Vi klämmer ut lite till av julhelgen

Åh, det känns vemodigt nu när julgästerna har åkt hem. Som vi pratat och längtat och räknat dagarna tills kusinerna skulle komma på besök. Och innan vi hann blinka var allting över. Då stannade ändå gästerna i nästan två veckor!

Men tro nu inte att jag deppar ihop helt för det. Nej jag och barnen har rest iväg till Jakobs mormor för några sköna juldagar till, medan Jakob är hemma och lägger färdigt garagetaket. Barnen börjar nämligen inte skolan förrän den 10e januari. Här har alla gäster åkt – men allt mysigt julpynt är kvar och julkakor finns fulla frysen. Barnen ska vila bort sina förkylningar, spela spel, dreja och säkert också åka lite pulka och spark.

Jag tänker ligga i soffan framför eldstaden och läsa Ica Kuriren och äta chokladbiskvier. Vilket mys! Och njuta mycket av den här utsikten från deras köksfönster. Idag när vi åt lunch kom en pärluggla och satte sig i fågelbordet och tog en domherre som byte. Stor uppståndelse!

Hoppas ni har fina dagar allihopa.

En eftertänksam nyårsafton

Jag hade stora planer på att dokumentera nyårsafton men tog bara denna enda bild i pappas kök. Folke som gjort sig fin i skjorta, väst, glitternagellack och melonhårspänne. Juni i sin vintagekimono från Tokyo och Bertil i sin flamencooutfit – komplett med lösmustasch dagen till ära. Han och Juni bjöd senare på tangouppvisning. Riktig styrdans med enorm inlevelse. Underbara kufiga ungar.

Årets nyårsafton spenderade vi alltså inne hos pappa i stan. Sist jag firade nyår där var när jag bodde hemma. Så det var fint att göra det igen. Hela huset tjockt med folk och så hade pappa gjort så festligt och mysigt. Men en person saknades och det var mamma. Den 25 januari är det elva år sedan hon dog. Och även om sorgen känns mindre intensiv så är det ändå så att hon fattas. Varje sekund, minut och timme. Inte minst när vi är där med alla barnbarnen som jag vet hade älskat sin mormor. Hon var liksom bäst med barn! Istället får vi visa gamla vhs-filmer från 1998 och säga  “så där såg mormor ut” eller “så där  sa alltid mormor Marianne”. Men allting känns blekt och fattigt när man ska återberätta det för någon annan.

Det var hemskt att vara utan mamma när barnen var nyfödda och pyttesmå. Inte ha min mamma att rådfråga i allt. Men nu när barnen blir större är det ännu värre. Att jag inte får visa mamma mina barn. Att hon inte får se deras personligheter blomma ut, lära känna dem, vara nära. Så som jag fått ha min mormor nära i alla år. Det är så hemskt att jag nästan inte kan tänka på det, för då blir jag galen av sorg. Och livet är ju som det är ändå. Man måste bara orka och uthärda det svarta.

Men jag blir glad när jag ser mina barn visa samma kärlek och uppskattning för släkt och familj, som jag fått med mig hemifrån. När jag ikväll frågade Bertil vad som hittills varit bäst på jullovet sa han utan en sekunds tvekan “att träffa släkten”. Jag hade tyckt att det var rimligare om han svarat julafton, att få massa paket, när tomten kom eller något annat som en sjuåring tycker är roligt. Men att han har vett att uppskatta sin stora, kärleksfulla släkt är det finaste jag kan tänka mig. På det sättet lever min mammas arv ändå alltid kvar. För det är genom mina föräldrar jag lärt mig värdet av starka släktband, nära relationer och djupa, trygga rötter.

Jullovsbestyren

Jullovet rullar på i sakta mak. Anna och hennes familj är fortfarande kvar. Och trots vattkoppor, hemsk förkylning och ögoninflammation gör vi det bästa av det. Vi sparkar lite varje dag, eller åker pulka och skrana.

En dag åkte vi skridskor också.

Storskrinnarn från Bullerbyn

Det kliar i mig både att åka skridskor och längdskidor. Men jag får stå över. Vågar inte på grund av magen. Anna däremot – hon åker skidor varje kväll.

Vi har klättrat upp i gigantiska snöhögar och åkt rutschkana. Eller vi och vi. Jag stod på marken och kollade på. Men det var härligt ändå.

Nya julklappsspel och pussel har vi också ägnat oss åt.

Alla är med och hjälper till så gott det kan.

Eftermiddagsfika är dagens viktigaste hållpunkt. Glögg, Jokk, saffransbullar och fruktkaka. Och så en stunds vila för allesammans.

Och så lite mer spelande ovanpå det.

Julgranen håller fortfarande stilen och har ännu inte barrat loss totalt.

Dessutom får fåren varje dag sin beskärda del av omtanke och uppmärksamhet. Mysigt att gå ut till dem en stund och bara sitta!

I övrigt då? Jo, jag sover middag fyra gånger per dag, försöker kurera min förkylning och undrar hur jag någonsin ska orka jobba igen. Alltså NÅGONSIN? Så här trött har jag inte varit sedan utmattningen. Tydligen är järnet så dåligt nu att jag kanske måste få dropp efter jul. Hoppas på det. Att pumpa in lite kemisk ork i mig själv hade inte varit fel.

Puss på er och hoppas ni har fina mellandagar allesammans!

Min julafton

Oj. Jag försvann visst lite mitt i julstöket när gästerna anlände i lördags. Men vilken fin julafton vi fick! Min faster och hennes man skulle ha kommit men blev tyvärr sjuka så det blev ”bara” vår familj, min pappa och min systers familj. Nio stycken. Som vanligt serverades julfrukost bestående av kakor. Mycket viktig tradition! Inget nyttigt får finnas på bordet.

Vi tände vartenda ljus på nedervåningen,

Och granen såklart.

Ute visade termometern på -18 grader.

Moster Anna snodde åt sig en kram.

Fyra småbarn i huset. Livat värre!

På julafton får barnen alltid något litet paket i strumpan, att pyssla med under dagen. Den här julen var inget undantag. De fick massor av cernitlera att dega med (fast det kanske heter fimolera nu för tiden?)

Jag och Anna blev så fast i degandet att vi inte kom ur morgonrockarna förrän vid elvatiden.

Men då klädde vi på oss och gick ut.

Då gick vi till fåren och sa god jul. De har fått flytta hem till oss nu – efter att ha bott några månader hos Albin i granngården. I växthuset ska de få bo ända till våren. Både våra två gotlandsfår och deras fina gutefår.

Så snälla får! Till och med baggen är kelsjuk.

När vi matat fåren tog vi sparkarna och gjorde sparktåg!

Förbi gulliga grannstugor inbäddade i vispgrädde

Storkusin och lillkusin

Så otroligt vackert på himlen!

Och med naturen som är så kuperad.

Jakob och Clemens var arbetssamma  och la färdigt sista varven på garagetaket. Men först fick de sopa bort all snö.

När vi blev kalla gick vi in och värmde oss. Fotbad till Folke.

Lykke fick vila en stund med paddan och gosa med Melker.

Båda pojkarna har fått vattkoppor så orken är inte på topp. Skönt med en stunds spelande och vila i kuddpölen.

Medan barnen vilade kirrade vi jullunch.

Känns så fint att det mesta på julbordet kommer från gården. Både köttet och nästan alla grönsaker.

Barnen fick på sig finkläderna. Precis som vi vuxna.

Jag och Anna hann till och med förevigas ihop innan det skymde helt.

Som jag letat efter en fin röd klänning som rymmer min stora mage. Hittade tillslut den här på loppis för 200 kronor. Satt som en smäck. Men förvirrad och tankspridd som jag är la jag senare på kvällen ett levande, tänt ljus (!) i knät på mig själv så att det smältes ett stort svart hål. Herregud alltså…

Dukade med min uppsättning Asiatisk Fasan som jag ärvt av min faster, och silverbesticken jag ärvt av min farmor och en lummerkvist draperad över bordet.

Till det antika kristallglas.

Efter att vi vräkt i oss mat hela eftermiddagen avslutade vi med en suverän efterrätt…

Nämligen den här apelsinsalladen. Precis vad man är sugen på när man ätit massa tung mat.

När maten dukats undan flyttade vi in i vardagsrummet och gjorde iordning där i väntan på tomten. La fram alla julklappar under granen (tomten kommer ju bara med någon liten sak till varje barn).

Bertil var kalasklädd i Blaou och Juni i en antik kimono från Tokyo.

Vi väntade spänt på jultomten som strax därefter kom gående ute på den mörka vägen, med lyktan i högsta hugg. Väldigt spännande! Speciellt för Bertil som var övertygad om att pappa eller morfar skulle klä ut sig till jultomte. Istället kom en riktigt sådan.

Av tomten fick barnen varsin glittrig skattkista full med smycken och hårspännen (Anna hade tömt sina smyckesskrin och kompletterat med loppisfynd och lite glittrigt nagellack). Folke var så söt i sitt bjäfs! Han ville ha på sig nästan allt på en gång.

Bertil fick bland annat en loppad kostym i vilken han såg ut som om han skulle börja dansan flamenco eller något. Så underbar, gravallvarlig uppsyn! Bertil gillar ju att dansa flamenco – så det passade på pricken! Han svidade om på en gång.

Anna var tjusig och delade ut paket under granen. Och kors i alla tider – det var bara glada miner på barnen under utdelningen. Det slår annars aldrig fel att någon unge blir ledsen eller besviken, för att de är övervänta och helt uppskruvade av att ha gått och väntat hela dagen. Men juklappsutdelning redan vid femtiden på dagen är alltså ett vinnande koncept. Nästa år tar vi det ännu tidigare!

När barnen öppnat färdigt paketen tog jag fram Risalamande med körsbärssås (jag har lärt mig receptet av Jakobs danska släktingar). Och när vi glufsat i oss fick barnen gå och lägga sig. Alldeles glada och uppspelta lyckades de tillslut komma till ro. Då kom vi vuxna in i andra andningen! Fram med julgodiset och sällskapsspelen och sedan njuta lugnet. Bandu blev kvällens spelval och vi höll på ända till midnatt när också vi gick och knöt oss.

Vilken fin jul det blev!

Vårt hem i juletid

Nu ska ni få följa med hem till mig på en rejäl rundtur i mitt julpyntade hem.  Förbered er på en julig bildbomb! Så här ser det ut när man kommer in på gården. Vår veranda är lika fin i snö som grönska. Kanske till och med finare nu.

På dörren hänger en granriskrans med en julröd klocka på.

Inne på verandan är det kallt. Här sitter vi inte vintertid, men använder verandan som en sval. På bordet ligger en handbroderad julduk jag köpt på loppis i Borås. Går man ut genom de röda dörrarna hamnar man på baksidan av huset. Vi har dörrar på båda kortsidorna av verandan. Ett par till framsidan och ett par till baksidan.

Granrisknippen är fina som snittblommor!

Skor och lite ved. Måste skaffa en ny och bättre vedkorg!

När man öppnat ytterdörren och kommit in i hallen ser man det här rakt framför sig. Vardagsrummet.

Vår gran som är nästan tre meter hög.

Rummet från andra hållet. Tycker så mycket om den antika mattan jag fått bytlåna med min syster. Allt här inne utom soffan är köpt begagnat.

Genom pardörrarna ser man in i matrummet.

Här sitter vi och äter och umgås. Utsikten vätter ner mot åkrarna och skogen.

En kökssoffa behövs för att göra varje hus till ett hem. Här ligger man och filosoferar och vilar och har det skönt.

Det gamla skåpet är extra fint i juletid. Och nu håller min novemberkaktus på att slå ut för fullt.

Ovanpå porslinsskåpet står en stor, gammal tomteparad.

Bredvid matrummet finns köket. I alla rum finns fönster i alla vädersträck. Det skapar sådan rymd och ett härligt ljus inne. Är svårt förtjust i mina redalådor i porslin, den handbroderade paradhandduken, julbonaderna och alla små plåtburkar.

Men det här är nog ändå min favorithörna i hela huset. Karmstolen bredvid vedspisen. När jag känner mig frusen sitter jag här och eldar, med radioapparaten trivsamt brummande ovanför huvudet.

Ciselerade nejlikoapelsiner i en gammal träskål från 1800-talet. Både vackert och väldoftande!

I köket finns en liten matplats, som vi mest bara fikar vid ibland – och som huvudsakligen används som köksö. Och så en till kökssoffa såklart! Kan aldrig få för många.

På bordet står amaryllis, tomten med julnötterna och så min urgamla ljusstake med bjällra och allt.

Stora pepparkakshjärtan pryder fönsterna. De luktar så gott!

Och utanför fönstret skymtas verandan.

Ännu mer granris…

Gulliga gamla hyllremsor med julmotiv vill jag inte vara utan. Alla plåtburkar används som förvaring för ingredienser – ingenting är enbart för dekoration. Som grytunderlägg använder vi de här gjorda i luffarslöjd.

Här tycker jag om att stå och laga mat och baka och titta ut. Lika fint nu som på sommaren.

Köket åt ena hållet.

Och åt andra. Det är detaljerna som gör det. En gammal flugsmälla på en spik, en sliten liten julbonad. En plåtburk med rostfläckar och en tygficka för kork och snören.

Men nu lämnar vi köket och går upp på övervåningen. Genom hallen och upp för trappen.

Till barnens rum. De har störst rum i hela huset med stora, härliga fönster ner mot åkrarna.

Så här är utsikten.

 

I kammaren innanför sover de tillsammans.  Och bakom ryggen på mig (när jag fotograferar den här bilden) finns Folkes gamla sovrum som nu är mitt kontor. Dock är det så stökigt att jag inte ens iddes öppna och försöka fota. Det får jag visa en annan gång.

Allting är så pyttigt och gulligt i den lilla sovkammaren.

Går man ut i trapphuset igen (som jag glömde fota – men tro mig ni missar inget, den ska renoveras efter jul) och väljer en annan dörr så kommer man in i vårt sovrum.

Min fristad. Här är det enda stället i huset där barnen inte får leka och härja. Har ska lugn råda!

Utsikten från sängen går inte av för hackor. Tycker om att bo där det är så kuperat.

I fönstret hänger en loppisfyndad julstjärna som tydligen är från 1940-talet någon gång. Den här julstjärnan har jag legat och tittat på varje skymningstimme i december. För det är i sovrummet jag spenderar mest tid nu när jag har så ont i kroppen. Då är det skönt med ett fridfullt vackert sovrum och något fint att fästa blicken på.

Och nu när vi fått jullov, all julmat är klar, alla paket inslagna och huset städat och pyntat klart. Nu kan julgästerna komma! Eller rättare sagt – imorgon kommer de. Som vi längtar! 

En social månad

Igår kväll fick jag besök av mitt gamla tjejgäng från gymnasiet. En något decimerad skara visserligen, på grund av sjukdomar och resor. Men fint var det. Varje jul försöker vi samlas och ses igen. Och det är som att ingen tid har passerat.

Jag gjorde blond glöggsangria som inte gick av för hackor.

Runda, goda saker.

Vi hade så mycket intressant att prata om. När den ena är advokat och den andra barnpsykolog och den tredje jobbar med krisberedskap. Att ha vänner som lever helt andra liv och arbetar med annorlunda saker än mig – det berikar mitt liv så mycket.

Jag är så nöjd med den här decembermånaden. Jag hade bestämt mig för att verkligen låta det sociala få ta plats. Ha vänner hemma varje helg och gärna på vardagarna också. Bjuda på många fikan, kalas, fester och spontana häng. Efter hösten då jag alltid blir ganska isolerad och ensam vill jag att december ska vara en stor, varm famn.  Jag har verkligen insett att även fast jag är introvert kan det bli för mycket av det goda. Att komma ur min bubbla gör så mycket för mitt mående. Och så älskar jag att få ordna mysigt, vackert och gott för andra. Att folk kommer hem hit och jag får allt det här sociala – utan att behöva åka ifrån min favoritplats.

Juliga snittblommor

Nu har jag gjort alla julinköp och behöver inte åka in till stan en enda gång förrän efter helgerna. Det känns sååååå skönt. Det sista jag gjorde var att köpa med mig fina julblommor. Hyacinterna hade blommat över så jag ersatte dem med nya, fräscha i julgrupperna. Och så slog jag till på amaryllis. Så vansinnigt vackra! De är ståtliga med sina långa stjälkar – men när man sätter dem i en tät, låg bukett är de mer lättplacerade. Och så syns överdådet bättre.

Ljusrosa amaryllis ihop med julröda tulpaner pryder köksbordet.

Ett knippe röda tulpaner står också på kistan i vardagsrummet.

När vi får gäster tycker jag om att placera ut små knippen med blommor runt om i hela huset. Det känns både välkomnande och lite lyxigt. Men jag väljer sånt som är billigt och står länge. Som vaxblommor och nejlikor och kanske en kvist jag knipsat från min murgröna i fönstret. Ett sådant arrangemang pryder sin plats vid badrumsspegeln.

Nu ska jag bege mig ut på tomten och knipsa in julens ALLRA vackraste snittblommor. Nämligen gran, tall och enbärsris. Stora fång vill jag ha, som doftar gott i hela huset.

En husmoderlig jul

Jag älskar mina loppisfyndade jultidningar. Har ett helt gäng exemplar av Husmodern som alla är från 1937, 1938 och 1939. Varför gör ingen så här fantastiska tidningsomslag längre?

Man får lära sig så mycket nyttigt också. Som att decaemaljfärg fäster på både tyg, stearlinljus och plåt. Och så får man massor av tips på hur man använder denna revolutionerande produkt till julpysslet. Man får också veta att Drottning Astrids barn ämnar fira svensk jul i Laekens och att Kruschens salt botar all reumatism omgående.

Den som saknar presentideér till fästmannen får tips om att sy ett slipsetui. Som håller ordning på slipsarna i byrålådan och är praktiskt att ta med på resan.

Det här är ju krigstider – så alla julklapptips är sånt man kan göra själv. Nåldynor, fodral för silverbesticken. Eller varför inte ett egentillverkat skärp och ett fodral för stoppgarnet? Typiskt bra sak att ha, det är ju så jobbigt när stoppgarnet dräller runt överallt.

Det mest udda julpysseltipset är för barn, och ni ser det på bilden ovan.  Enligt instruktionerna ska man välja ut några riktigt röda, rosiga äpplen. Och sedan taga lika många valnötter. Klippa ut flera lager silkespapper till en rund krage och fästa på äpplet. Borra ett litet hål i botten på valnöten och stick in en tändsticka. Fäst valnöten i äpplet, som ett huvud. Rita ansikte på valnöten. Och sedan forma sedan en strutig hatt av kräpp-papper till valnötshuvudet. Limma fast hatten och avsluta med att sticka ner en bit granris i äpplet. Så är den vackra juldekorationen färdig…

Hur kan något vara så fint?  Jag låter tidningarna ligga framme i juletid. Både som dekoration och för att kunna roa mig med läsningen.

Efter att grundligt ha läst annonserna överväger jag nu att beställa hem en burk Fermita-salva som gör bysten vacker. Formita A motverkar stora och slappa bröst. Formita B gör istället brösten större och fylligare. Här gäller det att hålla tungan rätt i mun så man beställer rätt burk… Levereras i diskret förpackning till den nätta summan av 3.50 kronor styck. Tusentals nöjda kvinnor har redan handlat!

Julklappsinslagningen

Nu har jag slagit in alla julklappar. Det blev en hel del tillslut! Men majoriteten av dem är loppisfynd, böcker eller saker som varit i min ägo som nu får vandra vidare. Många platta paket bidde det hur som helst…

Jag delade ju med mig av tidigare års paketinslagningar – alltifrån brunt kraftpapper till färgglada pasteller. Men i år valde jag en annan väg. Satsade på superklassiska vita paket med röda snören. Som hämtat från ett julkort av Jenny Nyström. Först letade jag makulatur att slå in dem i (brukar finnas i välsorterade mataffärer). Men när jag inte kom över något sådant köpte jag en rulle ritpapper från IKEA. 30 kronor för 30 meter.  Som hittat! Perfekt också då pappret är lite matt och dessutom varmgult i färgen istället för kallt, blekt. Precis som jag vill ha det,

Såklart ska alla paket lackas också! Det randiga snöret kommer från Panduro.

Lackstängerna köper jag alltid på Sandbergs Pappershandel i Umeå. Älskar att få inslaget med omsorg i silkespapper. Tyvärr var mitt fina lacksigill därifrån spårlöst försvunnet när jag skulle slå in paket. Så jag fick tillverka mitt eget. Ni ser det här till vänster. En slags syl fick agera stämpelskaft och så fäste jag ett mynt i änden på den, med limpistol. Funkade förvånansvärt bra och det blev väldigt gulliga stämplar.

Kan inte minnas sist alla paket var ordnade i så här god tid innan jul. Inte ens någon sen, eftersläpande leverans som fattas. Allt är redan på plats.

Nu har jag gömt paketen i skåpet i sovrummet, så att den klåfingriga fyraåringen inte ska bli för frestad.

Skurna pepparkakor

Nä, det känns nästan skamligt att säga det, men det måste sägas ändå: skurna pepparkakor är dubbelt så goda som vanliga! Min faster Inger gjorde ofta just den här typen av kakor och bjöd på, så det är ett kärt barndomsminne för mig. Och jag som fort tröttnar på att kavla deg och stansa figurer (men däremot inte på pepparkakssmaken) kan verkligen rekommendera att göra peppisar i den här varianten istället.

Skurna pepparkakor med mandel (ca 100 st)

Du behöver

100 g sötmandel

2 dl strösocker

3 tsk kanel

2 tsk pepparkakskrydda

1 tsk bikarbonat

6 dl vetemjöl

1 dl ljus sirap

200 g rumsvarmt smör.

Gör så här

Grovhacka sötmandeln och blanda med de torra ingredienserna i en bunke. Rör ner sirap och mjukt smör. Rör till en jämn deg och rulla sedan till en lång korv. Lägg i frysen i en halvtimme. Sätt ugnen på 175 grader. Lägg bakplåtspapper på en plåt och skär sedan degen i skivor. Ca 3 mm tjocka. Lägg ut på plåten med lite mellanrum mellan kakorna. Grädda mitt i ugnen i 8-10 minuter. Låt svalna, förvara sedan svalt och lufttätt.

Nu är granen klädd

Nu är hela hemmet julstädat. Vartenda golv är linoljesåpat och skurat, alla textilier vädrade och hyllor dammade. Nu doftar det gott från nock till golv. Och de mesta av iulstöket är avklarat. Då är det dags att pynta granen. Brukar egentligen vänta tills lite närmre jul – men när vi nu julstädat och gjort fint såg jag ingen anledning att avvakta. Barnen hjälpte till såklart. I toppeluva och badbyxor.

Sist av allt (när barnen pyntat klart med sitt) hänger jag upp mina ljuvliga glaskulor jag samlat på mig på loppis. De flesta för någon femma styck.

Helt ljuvliga! Och såklart pyntar jag också med halmfigurer, änglahår på ljusen och gammaldags tomtar i garn.

Mina flaggspel (även de loppisfynd) vill jag inte heller vara utan. Och så massa vackra gamla smällkarameller. Tror de här har minst 70 år på nacken.

Hängde först upp glittret men tog sedan bort det igen. Kändes fint med en riktigt gammaldags julgran i år, helt utan glitter. Och förvisso är ädelgranar ståtliga – men jag föredrar en rödgran. Både för doften och det gammaldags utseendet. Den här täta granen köpte jag i stan och visst är den underbar. Men för mig gör det ingenting om granen är lite gles och rapplig. För det finns något så Pettson-charmigt och anspråkslöst i det!

Jag blir så glad av att se alla ärvda saker vid jul. Och tänka på de jag tycker om. Kandelabern och krubban kommer från min farmor och radion från min svärfar.

Krubban består av ett gäng udda figurer som inte riktigt passar ihop och där några har tappat huvudet. Men vad gör väl det? Älskar den här krubban ändå!

Den gamla ylleduken är en flygelduk från 1800-talet. Jag köpte den  för länge sedan i den antikaffär som några år senare blev lokalen till vårt nuvarande kontor!

Nu blandar sig doften från linoljesåpan med doften från gran, hyacint och apelsinnejlikor.

På piedestalen står en novemberkaktus i en gammal majolikakruka. Just den här typen av gammaldags blomma hade min farmor – och den finns också avbildad i Carl Larsson och Ilon Wiklands målningar.

På skåpet i vardagsrummet står adventsgranen fortfarande grön och fin, tillsammans med julkyrkan och oljelampan.

Vid dörren hänger några gamla loppisfyndade pappersklockor och ovanför en smal, lång julbonad.

Medan vi julstökat och städat har Melker legat sömnig och trynat. Han syns knappt, kamouflerad i min kofta.

Nu ska jag vila mina onda fogar en stund, dricka lite te och äta pepparkakor och känna julefriden sprida sig i hela kroppen. Hela familjen sover så jag har huset för mig själv. Så härligt med december – och att snart ha hela tjocka släkten här för att fira tillsammans!

• innehåller reklam för Yawama Of Sweden •

Bästa klappen till ett barn

Den absolut finaste klapp du kan ge till ett barn (och här är jag givetvis heeeeelt opartisk) är ett gosedjur från Yawama of Sweden som jag är med och driver sedan många år tillbaka. Tillsammans med min syster Anna och Nicola som är född och uppvuxen i Zambia. Vi säljer handgjorda gosedjur tillverkade i Zambia och formgivna i Sverige. I början var det en liten grupp kvinnor som vi lärde upp till hantverket – idag är de närmare 50. Vi åker ut till byarna på landsbygden och lämnar garnet till kvinnorna och hämtar leveransen någon vecka senare. På det sättet kan de arbeta hemifrån (där de har ansvar för barn och hushåll) och ändå få en försörjning. Någonting som ger dem ökad makt i familjen. Men också möjlighet att skicka barnen till skolan eller köpa exempelvis malariamediciner. Bättre kan det knappast bli!

Idag säljs Yawamas gosedjur i butiker över hela landet – men också i Frankrike, Holland, Belgien, England och Tyskland. Det är vi otroligt stolta över! För vi vet att gosedjuren förändrar Zambiska barns liv till det bättre. Så ge bort ett gosedjur från Yawama of Sweden i julklapp till någon! Det är mitt tips <3

(Psst….våra leksaker är stickade av OEKO-certifierat bomullsgarn med OEKO-certifierad akrylfyllning. Alla våra fyllda djur kan maskintvättas och leksakerna är CE-märkta. Det går det inte att hitta två precis likadana Yawama-leksaker. Det är en del av charmen med att köpa hantverk. Några gosedjur är längre, kortare, rundare eller slankare än gosedjuret du ser på bilden. Men vi lovar att varje leksak har sin egen charm och håller samma höga kvalitet. Yawamagosedjur är lika unika som kvinnorna som producerar dem).

En julmarknadsdag

Jakob är i Budapest i helgen och jag är själv med barnen. Det är lite jobbigt när jag har så ont i kroppen – framförallt med hunden och eldningen. Jag eldade i alla fall som en galning innan jag gick och la mig i fredags, för ute var det -25 grader. Ändå frös jag natten igenom och när barnen kom in till mig hackade de tänder och var helt nedkylda. Då var det som att jag äntligen fattade att någonting var på tok. Elementen var iskalla och inomhustermometern visade på 12 grader. En säkring hade gått i källaren under natten, så varmvattnet som skulle pumpas runt hade stannat kvar där nere. Det blev några kalla timmar innan jag fick ordning på allt igen och riktig värme i huset. Tur då att vi skulle in till stan och gå på julmarknad med barnens farmor. I stan var det nämligen lite varmare.

Tant grön, Tant Blå, Tant Gredelin.

Flera år i rad har jag tänkt att jag ska gå på någon julmarknad – men orken att åka in till stan en helg har inte riktigt funnits. Helst vill jag ju aldrig lämna gården! Men i år fanns både orken och peppen. Och det var så fint ute.

Runt bäcken hade det bildats decimeterlånga franskanter i isen. Hur vackert?

Barnen beundrade från bron

Vi strövade runt, kollade på djur och kikade i alla stånd vi gick förbi. Det var mysigt men väldigt mycket människor. Jag tycker faktiskt att Umeå håller på att bli en för stor stad. Det är ett sådant liv och sjå på alla ställen man vill besöka. Man vill ju slippa ha det lika trångt här som i Stockholm! (Herregud vilken lantis jag blivit – men jag står för det). Jag gillar lagom med folk.

Folke var på sitt soligaste humör och gick runt och sjöng högt på luciasånger, så där så att förbipasserande stötte i varandra och log. Underbara unge. En sådan här aktivitet är verkligen HELT avhängig humöret på barnen. Är de glada går allt bra, är de ur form kan man lika gärna strunta i alltihop och åka hem.

Jag tittade på fårskinn. Skulle gärna vilja ha ett till. Jag har ju ett fint från ett Gotlandsfår – funderar på vilken sort jag nu ska komplettera med? Det är ju bra med fårskinn till den kommande bebisen också. Att bädda i vagnen och sparklådan med.

Vi hittade en stor fin halmbock som barnen beundrade.

Och ett stånd med underbara stickade vantar. Vill ha allihopa på en gång tack.

Såklart var vi tvungna att köpa Gahkku – samisk glödkaka. Den är så god! Och så slog jag till på en julkärve.

Dessutom en påse marknadskarameller. De är ett måste. Inte nödvändigtvis för att de är särskilt goda – men av hävd och tradition. Jag hittade också fina gamla antika julbokmärken – ska visa bättre bild sedan. Har en pysselidé jag tänker genomföra med dem. Barnen fick varsin gullig ring och varsin kristall av farmor – de fick välja helt själva bland allt de såg. Och när vi strosat omkring i två-tre timmar åkte vi hem igen. Vi fikade Ghakku och drack te sedan somnade jag på farmors sköna soffa medan hon och barnen lekte.

Vilken perfekt decemberlördag!

En luciadag

Igår började morgonen med riktigt mys! Bertils lilla byaskola hade luciafirande på bönhuset. Folke och Jakobs mormor följde med och tittade vilket var extra roligt för barnen. Ute visade termometern på nitton minus. Skönt att sitta i ett varmt bönhus då.

Så fin utsikt över byn! Kom att tänka på när vi var där på skolavslutning i våras. Då tog jag likadana bilder, men från en grönskande sluttning.

Vi hade alltid skolavslutning i kyrkan när jag var liten och bodde i stan – och det var så mysigt att gå dit i fackeltåg. Nu upplever mina barn samma sak, fast här på landet!

Bad pojkarna om en bild och som ni ser var det ruskigt kallt ( kameran orkade knappt med).

Efter kyrkan var det luciafika på skolan. Därefter pep jag hem för att gå ut med Melker. Det blir korta promenader (typ fem minuter) när det är så här kallt ute. Längre kan han inte gå. Passar mig utmärkt.

Så fint med frosten som ligger på allting utomhus!

Efter någon timme var det dags att ta Folke på fyraårskontroll på BVC. Gillar verkligen att gå till doktorn och tandläkaren och optikern med barnen. Det är liksom så himla mysigt och gulligt att se dem “ute bland folk”. Hur de interagerar, frågor roliga saker och pratar sju stugor fulla – med helt okända människor.

Jag har också passat på att baka lite julkakor

Mjuka, sega och kryddiga korintkakor bland annat. Och så två sorter till. Recept kommer!

Är så förtjust i allt gammalt julpynt som kommit fram i köket.

Den urgamla plåtburken med brutet tak på.

Den lilla tomteparaden som är så skör att den knappt hänger ihop. Och så julkryddorna i fina gamla plåtburkar jag fått av en gullig bloggläsare. Självklart får de stå framme på redalådorna i köket. I de små porslinsfacken har jag torrjäst och saffran och vaniljpulver och andra viktiga baksaker.

När kakbaket var klart dukade jag fram lite fika.

Man måste ju belöna sig med te och en stunds vila och provsmaka allt man åstadkommit.

Nu blir det mörkt sekunden efter att det ljusnat för dagen. Och det finns något vilsamt i det mörka. Jag sänker tempot. Tänker att det är den här perioden som får mig att orka med aktiva maj och juni med midnattssol och långa, verksamma dagar där jag promenerar eller påtar i trädgården till tolvtiden varje kväll. Charmen finns i att livet är så olika.

Dregel, snark och en gräslig jultröja

En gräslig jultröja, är inte det nästan ett måste att ha i december?  Älskar min ulltröja med kattmönster som jag hittade på Myrorna.  Varm och skön för min stora mage!  Och den behövdes idag när termometern visade på sjutton minusgrader. Isrosor fulla fönstret och tung snö på träden. Det är så vackert att man bara vill stanna tiden!

Jag åkte in till stan och gjorde ärenden idag och tog ett spännande jobbmöte. (Fast inte för någonting som ligger i närtid. För just nu kan jag ju inte dra igång någonting.  Vill inte heller). Men förvirrad som jag är hade jag tagit fel på tiden och kom en timme tidigt till mötet på kontoret. Jag la mig en stund på den röda sammetssoffan och utan att jag märkte hur det hände hade jag plötsligt sovit i 45 minuter. Dreglat och snarkat hade jag säkert också. Tur att jag var ensam på kontoret i alla fall!

Ja, det var min onsdag det. Och imorgon ska jag få gå på skolans luciatåg i byn (och säkert gråta massor) och sedan ska jag blogga några härliga juliga inlägg för veckan!