Det är hemskt att resa ifrån sina vänner. Men det är skönt att komma hem. Jag är ingen äventyrlig människa. Jag gillar hemma mest.

Jag inbillar mig ibland – när jag hör om andra människors äventyr – att jag också vill ut på äventyr. Fast jag vet att den främsta anledningen till det är att det då blir ännu skönare att komma hem igen. Det bästa med den höst jag spenderade på luffen i Indien var faktiskt att komma hem till vardagen. Till mamma och pappa.

Jag är otroligt hemmakär. Har alltid varit. Och får jag välja så reser jag helst till ställen jag redan har besökt hundra gånger. Eller hem till en vän eller släkting där jag kan känna mig trygg. Jag har ett mycket litet behov av att se nya ställen. Knäppt men sant. Och kanske är det tråkigt och mesigt och lite töntigt. Men det är sån jag är.