Öva på långsamt

Jag är en väldigt hastig människa. Jag går fort, pratat fort, fattar beslut snabbt och jobbar supersnabbt. Inte för att jag är stressad men för att jag helt enkelt har ett högt tempo inbyggt i min personlighet. Jag tycker att det är en fantastisk tillgång – men i ärlighetens namn kan det också vara ett hinder. Jag kan ha svårt att varva ner och om jag av någon anledning är långsammare än vanligt; sjukdom, graviditet, allmän trötthet, så blir jag nästan knäpp på mig själv.

En kompis som går i stressrehabilitering har fått instruktioner om att börja röra sig långsammare för att inte skapa onödig stress i kroppen. Hon övar alltså på att gå långsamt. På jobbet, i hemmet, utomhus. Ungefär som om hon vore en lucia. Och det övar jag också på nu. Att sänka mitt tempo när jag faktiskt inte har bråttom någonstans. Speciellt på kvällen kan jag bli otroligt speedad och ha svårt att somna. Det är som att jag då ska bränna av allt jag inte hunnit under dagen. Plocka, tvätta, organisera, ordna upp. Och det är förstås ok att göra – det kan till och med vara skönt. Men jag kan inte göra det halvspringandes! För då är jag så uppskruvad vid sänggåendet att jag ligger och spritter med tårna i sängen. Så nu försöker jag gå in i lucia-mode på kvällarna. Skrida omkring här hemma och göra det som ska göras i lugnt tempo. Sedan fika stillsamt, ta bort sminket i lugn och ro. Ta mig tid att smörja in ansiktet och benen och borsta igenom håret ordentligt och fläta det så att det inte trasslar sig i sömnen. Och istället för att läsa på mobilen tills jag stupar i säng har jag börjat ta fram min dagbok och se om jag får lust att skriva något. (Ok, nej verkligen inte alltid – men betydligt oftare än jag någonsin gjort tidigare).

Det här beteendet jag lagt mig till med allt mer sedan i somras – det är fortfarande lite ovant. Som att jag vore förnämt folk. Va, är jag värd att väntas på? Får jag ta tid på migfast jag kan vara snabbare om jag måste? Insikten får mig att känna mig så…värdig på något vis.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

40 kommentarer på “Öva på långsamt”

  1. Vilken bra träning! Inte för att jag har all den energin du bär på, men jag känner igen det där om allt som ska hinnas på kvällarna (det är då jag börjar komma igång) och då blir det ju, precis som du skriver, svårt att varva ner till nattningen.

  2. Jag kan aldrig städa och plocka undan precis innan jag ska gå och lägga mig. Det gör mig alltid helt uppjagad och jag vill bara organisera och städa mera. Haha! Låter kanske lite konstigt, men jag tycker ibland när man sitter och ska organisera och sortera och liknande att man känner sig så på gång och att man inte kan slappna av om jag går och lägger mig då, utan min hjärna fortsätter att organisera… Städning får göras på dag/eftermiddag så att man hinner varva ner! 🙂

  3. Lucia tempo är bästa knepet! När man man hamnade i en uttmattningsdepression fick han just det rådet och det hjälpte honom mycket. Vi försöker praktisera det än idag ibland och det är väldigt mycket svårare än man kan tro…..

  4. Usch, jag är precis lika hastig och nervös nästan i rörelserna, har också gått i stressterapi i höst men har inte fått denna rekommendation. Det ska jag dock testa!

  5. Jag har aldrig läst om Luciatempo men har själv lagt in det i vardagen för att inte stressa (vilket är mitt största gissel i livet). Ibland går det bra men det kan lika gärna vara hjulbenskänsla över mig. Kul att du skriver om det, Clara.

  6. Det viktiga är att ha balans, i allt man gör. Balans mellan tempo och avkoppling. Balans mellan att göra och att vara. Balans mellan energi och vila. Många har svårt att hitta just den där balansen, och är antingen för energiska och speedade eller för slappa och nästan letargiska, svårt att få något gjort. Utifrån hur man är som person, kan man hitta träning som passar det man behöver träna på. Om man tex är alltför speedad som person kan träning som yoga eller tai chi vara perfekt. Där måste man träna på att dra ner tempot och ”hinna ikapp sig själv” medan om man däremot är en ganska slö person behöver man mer energi och få upp tempot tex boxning, dans eller något annat energiskt.
    Sen är det viktigt att vara i balans med årstiden. Vintern är en tid för vila och återhämtning, både för naturen och för oss människor. Våren kommer snart med massor av energi, men än är vi inte riktigt där 🙂
    Lycka till med ditt Lucia-mode 🙂 En väldigt bra beskrivning tycker jag.

  7. Känner igen det där! Brukar fixa det mesta snabbt utan att vara stressad, men det kan vara svårt att gå ner i varv på kvällen. Kanske borde träna på det….

  8. Känner igen mig Clara, jag har ett helt annat tempo än för ett år sedan, kan nästan inte stressa längre. Det går att ändra, men man måste skapa tid och vara lite cool ibland och inte boka sig full i sin kalender. Men jag älskar samtidigt när livet rullar lite fortare, så det är en svår balansgång.

    Kram Lotta

  9. Blir det inte värre av att man ska gå sakta som en lucia? Känns som om stressen skulle liksom bli instängd och att det skulle skapa mer stress. Men det kanske beror på vilken typ av stress som man har, hur man fungerar som människa o.s.v.

  10. Åh det här var tankar jag behövde höra inför det nya året. Om man försöker sakt ner mycket annat i sitt liv, jobb, konsumtion etc så kanske man skulle funder på att sakta ner sig själv lite också.

  11. När jag var liten höll min mamma på med tai chi, du vet såna där extremt låååångsaaaammmaaaa rörelser. När hon tyckte att vi ungar var för stressade vid matbordet lärde hon oss att äta tai chi. Jag tänker fortfarande på det sådär 25 år senare eftersom jag vet att jag är som du, jag gör allting snabbt, även äter… Så ibland får jag hejda mig och äta lite tai chi istället för att göra det så effektivt och snabbt som möjligt 🙂

  12. Åå jag tror att lägga bort mobilen innan läggdags är det bästa tipset för att sova gott. Så svårt men inte måste man väl kolla sosiala medier en sista gång när allt är släckt..har blivit bättre på det nu och det är ganska skönt!

  13. Oj, den där metoden skulle jag säkert ha nytta av. Jag har ett helt annat sätt att lära mig saker än många andra eftersom jag alltid börjar med att göra nya saker snabbt, och jättedåligt, tills jag lärt mig tekniken. (Sen har jag både fart och teknik, praktiskt.) Mina lärare har inte varit övertygade om min inlärningsmetod, men för mig funkar det bra.

    Men ja, ibland har jag också svårt att varva ner (fast det går lättare med åren, faktiskt). I våras när jag var gravid med vårt tredje barn var jag sängliggande nästan hela tiden och då gick allt lååångsamt för att jag måste ta det lugnt. Men jag vande mig vid det också, det var bara de sista veckorna innan förlossningen som jag höll på att bli tokig.

    Skrid vidare genom tillvaron, Clara. Det låter ju både kungligt, mäktigt och värdigt.

  14. Låter som en bra metod i dagens stressade samhälle! Jag använder helt klart lucia tempot när jag går och gör veckans storhandling. Egen tid på Ica Maxi, det ni!

  15. Låter som en klok träning. Jag är också en person med högt tempo och jag märker hur ett sådant tempo gärna skapar än mer fart. Till slut snurrar allt fortare än vad man tänkt sig och då är det verkligen svårt att sätta stopp. Har svårt att se mig själv gå som en lucia men har lovat mig själv ett tempo som är snällare mot kroppen i år. Liza

  16. Dette er interessant, Clara. Jeg har lest om det samme med urolige barn som kan ha hjelp av å gå i ”sakte film”. Og et av mine beste råd mot søvnløshet er å gjøre ingenting om kvelden, eller gjør det man må svært langsomt.

  17. Haha! Du skulle kunna gå på kurs hos mig. Jag är som tjuren Ferdinand, trivs bäst med att sitta under korkeken där det är lugnt och skönt. Om jag nångång skulle jaga upp mig så sätter jag mig bara ner tills ilet går över 😉

  18. Det låter som något som jag också skulle behöva öva på! Känns som jag halvspringer runt hela dagarna på jobbet…

  19. Vi bor i ett afrikanskt land sedan en tid tillbaka. Och här går alla människor långsamt vill jag lova (antagligen pga att det är så varmt större delen av året), när vi tycker att vi går riktigt långsamt så går vi ändå om de flesta. Antagligen är det en av anledningarna till att vi inte ser till någon utbrändhet här. När vi förklarar att människor i Sverige blir sjuka av all stress, så får vi ofta förklara vad vi menar – sjuka? hur då?

  20. Ska jag testa, är precis lika dan, speedar runt hela dagarna. Det är som när jag pluggar, kan tycka jag är så ineffektiv i mellan åt men sen bara swoshar det till så har jag gjort det jag skulle supersnabbt… men har ändå kvar känslan av att vara oeffektiv. Ska verkligen testa detta långsamtgåendet 😀

  21. ”Långsamt leder också någonstans” – som Lisa Nilsson så finurligt formulerat orden, i en gammal låttext. Och så är det ju faktiskt – vilket kan vara lite trösterikt att tänka på för alla oss som tenderar att trampa lite för hårt på gaspedalen…

  22. Oh! Känner igen mig!

    Det jag gör på kvällen när jag är speedad skulle man kunna säga är en variant av lucia-mode – jag tränar. Har ett hemmagym: yogamatta, en pall och lite fria vikter. Kör ett träningsprogram på ca 20-30 minuter som består av ca 10 styrkeövningar och de går ut på att röra sig LÅNGSAMT när man gör dem. Efteråt är man helt slut i musklerna och lugn i kroppen. Allt muskel arbete har bränt bort stressen och för att jag rört mig i ett långsamt tempo är jag helt avslappnad. Kanske man skulle kunna beskriva det som lucia-styrke-yoga?

    Sover i alla fall som bäst dessa dagar!

    Började med detta efter graviditeten, det känns fantastiskt! Om någon är intresserad, ta en titt förbi på min blogg.

  23. Låter klokt! Här i Stockholm jäktar många människor omkring som om det inte fanns nån morgondag. Det finns det. Tror att man lever längre och mår mycket bättre om man inte stressar så förskräckligt.

  24. Tänkte på ditt inlägg igår och skyndade långsamt jag också! Det var skönt. Tror jag ska fortsätta lika idag.

  25. Åh, jag är precis likadan till min natur! Och jag har tagit hjälp av en fysioterapeut som också lärt mig om luciagången. Jag övar och övar, men glömmer hela tiden bort mig och plötsligt finner jag mig halvspringandes igen. Jag tycker att man blir lite rastlös när man hela tiden ska gå sådär långsamt, och själva grejen är såklart att komma dit att man inte längre känner rastlösheten. Antar jag?

    Jag fick också öva på att släppa spänningarna från axlar och bröstkorg och flytta ned hela tyngden till bäckenet. Det var en riktig utmaning och det lär jag öva på i resten av mitt liv, men de gånger det fungerat har det också varit det absolut mest effektiva jag varit med om. Att liksom flytta ner allt man är till bäckenet, som för att säga att det är där ”jag” ska vila, inte uppe i axlar, bröstkorg eller nacke. Att vara en snabb person, presterande och effektiv, är ju vackert i sig och det är ingenting man behöver ändra på, enligt min mening. Men om man kan lyckas flytta ned all den effektiviteten till bäckenet och liksom centrera sig själv på mitten av kroppen, så kommer effektiviteten att bli ännu mer stabil.

    Ja, det är sannerligen intressant hur man kan ändra på sitt mående genom att bara justera vissa fysiska mönster liiiiiite lite bara. Och tänk så svårt det är att bryta ett mönster som funnits i så många år!

    Tack för ett bra inlägg!
    //Nellebo

  26. Så intressant att du beskriver dig så, jag har uppfattat dig som precis tvärtom pga allt hemmamys.

    Det där var som att läsa en beskrivning om min person. Däremot kan jag känna tvärtom, att de kvällar som jag inte ”bränt upp” det som jag inte gjort av med på dagen så är min lösning inte att sakta ner utan att faktiskt gå på den där snabba promenaden, få ut energin. Har inte ens reflekterat över att man kan göra tvärtom? Så intressant att du skriver om det som ett personlighetsdrag för det är så jag upplever det också.

    ”Måste”/bör man öva på det, långsamhet, tänker jag?

    1. Jag tror att man behöver öva lite på det, allihopa som anser sig ha väl snabbt inre tempo. Jag har ett inbyggt högt tempo men är för den skull inte stressad alltjämt. MEN vad jag märker är, att när jag saktar ner istället för att raska på, för att ”få ur mig energin” så upplever jag ett ännu större lugn. Testa!

  27. Jag övade på att gå som en lucia idag på skolan, fick glada och bra kommentarer om att jag gick fint(om man nu kan göra det=) och harmoniskt. Så jag rekommenderar detta! Att göra saker i sakta tempo, toppenmysigt också! Medveten närvaro får man nästan automatiskt av att göra långsamt, så att man verkligen hinner med.

  28. Intressant! Jag försöker också att tänka på att inte stressa allt för mycket och ska verkligen försöka ta in det här med att öva sig i långsamt tempo. Det är så lätt att glömma bort och sedan stressar man på igen, men denna gång ska jag göra allt jag kan för att skrida fram i olika situationer.

  29. Clara jag har ett boktips till dig, Långsamhetens lov av Owe Wikström. En bok om att vara närvarande i nuet och det härliga i att ta det lungt. Jag tror du skulle uppskatta den. : )

  30. Vilket bra inlägg! Jag övar också på att stressa ner, framförallt när det gäller kommunaltrafik och jag faktiskt inte behöver powerwalka i t-centralen för att stå nio minuter på perrongen och vara rastlös :p dagbokstipset ska jag verkligen ta till mig så tack 🙂 Kram