Uppsnappat på jobbet:

Två tjejer möts:

– Hej äre'  bra?
– Jo det är bra, äre'  bra me dig?
– Ja, det är jättebra
– Vad bra!
– Amen…vi syns, hare'  bra!
– Detsamma!

Snacka om inflation i ordet  Bra. Speciellt fånigt blir det när den ena av tjejerna inte mådde ett dugg bra. Mycket trevliga hade det blivit om hon varit ärlig:

– Hej äre'  bra?
– Jo det är bra, äre'  bra me dig?
– Nej, jag har så jävla mycket på jobbet nu, och min kille har varit otrogen och jag ligger vaken på nätterna och plågar mig själv med tankar på deras samlagsställningar. Jag känner dessutom ångest för att jag inte vet vad som är meningen med livet…ifall det ens finns någon. Nämnde jag att mina ätstörningar kommit tillbaka?

Ibland lättar det faktiskt på trycket när man säger som det är istället för att rapa upp det gamla vanliga. Det är faktiskt inte bra. Det är skit!