Jesusflasha!

En av mina absoluta favoritsaker att göra här i världen är att Jesusflasha. För er som inte vet vad som menas med det kommer ett utdrag från min förra blogg, då jag Jesusflashade mina kursare i litteraturvetenskap förra hösten. Läs.

Idag, efter tentan (som btw gick super!) stod jag med några kursare och diskuterade tentaftesten som skulle vara ikväll. De undrade om jag hade tänkt komma.

– Jaa…jag vet inte om jag kan…jag ska till kyrkan…
Spridda fnitter. Ingen förstod om jag menade allvar eller inte.
– Vadå ska du sjunga kör eller?
– Nej jag ska på bönegrupp.

På detta följde en tystnad lika obehaglig som om jag visat stjärten och bett dem klämma. Det blev stelt. Beklämmande stelt. Tills jag skyndade därifrån.

Jag går ju inte direkt omkring och skriker ut att jag är kristen det första jag gör när jag träffar någon. Lika lite som att jag börjar med att berätta att jag minsann är feminist så passa er förbannat noga. Men till slut kommer ändå stunden då man måste berätta. Ibland blir det krystat och fel. Ibland inte. Men det blir som regel alltid mycket pinsamt för den jag flashar.

Först blir det tyst och efter en liten stund kommer  orden, alltid samma. Alltså jag har ju inget direkt emot kristna..och så länge de lixom inte håller på och fördömmer andra så…

Ja detsamma brukar jag tänka.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

24 kommentarer på “Jesusflasha!”

  1. Ja… Själv förstår jag inte riktigt vad folk blir så nervösa över, och då är jag ändå själv ateist sedan mer än 10 år.

    Vad tror de, att ni (troende) ska spika upp dem på ett kors eller…? 😉

  2. kan du inte berätta mer om din kristenhet? alltså hur det ter sig eller vad man ska säga. hur det skiljer ditt liv från mitt (som inte är). jag funderar på såna saker som om du bor med din pojkvän redan eller om ni måste vara gifta först eller om du är emot abort och sånt? jag känner två kristna och den ena vill inte gå in i barer för det är djävulens ställe, men den andra går på barer och har haft många pojkvänner osv.

  3. Bang on target, Clara!
    Åh, jag önskar att jag också kunde bli frälst och få en tro..
    Visst har du svarat på många frågor om din tro och vad den innebär gällande de frågor som kristina undrar om? Ny frågestund eller länk om det är jobbigt/känsligt att traggla igen..

  4. åh, det låter så roligt nät du beskriver deras reaktion! Jag kan riktigt föreställa mig hur luften tar slut i rummet och hur paniken sprids i deras ansikten! Förlåt, men det låter så komiskt! Däremot kan jag förstå att det inte är roligt när man måste göra det upprepa det. Folk är så fördomsfulla, är det inte lite konstigt att vi fortfarande är det 2008?

    Kram!

  5. jag har faktiskt slutat mygla med det, utan erkänner mig ha fördomar om religion (jag brukar även klämma in att jag vet att det är fel också, för det vet jag att jag har, man kan inte dra alla över en kam).

  6. Hahaha, roliga reaktioner. Jag har nog varit likadan en gång i tidan misstänker jag… 🙂 Trott att alla kristna ska attackera mig med bibelcitat för att försöka frälsa mig, typ.
    Men jag har med tiden lärt mig att se bortom religon, tro, kön, sexualitet osv och bara se till MÄNNISKAN.
    Det finns så många som KALLAR sig kristna, men som inte lever efter kristna normer och värderingar. Precis som det finns många som KALLAR sig ateister, fast de helt klart lever så som Jesus lärde… 🙂

  7. Jag tycker det är starkt att du vågar stå upp för det och bra att du ser det som en rolig sak. Jag är också kristen, har varit helt emot gud sedan min pappa dog. Men sen har jag mognat och blivit mera öppen och troende. Därför är det så kul att ha hittat till din sida och höra fler unga som också är troende!=)

  8. hahah…ja kan inte göra annat än att skratta lite för mej själv,för det ska erkännas att ja för bara något år sen tänkte exakt sådär,om religioner överlag. sen var jag ut och backpackade och förstod hur idiotisk jag vart!

    till saken hör att en av mina bästa vänner är gay,å det är just den reaktionen han oftas får,när det väl kommer fram att han inte är hetro. fast han är underbar och ser något possetivt i allt,säger att det kunde ju ha vart att han möttes med avsky.

  9. Det är lite sorgligt att religion är så skrämmande för många. I Sverige är kristendomen och andra religioner något människor är rädda för. Jag var nog själv så tidigare men de senaste åren har jag insett att jag själv är kristen, speciellt sen jag började läsa religion på universitetet. Jag har insett att man kan vara kristen på många olika sätt och att jag, trots att jag inte ber regelbundet och går i kyrkan speciellt ofta, ändå känner en tillhörighet med den kristna tron. Religion är inte så enkelspårigt som många tycks tro. Det finns lika många sätt att vara religiös på som antalet religiösa människor. Jag är också nyfiken på det Kristina undrar, hur kristendomen visar sig i ditt liv. Det skulle vara intressant att läsa om. Ha en bra dag!

  10. SER ATT DU I BLAND SKRIVER SVOR DOMMAR,OM DU ÄR KRISTEN ÄR DET VÄL TABU ELLER….förutfattad mening av mig

  11. Å det är så spännande vad folk kan bli obekväma i vissa situationer. När jag flashar med att min pappa var en tung blandmissbrukare som tog på grund av sitt missbruk blir folk helt stumma. Så säger de “va, du ser inte ut som en sån”. Eh nähä? Jag undrar hur de tänkt sig att en knarkares avkomma ska se ut.

  12. Ja, liknande kommentarer får nog alla som tillhör en minioritet. Jag kommer ofta till en punkt där jag måste “outa” mig, nämligen tala om att jag är gay.
    Har hört flera säga “Ja, men det hade ju varit annorlunda om du var kille och gay”… Liknande citat kom från min pappa. Det var okej när jag var tjej liksom, att ha flickvän.
    Älskar ändå ordet “Jesusflasha” 🙂

  13. Jag håller med dig. Utöver att jag är kristen är jag dessutom prästbarn – och om såna finns det minsann fördomar, haha! Alla förväntar sig att man som prästbarn ska ha polotröja & långkjol, famla efter bibeln innan man ens öppnat ögonen på morgonen och köra med påtvingad evangelisation på varenda kotte man stöter på. Så är det inte i mitt fall, men jag älskar att driva med folks förutfattade meningar, genom att presentera mig med sentenser i stil med “Hej! Maria heter jag, är prästbarn. Jag glömde polotröjan hemma om du undrar, så jag har bokat bikttid hos Fader Pappa lite senare idag”. Håller för övrigt med Kristina – vad gör Jesus för skillnad i ditt liv? 🙂

  14. Du har fått mig att våga stå för att jag är kristen och inte längre svara svävande om någon skulle fråga, och jag känner mig mycket tryggare i mig själv, när man vågar stå för sin tro växer man inifrån och ut. Tack för hjälpen! Kramar

  15. Jag kan inte riktigt förstå det roliga i att få andra att känna sig obekväma? Jag kan ju uppnå samma effekt genom att säga att Adolf Hitler är min förebild eller genom att fisa någon i ansiktet.

  16. Vad ni är rara. Kommer svara på era frågor i ett längre inlägg. Håll utkik

    Fia: Hur menar du riktigt? Jämställer du min kristna tro med hitler och pruttar? Eller vad menar du egentligen? Hur menar du att jag ska göra då? Ska jag “må dåligt” när jag berättar att jag är kristen, av sympati för att de som får reda på det kanske bli obekväma? Nehej, den där kommentaren där får du allt utveckla. Jag står för vem jag är och när vissa inte kan hantera det så tycker jag att det är förståeligt men ganska komiskt. Men JAG hanterar ju att de flesta i min omgivning INTE är kristna. Och det är inte obekvämt eller det minsta synd om mig för det. Men du, det där med att prutta andra i ansiktet? Det är ju inte så snällt, gör inte det! 😉

    Mvh Clara

  17. Jag känner verkligen igen de där reaktionerna som folk får som du beskriver. Speciellt i Sverige. Nu bor jag i Alaska och tro är en stor del av livet här så de flesta går i kyrkan, man får aldrig de där reaktionerna.
    Jag tycker det är så himla härligt att du skriver om din tro, att får läsa en “kristen blogg” så att säga. Det gillar jag din blogg för, å alla fina bilder, att får tycka om det man själv tycker om (och inte det som andra säger till en att man skall tycke om vad gäller mode osv.). :o) Tack för en bra blogg!

  18. hur fan kan du vara både feminist och kristen när det står tydligt och klart i biblen att kvinnan ska vara underordnad mannen! det är ju hennes straff vet du, det och att föda barn.. hm, väldigt suspekt!

  19. Det roligaste och kanske mest tragiska är folk som trackar ner på nån för att den är kristen, då brukar jag filka in att jo men jag är också kristen, och då skäms personen otroligt mycket och kommer genast med kommentaren, men alltså det är inget fel med att vara kristen bla bla, precis som du skrev, mitt i prick.

  20. Förlåt, jag hade en dålig dag och missförstod ditt inlägg. Jag trodde att du tyckte det var roligt att jesusflasha just för att andra tyckte det var pinsmat. Själv har jag en lätt personlighetsstörning som bl a gör att jag HATAR pinsamma situationer, det får mig helt knäckt. Så därav mitt elaka påhopp.
    Sen tror jag faktiskt inte att andr tycker att det är en särskilt stor grej,det är nog mycket hos dig själv det sitter. Jag har homosexuella vänner, samt vänner med olika handikapp, och de tror också alltid att andra reagerar starkt på deras olika små egenheter eller defekter, medans de andra ofta inte alls tycker det är nån stor sak. Jag trodde också ofta förr att andra hela tiden reagerade när jag sa att jag har en personlighetsstörning, men har förstått att det är många gånger jag själv som förväntar mig vissa reaktioner och därmed startar det hela.

  21. Hah! Just det brukar jag göra själv också. Det är inte mitt stil att ropa min kristendom åt hela världet men jag tror inte heller att jag borde vara någon hemlighet. Det hör ju till människorätter att kunna ha den religionen som man vill… Och jag har haft precis samma reaktioner också :). Alla vill berätta mig hur dom har ingenting direkt emot kristna. Fint! Men när dom fortsätter … “så longt som de håller den hos sig själva” blir jag lite lädsen, för min tro är ju jätteviktig för mig och som jag sade, jag vill inte att den är någon hemlighet. (äh, min svenska igen… men du förstor nog, tror jag!)

  22. Jag läste just reportaget om dig och det här blogginlägget i mitt senaste nummer av IKON och jag kunde inte känt mig mer träffad. Det du skriver är verkligen mitt i prick och jag upplever minst tre gånger i veckan liknande situationer där jag nästan skäms för att säga att jag ska till kyrkan eller är med i en bönegrupp eller att jag då och då föredrar att vara i kyrkan före att festa (oh no! liksom). Och sedan blir jag arg på mig själv för att jag skäms över min tro! Men man vet ju vilka blickar man får. Och man har ju hört kommentarerna miljoner gånger. Så det är kanske inte så konstigt att man blir osäker.
    Tack så mycket för att du skriver som det faktiskt är! Du har inspirerat mig jättemycket till att stå för min tro. 🙂 Fortsätt så!