Jag läser en intervju med Eva Röse i senaste Elle. De frågar om hennes internetvanor och hon svarar Bloggar tycker jag är jättekonstigt. Skärp er, vad sysslar ni med? Medan ni bloggar så passar jag på att göra andra saker. Ganska roligt med tanke på att Eva är skådespelerska. För med det tankesättet kan man ju fråga sig var Eva gör för nytta egentligen? Springer omkring och låtsas att hon är någon annan.

 

Men det finns finkultur och fulkultur. Eva ägnar sig åt den förstnämnda. Har arbetat flera år på Dramaten.  Det är bra kultur. Det är alla rätt. Det är plus hundra poäng. MVG. Men bloggande däremot. Det fulkultur. Det är folkligt och lättillgängligt och låter alla typer av människor göra sin röst hörd. Sådant är inte det minsta fint.

 

Men varför är det finare att skriva poesi för Bonnier än på internet? Varför är det bättre att publicera bilder i en tidning än på webben? Och varför är det bra att skriva personliga krönikor i DN men inte på en blogg? Jo av den anledningen att kultur som engagerar många är dålig kultur. För bra kultur är ska vara svåråtkomlig och uteslutande. Bra kultur ska passera genom ett godkännande filter bestående av producenter, chefredaktörer och regissörer innan det når allmänheten. Bra kultur ska helst vara totalt obegriplig. Teater är i regel finkultur och allra finast är förstås Dramaaaten. Men jag undrar vilken Dramatenuppsättning som drar lika många besökare som Blondinbella gör varje vecka? Förmodligen Ingen.