Läste i Amelia idag. Ett gammalt reportage. Sofia Rågenklint berättar om hur kul det är att dela ut pengarna till vinnarna i Postkodsmiljonären. En familj minns hon särskilt ?Hennes man och tre barn hade det knapert. De hade aldrig varit utomlands? Åh. Med ens lider jag med dessa stackare som aldrig varit utomlands.
I tidningen här om dagen klagade ungdomar på att det var så svårt att få sommarjobb. Men trots att kommunen nu garanterar alla 17åringar sommarjobb så är det ändå bara elände. De sommarjobb som kommunen ordnar ger inga pengar. Kring 3500 tjänar de arma stackarna om de jobbar hela sommaren.
Det är synd om Sveriges befolkning. Ungdomar tvingas leva på ruinens brant och somliga familjer har det så knapert att de inte ens kan resa till Thailand! Vilken misär!
Men vet ni? Jag känner en familj som, på grund av skuldsanering lever på existensminimum. Det innebär att man har de slantar som ska räcka till mat och hyra, inte precis till något annat. Det är inte roligt. Men det funkar. Ett fullvärdigt liv handlar inte om att kunna köpa en sista minuten åt sig och ungarna till Gran Canaria. Och tur är väl det, för har man inte pengar så får man fylla sina själsliga tomrum med annat än shopping.
Jag kan slutligen meddela att jag själv varit en grinig pubbeunge som klagat över skolmat (bläää) och dåliga sommarjobb (3500 från kommunen rakt ner i fickan) och det ena med det tredje. Jag har varit där, och oh vad det var synd om mig. Men ju äldre jag blir desto mer skäms jag. Vad har jag klagat på i alla år? Gratis skollunch? Ja tack!











16 svar
Härligt med alla inlägg och alla som delar med sig av sitt eget liv, frida och Jannice tex! Till Jannice vill jag säga, bra gjort!! Det är hemskt när pengar ska ge en omedelbar rätt till gräddfilen. Det är hemskt. Du är kung som håller på att ta dig ut ut det! Detta är anledningen till att jag är vänster! Man måste ge alla människor möjligheten att bli så bra som de vill bli, gå avancerade utbildningar gratis, trots att man inte har rika akademikerföräldrar.! Det är frihet!
Till Ellen! JAg håller ju med dig! Det är klart att man har rätt att sträva efter att det ska bli bättre. Men därför inte sagt att man ska gnäälla om det.
Mvh, Clara
Jag tycker att du har fel. De kanske har det bättre än många men de kan fortfarande få det bättre och det tycker jag de har rätt till att sträva efter.
Fast det är ju den relativa deprivationen som känns hårdast. Jag har levt på existensminimum. Min familj är i bästa fall arbetarklass och det gör fruktansvärt ont när man ser hur saker som resor underlättar människors liv. Det är inte bara det att man inte reser utomlands, det är det att man reproducerar sitt eget utanförskap utan möjlighet att bryta det, det är skam. Det är inte roligt att vara fattig på ngt vis och även om det funkar så är det fruktansvärt när andras liv blir så mkt enklare på grund av pengar och senare även kontakter.
Men jag klagar inte, jag tar trippelexamen och hoppas att inte reproducera den relativa fattigdomen som faktiskt kan vara det värsta som finns. Pengar betyder alltid mest för dem som inte har några.
Bra & väldigt vettigt skrivit!
jag har varit utomlands 2 gånger i mitt liv och min pappa var arbetslös i ett par år och inga av mina föräldrar jobbar nu heltid, men vafan gör det egentligen? man har så mycket annat att glädjas åt. härligt att du tar upp så intressanta ämnen i bloggen!
Väldigt bra sagt!
Nästan inga kommuner erbjuder sommarjobb i år då regeringen drog in bidraget till sommarjobb för alla kommuner. De kommuner som fortfarande delar ut sommarjobb tar pengarna från egen kassa kan tillägas. Göteborg erbjuder 1000 sommarjobb. Visserligen en droppe i sjön, men det är alltid något.
A: ja, typ. Som jag förstod av artikeln jag läste!
Mimo: 🙂
Cicci: Härligt med en debatt! Ja, om man satte sitt liv i lite perspektiv kanske man kunde gnälla mindre!
Christian: just my point, folk klagar mycket över lite!
Miri: Ja, har basolut förståelse över o du klagar på det. Det jag vänder mig emot är ju inte att folk har det fattigt. Det är ju hemskt. Men det jag vänder mig emot är ju folks (specifikt medias) definition av vad fattigdom är. Det är inte att ”bara” få 3500 efter ett sommarjobb, då du är 17 år gammal och saknar utbildning. Angående beskrivningen av familjen ”Hennes man och tre barn hade det knapert. De hade aldrig varit utomlands?” var det inte familjen jag vänder mig mot, utan artikeln. Varför är det knapert att aldrig kunna resa utomlands? Det är för mig definitivt en riktigt lyx! Härligt att höra att du inte längre måste ha det så illa ställt, utan har ett jobb. Det är sannerligen inte det enklaste!
Karin: Åh, Det är förmodligen bara i kommunen där jag bor som ungdomarna är granterade jobb! Jag vet att det är hemskt svårt att få jobb. Och det är inte kul att söka och bli nekad hela tiden! Det jag vände mig mot var att de som av kommunen får jobb, klagar på att de bara får 3500 kronor. Speciellt då de flesta andra kommunerna inte ens erbjuder ungdommar jobb över huvud taget.
På det hela taget vill jag bara förtydliga att jag inte vänder mig mot fattiga och arbetslösa. Utan mot att de som ändå har det rätt bra, anser sig behöva klaga!
Nåja. Intressant diskussion. Fortsätt komma med inlägg.
kram
Precis, varför uppskattade man inte skollunchen mer förrän man flyttade hemifrån. Gratis lagad mat, vilken lyx egentligen.
Bra skrivet. Men det där om att ungdomarna är garanterade sommarjobb stämmer verkligen inte! Det är hutlöst svårt att få sommarjobb (men man behöver inte grina för det), och får man jobb så ska man vara nöjd med den lönen man får som outbildad ungdom. Just nu drar de ner ännu mer på sommarjobben, över hela landets kommuner, så att alla sjuttonåringar är garanterade jobb stämmer verkligen inte.
Håller med om att folk klagar lite för mycket. Har själv levt på/under existensminimum större delen av mitt liv och det är fruktansvärt att inte ha råd med en buffert, om nåt händer är det panik och sånt som läkarbesök, tandläkare och nya glasögon är det bara att glömma. Och att få magont av ångest när man köper en tröja för en femtilapp är inte skoj. Att leva på existensminimum funkar men det innebär att alltid vara orolig och aldrig tex ha råd att äta en minsta liten kebab ute, biobesök, fest eller sånt. Ja livets lilla guldkant kan man glömma. Och det tycker jag man ska få klaga lite om. Men kan till viss del även förstå det där med att inte har råd att resa utomlands, själv var jag inte utomlands förrän jag var över tjugo och just det var lite som ett brännmärke när jag växte upp, det var så extremt tydligt att jag var annorlunda och ”sämre” just med det. En statussymbol man liksom inte kan gömma att man inte har. Vilket kan vara väldigt skämmigt och pinsamt när man är liten. En klassmarkör.Idag är jag istället stolt över min uppväxt. Och sanslöst glad över att jag faktiskt idag, om än så tillfälligt, har ett jobb. Puh, inte det lättaste att få 😉
Vart ett långt inlägg det här.
Du engagerar!
Rock on Clara 🙂
Håller med dig fullt ut!
Självklart är pengar inte allt här i livet, men samtidigt tycker jag det är fel att jämföra med förr i tiden då förutsättningarna var helt andra. Samhället hade inte samma struktur, inflationen var i stort sett obefintlig. Likaså innan urbaniseringen tog rejäl fart. Hmm detta kommer bli en uppsats. Om du är intresserad av att ta diskussionen kan vi ta den på mail eller msn. ch.wallin@gmail.com
Annars har du rätt Clara, folk klagar väldigt mycket för väldigt lite.
Jag instämmer helt och fullt, du skriver verkligen precis vad jag har gått och funderat på den senaste tiden! Många vill bara ha och ha; jag ska ha gratis skola, gratis mat, gratis busskort, gratis litteratur + studiebidrag (för att ta ett verkligt exempel från en studentorganisation på sthlms universitet). Jag tycker att vi ska se det som ett privilegium att få gå från lekis, genom hela grund- och gymnasieskolan gratis! Vi kan till och med ta en mastersexamen gratis i Sverige!
Folk har verkligen en konstig syn på fattigdom. Idag verkar ju folk tycka att man är fattig (och därmed att man lever ett eländigt liv) om inte alla ens barn har egna sovrum! Kom igen, när min farmor växte upp delade hon och hennes syster på en soffa i köket medan de andra 5 systrarna sov i samma rum. Och jag lovar att de hade en mycket lycklig barndom och mådde bättre än de flesta barn idag! Och det är ju inte direkt en mänsklig rättighet att resa utomlands! Vi överlever utan att ha varit i Thailand på jullovet. Utan kärlek har vi dock svårare att överleva… Pengar är verkligen inte allt! Oj vilket långt inlägg det blev…
u got a point!
Men de stackars ungdomarna jobbar väl dessutom bara 3 veckor, så är det iaf i min kommun. Bra inlägg, roande läsning, så där härligt ironiskt 🙂