-Gode gud. Den här tiden om ett år måste mitt liv vara annorlunda. Så här kan det inte fortsätta.

Jag lutade mig framåt, blundade och blåste ut ljusen på tårtan. Syrran, jag och alla ungarna var i stugan. De hade hängt upp ballonger, bakat och slagit in paket. De firade och sjöng för mig, men inuti kändes det mörkt. Det var svårt att fylla 39 och vara så olycklig över det år som jag förstod låg framför mig.

Några veckor senare – när tiden för skilsmässan närmade sig – var jag på en gudstjänst. Efteråt kom en kvinna fram.

-Jag känner så starkt att jag har en hälsning till dig. Gud säger att han ser vad du längtar efter. Ditt hjärtas innersta längtan. Han vet den.

Jag hade svårt att hålla tillbaka tårarna. Var det så? Var det så att han såg mig i mitt mörker och hade en plan för mig? Var jag verkligen inte så ensam som jag kände mig?

Idag fyller jag 40 år. Min önskning slog in! Jag är så lycklig och mår så bra och ser fram emot allting roligt som väntar mig i livet. Och när jag blundar och blåser ut ljusen så önskar jag att allting ska få fortsätta. Bara fortsätta vara precis som det är just nu.