det är morgon och jag har precis vaknat. ute är det så oändligt vackert med all snö och solen som glittrar. Jag kan inte förstå att solen går upp fast min mamma är död. att människor bara lever vidare när min mamma inte kan göra det. sorgen är förunderlig och vacker och jag bär på den. som ett stort tomrum håller jag den mellan mina händer.
74 svar
Wow, this is in every respect what I to know.<a href="http://www.buygamegolds.com" target="_blank"><b>aion kina</b></a>,
That’s a mold-brakeer. Great thinking!<a href="http://www.buygamegolds.com" target="_blank"><b>buy aion gold</b></a>,
What a neat. I had no inkling.<a href="http://www.buygamegolds.com" target="_blank"><b>cheap aion gold</b></a>,
Knocked my socks off with!<a href="http://www.buygamegolds.com" target="_blank"><b>buy aion kinah</b></a>,
Finally! This is just what I was for.<a href="http://www.buygamegolds.com" target="_blank"><b>cheap aion kinah</b></a>,
Du skriver så fint! Jag beklagar sorgen.
tänker på dig, jag är säker på att din mamma skulle varit jättestolt över dig nu när din första tidningsartikel publicerats.
Sorgen är vacker, tänker jag. För den innehåller så mycket kärlek. Tänker på dig.
Kramar om.
Nu svävar hennes kloka, fina, trygga och underbara känsla och energi runt omkring dig hela tiden! Jag beklagar verkligen sorgen. all styrka till dig du fina!
Jag menar inte illa med det här inlägget, men om du verkligen tror på en Gud och en himmel, borde du då inte vara glad för din mammas skull? Jag har aldrig riktigt förstått hur kristna kan sörja döda, är det inte himlen ni längtar efter?
Hur som helst så beklagar jag verkligen. Min pappa dog för några år sedan, fast inte i cancer utan mer plötsligt. Så jag vet ungefär hur du känner. Sorgen försvinner aldrig, men efter en tid ersätts den delvis av kärlek till alla vackra minnen man har av personen.
jag kan inte ens sätta mig in i din situation hur mycket jag än försöker. jag tappar orden när jag tänker på det. sådant här får bara inte hända.
Du skriver så fint.
Och jag känner igen mig, när du beskriver hur vackert det är ute den dagen.. Jag har skrivit ett liknande inlägg. Min farmor gick bort i maj och jag kan fortfarande inte förstå hur det kunde vara solsken och så varmt på den värsta dagen i mitt liv.
En låt som jag lyssnat massor på är ”Radios in heaven” med Plain White T’s. Den beskriver så bra på något sätt, hur det känns. Fast på ett lättare och gladare sätt. Jag råder dig verkligen att lyssna på den!
Fortsätt med bloggen, den är bra! Varma hälsningar My
Beklagar sorgen! Kan inte ens föreställa mig hur du känner!! Beklagar verkligen sorgen djupt! Omringa dig med folk som betyder
Många kramar och hälsningar
Jag lider så fruktansvärt mycket med dig. Min bror dog förra hösten och jag kände samma sak – hur kan folk leva vidare som att ingenting har hänt? Kämpa på, det blir bättre fastän det är jävligt svårt att tro.
usch, det kan inte vara lätt att ta sig genom något sånthär. min pojkvän fick göra detsamma när han var nio år, hans pappa dog också i cancer. dessvärre vet jag inte hur länge han kämpade mot cancern, men att förlora sin förälder är ingenting man vill göra. men du kommer säkerligen att ta dig genom det här. glöm bara inte att man får släppa ut sina innersta känslor. jag hoppas att du gråter mycket, för det gjorde inte min pojkvän.. så en natt fick jag ligga och försöka lugna honom eftersom han grät så himlans mycket. gråta behöver man..
kram
det går inte att föreställa sig det du varit med om! jag beklagar! kram på dig
Jag försår dig, för jag minns. Jag minns tomheten.
”Fan, det är slut nu” Men så är det inte. För det konstiga är, när man är så fruktansvärt säker på att man aldrig kommer klara det så har man oftast fel. Man klarar det alltid ändå. Ingen kan svara på varför eller hur. Men jag tror att det är för att man på något sätt känner, hon/han skulle velat att jag klarade det här, att dem så innerligt önskar det. Då samlar man modet, och går vidare. Varje dag är en kamp. Men man vet varför, det är för henne/honom. Sorgen kommer alltid att finnas där, men blir lättare och lättare att bära för varje dag som går. Men kärleken, minnena finns alltid kvar. Det är det som är bra. Det kan ingen, ingen, ingen ta ifrån en. Någonsin. Kom ihåg, man klarar mer än man tror, och så är det faktiskt. Det kan låta dumt och hopplöst, men det är faktiskt sant.
Jag kommer att tänka på dig.
Lycka till, det fixar sig! Ska du nog se.
Kramar
Jag är såå ledsen Clara. Jag ber för er! Ta hand om varandra. Jag tänker på dig. STOR KRAM.
Jag vet precis hur det känns – jag förlorade min pappa i cancer för fem år sedan. Jag kan bara trösta dig med att det blir bättre – även om det inte känns så nu, så blir det bättre. Skänker en tanke och en kram så här på avstånd!
jag är så otroligt ledsen för din skull och kan inte ens föreställa mig hur du har det just nu. Hoppas du har underbara människor i din närhet som hjälper dig ta dig i genom det här.
Kram
Kram från en trogen läsare som gått igenom samma sak. Förlorade min mamma 2004.
Jag är så ledsen för din skull…! Tårarna rinner. Kan inte ens tänka mig tanken, känslan, att förlora sin mor, fast min egna mor är gammal. Döden finns liksom inte, det kommer inte hända, förnekelse…Tänkte skriva beklagar sorgen, men tycker det uttrycket är förlegat. Men det betyder ju väl samma som att jag är ledsen för din skull, och det är jag. Måste på ett sätt kännas skönt att din mor slipper lida mer, men vilken ofantlig förlust det måste vara för världen och er att hon är borta. Trösta dig med att hon nu är med din herre och har fått frid. kram på dig underbara, underbaraclara!
Åh gud! Jag kan inte tänka mig hur det känns att förlora sin älskade mamma. Tyvärr kan jag inte heller med ord trösta dig, men jag kan säga så mycket som att jag blev tårögd när jag läste vad du skrev och tänkte på alla de nära och kära som jag förlorat. Mitt enda tips är att fortsätta kämpa och vara stark. Samt att tänka på alla de tusentals underbara stunderna ni fick tillsammans. Och att det alltid är bättra att ha älskat och sen förlora, än aldrig älskat alls.
Jag tror inte att det är meningen att vi ska förstå hur världen kan fortsätt fungera som om ingenting hänt, även om det känns som om jorden rämnat för en själv och allt ställs på ända. Det bara är så.
Jättemånga tröstkramar till dig!
Jag beklagar förlusten av din mamma och tar in dina vackra ord och all känsla som du lyckas förmedla. Kram!!
Det fina är att din Mamma har det bra nu, och hon lever med dig i ditt hjärta och i dina minnen. Clara, en bamsekram från en som tänker på dig och din familj. Ta hand om varandra!
Du känner inte mig heller, men jag tänker på dig!
Ta hand om dig och ta hand om varandra. Du är fantastisk.
Clara, jag kan inte med ord säga hur ledsen jag är för dig och din familjs skull. Ta hand om varandra, vi är många som tänker på er!
Underbaraste Clara, jag blev så ledsen när jag läste ditt förra inlägg. Jag kan inte ens tänka mig hur det skulle kännas att förlora en förälder men jag lider så med dig.
Äsch det känns så ytligt att skriva så här till dig men att veta att så många tänker på dig just nu måste kännas som en liten hjälp i alla fall.
Lyssna på låten som finns på youtube-inlägget jag skrev som hemsida. Den är underbar. Du kanske redan har hört den nångång :).
Beklagar sorgen. Jag kan bara tänka mig hur jag skulle må om min mamma vandrade vidare. Men tänk på: Du finns kvar och i dig din mor. Skriv ner alla minnen du har, både bra och dåliga, så kanske det hjälper en smula. Din mamma försvinner inte så länge du och alla som var kring henne minns.
Det där var så oerhört vackert och närvarande skrivet, så allmängiltigt (för att alla människor någon gång upplever den där märkligheten i att livet går vidare överallt fast någons värld nyss har stannat), så levande (för att det är personligt skrivet utan att bli privat).
Du ska veta att ända sedan jag hörde dig tala om din mammas sjukdom i det där radioprogrammet har jag tänkt att åh, måtte hon överleva, just hon, för hon är fina Claras mamma. Och det gör mig så väldigt ledsen att hon förlorade kampen, att ni alla förlorade henne. För du hade förtjänat att ha henne kvar, även om livet inte tar hänsyn till sådana orsaker.
åh jag började gråta när jag läste! precis så känns det, man kan inte förstå att hela världen bara fortsätter finnas.
Underbara clara. Du känner ju egentligen inte mig..men,
Du anar inte hur mycket din blogg ger mig och nu när jag förstår att din mamma har gått bort vill jag sända dig de varmaste kramar som finns. Jag följde marklunds förslag och satte in en slant och en stor tanke på cancerfonden.
Ja, hur kan världen fortsätta när ens älskade förälder är död. Det är så fräckt. Jag har fortfarande svårt att läsa nyheterna just av samma anledning, för jag kan inte förstå att världen fortsätter utan min fina, fina pappa.
Jag tänker på dig!
Vet inte vad jag ska skriva, men ville ändå göra det. Även om jag inte känner dig så tänker jag på dig och din familj. Ta hand om varandra.
Kram Emelie
Allra käraste Clara, jag önskar att den där varma lilla solstrålen kikar in igenom ditt fönster snart igen. Du har alltid gett oss, kända som okända, så mycket fint att se och reflektera över. Många kramar!
Jag sitter här, märkbart tagen av din sorg. Och i din sorg ser jag min egen sorg med klarare ögon. Sorgen är verkligen vacker, det finns så mycket kärlek i den, kärlek som dröjer sig kvar i hjärtat för alltid. Där är hon, din mamma, när de tunga molnen lättar, när det finns annat än bara sorg så känner du det, din mamma finns kvar hos dig för alltid men på ett annat sätt än tidigare.
Tankarna är med dig och dina; främmande människor som berört mig.
Sänder dig en varm tanke.
Jag beklagar sorgen, Clara. Ha det bra trots omständigheterna.
Agnes
Jag tänker på dig, Clara.
Ur bröderna Lejonhjärta:
– Du flyger själv iväg nån annanstans, långt bort. (Jonatan)
– Vart då? (Skorpan)
– Till Nangijala. (Jonatan)
– Nangijala? (Skorpan)
– Det är nånstans bortom stjärnorna och där är det lägereldarnas och sagornas tid. Där får du vara med om äventyr från morgon till kväll. (Jonatan)
Jag känner dig inte men jag tänker på dig.
Ibland liksom hejdar sig tiden
ett slag
och någonting alldeles
oväntat sker.
Världen förändrar sig varje
dag
men ibland blir den aldrig
densamma mer
åh, clara, vad fint du skriver.
Jag läste dina senaste inlägg för en stund sen och blev så himla ledsen. Minnen som kommer så nära. Känslor som väller upp inom mig. Det är jobbigt, melankoliskt, och ja, vackert.
Jag tänker verkligen på dig!
Jag ber för dig, för din sorg i det oerhört tunga som nu har hänt. Glöm inte att Jesus ser dig, ber för dig och älskar dig över allt annat, och vill hjälpa dig. Lita på detta, så kommer det att bli bra. Glöm inte heller, att bara för att du skrattar och ler, har du inte glömt din mamma. Hon vill att du skratta, att du ska leva, älska för henne. Hon ser på dig från himlen, och jag lovar att hon har det bra. Gud välsigne dig.
Tårar trillar när jag läser detta. Jag tänker på dig, vi är uppenbarligen många som tänker på dig och bryr sig. Ta hand om dig, fina Clara. Kram
Gud är med dig! Tänker på dig och din familj. Kram!
Åh, Clara. Jag skickar en stor kram till dig. Det är så sorgligt att din mamma inte finns här på jorden längre.
Jag har aldrig kommenterar på din blogg förut, men läst den mycket länge. Tårarna rinner ner för mina kinder, jag är så oändligt ledsen för din skull. Jag hoppas de personer som finns kvar, som älskar dig, tar hand om dig och om varann. Jag tänder ett ljus och tänker på dej!
Clara, jag kan inte beskriva hur ledsen jag är för din mamma och din familjs skull. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, men jag vill att du ska veta att jag tänker på er. Ta hand om dig!
Din mamma har kommit till en bättre plats där varken sjukdommar eller ondska existerar =)
Stor varm kram till dig!! Du är så fin Clara! mor din har det säkert underbart i himlen och sitter och tittar ner på dig och är glad över en sån fin och stark dotter hon har… Ta hand om dig nu!
jag förstår att inga fåninga bloggmeddelanden i världen kan göra att det känns ett uns bättre. Ditt inlägg var det sorgligaste jag läst på länge. jag gråter lite och jag är väkdigt ledsen för sin skull.
nu rullar tårarna nerför kinderna, jag vet inte hur du känner alls men jag tänker att det kanske finns en lättnad mitt i allt. att hon slipper cancern nu. jag blir glad för din skull att du har din starka tro, jag tror det gör dig starkare. och vilken fantastisk kvinna du måste ha haft som mamma som har en sån skärpt och trygg dotter, din text är det vackraste jag nånsin läst om nåt som måste värka så mycket. kärlek och omtanke skickar jag, ta hand om dig och dina nära, låt de ta hand om dig. kram!
Mina tankar går till dig. Kram!
Jag känner dig inte på annat sätt ön det jag läst i din blogg. Men tårarna rinner ändå och jag tänker på dig, vem du än är. Jag hoppas att du har många andra i ditt liv som älskar dig och som du älskar, att du inte är ensam i din sorg. Hoppas du finner styrka i din tro.
Jag tänker på dig jättemycket. Kram !
Jag beklagar inte din sorg. Sorgen är värdefull och viktig. Utan den är vi inga människor.
Men jag beklagar djupt och stort att du inte har din mamma kvar. Jag vet inte hur jag skulle klara mig utan min mamma. Men det kommer jag också att få göra en dag.
Kram
Visst är det märkligt att sorgen är vacker Clara, men det är den.
Det är fint att hon inte var ensam när hon släppte taget och att ni stått varandra så nära.
Det kanske låter konstigt men jag tror att det på något sätt är ”enklare” att bära en sorg när det inte funnits murar eller ouppklarade saker.
Ditt inlägg ovan är nog det vackraste jag läst på väldigt länge och jag önskar dig och din familj all styrka i världen när ni nu skall ut på sorgens resa..
Mycket varma kramar från Lotta i Göteborg
Jag beklagar verkligen sorgen, må hon vila i frid. Ta hand om dig!
kram
Fina Clara, jag beklagar sorgen.
Kramar i massor!
Clara. Jag vet egentligen inte vem du är. Jag känner dig inte annat än genom bloggen. Men jag ber och tänker på dig. Ta den tid du behöver.
Jag känner precis likadant just nu, för jag förlorade min mormor som alltid har varit som en extramamma för mig. Hennes begravning ägde rum i dag, faktiskt. Hur kan allt bara fortsätta? Det är egentligen en ganska dum fråga, men det är precis så det känns.
Jag hoppas att du kommer att klara dig ur detta bättre än jag. Med din livsåskådning, menar jag, är det lättare att handskas med det här eftersom hon bara inte finns fysiskt. Jag själv har en annan bild, jag anser att min mormors själ har varit borta sedan hjärnan slutade fungera, och att hennes kvarlevor kommer att ruttna bort snart. Det är en mörkare syn på det hela antar jag, och just nu sitter jag fast i förnekelsens träsk.
Jag önskar dig lycka till i bearbetningsprocessen.
Finns inte ord som kan beskriva vad du går i genom just nu. Jag känner med dig och din familj och skickar tusen kramar.
Dine ord beskriver akkurat det jeg tenkte da min mamma døde i august etter å ha tapt kampen mot cancer. Jeg føler så inderlig med deg.
Ledsen för din skull. Det är svårt att tänka sig att allt kan återgå till det normala efter någons död.
Det finns inga ord som kan mildra smärtan du känner. Men jag ville bara skriva att jag beklagar din enorma sorg! Mina tankar går till dig och din familj. Ta hand om varandra.
Clara, jag sitter här och gråter. Jag tänker på dig och din familj. Ni har tur som har varandra, du, dina syster och din pappa. Håll hårt i varandra och dela sorgen. Av egen erfarenhet vet jag att det blir lättare när man har någon att dela känslorna med.
Det kommer bli ljust igen. Det kommer att komma en dag när sorgen inte tar upp all din vakna tid. Hur vidrigt du än mår just nu så kommer det att bli lättare att bära. Som du sa, sorgen är vacker. Låt det ta tid, sörj din mamma och ta ett ordentligt avsked av henne nu. Skjut inte upp det smärtsamma. Jag tror på din förmåga (kanske med hjälp av din Gud?) att resa dig upp ur avgrunden igen.
Kramar, oändligt många kramar
Finner inte riktigt ord, men jag tänker på dig. Kram
Jag kan inte säga att jag förstår hur det känns att förlora sin mamma. Men jag kan föreställa mig sorgen och den är vidrig nog i tanken. Mina tankar är hos dig
även fast jag aldrig har träffat dig och jag ska be för dig! Och vet du, du är en person som jag verkligen tycker om. Din mamma har verkligen gjort ett bra jobb med att uppfostra dig till en fantastisk och klok människa! Kanske var detta en överdos med smicker men jag menar vart enda ord.
Hur kunde jag veta det? Innan jag sett dig skriva det så visste jag. Jag kände det när jag igår gick in på din blogg. Jag känner med dig, till hundra. Jag ber för dig. Det gör jag. Jag önskar att sorgen var en enklare plats. 🙁
underbaraclara… jag tänker på dig! 1000 kramar till dig och din familj.
Med min dålig svenska vill jag bara skicka en kram också. Ordlöst är det.
det är underligt att världen fortsätter när den egna världen är i sorg. jag hoppas innerligt att din tro kan ge dig stöd och trygghet nu och framöver. vill också ge dig många värmande kramar! KRAM
Kicki: Precis så känns det! Du sätter ord på det på pricken. Och jag känner med dig jättemycket. Hoppas du sparar dina texter någon annanstans än här på bloggen också – den kan hjälpa någon annan någon gång. Du är så väldigt duktig på att skriva. Kram igen/Kicki
…åhhh,jag känner din sorg ända hit…sitter här tårögd och skriver till dig…jag känner med dig…jag vet hur den smärtan känns…den är olidlig och man kan bara hela den med tid…Fasst det vackraste av din mor lever vidare inom dig-kärleken ni delade tillsammans… Håll ut! Massor med kramar-Natalie…
Du känner inte mig. Men jag ville ändå skicka dig en tanke och en kram. *kram*