nyhus-407.jpg

 

Jag tog hunden på promenad till en loppis i eftermiddags. På vägen dit tänkte jag oupphörligen på min grundskoleklass (jag gick i samma klass från ettan till nian och vissa gick jag dessutom på dagis med) . Ironiskt nog träffade jag en gammal klasskompis från just den här klassen, på loppisen. Det roliga var att han sköt en vagn med en tre månader gammal baby i- som tillhörde honom!

 

Jag blev så otroligt glad! Helt fantastiskt. Samtidigt slog det mig hur lite vi vet om framtiden. Tänk om vi anat när vi slutade skolan att inom några år skulle fyra av oss ha förlorat en mamma i cancer. Däribland jag. Någon skulle bli svårt sjuk och en annan skulle lämna landet. Två av klasskompisarna skulle vara småbarnsföräldrar.

 

När min mamma insjuknade och tillslut gick bort, blev jag samtidigt ödmjuk inför livet. Den dag man håller i sin hand får man njuta. Om framtiden vet man så lite.