Igår fick jag frågan in en intervju om hur jag gör för att inte ta åt mig av elaka kommentarer. Jag vet inte säkert men detta vet jag; Flickor skolas i att skämmas om de gör någon arg arg eller besviken. För många tjejer inklusive mig själv har det varit det otäckaste som finns – denna misstanke att någon inte tycker om mig. Att någon är arg på just mig. Att jag har gjort fel.
Och när man bloggar får man det plötsligt svart på vitt: Det finns folk som inte bara ogillar mig utan också avskyr mig! Och plötsligt när det otäcka blir verklighet så slutar det vara otäckt. Jaha, big deal, någon avskyr alltså mig? Och vad händer? Slutar jorden snurra? Nej verkligen inte. Det enda som händer är att denna person inte gillar mig. Sedan händer exakt ingenting mer.
Jag tror att man kan bli väldigt skadad av bloggvärldens hårda kommentarer. Eller så blir man härdad. Det är nog oftast en kombination av båda. Men att vid ung ålder inse att det inte är någon idé att söka alla människors godkännande och beröm; det gör en människa fri. Jag ser det i mitt eget liv. Nu vågar jag så mycket! Jag tror så starkt på min egen förmåga. Och jag är inte rädd för vad andra ska tycka. Och där ligger nyckeln till att bli framgångsrik och glad. I kärlek, på jobbet – ja alla sammanhang.
Så tack till er som fått mig att förstå att er negativa skit inte betyder ett skit – men att den kan användas till näringsrikt gödsel för min kreativiteten. Det är härligt att vara fri!
23 svar
Jag brukar tänka som så att om någon inte gillar mig så har den personen ett större problem än jag. För hur bra mår man av att gå omkring och hata andra?
Åh Clara! du är ju bara bäst! Så sant som du säger, man härdas och man blir en starkare människa! Toppen! Fortsätt! Hurra! Och grattis! 😉
Tack för denna text, man behöver höra detta ibland! Som ung socialarbetare får man också lära sig att hantera att folk inte alltid tycker om en. Jag är inne i den processen nu, man vänjer sig, men jag har en bit kvar så att säga..:) Ha det bra i vårsolen!
Hej Clara
Klokt skrivet, jag håller med.
Jag är så nyfiken på en sak. Hur bär du dig åt för att städa med bikarbonat? Jag har iallafall ingen aning om hur man gör.
Det är kul att få följa ditt liv och att du vågar vara annorlunda! Kram
Åh så himla bra! Jag har precis börjat nytt jobb och gått runt med läskighetskänslor i magen för jag vill inte göra fel, inte trampa någon på tårna och inte att någon ska bli arg. Men herregud, hur ska jag annars lära mig? Har tänkt så himla mycket på duktighetskomplex som så många lider av och kommit underfund med att så kan jag inte ha det! Och det enda botemedlet som finns är att sticka ut hakan, ta plats och låta någon bli arg om den nu känner för det. För att sedan upptäcka att världen gick faktiskt inte under och att det är så hemskt bra för självkänslan, trots att man tror precis tvärtom. Fortsätt som du gör, jag tror du peppar andra att också våga säga och tycka och synas.
Du är så underbart klok! Go girl, go.
gillar dig bara mer och mer för varje gång jag läser!
Det kan kännas en aning lökigt att säga det, men fan vad bloggen har betytt mycket för mig. Dels på grund av det du säger, inte för att jag någonsin har sökt godkännande från folk, men ändå. Men också för att man kan se sin utveckling i arkivet, det stärker mig något oerhört. Bloggen är ett sätt att fokusera på det som är bra, det jag är bra på, inte som en dagbok där man i regel ältar det dåliga. Och de gånger jag skriver om något som är jobbigt så finns det nästan alltid någon person som ger mig lite uppmuntran.
Clara! Du är ärlig och härlig !
Det är verkligen sjukt svårt, dock. Och fy farao vad folk ibland vill hata bara för att de kan, och vill ge uttryck för det.
Detta inlägg va PRECIS va jag behövde nu, har i ett års tid fått obehagliga mail av några som uppenbart känner mig men inte gillar mig.
Ska bygga styrka hädanefter.
TACK CLARA!
sånt pepp behövde jag också höra idag. jag ska hålla i en workshop imorn och har massa galna o kreativa ideer. har varit lite rädd för vad folk ska tänka om mig. men skitsamma, jag kör på och om inte annat så kommer iaf jag ha roligt!
Du är så bra Clara!
Det där med näthat är riktigt, riktigt vidrigt. Jag är ofta in och läser kommentarerna under kvällstidningarnas artiklar. Skulle man döma svenska folket efter de kommentarerna skulle man få en helt skev bild, för det är mest ”konstiga” människor som skriver. Då menar jag folk med extrema åsikter (till exempel ofta väldigt sexistiska, dömande och fördomsfulla kommentarer om tjejer).
Jag brukar tänka att det är konstigt att det är så många sådana som skriver där. Folk som hyser respekt för andra och som kan kommentera vänligt och sakligt skriver också så klart, men de överskuggas av idioterna.
Jag bloggar ibland, ytterst sällan och gör inget för att föra fram den, men trots att det knappt är någon som läser den har jag stängt av kommentarerna. Jag skulle ta åt mmig av eventuella elaka/mobbande kommentarer och hämmas i skrivandet. Bli ledsen, arg och kränkt. Det är för jävligt att folk håller på så där! Misstänker att de flesta är fegisar som ”passar på” i skydd av anonymitet.
Hej Clara,
Igår var vi på förhandsvisningen av Stefan Jarls nya dokumentärfilm Underkastelsen. Jag tänkte genast på dej då vi såg filmen, du som är mån om att använda kemikaliefria rengöringsmedel och vara skonsam mot miljön. Ett måste att se för alla som är medvetna om miljön och framför allt, alla som är rädda om sig själv och sina anhöriga. Du kan se en intervju med Stefan Jarl på min blogg, alternativt på You tube. Tänkte att du säkert tycker att det är intressant!
Kram,Lina
Det är ett intressant fenomen ändå, näthatare som loggar in var femte minut, hukar bakom bildskärmar och tangentbord och letar efter någon att reta upp sig/lassa skit på. När insikten väl kommer att det här inte är de man ska lägga krut på (eller, höhö) kan man slappna av i både axlar och sinne och, precis som du säger, växa och frodas i riktningar som (antagligen irriterar dessa människor ännu mer) är viktiga för en själv.
Du är en fantastisk förebild, Clara!
(Men hur kan du använda Yes diskmedel, VET du inte att det testas på djur, va?) 😉
Jag tycker att det är underbart att du kommit till den här insikten och delar med dig av den till oss andra … Jag känner verkligen igen mig i din beskrivning av att vara rädd för kritik och att göra fel, om jag bara känner det minsta lilla att jag till exempel sagt något ”fel” mår jag riktigt dåligt. Som du säger tror jag att det är ett komplex många flickor har – alla ska tycka om en. Men då blir man ju inte sig själv och kan inte vara fri. Vet du Clara, vem du påminner mig så mycket om? Carolin i Marie Gripes Skugg-böcker. Hon är lika stark och modig och klok, som du. Lika fri från andras åsikter om henne men ändå full av omtanke och kärlek. Ja, nu känner jag dig kanske inte tillräckligt bra för att säga så, men jag gör det ändå 🙂 Kramar! /Cecilia
Bra sagt!
Väl talat!
oj, det jag skrev lät lite elakt, jag ber om ursäkt. det jag menade var att jag hoppas att du läser och tar till dig kommentarer även från de som inte bara säger snälla saker och tycker som du (naturligtvis ska man bortse från skitsnack), jag känner ofta att jag läser saker och talar med de som tycker som jag för att inte rubba min världsbild eller bli kritiserad (för det kan ju göra ont), men samtidigt är det bra att lyssna på andra sidan också för den egna uppfattningen kanske inte alltid är det enda rätta.. jag läser din blogg för att vi inte tycker lika, och det berikar min idévärld, tanka och mitt liv:-)
CLARA: klart jag läser varenda kommentar men jag tar absolut INTE till mig allt som alla av andra åsikter tycker, då skulle jag ju bli schizo eftersom det står olika i varje inlägg.
nä varför ska man lyssna på någon som inte redan tycker som en själv… välj hellre att lyssna på argument för andra sidan, se det obehagliga som skakar den egna övertygelsen, kanske inse att ju äldre vi blir desto mindre vet vi och det enda som är säkert är att allt förändras..
Tack för de fina och kloka orden! Jag ska tänka på dem nästa gång jag suger åt mig som en svamp av en elak kommentar 🙂
Kram Sophie♥
Precis den sortens motiverande text som jag behovde idag. Och formodligen imorgon ocksa. Jag vet att jag maste vaga mer & tanka mindre pa vad andra tycker om mej, men det ar svart. Dock tror jag pa att paminnelser till slut sammanfaller med det ogonblicket da jag ar redo att forandra, sa tackar for en paminnelse 🙂 Ha en solig dag. x