Längtan efter snuva är en dum längtan. Man får inte längta efter sjukan. Nej urs och fy var glad för hälsan. Ja jag vet. Jag är ju glad för hälsan. Jag är jättejätteglad att jag inte har cancer. Det är jag verkligen. På riktigt. Men en ynka liten snuva. Det var ju så länge sedan. Länge sedan huvudet snurrade som om jag vore i fyllan. Så länge sedan jag släppte kontrollen och var liten och krank. Det var så länge sedan jag fick sova mellan mamma och pappa. Bli matad med glass för att febernedsätta. Utan att överväga risken för celluliter. Det var så länge sedan jag fick ligga i sängen och ta en lur. Vänta på att pappa ska komma hem på lunchen med lakritshalstabletter. Och dr Dreyfus. Och dr Quinn. Och lilla huset på prärien. Och Rickie Lake står på i bakgrunden och spelar. Allt för länge sedan. Ligga blick stilla och känna hela sängen gunga. Yra. Få släppa kontrollen. Skita i att jag måste-borde-hinnerinte-ska. Utan dra täcket över huvudet. Vara liten. Kanske bli matad med smältost på makaroner.

Jag vet att det är fel. Man ska vara glad för hälsa. Urs och fy för att längta efter sjukan. Men ibland gör jag det ändå. Det är en lyxlängtan. Men ibland gör jag det ändå. Bara för att vara liten igen. Utan ansvar. Få vila.