Jag tänkte svara på en vanlig fråga ni brukar ställa: Varför är du egentligen kristen? Är det ditt eget beslut eller följer du bara dina föräldrars fotspår?
Nej. Jag kommer inte från en kristen bakgrund. Det finns inte en enda aktiv kristen i hela min släkt. Och jag tyckte länge att kristendomen var en religion för kvinnoförtryckare och allmänt tokiga människor. Men när jag började i gymnasiet hände någonting. I min klass gick flera kristna. Och ganska snart lade jag märket till att det var någonting speciellt med dem. Inte så att de var några änglar. Men de hade ett sken omkring sig som jag inte förstod vad det var. De spred ljus. Och när de pratade om kyrkan och Gud lät allting så spännande och exotiskt. Och jag blev avundsjuk. Jag kände att de hade någonting som jag saknade.
Jag följde med mina vänner till kyrkan, men det var med skräckblandad förtjusning. Ena sekunden blev jag förbannad. Andra sekunden varm av lycka. Kyrkan provocerade mig samtidigt som den lockade. Så där höll det på i två och ett halvt år, tills jag slutligen följde med på Alpha (en nybörjarkurs inom kristen tro).Där träffade jag både kristna och ateister. Vi debatterade och ifrågasatte och jag funderade under flera månader. Tills livet plötsligt ställdes på ända och jag under ett ungdomsmöte blev frälst. Det var ett av mitt livs mest intensiva stunder. Och det förändrade allt.
Jag vet att många är rädda för kyrkan därför att de är rädda att bli fördömda. Men för mig var det precis tvärtom. När jag kom till Gud kände jag att jag äntligen landat på ett ställe där jag blev accepterad för precis den person som jag är. Med fel och brister. Men det var ändå inte lätt. Både familj och vänner undrade om jag blivit galen. Men det struntade jag i. Jag har alltid haft radikala åsikter, vare sig det gäller politik eller feminism. Så att bli kristen var bara ännu en sak jag visste att jag skulle kunna bli ifrågasatt för.
Att bli kristen är nog det bästa som har hänt mig. Hela livet förändrades. Jag minns när jag var på väg hem från skolan. Jag var ledsen och trött och full av oro för min sjuka mamma. Jag tittade upp mot den grådassiga himlen och undrade: Varför lever jag egentligen, vad är meningen med allt? Plötsligt kände jag bara en trygg och varm glädje som genomsyrade hela kroppen. Svaret på min fråga var Gud.
Sedan jag blev kristen för fem år sedan har jag sett både familj och nära vänner göra samma resa. Det gör mig nog gladast av allt. För jag önskar verkligen att alla kunde få uppleva vad jag har upplevt. Det är svårt att förklara skillnaden för någon som inte gjort den. Men jag kan säga så här:
Förut var livet svartvitt. Nu är det technicolor!
Tjoflöjt!
51 svar
Jag upplever samma sak, just nu (fast jag har inte blivit frälst)- jag har länge tyckt att kyrkan var förtryckande och konstig, liksom, men sen gick jag tillsammans med några kristna flickor, varav jag blev väldigt god vän med en av dem. Upplever precis som du att det är något med dem, något ljust och gott. Nu har jag flera kristna vänner. Jag följer med till kyrkan och jag blir stundtals varm inombords, stundtals arg och irriterad. Men det som provocerar mig håller mig tillbaka. Och det känns som att den kristna normen innebär att jag inte kan syssla med saker som jag tycker är väldigt spännande, som yoga som fokuserar på det inre (någon sa att det hörde djävulen till, endast enbart fysisk yoga är ok), horoskop, kristallkraft, spådom… det blir en komplexitet som jag inte vet vad jag ska göra med, eftersom jag inte ser nämnda saker som att de är av ondo. Usch, nu babblar jag bara. Hoppas att du förstår vad jag menar, och kanske du har något litet vist ord på vägen jag nu vandrar.
Så galet stark är du som kan skriva ett sånt härnt inlägg på årsdagen av din mammas död. Åh.
Till sandra:
Åååh, om du bara visste vad det finns att uppleva inom den kristna tron! Jag kan lova att det är ännu mycket mer spännande! =)
Jag är också frälst
Det bästa beslut jag någonsin tagit
Det var räddningen för vår familj
Jag har sett massor av människor få ett nytt meningsfullt liv nu
Suck… Varför måste man ha en gud att tro på för att känna livsglädje? Svaret på din fråga är Gud? Vad är det för svar? Nåt odefinierat som inte går att bevisa att det finns. En bok, bibeln, som är skriven av människor som man läser och läser och läser… Varför inte tro på sig själv istället och naturen, solen och kraften i jorden.
även om jag inte är kristen tycker jag att det är så härligt att det finns såna som du, som motverkar alla fördomar man har om kristna.
jag är inte kristen alls, men jag respekterar andras tro om det kan göra dem lyckliga. det märks att du är hemma i din tro och om tro gör dig lycklig, vad är då felet? jag önskar dig all lycka!
Förut var livet svartvitt. Nu är det technicolor!
Det här är nog den bästa beskrivning på vad det egentligen innebär att vara kristen som jag någonsin sett 🙂
Vad menar sandra?
Som skrev att kristallkraft,spådom osv är av ev, av ondo. vem hade sagt det till dig. Jag sysslar jättemycket med detta,så jag blir lite fundersam…jag tycker inte det är något int i detta- bara gott 😉 Skriv ni andra vad ni tycker,snälllllla.
Fina du, tack för ett fint inlägg!
Jag är övertygad ateist. Inte kristen ett dugg. Jag tänker inte säga att du motverkar de (ofta överdrivna, schablonartade) bilder jag har av kristna.
Däremot gillar jag din blogg ändå. Det finns ett visst lugn, en starkhet hos dig som kommer ur din personlighet. Kanske har det med din tro att göra, oavsett om j a g tror att det du tror på är äkta eller inte, så är din tro förmodligen for real.
jag skrev om kristna i min blogg, tyvärr inte ett speciellt snällt inlägg kanske, men jag låter mer hemsk än vad jag är…
http://ingrid.blogg.se/2009/january/frals-oss-ifran-ondo.html
och dessutom: En undersökning som visade att de som gick i kyrkan var jävligare än andra:
http://bhascience.blogspot.com/2009/01/church-goers-more-likely-to-steal.html
ååååh!
Min syster är kristen och har fått mig att upptäcka Gud och jag har sett saker han har gjort, jag har kännt honom inom mig och jag tvivlar inte på hans existens. Ändå kan jag inte gå ut med min tro! Jag vågar inte säga till de i skolan att jag tror på Gud och det är så oerhört frustrerande. Folk är så dömande och nedvärderar kristna och jag är så rädd för att folk ska snacka. Det är hemskt! Jag önskar att jag hade styrkan att leva ut som kristen! För jag vet ju egentligen är det som kommer att göra mig lycklig. Men ändå vågar jag inte ta det lilla steget och säga ” jag tror på Gud”
Åh underbart att du skriver ett inlägg om det! Du är en evangelist Clara!
Be blessed!
Ge mig ett svar :
Jo, en annan kristen person som jag lärt känna rätt ytligt förklarade för mig att kristallmagi, exempelvis, är av ondo för att det typ bara är från Gud man kan få den magin eller kraften eller vad det var, minns inte så noga. Sen sa en präst att yoga hörde djävulen till, och sådana saker tycker ju jag är fina och spännande och inte onda (men allt är ju vad man gör det till:)
Håller med, andra får gärna skriva vad de tycker om det här!
Linn: det tror jag säkert:) Men det är… svårt. Svårt att överge saker som så länge varit en del av mig:)
Var du konfrimerad redan innan?
Fina Clara! Jag blev jätteglad när jag såg en hel drös nya inlägg när jag gick in här i förmiddags. Nu när jag läst igenom alla är jag ännu gladare, för du skriver så bra och gör en så glad! Du är en riktigt bra förebild!
Ta hand om dig idag och köp lite godis åt dig! Kramkram och Guds välsignelse!
Hej!
Jag tror inte all andlighet per automatik är god andlighet. Frågan är vad som är källan? Kommer det från Gud eller andra krafter? Det är många som gör andliga upplevelser och det är glasklart att det finns och fungerar. Men
det är viktigt att veta vad det är för krafter man tar kontakt med.
Ett bra tips för att avgöra detta: vad leder upplevelserna till i längden, särskilt efter några år? Mår du bra av det eller skapar det tomhet, ångest?
Ett annat tips: kan dina upplevelser bara köpas för pengar av andliga vägledare, kurser eller gurus?
Kontakt med Gud är alltid gratis.
Kram!
Är det Svenska Kyrkan du är engagerad i eller en frikyrka?! Det som stör mig, med både tex Pingstkyrkan och numera fler och fler församlingar i Sv Kyrkan är att det är en sådan stor besatthet och tjat av att ÄLSKA Jesus och Gud och så verkar man glömma bort att praktisera de budskap som Jesus förmedlade! Varför överhuvudtaget nämna att “älska Jesus” under en gudstjänst, när en predikning borde gå ut på att prästen analyserar, diskuterar, förmedlar och sätter Jesus ord i ett sammanhang – det är väl en förutsättning att man respekterar och uppskattar Jesus om man är en frekvent kyrkobesökare, det är väl inget som måste påpekas stup i kvarten, som det måste sjungas om (dessa FULA moderna psalmer!), som måste gå före den praktiserande kristendomen.
Åh va fint!!
Något av det mest världsfrånvända jag varit med om var en pjäs uppförd i Pingstkyrkan, som i klartext gick ut på att om du inte hela tiden tjatar om hur mycket du TROR på och ÄLSKAR Jesus, så blir det ingen himmel för dig, utan helvetet, hur MYCKET man än har följt de 10 budorden, hur god medmänniska man än har varit, till helvetet skulle man ändå! Jag mådde bokstavligen illa när jag gick därifrån. Är det verkligen Jesus önskan, är det verkligen Pingstkyrkans rätta ansikte?!
Jag är kristen, då mitt idealsamhälle bygger på de 10 budorden, då jag försäker följa dem så gott jag kan, då jag försöker leva mitt liv i ärlighet, rättvisa (inte vänsterorienterad sådan), ömhet och med en kombination av förnuft och känsla.
Kristendomen måste vara symbolen och rättesnöret för det bästa av liv – inte en idoldyrkan, där jag som vuxen låter Jesus ansvara för allt jag gör och inte gör och där jag som i en typ av avlatsbrev kommer undan med vad som, bara jag bedyrar min kärlek till Jesus.
TACK Clara! Det är det bästa som har hänt mig också! Och jag har haft en liknande upplevelse som dig. Gud välsigne dig.
Jag tycker det är så himla härligt att läsa om hur lycklig det gör dig och hur fint det kan vara med kristendom och med religioner. Och ändå är jag inte ett dugg troende. Men jag tycker inte att mitt liv är särkligt svartvitt för det. Oavsett om en gud skapat oss eller inte, så är det ju så jävla magiskt att vi lever! Jag tror att man kan hitta något som liksom liknar tro innom sig även som ateist. Samma sorts kraft och levnadsglädje. Sen vad den egentilgen är spelar väl ingen roll. Om det finns en gud är jag övertygad om att han/hon/den inte bryr sig om vilken religion man tillhör ändå.
jag har tänkt ett tag på att bli kristen lite mer på “riktigt”, men har inte riktigt vågat. jag blev lite mer peppad ni:)
Det låter så fint! Jag själv är långt ifrån vart du är nu men är väldigt nöjd ändå. Önskar vi alla kunde acceptera varandra lite bättre. Du är härlig Clara!
Sandra – Om du verkligen vill veta svaret på din fråga så tycker jag att du skall slå upp dessa bibelställen i en bibel =
Man måste sky spiritismen såsom demoners verk:
Guds ord förbjuder….Jesaja 8:19, 3 Moseboken 19:31, 20:6, 27
Spådomskonst är demonism; fördöms….Apostlagärningarna 16:16-18
Leder till tillintetgörelse….Galaterna 5:19-21, Uppenbarelseboken 21:8, 22:15
astrologi förbjuden….5 Moseboken 18:10-12, Jeremia 10:2
Jag undviker all slags spådomskonst, magi osv då detta är avskyvärt och fördöms i bibeln. Detta har jag inte vetat så länge, men när jag började studera bibeln tillsammans med Jehovas Vittnen så har jag förstått vad sådant kan leda till. Jag läser därför inte tex horoskop även om många kan tycka att det är helt oskyldigt så fördöms det faktiskt i bibeln, en sann kristen skall därför inte läsa sådant onyttigt. Jag känner sann och riktig glädje sedan jag började studera bibeln och gå på kristna möten, det ger verkligen mening med livet.
Det var en väldigt vacker förklaring till en väldigt svår fråga. Själv har jag svårt att vara ärlig i min tro, både mot mig själv och mot andra. Jag har sökt och sökt, men inte förrän helt nyligen förstått att jag egentligen alltid stått på samma plats, på samma grund, med samma tro. Nu känner jag mig trygg, men den där känslan av att ljuga för sig själv och tvivla finns kvar. Jag är så glad för din skull, att du hittat hem!
Kommentar till Stefan:
Ja, varför inte? Men varför skulle naturen, solen och kraften i jorden vara mer rätt att tro på? Det som ger en styrka och glädje, det är RÄTT. Själv ser jag naturen, solen och kraften i jorden som en del av Gud. Det är min tro. Och den hoppas jag verkligen att du inte menar att ifrågasätta. Liksom jag hoppas att du inte ifrågasätter Claras val. Inte förrän någon försöker lägga sig i andras val och åsikter eller påtvinga andra något, kan han eller hon bli ifrågasatt. Clara blir lycklig och stark av sin tro. Är inte det något att glädjas över?
Jag blev väldigt glad i hela mig av ditt inlägg 🙂 Du verkar vara en väldigt fin människa och jag gillar att läsa det du skriver. Jag är också kristen och mitt beslut var precis som ditt, det bästa jag någonsin gjort visst kan det vara lite jobbigt ibland och man kan känna sig annorlunda (i alla fall kan jag göra det) men det är ingenting emot vad det är värt. =) yeah!
Så gott att höra! Jag är också uppväxt i en familj som inte alls är kristen, men blev för två år sedan själv frälst.
Livet var svartvitt, nu är det technicolor. Jag kommer knappt ihåg den ångest, den sorg och den vrede som jag en gång bar på.
Så man får inte ifrågasätta folks tro? Varför inte? Stefan ifrågasätter varför vissa behöver en Gud för att finna mening med livet. Det är väl en ganska rimlig frågeställning. Varför kan vi människor inte se en mening med vårt liv bara som det är? Varför skulle livet vara meningslöst bara för att det inte finns något allseende väsen som följer varje steg vi tar?
Clara, hjälp vad bra skrivet! jag tror att många kan känna igen sig i denna text. underbart!
Clara, Clara, Clara! Jag tror minsann att vi vandrat pa stigar alldeles intill varandra! Jag skulle ha kunnat skriva den har historien, forutom att jag inte kan saga nar exakt jag blev fralst… Men jag har en liten fraga. Kanner du att du nu ar en av ljusbarana? Sjalv kanns det underligt for stunden, att folk inte marker att jag har Gud inom mig, for precis som du sa tycker jag det marks sa tydligt pa andra. Hur for du vidare Guds ord? Ha det!
Ewelyn: Tack så mycket för att du upplyste mig lite om vad Bibeln säger:) Men jag antar att enda sättet att komma fram till sin tro att vandra den väg man behöver vandra för att nå dit (vad det nu än må vara för tro man ansluter sig till). Själv känner jag mig som sagt väldigt förvirrad och vilsen just nu. Jag har blivit rädd eftersom… ja, en gång när jag bad upplevde jag en väldigt stark, nästan outhärdlig smärta, som försvann när jag istället började mässa “Ganesha” som ett sorts mantra. Det gjorde att jag blev lite rädd, om ni som läser förstår hur jag menar med det. Nervös för att det kanske är ett tecken på att det är fel?
Clara, du är en stor inspiration för mig och många av Sveriges/Nordens(/världens?) flickor. Du är en god inspiration! Din blogg är absolut bäst!
homoseuella då?
Jag är kristen, och medlem i en församling. Ändå kan jag bli lika frustrerad och förbannad på hur både min och andra församlingar beter sig som många av er som skrivit här. Synd (som det pratas så mkt om), betyder det som skiljer, alltså det som skiljer människan från gud. Och det kan kyrkan vara sjukt bra på. Vilket är fruktansvärt. Har man mage att stå o säga att gud hatar någon tex för tt han/hon har sex med samma kön så ser jag det som den största synden. att utesluta andra människor ur Guds gemenskap. Jesus är så sjukt tydlig, “den av er som är utan synd ska kasta första stenen. MEN trots att jag många gånger funderat på om församlingsmedlemskap är det rätta sättet att vara kristen på när sånt inträffar inser jag att det enda sättet att förändra kyrkan är innifrån. Vill vi att kyrkan ska vara en enhet av människor som sprider Jesu kärlek på jorden så får vi starta en insider-revolution. Så låt inte en trasig kyrka hindra dig från att testa Jesus, det var kanske min poäng.
Himmel och pankaka! Jag tycker i alla fall att du är dödshäftig!
Carolina: Du tycker det är mycket tjat om att älska Jesus. Grejen är att när man börjar förstå liiiite av hans kärlek är det svårt att göra något annat. Även om jag håller med om att man fokuserar för lite på att praktiskt leva ut sin tro. Men jag tror att man genom att göra goda gärningar och behandla människor väl, visar på sin kärlek till Jesus. Att ta hand om en annan människa är samma sak som att säga “Jag älskar dig Jesus” Jesus säger till och med i bibeln: “Den som tar emot detta barn i mitt namn, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot honom som har sänt mig. Ty den som är minst av er alla, han är stor” (lukas 9:48)
För var dag som går förstår jag lite mer av vem Gud är. Och för var dag som går blir jag mer säker på att ingenting kan vara bättre än det här.
Gud är kärlek och allt han vill är att du ska upptäcka hur mycket han älskar dig.
jag ser religionen som en hobby bland andra hobbys, och inte mer eller mindre värd. dock missbrukas den kanske i större utsträckning och har mer makt än ett tidsfördriv borde ha. det är inte den hobby jag har valt, det i mitt liv som är närmast technicolor är festivaler 🙂
Hej i gen! Jag fick inget tydligt svar ,gällande spådom osv…Någon snäll människa skrev om några citat ur bibeln att gud dömmer detta. Jag ber ALLTID om guds kärlek,och ljus ,när jag gör detta. Och får alltid bra svar,lite som ett medium. Eller är jag lurad?? Ber alltid bön efteråt ochså. Tror gud vill oss alla gott oavsett tro. VAD TRPOR NI OM DETTA? SKRIV ETT INLÄGG… Tyckte det lät läskigt att jag är fördömd pga detta ,och skall (vad jag förstår) sluta med detta. enligt bibeln- eller?
Jag förstår PRECIS vad du menar när du skriver att kristna, framförallt undomar, verkar ha en speciell…ja vad ska man säga…aura? Gemenskap? Frid? Harmoni? Styrka? Utstrålning? Alltihop kanske? Jag var nära att bli en del av det efter min konfirmation, men kom aldrig “ända fram” riktigt. Det är svårt att strunta i omgivningen och bara gå på sin egen känsla när det ändå gäller en så pass stor del av livet. Men en dag så kanske jag når ända fram! =)
Ha det fint Clara!
C
Tack för ett intressant inlägg! Det har fått mig att fundera själv. Jag kommer från en kristen bakgrund, är konfirmerad och har en del kontakt med kyrkan då min Mamma jobbar där. Men jag känner inte riktigt att jag vågar kalla mig själv kristen. Det finns så mycket bra inom religionen, men det finns också en hel del jag inte köper och tror på, och då faller liksom allt. Det känns som att om jag bekänner mig som kristen, har jag samtidigt antytt att alla andra miljarder människor på jorden som tillhör en annan religion har “fel”. Men så kanske det är dumt att se det.. Dock brukar jag be till Gud ibland och det känns bra. Jag tvivlar inte på att man kan bli hjälpt av Gud. Jag blir väldigt glad av att läsa ditt inlägg! Men min teori är att det egentligen är sig själv man blir hjälpt av när man ber, man har gud i sig själv, att gud ÄR en själv. Men genom att föreställa sig att man inte är ensam och att Gud hjälper, så ger det så mycket större effekt. Jag tror på tankens kraft.
jag blir så nyfiken. vad betyder det att bli frälst? vad händer då liksom? kram.
Till: Ge mig ett svar.
Det är sant att bibeln varnar för att syssla med spådom, kristallkraft osv. Istället är det bara Gud man ska be till – inga andra andemakter. Varför? Jo, därför att om det inte är Gud du öppnar dig för så är det andra krafter som du bjuder in att komma till dig.
Många som sysslat med detta upplever först att det är positivt men med tiden leder det ändå till en otillfredsställelse och i värsta fall depression och mörker. Det djävligaste med ren ondska är ju att den kamouflerar sig väl för att lura oss.
När man istället börjar tro på Jesus så kommer en total frid. Man blir helt tillfreds och glad. Och sökandet avstannar för man känner att man hittat vad man letat efter.
Det är svårt att reda ut allt sånt här på egen hand och jag skulle vilja tipsa dig om att gå en Alphakurs. Många kyrkor ordnar sådana. Man käkar tillsammans och pratar om olika ämnen. Fråga om någon lokal kyrka ordnar en kurs där du bor eller be http://www.alphasverige.org om hjälp att hitta en kurs.
TACKAR ALDRA ÖDMJUKAST FÖR SVARET. Jag trodde gud gick i genom s.k.a andar osv, och till slut gav mig ett svar. låter lite tokigt. Men jag har en familjemedlem, med mig..är det inte den personen då utan något “ont” som driver med mig. jag får alltid riktiga svar,och varningar tex se upp det är halt ute,och mycket kärlek. om den människan varit god då i livet, Nej ,nu förstår jag ingenting i gen. Du som svarade så bra ,kan du försöka förklara mera.
Blir rädd! 🙁
Kära “Ge mig ett svar”!
Först vill jag säga: Du behöver inte vara rädd! Och med tanke på tidigare inlägg om att bibeln fördömer spådom så vill jag göra ett tillägg: DU PERSONLIGEN ÄR INTE FÖRDÖMD. Bibeln avråder från spådom eftersom Gud vet att det inte är bra för oss människor. Det är alltså för vårt bästa. För att vi ska få må bra! 🙂
Än en gång: du är inte fördömd och det finns ingen som blir gladare än Jesus om du istället vill lära känna honom!
Jag är inte säker på att jag förstod ditt inlägg rätt: Menar du att du får kontakt med andevärlden genom en avliden familjemedlem? Jag vill råda dig att sluta med det eftersom jag personligen inte tror att det är din släkting, utan onda andar, som utger sig för att vara din släkting. Det är bara genom Jesus som vi får kontakt med Gud.
Och det är enkelt! Det enda vi behöver göra är att tro att Jesus dog för vår skull, så att vi skulle få bli fria. Och det bästa är att han även uppstod från döden för oss. (Forts.nästa inlägg.)
(Detta är en fortsättning på föregående inlägg.)
Jesus är den enda som besegrat all ondska och självaste döden. Hans namn är liksom överlägset alla andra namn och andar. Du behöver alltså inte vara rädd! Vänd dig till Jesus istället och inbjud honom i ditt liv. Ibland när man mår dåligt så hjälper det att bara säga hans namn. Jesus. Stor kram på dig!
åhh, jag bara ÄLSKAR din blogg och sättet du skriver på! DU är bara så cool!
Asbra skrivet! Jag diggar dig så fett måste jag säga!
Hej! Tänkte bara säga att du skriver en underbar blogg och jag blev glad när jag fick se att du skrivit om hur du blev kristen! Du är en förebild för många och en äkta cool tjej som står för vad hon tycker! Det är underbart! Fortsätt skriva och göra det du håller på mig! Tänkte skicka med ett bibelord också som jag fick idag av min syrra. Det är PS 37:5! Du är bäst!
TACK! Detta värmde något oerhört. Ska vända mig till gud!
Men du…alla ska medium då? samma sak för dom antar jag.
Men i bland när jag ber till gud så kommer det massa otäcka tankar upp,om mig skjälv tex. “du din lilla” #¤&, du ska inte
få be+ en massa annnat otäckt.
Fick då höra av en bekant att det är bara dina egna rädslor, för det onda..som gör att du bearbetar dom i tankarna .allså i genligen inget att vara rädd för..och det kan (kanske) stämma .jag är livrädd ,för det onda! & undrar vem jag tillkallat igentligen.
Hej Ge mig ett svar.
Det är ganska vanligt att man får massa skumma tankar när man ska be. Jag tror att det händer för att distrahera oss, så att vi ska låta bli att be.
Ge inte upp att be vilka tankar som än dyker upp! Nästa gång det händer kan du be att Jesus ska hjälpa dig så att de jobbiga tankarna försvinner. Det bästa med Jesus är att du kan vara helt ärlig med allt inför honom. Berätta hur du känner och be om hans hjälp att klara av situationer. Det är inte mer komplicerat att prata med Jesus än till en vän som du ser framför dig.
Det är inte meningen att du ska vara rädd. Jag skulle vilja tipsa dig om att ta kontakt med en pastor eller präst i en kyrka. Ibland underlättar det att få prata med någon annan och inte gå runt och bära på allt ensam. Och så kan du dessutom få hjälp att be för saker som du funderar över och kämpar med! Det är toppen.
Kram Linnea