Louise! Det är tung.
Vad var det Jakob skulle mäta för något?? Haha.
Apropå Bertils ”extrafarsa”. Jag skrev en kommentar för säkert ett par år sedan och frågade om relationerna er emellan i matlaget. Typ att några verkade ha ett särskilt band, som t ex Bertil och Albin, kanske Stina och typ Ulf etc, och att det vore kul att läsa mer om. Du svarade att det var en rolig bloggidé som du skulle återkomma om. Kanske är det inte aktuellt längre, det handlar ju också om andra människor etc. Men jag tycker fortfarande att det vore ett kul inlägg 😅
Gissar att det ingår i utbildningen. Arbetsmiljöingenjörer jobbar ju med bland annat mätningar.
Jag blev också så förbryllad över den självklara infon att Jakob ”skulle göra mätningar” att jag var tvungen att gå in i kommentarsfältet för att se om någon förklaring givits eller om det bara var jag som inte fattade! 🙂
Vi kanske inte behöver veta mer? 📏
Själv är jag inte så nyfiken på vad Jakob gör. Det är trevligt att Clara är generös med bilder och berättelser från sitt liv ändå! ☺️
Haha! Förlåt. Jag tänkte inte på att det var en väldigt ofullständig beskrivning. Han gör mätningar i kommunen, som en del i sin uppsats för att bli arbetsmiljöingeniör