Det blev en kort första arbetsvecka efter sommarlovet, men nu känns det redan som att det var flera veckor sedan jag började jobba. Precis som det alltid gör. Nej, Ving. Semesterkänslan sitter inte kvar länge.

Arbetsveckan startade på onsdagen med att jag tog småpojkarna till skolan.

Man kan tro att han sålt smöret och tappat pengarna. Men det är bara första skoldagen i livet som spökar. Eller egentligen bristande nattsömn. För han var tro’t eller ej otroligt peppad på att börja. Bara väldigt, väldigt morgontrött.

Skinnpaj och sotarmössa, gäller att sätta stilen direkt.

Vi hojade ner på byn. Alltid lika fin cykelväg, särskilt med de gulnande sädesfälten.

Ner på ”storvägen” som går genom byn men inte alls är särskilt stor.

Förbi badplatsen som låg stilla och övergiven.

Börja femman- och börja förskoleklass-bilden.

Jag stannade kvar i klassrummet första timmen och stod längst bak med några andra mammor. Tisslade, tasslade och gav menande blickar åt allt gulligt som våra barn ägnade sig åt. Så fint att få lämna ännu ett barn på vår fantastiska lilla byaskola. Uffe var lycklig över att han fick sin bästa kompis som bänkgranne.

Sedan hojade jag hem igen.

Hämtade Essa och gick på en promenad. Förevigade min farstubro och dess bedrövliga halvdöda sommarplantering. Skönt att jag får byta till höstblomster snart och slänga denna trädgårdssommar på minnenas soptipp.

Första arbetsdagen var extremt trögjobbad. Jag hade rörmockare på besök för att ordna med mitt värmesystem och tusen admin-uppgifter att ta tag i. Kändes som att börja i en enorm uppförsbacke där jag varken kunde tänka eller koncentrera mig. Men till slut kom i alla fall Folke hem från skolan med lillebror som han hämtat på fritids. De hade traskat tillsammans och var så glada!

Jag svängde ihop lite pyttipanna till middag och de fick äta vid köksön. Själv hade jag inte lust till mer än en skål kvarg på stående fot.

Sedan gick torsdagen i samma stil – med den skillnaden att jag faktiskt fick en hel del avklarat. Kände mig på betydligt bättre humör när jag avrundade den andra arbetsdagen.

På fredag morgon åkte jag in till stan för att träna. När vattnet är varmare än luften ryker älven som om den var på väg att börja koka.

Tränade ett riktigt grisigt pass på IKSU. Så roligt att vara tillbaka på mitt storgym efter sporadiskt tränande hemma i byn under sommaren. Där finns alla maskiner jag behöver för att träna passen som min PT Ida har gett mig i uppgift. Hade inte tappat så mycket styrka som jag hade befarat.

Träningsbild för att skicka till syrran och håva in beröm över benmusklerna. Hon skickade en motsvarande tillbaka på sina magmuskler. Hejjarop och busvisslingar åt varandra i telefonen.

Sedan ägnade jag dagen åt diverse jobbärenden och hämtade därefter Bertil på skolan och skjutsade hem honom till byn. Så packade jag min väska och drog till en kompis över helgen. Hade så trevligt att jag glömde att fota nästan någonting, men fick i alla fall ett par bilder.

Höstklädd i min bästa senapsfärgade klänning. Den har många år på nacken – köpte den när jag var gravid med Uffe.

Vi åkte på en loppisrunda och stannade till i en extra söt stuga.

Samma sjuttiotalstapeter som hemma hos farmor.

Gjorde några fynd men fotade framförallt inredningen. Så rara tapeter!

Mitt bästa är att stanna vid sådana här ställen invid vägen. Rota runt på vinst och förlust och bli glad över att se sånt farmor och mormor brukade ha i köksskåpen.

I nästa blogginlägg lovar jag visa alla sommarens loppisfynd. Har helt glömt bort att göra det!

Söndagen spenderades huvudsakligen i soffan där jag bland annat läste den här mycket efterlängtade boken av Aftonbladets kulturchef Karin Pettersson. Har bara kommit några kapitel in men redan blivit rasande. Ser fram emot att låna den till min pappa så att vi sedan kan diskutera allt som gick fel på nittiotalet med avregleringar, privatiseringar, det fria skolvalet och Göran Persson…som Malin Wollin för övrigt ÄLSKAR. Men det visste ni förstås redan om ni är trogna poddlyssnare.

Och det var mitt veckoslut i bilder det!