nyobjekt-040.JPG

 

Jag måste lära mig att göra saker långsamt. Jag är supersnabb och effektiv men ibland stjälper det snarare än hjälper. I alla fall när det gäller saker som kräver uthållighet. Som att storstäda huset. Jag springer – SPRINGER – när jag städar. Springer runt med trasan. Kutar i trappen. River upp alla mattor och hivar ut dem på balkongen med världens fart. Skrubbarskrubbarskrubbar tills knogarna blöder. Det gör att jag städar på rekordtid. Men det gör mig också otroligt trött. När vi städat färdigt måste jag vila en lång stund. Och de dagar jag inte förmår arbeta upp min energinivå till den topp som krävs orkar jag inte städa överhuvudtaget. Men sist jag och Jakob städade så råkade det mest bli så. Jag orkar inte städa idag sa jag och hasade mig runt huset. Jag ska bara plocka lite. Och damma lite här bakom blomman. Jamen jag kan ju skaka mattorna om du vaskar golven…och plötsligt var huset städat och jag behövde inte ens applicera ny deo efteråt. Kruttorrt. Jag gick omkring och sa tänk att det är städat…tänk att det är städat? Tänka sig ändå?! Att det var så enkelt.