Jag tog hunden på promenad till en loppis i eftermiddags. På vägen dit tänkte jag oupphörligen på min grundskoleklass (jag gick i samma klass från ettan till nian och vissa gick jag dessutom på dagis med) . Ironiskt nog träffade jag en gammal klasskompis från just den här klassen, på loppisen. Det roliga var att han sköt en vagn med en tre månader gammal baby i- som tillhörde honom!
Jag blev så otroligt glad! Helt fantastiskt. Samtidigt slog det mig hur lite vi vet om framtiden. Tänk om vi anat när vi slutade skolan att inom några år skulle fyra av oss ha förlorat en mamma i cancer. Däribland jag. Någon skulle bli svårt sjuk och en annan skulle lämna landet. Två av klasskompisarna skulle vara småbarnsföräldrar.
När min mamma insjuknade och tillslut gick bort, blev jag samtidigt ödmjuk inför livet. Den dag man håller i sin hand får man njuta. Om framtiden vet man så lite.
11 svar
Den dag man håller i sin hand.. Precis det där behövde jag läsa idag när allt känns lite pissigt. Kvinna, var får du all din visdom ifrån? Är det från skattjakter i glömda second handbutiker? Har Herr Jesus ett finger med i spelet? Jag tycker så mycket om dig.
Hanna: Ojoj, vad sorgligt
Jennie: Åh, vad ledsen jag blir. Min mamma hade en väldigt elakartad bröstcancer. Inte kul. Jag ber för att din mamma ska bli frisk!
Lilla fröken: 🙂
Marina: Flott!
Pethra: Det är bra, man ska vara tacksam. Livet är inte det sämsta man har!
Malin: Kram på dig kära Söta Malin, tack för att du finns!
Det där handlar om att om man tror eller tänker på något tillräckligt starkt så händer det, man är vad man tänker liksom. Klart du träffade någon från din klass då du själv drog till dig det! 🙂
Nu hoppas jag att du får en trevlig Valborg!
Massa fina kramar lite söderifrån!
Ja Du, så sant Du skriver. Man vet så litet om vad som kommer längre fram i livet. Tur är väl det.
Idag satt jag och funderade över alla bra saker som fanns i mitt liv och kände mig ödmjuk och tacksam för det.
Fint och tänkvärt.
Kloka ord!
Förlåt om jag frågar och du behöver inte svara om det är jobbigt eller om du inte vill men vad för cancer hade din mamma??
Min mamma har nämligen cancer också
ja det är väldigt intressant! Min bästa vän från grundskolan är heroinmussbrukare, det hade vi aldrig trott när vi var små och åt kakor i solskenet. Livet tar så många vändningar att man ibland faller framlänges.
A red lipstick: Tack vad du är snäll! Jag beklagar att du misst din mamma, jag vet hur det känns.
Katarina: Det går bara fint! Det är en Wycom Bamboo och ngt mer vet jag inte. Den näst dyraste tror jag.
Lycka till
jag har en fråga som inte rör det här inlägget men jag hoppas att det går bra ändå. Hur stor är den ritbräda du fick i födelsedagspresent och vad är det för märke?
Så utrolig fint og bra skrevet! Jeg har også opplevd å miste mamma, som jeg hele tiden trodde var ”udødelig”, og har også tenkt på hvor lite man vet om fremtiden.
Og så vil jeg bare si at bloggen din er inspirerende, jeg elsker alle outfits-bildene med fine kjoler og masse farger! Og så er det bra at du smiler på bildene, da blir jeg også glad 🙂