Jag har en favoritbibelvers. Jag fick den av en vän när jag mådde väldigt dåligt. Och den har följt mig sedan dess.  Vi läste den också i samband med att min mamma dog. Och den bara säger allt om hur det är tänkt att Guds relation till människan ska fungera.

 

Herren är min herde, ingenting skall fattas mig.
Han för mig i vall på gröna ängar,
han låter mig vila vid lugna vatten.
Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar,
sitt namn till ära.
Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont,
ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg.
Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn,
du smörjer mitt huvud med olja
och fyller min bägare till brädden.
Din godhet och nåd skall följa mig
varje dag i mitt liv,
och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever