I natt för precis ett år sedan dog min mamma. Det är ofattbart att det var så länge sedan jag fick krama henne och prata med henne och att hon inte längre kan stryka mig på ryggen och klia mig i håret. Att vi inte längre kan ligga i mamma och pappas dubbelsäng och läsa inredningstidningar tillsammans. Att jag inte kan fråga henne om råd och att jag inte längre kan höra henne skratta. Jag saknar min mamma så att det känns som att jag ska implodera. Jag saknar hennes lukt och hennes mjuka hud och hennes milda leende. Åh mamma! Jag vill bara gråta.
Ni som är så välsignade att ni har era mammor och pappor i livet. Krama dem extra hårt idag. Ni vet aldrig när det är borta. Och ni som just nu upplever samma sak som jag. Jag tänker på er.
Och ni som känner någon som har en närstående som är sjuk eller har dött. Kom ihåg att stötta dem. Första tiden när någon har dött får man mycket stöd. Men man behöver det länge länge framöver. Kanske mer ju längre tid som går.
36 svar
Söta fina Clara!
Hej Clara. Jag kanner sa val igen mig nar jag laser det du skriver. Jag har forlorat min pappa och jag har aldrig upplevt nagot sa svart. En sak jag tankte pa nar min pappa dog var att nar det ar stjarnklart brukar jag titta upp pa himlen och den starkaste stjarnan ar min pappa som tittar ner pa mig. Pa det sattet ar han alltid med mig. Tanker pa dig denna dag!
Min pappa dog för ungefär fyra år sedan och jag saknar hon fortfarande varje dag. När andra personer pratar om sina pappor så känner jag mig så ledsen och ensam.
Åh underbara Clara!!!
Jag börjar gråta nu!! Hade jag kunnat hade du fått låna min mamma. Hon är bäst på att klia mig på ryggen, hon vet exakt hur hon ska klappa mitt hår.
Jag blir så ledsen när jag inser hur mycket du sörjer henne!!!!!
Massor av kramar från Malmö.
Det var det finaste jag läst på länge. Min pappa dog för två år sedan och jag saknar honom varje dag. Tänker på dig idag och skickar en kram.
Jag vet precis hur du känner, min mamma dog för 8½ år sen..
men man får trösta sig med tanken att vi kommer ses i himlen sen 🙂
Underbara du, jag tänker pâ dig och skickar alla varma tankar jag kan till dig och din familj. Kärleken mellan dig och din mamma är alldeles oförstörbar, glöm aldrig det. Även om saknaden växer sig större och äter upp en sâ finns den där kärleken, kanske en liten tröst i mörkret. Kram!
Vad du är bra och skriver riktigt och ärligt, så himla starkt och vågligt av dig.
Förstår nästan känslan du känner, när jag för några år sedan höll på att förlora min kära lilla mamma. Detta har gjort att uppskattar all tid jag får/har med henne. Som mor och dotter har man oftast en speciell kontakt….den skulle jag aldrig vilja vara utan.
Sänder en styrkekram speciellt idag från Linköping och skickar den till dig i norr.
Kram Linda
Ps:Underbar blogg du har-härlig personlig stil med jättefina bilder Ds.
Jag gillar dig, Clara! Du är stark och har hjärtat på rätta stället… Jag har inte gråtit på över ett år, det är en biverkning av en antidepressiv medicin som jag har ätit. Jag kallar det för en biverkning eftersom det är så viktigt att kunna gråta då och då. För ett tag sedan slutade jag äta den medicinen och jag började automatiskt tänka på mina föräldrar och jag grät över att jag någon gång skulle förlora dem. Jag blir fortfarande tårögd när jag tänker på det. Jag kan bara ana hur jobbigt det måste vara för dig…
Åh Clara.
Jag kan inte säga något stöttande, kan inte göra det bra, och jag kan inte säga precis vad du behöver höra för jag känner dig inte.
Men du har världens finaste blogg. Så mycket vet jag.
Och om du känner att du behöver ta ledigt från bloggen och låta dig själv vara ledsen; gör det. Jag, vi, skulle sakna dig, men förstå. Eller inte förstå, men acceptera och respektera.
Kram
Känslan av att tiden springer iväg men ändå står stilla är oförklarlig från den minut man förlorar någon. Jag håller med dej om att man blir så väl omhändertagen i början med deltagande blickar och frågor om hur man mår. Men med tiden är det som att livet ska gå vidare, fast de aldrig kan bli som det var innan. Jag ringde min mamma när jag läst ditt inlägg och sa att jag älskar henne. För dig och för din mamma och för att man aldrig vet när det fina man har kan ta slut. Tusen kramar till dej.
Det du skriver är så oerhört tungt. Jag tänker på dig och skickar dig massor av värme. Ska ringa min mamma genast, mammor är guld värda. KRAM
Åh Clara, jag vet precis hur du mår. I April är det ett år sedan min pappa dog. Tiden har gått så fort men ändå så långsamt ty saknaden och längtan gör en så själsligt trött.
Jag har också förlorat min bästa vän, min älskade mamma. Sorgen bär man med sig, men den mattas. Saknaden får man nog leva med hela livet. Den är som ett hav omkring en, oftast kav lugnt för att plötsligt slå med bränningar mot själen. Det kan vara en dröm, en bok som mamma skulle tycka om eller först koltrastsången på våren. Jag tycker mycket om det du skriver och fastän du är yngre än jag så hjälper dina texter också mig, som är tio år längre fram i livet.
Åh Clara, jag tänker på dig! Magen knyter sig nr jag tänker på vad du och många går igenom, också av rädsla för att det ska hända mig själv. Att du berättar detta gör att jag uppskattar hälsan hos de jag älskar, något som ibland tas för givet.
All min Kärlek till dig!
Jag tänker på dig idag. Stor kram.
Du är fin
är ledsen för din skull
det är inte rättvist att nära och kära dör.
men jag har kommit på att livet inte är rättvist och det är himla dumt och tungt ibland.
I kväll ska jag ge alla mina tankar till dig och andra i likande situationer
Fina Clara. Du skriver väldigt vackert. Min mamma är obotligt sjuk och vi vet inte alls hur länge vi får behålla henne hos oss. Förhoppningsvis blir det många år till men just vetskapen om att hon en dag kommer att lämna mig alldeles för tidigt är nästintill outhärdlig. Det känns ibland som hjärtat är på väg att sprängas. Jag kan inte se mig själv gå igenom livet utan min mamma. Hon ska liksom alltid finnas där, som när jag gifter mig, när jag får barn eller bara när jag vill be om goda råd. Hur överlever man utan sin mamma? kramar till dig
Fina Clara!
Läser din blogg med glädje ska du veta, den är vacker.
Vill bara skicka lite värme din väg.
En av mina bästa vänner förlorade sin mor när hon var i ålder med dig. Nu är hon mamma själv och kan lära sina barn alla de bra saker som hennes mamma lärde henne. Det är fint det med, mitt i sorgligheten.
Jag delar din sorg och tänker på dej lite extra även fast jag inte känner dej! Min pappa gick nyligen bort efter år av svår sjukdom och i fredags hade vi begravning. Imorgon väntar gravsättning i Kåge. Hoppas du kan tänka på de stunder du och din mamma haft med glädje och med hjälp av dina nära minnas henne extra idag. Tack för en fin blogg! Mvh Gabriella
Så klokt! Sorgen tar tid och finns alltid med oss på ett eller annat sätt. Vi tvingas bara att lära oss leva med det. Tyvärr.
Men din mamma är i Himlen med mina två döttrar som har bott där i fyra månader och två dagar.
Ja, jag vill i alla fall hoppas på att det är så.
Tänker på dig.
Jag vill skicka en kram till dig
Kära Clara, jag känner verkligen med dig. Jag kan inte ens föreställa mig att förlora mina älskade föräldrar. Dock har både mamma & pappa cancer så jag har fått lov att inse att de inte är odödliga. Alla mina gamla är borta. Jag är 31 år och har varit på 10 begravningar, varav mer än hälften som tonåring. Det känns som att jag alltid varit sörjande. Tiden hjälper väl, men att den läker är långt ifrån sant. Jag tillbringade det mesta av helgen med mina kära föräldrar och ska dit igen ikväll, familjen är det bästa jag har. Kram Clara, jag tänker extra mycket på dig nu!
Kram till dig! Det är ofattbart, det här med döden. I varje fall döden i förtid. Snart åtta år sedan jag förlorade min mamma. Saknaden finns där jämt./Kicki
Jag känner mig ofta ensam i att ha förlorat en älskad mamma, men det märks här att vi är många som lever med en särskild sorg. 8 år sen nu, men det gör fortfarande ont ibland och saknaden – den försvinner aldrig. Men hellre att ha haft världens bästa mamma och förlorat henne, än att aldrig har haft henne. Stor kram till underbaraste Clara!
Stor kram!
Årsdagarna är värst, tillsammans med födelsedagarna. Det blir så extra påtagligt att det är någon som saknas vid bordet. Jag förlorade min pappa för snart två år sen. Min älskade, starka, trygga, kloka, musikaliska, roliga, snälla och tungsinta pappa. Det går inte en dag utan att jag tänker på honom och saknar honom. Utan honom kommer jag alltid att vara lite vilse. Det finns ett ”före” och ett ”efter” att ha förlorat en förälder. ”Efter” suger! Man lär sig leva utan den man saknar, men livet blir aldrig detsamma igen. Stor tröstkram till dig!
Hej Clara!
Jag förstår precis hur du känner. Var själv i samma sits för 6 år sedan då min älskade mamma gick bort. Saknaden dom första åren är hemsk. Sorgen gör faktiskt fysiskt ont! Men sakta och säkert så börjar man glädja sig åt dom kära minnen man har av henne, istället för att minnena gör ont så börjar dom mer och mer ge glädje och tacksamhet för den tiden man fick tillsammans. Ja det är inte enkelt med sorgearbetet, det får ta den tid det tar… Ha det nu så bra, Underbara Clara. Kram!
Underbara Clara!!
Jag vet precis hur du känner dig. Saknaden gör rent fysiskt ont i början innan den mattas ut och blir mer uthärdig. Tillslut så kan man ju faktiskt minnas och tänka tillbaka på alla underbara minnen man har av den älskade bortgågna utan att man börjar gråta eller känna smärta. Läkningen kommer sakta men säkert. Min mamma gick bort för 6 år sedan, och saknaden var otroligt jobbig, kunde börja gråta när som helst, var som helst. Även om det inte ”passade sig” just då. Men det kunde inte hjälpas, sorgen kommer över en precis när som helst. Tänker på dig. Kramar till Underbara Clara från mig!
tack för att du skriver om sorg och död. min kusin/vän/trossyster (kul ord) dog för tre år sedan. jag saknar henne numera intensivt i perioder som kommer och går. i början frågade folk, nu är det INGEN som frågar.
har du sett filmen ps i love you, efter den sörjde jag lina hela natten. men det var en väldigt rolig film också.
kan inte ana hur det är att förlora sin mamma, men det är vacker att sörja. ett tecken på att man lever och älskar.
Du skriver så fint. Min mamma dog för 13 år sedan. Det blir lättare. Eller inte lättare, men det blir liksom en del av livet. Ibland är det svårt. Ibland är det jättesvårt. Men det är som det är. Jag försöker ha mamma i mitt liv även fast hon inte kan vara i mitt liv. Det är svårt. Men alla minnen finns där, det får man hålla vid liv, och föra vidare.
Hello!som en galning så sökte jag information om min mamma på nätet! och skrev slutligen `min mamma`i sökfältet! internet har all färsk information men dessvärre inget ifrån gamla tiden? hade hoppats på attfå läsa folks berättelser om min mamma som dog för 12 år sedan!men jag hamnade på din blogg och vill bara säga att du är inte ensam! jag fyller 29 år i år och har levt utan min mamma sen jag var 16 år! och jääävlar vad tiden har gått snabbt? men förhoppnings vis har den gjort det för att vi velat? i alla fall ! beklagar din förlust! och hoppas att du mår bra ändå? ps coolt med blogg ! har dessvärre ingen!
Underbara Clara, nu fick du mig att börja gråta. Jag bråkade så med min mamma igår, jag ångrar allt jag sa, men jag tror att en kram kan betyda mer än ord. Jag ska krama min mamma idag. Tack för att din blogg, din tro och dina ord.
Tack
Jag saknar min älskade Mamma så det värker. Ingenting kommer någonsin att bli detsamma igen. Vill inte vara med längre