Tack för all pepp i förra inlägget. Både kring träning och kring att locka fram sommarkänslan. Fick mycket inspiration! Och ja – det kyliga vår och sommarvädret gör säkert sitt för att dra ner stämningen.
Men i helgen blev det äntligen nog varmt för att det skule fresta med morgondopp i badkar.
Vårt sovrum ligger ju i morgonsol och är alltid oerhört kvavt på sommrarna. Då är det så skönt att kliva rakt ut
Och rakt ner för ett nakendopp.
Först ett kort och några minuter senare när kroppen vant sig så kliver jag ner igen och ligger kvar en stund. Bland rosenblad och kringflytande dahliablommor.
Uffe gjorde mig sällskap från pilträdets topp
-Jag ramlar inte ner och bryter nacken mamma!
Så oerhört betryggande då.
Var tredje dag ungefär vattnar jag ur badkaret och fyller på nytt. Då håller det sig fräscht.
Det är så fint på gården den här tiden på året, även om många växter tagit skada av den snöfattiga vintern. Djup snö skyddar ju perennerna mot kyla – men i år var snötäcket tunt och eländigt.
Jag har möblerat om lite på gården. Flyttade bland annat den här möbelgruppen till framsidan – så att man kan sitta här och äta frukost vid rosenbusken. Klart man ska möblera om i trädgården så väl som inomhus. Det är en av de fina sakerna med en grusplan – den fungerar som ett stort golv som gör att man kan inreda lite hur man vill. Utan att grubbla över gräsklippningen sedan.
På söndagen kom barnens gamla klasskompisar förbi, som flyttat från byn men har sommarstugan kvar. De hängde runt och härjade och Jakob tog Uffe till badplatsen för ett dopp. Medan jag satt instängd och korrade inlagan till Hemmets Almanacka. Var helt yr när jag äntligen var färdig med första vändan. Att titta på sitt eget material, lusläsa recept med noggrannhet och detaljstudera precis allting man har gjort. Det göder självhat och tvivel kan jag säga.
Uffe hade hittat en pysselbok som han satt och antecknade så fint i för att öva sig för skolstarten.
Så spännande det ska bli i höst
På söndagkvällen var det dags för matlagets årliga brännbollsmatch. Plus diverse andra fina kompisar. Barn mot vuxna!
Den yngste på planen var en väldigt gullig treåring. Som fick hjälp både med att slå, fånga…
och springa.
Koner saknades så pottor fick ställas ut för att markera planen
Och vi vuxna jämrade oss över onda knän och dåliga träffar.
Medan barnen glänste med sina nya skills!
Obs det inte vi vuxna som vill att lagen ska vara barn mot vuxna. Det är ungarnas påfund.
En och annan träff fick vi faktiskt till.
Men ett tag höll vi på att bränna oss ute. Vid det allra sista slaget tog Jakob dock det platta slagträet och då kom alla in!
Gud vad vi spelade brännboll i slutet av mellanstadiet. På rasterna och på helgerna utöver skolgymnastiken. Har alltid tyckt bra om denna sport, för om man inte är så bra på att skjuta kan man i alla fall springa, och kan man inte springa kan man försöka kasta eller ta lyra. Och är man inte så bra på något av det kan man i alla fall heja på sina lagkamrater. Finns många sätt att bidra på.
Mamma med vinnarinstinkt.
Gäller att ha jädrigt bråttom när man skjuter så pass kort. Men ändå inte så bråttom att man sliter av korsbandet.
Två ynka poäng vann vi vuxna med. Det är nog sista året. Nästa sommar är det barnen som vinner över oss.
Efteråt tog vi ett dopp på byns badplats. Hurvigt värre!
Sådär att det isade i märg och ben.
På måndagen regnade det och himlen var så tryckande som den bara är en tung sommardag. Hade ont i huvudet, spelade in tre poddavsnitt och det var första dagen på mensen. Förlåt för en ful bild men såg en älgkalv utanför mitt sovrumsfönster när jag spelade in så jag tog en bild genom ösregnet. Den var så söt och bortkommen där den stod.
Skulle ha gått en promenad med Stina som till min stora lättnad ställde in. Jag var ju såååå trött och håglös. Men precis när jag bestämt mig för att istället äta chips och se på Sopranos messade Elina
-Jag behöver bli uttvingad på en promenad!
Och det behövde tydligen jag med, för efter 90 minuters promenerande kände jag mig inte längre lika vissen. Så motionen hjälpte. Sedan åt jag ändå chips och såg på Sopranos – men utan att vara fult lika bedrövlig.
Igår var vädret lite bättre. Barnen hade besök av en annan kompis som flyttat från byn för några år sedan och de hade så roligt. Själv försökte jag avrunda jobbgrejer och putta på bollar som måste i mål till midsommar. Se så fin möbleringen blev!
Perfekta frukostplatsen. Sommarens uppdrag blir att måla färdigt kring den blå dörren samt måla dörrfodret som helt tappat färgen längst ner. Sedan ska jag gå över alla ytor med linolja, så att de inte krackelerar och spricker.
Sommarkjol plus omlottkofta av ull sammanfattar temperaturen rätt bra.
Men när vinden mojnar och solen spricker fram mellan moljen kan man stanna upp en sund och njuta.
Efter att jag jobbat färdigt för dagen och sedan slumrat en stund klädde jag om och drog och tränade! DET GICK! Gjorde bara sex övningar som jag supersettade under en halvtimme. Men jag var inte så svag som jag trodde och det var inte så svårt som jag fasat för.
Efter middagen tog jag en promenad i två timmar med Stina och vi avslutade med ett dopp i sjön, eftersom jag bestämt mig för att locka fram sommarkänslan ordentligt. Och tänk – här hade vattnet faktiskt nått en riktigt acceptabel temperatur.
Sedan traskade jag hem, gjorde en visuellt motbjudande röra av kvarg och råggryn och frukt till kvällsfika. Och kände mig ändå ganska nöjd med dagen som helhet!
16 svar
Hej Clara. För mig har brännboll alltid varit en plåga. Sista vald jämt, usel på att slå, dålig på att springa och kass på att fånga bollen..
Nej tack, jag tittar helst på
Jag har kommit på att jag lever på fel ställe här i detta avlånga land. Ni där uppe längtar efter värme, och jag längtar efter kyla. Vi har Gotlands väder, jättevarmt och sol, sol sol. Det kan bli för mycket av det goda.
Ang brännboll, som för mig var ångest. I alla fall tills min pappa tog med mig till en stor gräsplätt och fick mig att träna på att använda det runda facket tills jag kunde. Och sedan dess har jag aldrig använt det platta racket.
På min dotters skola har idrottslärarna fått för sig att man ska slå tills man träffar. Finns inget stopp på skammen över att misslyckas och ångesten på kvällarna innan idrott är stor. Räddningen för oss kassa var ju att man i alla fall bara kunde missa tre gånger innan man fick lomma till första konan..
Linolja – ett bra tips. Jag skulle gärna läsa mer om hur du tar hand om huset. Har själv mina morföräldrars stuga att sköta och fixandet tar ju aldrig slut. Man vill ju vila och njuta också, och inte bara känna sig jagad att laga det och det och det. Samtidigt som förfallet behöver hållas efter.
Är det bara jag som får supermycket ångest bara av att tänka på brännboll? Det var något av det allra värsta jag visste när jag gick i skolan. Kände mig så utsatt och uttittad när jag stod och skulle slå bollen. Och kunde givetvis inte få iväg den så långt (om jag ens fick iväg den), vilket gjordes en stor grej av och alla (kändes det som) gick supernära och var beredd på lyra. ”Tjejslag”… Inte kunde jag fånga bollen heller. Många sura miner och suckar.
Jo, jag kunde springa, men det hjälpte inte, jag blev ändå vald sist nästan varje gång. Det var ju så på den tiden.
Det var nästan värst när alla föräldrar också skulle vara med. Jag kunde liksom känna med hela kroppen att min mamma hade det på samma sätt. Nej. Nej! Gud, så skönt att slippa. Nu bor jag dessutom i ett annat land, och eftersom brännboll i den formen verkar vara något specifikt för Sverige, har jag sluppit det under min sons uppväxt. Tack och lov.
Men, roligt att det var roligt för er 😉
100 % igenkänning. Jag kunde inte slå, inte springa, inte ta lyra och får alltid hån för hur jag kastar. Och det utstuderat hemska i att alla stod och tittade på när man misslyckades gång på gång. Hur utelaget alltid klev nära när det var dags att slå. Den förlamande skräcken som gör att man misslyckas ännu mer. Klasskompisarnas förakt när man drar ner laget.
I årskurs ett och två vägrade jag och en kompis att vara med i brännboll. Vi sittstrejkade. Det blev stort rabalder hos lärare och föräldrar, men så här i efterhand är jag lite stolt över att vi stod på oss.
Och nuförtiden skriker jag alltid ”jamän backa då….” när jag ska slå.
Jag tyckte brännboll var superkul, även om jag inte var bra på att slå (men desto bättre på att springa).
Tyckte om all idrott i skolan, där fick jag utlopp för energin. Syslöjd är mitt mest traumatiska minne, var urdålig på det och hade en sträng lärare som hela tiden påminde mig om detta.
Nej, du är inte ensam. Jag fick ångest av brännboll när jag var barn och ännu mer ångest nu som vuxen. Vågar nästan säga att brännboll är det värsta jag vet. Så jag håller inte alls med Clara i hennes upplevelse, tänk så olika man kan uppleva saker.
Det är du absolut inte! Välkommen i klubben!
Jag ogillade bollsporterna i skolan i alla dess former, men absolut vidrigast var brännbollen som det skulle spelas i tid och otid så fort det var uteidrott. Kunde inte träffa bollen varken med runt eller platt slagträ, värdelös på kastteknik, bollrädd så reflexen var ju snarare att ducka än fånga lyra, och inte särskilt snabb på springa heller. Kort sagt, alla fel och det var minsann ens klasskamrater snabba att påpeka.
Där fanns ingen tolerans eller tanke om att alla kan bidra på sitt sätt.
Nej, brännboll har ingen plats i min värld. Jag har inte spelat brännboll en minut sedan jag lämnade grundskolan och gymnasiet i mitten av 90-talet och det lär heller inte komma att ske. Och det är så ljuvligt skönt att få slippa. 😀
Det är så bra när du visar att du tränar. Även ibland när det känns motigt.. Du ser så vältränad ut. Jag är otränad. Behöver komma igång. Det är pepp se dig. 🙏 Tack 😃🙋♀️💕
Tack Kristina! Vad roligt att höra. Jag hejar på dig!!! Det här fixar du
Det om självhat och tvivel vid att läsa sitt skrivande, vore jätteintressant att höra mer om dina tankar kring det! (Från en sjuksköterskestudent som förmodligen aldrig kommer bli sjuksköterska för att självhatet vid skrivande av uppsats stryper livet ur henne)
Sjuksköterska här, gör skiten ba, satsa på endast godkänt, ingen kommer läsa uppsatsen/bry sig/be om betyg innan du är på nivå doktorand😛kör hårt i dom kurser du kommer ha användning av praktiskt i yrkeslivet (det hjälper kanske iaf lite att tänka så, att det inte står och faller med uppsatserna) lycka till!!!
Hej! Brukar också ha svårt att ta mig till träning under mens men väl där så går det bra och jag kan t o m känna mig extra stark och sätta mina PR:s. Brukar få påminna mig om det jag lärde mig under en föreläsning med Lisbeth Wikström Frisén från Umeå universitet, det är just under cykelns 2 första veckor som vi har bättre förutsättningar att bygga styrka, det är rätt häftigt 😊
https://www.umu.se/forskning/nyheter-och-arrangemang/popularvetenskapliga-arrangemang/fika-efter-en-forskare/lisbet-wikstrom-frisen/
Kul att läsa om fler som vet om henne! Jag försöker foka på styrketräning nder follikulärfasen och under lutealfasen köra 1-2 styrkepass och mer kondition. Har dock varit sjuk för jämnan, så kan tyvärr inte återkomma med varken träningsresultat eller analys av upplägget haha
Åå vad härligt allt ser ut! 😀
Hade jag bara hälften av allt det där med brännboll, bad, gemenskap skulle jag ha jättemycket sommarkänsla. Men livet ser inte alltid ut så, just nu en intensiv jobbperiod och mycket mörka tankar (är nog bara sliten).
Och bra jobbat att du kom igång med styrketräningen, du ser att det var inga problem 😊 Du är så bra på så mycket ☺️