En viktig del i att vara lycklig och tillfreds är att lära sig tycka om eller i alla fall acceptera det oundvikliga. Det tänker jag på. Och det gör all skillnad i världen.

 

Jag hatar att laga mat. Det är dumt eftersom man trots allt måste äta. Så då har jag gjort matlagning till ett av mina stora intressen. Och plötsligt älskar jag det.

Jag måste stryka dukarna till köksbordet för det är så deppigt när de är skrövliga. Så jag har bestämt mig för att det är trevligt att stryka. Alternativet är att sluta bli deppig av skrövliga tyger. Det är också en lösning.

Jag är så trött den här årstiden. Så jag omfamnar tröttheten och sover massor. Tio timmar natten.

Det är så många som lider av vinterväder. Men jag har bestämt mig för att jag gillar vinter. Att det är min grej. Alternativet måste annars vara att jag tar mitt missnöje på allvar och verkligen flyttar till ett varmt land för gott. Inte vill jag väl lida resten av livet?

Att träna kan vara bland det träligaste som finns. Fast jag har sagt till mig själv; jag är en hurtig typ som älskar att röra på mig. Och nu har jag gradvis förändrats till en sådan människa i verkligheten. Det är magi.

 

Det låter säkert superpräktigt men vad spelar det för roll när belöningen är så bra? Att få känna ett stilla välbefinnande. Flyta med istället för att kämpa emot varje jobbig liten sak.

 

(Men vissa dagar när det är -28 och blåser istappar bara blundar jag och låtsas inte märka det. Det måste jag inte älska. Men acceptera)