Det är smickrande att vissa av er bloggläsare har så höga tankar om mig att ni tror att jag lever helt ekosnällt. Att jag är präktig och genomtrevlig och genomtänkt. Att jag vårdar mitt språk och är en god kristen och bla bla blaaa. Men det är också rätt jobbigt för mig. För det är jag som får bära besvikelsen när era höga tankar om mig kommer på skam. Trots att jag aldrig bett om den stämpeln. Jag har aldrig hävdat att jag lever upp till den.
Charmen med att ha en blogg är kommentarerna. Men det kan vara påfrestande också. Med små anmärkningar på ens språkbruk, stavning, val av klädsel. ”Råd” om alltifrån hur jag borde se ut till hur jag borde vara. Vad jag hellre borde skriva om och vad jag borde låta bli att nämna. Hur jag borde ta kritik och hundra saker därtill. Kommentarer som i huvudsak kommer från människor med gott hjärta och gott uppsåt. Men som ändå gör mig själatrött. För det är i längden omöjligt att värja mig från ett konstant flöde av vänliga anmärkningar. Som jag inte bett om. Jag tror att alla kan förstå frustrationen i att ständigt bli recenserad, tillrättavisad och anmärkt på. Hur hämmande det är för ens energi och utveckling. Och samtidigt skulle nog många mena att ”det är smällar man får ta om man har en stor blogg”. Och det stämmer kanske.
Men alla dessa anmärkningar av varierande storleksgrad får tillslut motsatt verkan. Jag får lust att skriva riktigt provocerande och elaka inlägg med alla fula ord jag kan. Så att jag en gång för alla kan göra er besvikna och äntligen bli fri från kraven som kväver mig. Så att ni som anmärker på småsaker i min blogg får någonting verkligt att hetsa upp er över.
Nåja. Ni får komma med så många anmärkningar ni vill. Men jag kan avslöja att de troligen är verkningslösa. Jag förstår att ni som anmärker själva är helt perfekta. Men JAG är det inte. Jag gör inte anspråk på att vara så perfekt som ni är. Så öda inte värdefull tid på att uppfostra mig. Jag är obildbar. Jag vill vara just så otillräcklig, medelmåttig, och syndig som jag är. Det duger bra. Ja det är helt perfekt när jag tänker efter.
75 svar
Hahaha, bästa svaret jag nånsin läst! You have a way with words, giiirl!
Jag tycker du ska läsa lady dahmers blogg: http://ladydahmer.blogg.se/
Hon är, precis som du, en kvinna som går sin egen väg och delar med sig av ibland provocerande tankar. Jag tycker gott du kan skriva ett och annat inlägg med fula ord, som du skriver, eller med mer ”negativa” ämnen/tankar/känslor. Förväntar man sig att du ska vara ”perfekt” och har åsikter om hur du lever ditt liv har man inte tänkt så långt anser jag. Jag tror att du är mänsklig, och jag uppskattar din blogg av bla den anledningen. Kramar!
Kommentarer kommer alltid folk att komma med. Tycka si och så. Men det fina är att man inte behöver bry sig det minsta, för att även om många håller med en så kommer det alltid att finnas folk som tycker och tänker annorlunda. Man kan aldrig vara alla till lags, därför är det bara att köra 😀 (och det gör du verkligen!).
Vi är inte skapade för att vara PERFEKTA. Vi är skapade för att vara ÄKTA. Stor skillnad som du verkar ha insett för länge sen. Bra. Tänk om alla förstod det… Vilken underbar värld…
Åh! Vad du skriver bra! Verkligen och på riktigt. Fina formuleringar som letar sig in. Bra tillsagt!
Hejhejhallåja 🙂
Jag tycker att det är bra att du tar fram det här eftersom de flesta av oss som läser antagligen aldrig tänkt på att du som stor bloggare blir trött på flödet av kommentarer. Men som sagt är du en stor bloggare med tusentals läsare som följer det du skriver, hejar på dig och röstar på dig. Du är en stark person med egna åsikter, och starka personer med egna åsikter väcker frågor, intresse och kritik. Att människor säger att du passade bättre i en annan hårfärg osv. förstår jag att kan kännas otroligt jobbigt att få höra hela tiden (därför är det bra att du tog upp detta). Men i annat fall är det väl bara fint att du kan inspirera, uppmuntra, påverka och frustrera människor i sån grad att vi orkar skriva om våra egna erfarenheter och skriva uppmuntrande ord eller kritiska tankar i kommentarfältet?
Av att bara vara precis som du är och göra precis som du gör ger du mej så otroligt mycket. Kunde inte låta bli att le då jag läste ditt inlägg här, jag älskar verkligen ärligheten hos dej! Jag upplever att mycket man kan komma över på internet, bloggar och annat, på nåt sätt kan ta lite från en. Liksom ger en känslan av ouppnåelighet eller att de kan bättre. Men inte här, för du är Mänsklig (och GRYM;). Ärlig med att saker inte är svåra, ärlig i vad du tycker och känner. Och det ger mej mod. Att prova på, att också våga tycka. Också ta ställning i frågor jag knappt tänkt på tidigare. Att bli upprörd. Att TÄNKA helt enkelt. Livspepp! Det är varför jag läser din blogg. Jag får så underbart mycket. Och nyckeln till att jag tar till mej allt är just att du visar att du är mänsklig. Det jag kan ge till dej är bara ett STORT Tack för att du vill dela med dej av dej själv via din blogg. Så det kan göra mej till en bättre människa:) Många kramar
o bra jäkla rolig också!
Du e så skön 🙂 Du verkar ha en härlig inställning o skinn på näsan, det gillar jag o därför läser jag din blogg!
De som inte gillar det : – Take it or leave it!
kram
Kanske vill du ha en massa kommentarer och uppståndelse så folk kommenterar ännu mer och går in på din blogg för att se vad andra sen kommenterat osv. Kanske är du bara smart och försöker få fler att kommentera och komma tillbaka och läsa. Kanske fungerar det. Dock kanske du även förlorar läsare. Jag tyckte om din blogg mycket men nu tycker jag du har en tjurig attityd och kanske skulle du lägga ner din blogg när du är så otacksam. Ex det där med att du bytt header. Kanske är folk bara nyfikna för även om det kanske är självklart för dig varför du bytt så är det inte det för andra som faktiskt inte känner dig. Det är väl bara roligt att folk är så uppmärksamma och ens bryr sig.
Störtskönt Clara!
Hej Clara!
Snälla du, jag skriver inte denna kommentar för att provocera eller vara elak, ville bara ge min syn på saken. Du vet hur arma individialistisk världen är, och hur få privatpersoner som vågar ryta ifrån om vad du tänker – de som då väljer att göra det (som du) börjar då lät ses som någon slags gurun som har fattat ALLT inom det området, och nu har mandat att säga ifrån åt andra. Det är väl just det du tar upp i ditt inlägg – att man KAN säga ifrån utan att ha fattat och leva upp till precis alla ideal.
Jag måste säga att jag blev överraskad att du har plagg från H&M, jag trodde tydligen att du spann ditt egna garn och vävde egna kläder före det, haha;)
Du är fantastisk, tack för att du orkar driva två (2!!!) superintressanta bloggar. Du är så fin som du är.
Precis! Det är liksom det jag vill säga i det här inlägget – jag är inte perfekt så sluta försöka ge råd för att jag ska bli det. Det är inget jag strävar efter. Puss!
Undertecknad tycker mycket om dig just för att du INTE är perfekt, utan en medmänniska.
Wow, vilken uppståndelsen, man får inte ta ifrån den lilla internetmänniskan rätten att vara precis så inskränkt och torr som hon faktiskt är. Vi lever för att kommentera andra, mäta oss i mörkret och tänka att äh, det där är ju inget, jag kan bättre men inte just idag. Eller som här, diskutera för vem du egentligen bloggar. Vilka är vi att bestämmer det? Jag satt nyss i ett samtal och diskuterade de olika bloggtaktikerna som finns. Den där man öppet och ärligt (och ibland förförligt) skriver precis det man vill säga och inte säga. Den där man ritar upp en värld av rosa moln och stannar uppe i trädtopparna, för att ge andra lite positiv energi kanske. Bloggar som uppmanar MIG att laga mer mat, gå längre promenader, köpa mindre eller mer, skita i andra, göra si o göra så. Och så din blogg Clara, som för mig känns mest balanserad, kanske för att jag tror vi tänker lika eller för att jag uppskattar lika delar svart som vitt. Jag kommenterar aldrig. Det spelar ju ingen roll, du gör det du gör bäst och antingen följer man med eller så gör man det inte. Valet är faktiskt mitt som läsare. Men nu ville jag passa på att tacka, för jag tycker om ditt sätt att vara på och jag vill att du ska fortsätta med det. Lite ärlighet på internet är allt jag behöver, det finns så mycket annat skräp att förlora sig i, just nu står jag tätt intill dig för där blåser det minst. Ha en fin dag!
Mycket bra inlägg!
Nänä, då bryr du väl inte dig om alla som hela tiden påpekar hur underbar, klok, vacker och fantastisk du är heller. Verkningslöst? Ja, då är det väl ingen idé att kommentera över huvud taget, eller menade du att det endast är de som ger ditt självförtroende och ego en boost som du tar till dig?
Självklart tar jag till mig det fina. Det som folk skriver när de inte försöker förändra mig – göra mig mer som de vill ha mig. Sedan arbetar jag medvetet på att sluta bry mig om resten. Allt annat känns orimligt
Jag håller med Kristin. Jag blir lite stum och så undrar jag för mig själv hur jag ska uttrycka mig utan att det blir fel… Låter nog bli att kommentera helt enkelt.
Jag instämmer. Hur ska man kommentera? Och om du inte bryr dig om kommentarerna, struntar i både fina och mindre fina varianter, tycker jag du ska ta bort kommentarfunktionen. Varför ska den finnas liksom?
Du skriver:
”Jag läser massor och åter massor av bloggar utan att säga till bloggare att de borde sluta svära,de borde ta kritik på ett annat sätt, de borde byta frisyr, de borde inte äta broccoli när de är gravida etc i all oändlighet. Jag skriver helt enkelt inte det för att jag tycker att det är så förbannat beskäftigt att tro att JAG skulle veta bättre än dem. ”
Visst finns det massa ”dumskallar” som bara är ute för att kritiseradig, och det tycker jag bara är ap-trist och urdåligt. Men jag tror att många av kommentarerna som kommer med tips typ ät det/ät inte det/gör så om du har ont… det handlar ju om kärlek. Att man vill ge råd, i all vämening, till nån man gillar. Som man gör med en kompis. För jag tror att många av oss bloggläsare nästan ser dig som en kompis.
Men vill du ändå inte ha dessa välmenande, i givarens ögon bara kärleksfulla tips, så tycker jag du ska ta bort kommentarsfunktionen.
Ja, men det är ju inte råd i all välmening. För jag känner ju inte er! Ni kanske tycker att ni ger ett råd till en vän men jag får ett råd från en främling och däri ligger hela skillnaden. Man kanske inte vill ha det ”kärleksfulla” rådet att byta frisyr för att man inte passar i den? Man kanske aldrig bett om den åsikten. Jag är i allmänhet försiktig med att ge råd även till vänner som inte uttryckligen bett om min åsikt – därför att jag tror att tillrättavisningar mest skapar osäkerhet. Det är en enorm skillnad däremot – om någon ber om råd – det gör jag ju ibland och då kan man ju svara. Men vi är väl helt enkelt annorlunda allihopa och ger man råd i verkligheten så drar man sig säkert inte för att göra det på nätet heller. Och jag kan ju inte stoppa er – men jag skriver att det troligtvis är verkningslöst. För inte nog med att jag får hundratals ”råd” varje vecka; sluta svära, byta klädstil, äta bättre osv – dessutom är ju råden helt motstridiga. Jag MÅSTE helt enkelt sätta upp en mur kring mig. Och acceptera att jag inte i era ögon kan vara perfekt och måste sluta sträva efter det.
Allt gott!
jag blir glad i hjärtat när jag läser din blogg, så är det bara 🙂
Bra Clara, du är bara människa. Det borde många av dina läsare också förstå.
Åh Clara, underbara.
Du är perfekt och vi alla är perfekta, med alla våra brister.
Men jag förstår att du ruttnar, irriterar dig, blir provocerad och har svårt att värja dig mot den störtflod av kommentarer som väller in efter varje inlägg. Vissa mailar dig för att leverera sina tankar till dig på ett ännu personligare och närmare sätt. Andra ger sig på dig för att för en stund få känna sig lite bättre, snyggare, visare, eller vad vet jag. Osympatiskt och enkelspårigt.
Och visst kan man tycka att folk borde ge själva faan i att predika och ge beskäftiga råd efter egna huvuden, ens om det är välmenat.
Men vi kan aldrig förändra någon annan än oss själva.
Dina läsare kommer antagligen alltid bestå av en salig blandning beundrare, vänner, petiga moraltanter (eller -farbröder med för den delen) och mentalt obalanserade tokstollar.
Och jag tycker mig märka att du redan nu har osedvanligt välutvecklat skinn på din näsa i kombination med förståelse för psykologin bakom folks ibland underliga beteenden.
Så det enda jag vill lämna hos dig är detta: En liten påminnelse om att de allra flesta av oss som läser din blogg dagligen gör det för att du inspirerar oss, gläder oss och får oss att fundera över stort och smått i livet. Och att på en tokig/hatisk/fin/neutral kommentar går säkert 70 läsare som inte skriver något alls, men som går vidare i livet med ett leende på läpparna efter att ha besökt din sida.
Du är en dyrbar motvikt mot den egoism, statusjakt och prylfixering som anses legio i våra dagar.
Yours truly
/Eva
Men … blir det inte nu som att man inte kan kommentera något alls? Det går ju inte att säga något alls utan att det blir en synpunkt? Om du berättar om något jobbigt kan vi inte säga ”usch, vad hemskt för dig! När jag var i en liknande situation så fungerade det här eller det här tipset för mig”, för då skulle du tro att vi tycker att vi vet bättre än du. När du får elaka påhopp kan vi inte försvara dig och säga ”bara fortsätt blogga som du gör nu och var bara precis som du är för vi gillar dig precis som du är!”, för tänk om du vill byta spår och skriva om något helt annat, inte alls fortsätta blogga som du gör, då skulle ju en sådan kommentar försöka pressa in dig i en mall du inte vill ha. Vi kan inte skriva ”vi hejar på dig – stå på dig!” för du ska inte alls behöva stå på dig, du ska ju också få bli ledsen och bryta ihop, om precis vad du vill. Och vi kan inte säga ”åh, strunta i alla de där taskiga elaka kommentarerna, vi tycker du är grym!” för då skulle vi tala om hur du ska hantera elakheter.
Bara för att förtydliga: Det här är inte på något vis kritik av hur du hanterar det ena eller det andra. Gör vad du vill – jag menar det. Jag försvarar naturligtvis inte alla de fruktansvärda påhopp och pikar av varierande styrka som jag har sett att folk öser över dig. Tvärtom; jag tycker VERKLIGEN liksom du att du ska få skriva vad som helst och reagera hur som helst, och det är en skam att folk uppför sig hur som helst på nätet, som de aldrig skulle göra ansikte mot ansikte!
Jag menar bara (och detta är inte en ironisk ifrågasättning, utan ett problem som jag efterlyser en lösning på): hur ska vi läsare agera? Jag har vad jag kan minnas bara kommenterat en gång förut och det var när jag blev topp tunnor rasande över hur du blev behandlad (här: http://www.underbaraclara.nu/179262/2010/08/16/jag-unnar-er/#comment-34107). Annars har jag låtit bli, just för att jag inte vill bidra till floden av dumheter, och för att jag vet att min välmening _kan_ tolkas som ett missriktat råd/ påhopp. Men jag undrar för framtiden: Hur ska jag kommentera egentligen? Om du skriver för dig själv, för att du vill fota och skriva och uttrycka dig själv som du skriver, varför då blogga – varför inte skriva dagbok och sätta in bilderna i album? Det _är_ skillnad på en blogg och en dagbok, och det är kommentarerna som utgör den faktiska skillnaden – eller är du av en annan åsikt? Precis som en musiker får recensioner, får en bloggare kommentarer. Eller, så som en musiker kan låta bli att skicka in skivan till en tidning för att slippa recensionen, kan du välja att stänga av kommentarerna, för att få den envägskommunikation du verkar vilja ha? Vilket jag inte kritiserar, om det är det du vill ha. Då får du skriva, fota och uttrycka dig, men slipper kommentarerna som tröttar dig. För så länge kommentarerna finns ÄR det tvåvägskommunikation – som du HAR valt genom att starta en blogg istället för att börja skriva dagbok.
MEN, en gång till: det är alltså inte de svidande, ohyfsade sakerna jag pratar om (jag håller verkligen med dig om att folk borde skaffa sig vett!) utan sådant som enbart sagts i all välmening. Så: hur ska vi kommentera egentligen? Vad finns det kvar som vi kan säga, utan att du tar det som att vi tycker att vi är bättre än du? Det skulle jag aldrig få för mig att tycka. Vi är alla lika syndiga, otillräckliga, medelmåttiga och underbara.
Blir min dagbok en blogg om du får skriva kommentarer i den? Ordet blogg är en förkortning av ”weblog”. Visst är det skillnad mellan en blogg och en dagbok, och den skillnaden är att den ena är tillgänglig på Internet medan den andra inte är det.
Efter närmare undersökning så visar det sig att den svenska definitionen av en blogg faktiskt kräver att folk kan lämna kommentarer:
http://sok.saol.se/pages/P90_M.jpg
Intressant nog så säger den engelska definitionen ingenting om kommentarer:
http://dictionary.reference.com/browse/blog
Så jag antar att om Clara börjar stava ordet med ett G istället för två så förvandlas kommentar-funktionen från ett måste till en bonus.
Jag har väl aldrig sagt att man inte får kommentera? Jag skriver ju precis det – kommentera på – men troligtvis är det verkningslöst. Så om man gör det för att vara snäll så hjälper det inte. Och om man gör det för att vara dum så kan man ju hålla mun istället.
Hej Clara
Det är flera som har frågat men du har inte svarat (men du har svarat på flera andra saker), varför stänger du inte av kommentarerna?
Och här kommer ett råd, det ska jag inte sticka under stolen med, undersök konceptet non-attachment eller detachement.
Och under tiden, ta hand om dig själv och din bebis.
Men då kvarstår ju frågan; varför bloggar du?
Haha. Envisheten pockar på =)
Hej!
Jag formligen älskar din blogg och jag förstår precis vad du menar med alla dessa välmenande råd.Finns det något man kan bli trött på så är det just det.Folk som i all välmening vill inflika råd och rön som man aldrig bett om att få.
Jag är glad att du gör detta helt för din egen skull och jag är otroligt tacksam över att få ta del av din blogg. Den är fin, vacker, naturlig och gör mig så oerhört glad.
Tack underbara Clara.
//Hannelé
Hej Clara,
Jag läser din blogg ofta och jag tycker du är en inspirerande kvinna!
Jag håller med dig om att sociala koder borde gälla även på nätet, men tyvärr blir en del extra ”modiga” när de inte behöver säga saker öga mot öga.
När jag läser kritiken riktat mot dig tänker jag ofta; att det är en stackars människa som förmodligen håller på och petar på och pikar sin omgivning, utan att inse vilken ond spiral det blir, för det bottnar ju redan i att man inte accepterar sig själv och när andra inte orkar göra det heller så blir den dåliga självbilden bekräftad.
Jag hoppas att du kan suga åt dig av allt pepp här och njuta av graviditeten och den vackra hösten. Varma hälsningar!
Pratade med en kompis om detta. Att många slutar blogga för att de inte står ut med kommentarerna. Senast (?) var det Alexandra Pascalidou som skrev om sin separation. Då får hon förnumstiga kommentarer av typen ”Ni borde ha kämpat, du ger upp för lätt” eller ”Inte så konstigt, så mycket som du reser och jobbar”. VAD vet folk om hur de kämpat, hur mycket eller lite hon jobbar och reser? Hon har nu satt punkt. Det är jättetrist.
Jag tog dig som exempel och sa typ ”Clara är verkligen bra. Hon fortätter och biter tillbaka när hon får sura kommentarer. Hon måste vara oerhört stark, så ung hon är”. Jag hoppas du orkar fortsätta, och kan ta till dig de 99 % som skriver peppande och klokt, och skit i resten. Jag vet, lättare sagt än gjort. Men nätet ger ju fritt spelrum, pga anonymiteten, till folk att vräka ur sig vad som helst.
Hoppas du så starkt känner vem DU är, och kan se bloggen som ett jobb, där folk har åsikter om det du skriver, inte om dig. Om du förstår hur jag menar? Du är inte lika med din text. Och folk skjuter ju oftast på budbäraren.
Lycka till med allt, och må du aldrig ge upp bloggandet.
Oj, jag har aldrig tänkt på vad jobbigt det måste vara att få alla dessa råd men jag skulle nog också bli smått galen av det! Det går ju inte att bara stänga av allting. I alla fall, jag tycker att du är bra som du är och jag beundrar att du orkar blogga så mycket och så bra!
Haha, word!
Måste hålla med Lisa.
Men för det mesta är det riktigt kul att läsa din blogg =)
Mvh/ Jessica
Nu blir jag lite upprörd. Du tar emot otroligt många peppande uppmuntrande kommentarer från mig och andra. Du är vad jag förstår glad över den höga siffran läsare du har. Du är glad över att kunna försörja dig på ditt bloggande. Men du tycker att kritik är tröttsamt? Du avsäger dig röster som ifrågasätter det du skriver. Du skriver om dina åsikter, men vill inte ha något svar?
Jag förstår verkligen inte. Jag förstår att du inte vill ha påhopp och ”dinjävlakorkadesubba”-kommentarer, eftersom de faktiskt är menade att kränka.
Men du tar här upp människor som sitter och läser din blogg, beundrar dig, och faktiskt gör det möjligt för dig att försörja dig på det här. och när de kommer med en synpunkt så blir du tjurig. och sen får man inte kritisera att du BLIR tjurig när du skrivit om det.
Snälla stäng av möjligheten att kommentera, eller börja censuera om du verkligen ser det här som ett stort problem.
Att man ger ett tips till någon betyder faktiskt inte att man säger ”jag är perfekt, det är inte du” Det kan väl till och med vara så att man genom andras ord förstår sig på sina egna brister. Men är det för tröttsamt för dig att lyssna på det? Visst, det är ingen som förbjuder dig att känna så, och jag skulle personligen också känna så om jag var i ditt läge, men du behöver ju inte själv göra samma misstag och försöka tillrättavisa dina läsare isåfall. Eller det kanske du tycker att du ska? En envägskommunikatör som du säger dig vara.
Jag låter hemskt ironisk och ganska bitter när jag skriver det här, jag är medveten om det, men jag var helt enkelt tvungen att få ur mig detta på ett sådant sätt. och du behöver inte alls ta det som ett jävla råd, du kan ta det som en spark i skrevet, eller en klapp på axeln, eller hur du själv vill tolka det.
Jag älskar din blogg, och kommer givetvis fortsätta läsa OCH kommentera.
Många kramar Lisa
Jag läser massor och åter massor av bloggar utan att säga till bloggare att de borde sluta svära,de borde ta kritik på ett annat sätt, de borde byta frisyr, de borde inte äta broccoli när de är gravida etc i all oändlighet. Jag skriver helt enkelt inte det för att jag tycker att det är så förbannat beskäftigt att tro att JAG skulle veta bättre än dem. Jag tycker massor av saker och de uttrycker jag in min egen blogg som folk kan välja att läsa eller inte läsa. Men jag går inte in på en annan människas blogg och berättar för den hur den ska leva sitt liv. Skulle aldrig falla mig in. Inte för att det är elakt att göra så – men för att jag vet hur vimmelkantig man blir av att höra diametralt motsatta råd dagarna i ändå – speciellt när man inte bett om det. Och så fungerar det ju i verkliga livet också. Jag går inte fram till någon på stan och säger; du borde verkligen äta upp dig – du är alldeles för smal. Inte heller går jag fram och säger till någon att de borde byta frisyr för att den passar så dåligt. Och jag tycker att det är rätt knäppt att sådana enkla regler inte appliceras på nätet. Varför ska man ha rätt att vara ofinkänslig där? Varför tar man sig den rätten?
Men DET va väl en ganska dålig jämförelse. Den som går där på stan har väl absolut inte bett om en sån åsikt. Men Du blir ju till allmännhetens beskådning när du visar upp din nya frisyr.???
Jag håller faktist med om det mesta som skrivs här. Är otroligt imponerad över det mesta du skriver . Men sånt här tjafs tröttar ut. Det verkar gå nån slags influensa på de bloggar jag följer. Alla tjafsar om samma sak. Varför tål man inte tillrättavisanden o kritik o tips?? Så jäkla egocentriskt o ta sig rätten att va själv om o tycka o provocera! O om man inte vill låta det synas så säger jag som andra. Stäng av kommentarerna. !! Fast det kanske inte blir lika kul utan allt smek???
Men Linda, varför inte göra som många andra och starta en egen blogg? Där du kan tycka och tänka så mycket du vill om allt möjligt och alla andra. På din alldeles egna lilla yta på nätet. =)
Nej bevare mej väl. Har haft en men tröttnade . Orkar inte med följderna…att visa tolkar ens blogg som en saga medans vissa stör sig på allt man gör o tycker äter o köper….
Den enda bloggen som ständigt står sig tycker jag är denna Claras utan tvekan!! Rekomenderar ofta folk att förlja den då jag tycker den ALLTID på nåt sätt är otroligt givande o så fin.Tyvärr kom nu ett sånt här trist inlägg där Clara matar de som stör. O jag upplever att det är ett sätt att skapa spänning kring sin blogg. För är det inte så ? Handen på hjärtat att alla tycker sånt här är sjuuukt tråkigt …men lite spännande ändå?
Jag tycker det är rent komiskt hur mycket åsikter folk kan ha om såna småsaker! Inte bara när det gäller din blogg, utan överhuvudtaget. Jag blir trött på människor som jämt och ständigt ska hävda sina åsikter och bara tycka och tycka och tycka. Särskilt när det handlar om andra människor.
Nä, det finns viktigare saker att bekymra sig om än huruvida du är en god kristen eller ej. Och på sätt och vis kan jag känna igen mig i ditt problem. Det är ungefär som när jag berättar att jag inte äter kött, men ibland fisk. Då tycker somliga (själva köttätare) att det är väldigt konstigt. Som att jag fuskar. Utan att jag ens sagt att jag är vegetarian eller inte vill döda djur eller whatever. Typ ”Jaså du vill vara så himla duktig och inte äta kött, men hörreduru, fisk är också kött så tji fick du, du är inte perfekt!”.
Nä, det har jag inte sagt heller. Suck. (men köttätaren kan minsann tugga vidare på sin biff med gott samvete…)
Hej Clara!
Det här är första gången jag kommenterar, även fast jag läst din blogg i över ett år. Din blogg är den enda jag läser regelbundet. Många andra är ganska lama. Kanske min med, vad vet jag. Men jag bloggar, precis som du, för att uttrycka mina egna tankar och åsikter. Att skriva för sig själv och sedan är det ju kul om någon gillar det man skriver. Din blogg ger mig så mycket mer än underhållning. Den ger mig saker att reflektera över och inspiration. Du måste fortsätta i precis samma anda. Det är därför du ligger som mina dagliga ”websidebesök.”
All kärlek.
Stina
förstår hur du menar. i längden kan det bli jätte jobbigt att folk ska sitta och peka ut småsaker. till sist blir det bajsigt.
men du är ju älskad som du är! skönt att du förstår det! älskar din blogg. det är den bästa jag vet tror jag! kram
Ingen är perfekt. Men jag tycker du är underbar rakt igenom. 🙂
Tack för en mycket inspirerande blogg!
Kram!
Jag tycker verkligen om dig som du är – det av hur du är som jag känner till, förstås. Men även om du inte visar allt här i bloggen förstår jag mer än väl att det finns mer, och att du är en människa precis som jag. Det är nog mycket därför jag verkligen fäst mig vid din blogg och allt du skriver om ditt liv – jag tycker verkligen om det precis som det är. Jag älskar när du inspirerar och bakar och bjuder på vackra bilder, men jag tycker minst lika mycket om dig när du svär, verkar vara nere och ”erkänner” dina svagheter. Precis som man gör med sina vänner, för det tycker jag är självklart – mina vänner är helheter, med både goda och dåliga sidor, både styrkor och svagheter. Att vara en vän är att omfamna alla dessa sidor och tycka om dem för vad de är. Jag är mer än gärna din vän 🙂
Kram! /Cecilia
Och jag har länge tänkt skriva en kommentar där jag undrar om du kan redogöra för hur ni löser de riktigt stora energi- och miljöproblemen när det gäller att bo på landet (transporter och uppvärmning). Inte för att jag är ute efter att kritisera dig eller för att klappa mig själv på axeln, utan för att jag är nyfiken på hur mycket bil ni tvingas åka, om ni planerar installation av solvärme eller vad som helst annat som kan inspirera mig i mina försök att leva miljövänligt utanför stadskärnan.
Jag har bott hela mitt liv inne i stan och totalt sett är det betydligt lättare att vara miljövänlig i tättbebyggt område.
Elin, det är Clara och ingen annan som definierar den här bloggen. Hon är som ingen annan i bloggvärlden och det är därför vi läser henne, eller hur? Inte för kommentarernas skull? Jag läser nästan aldrig kommentarer eftersom jag inte kan låta bli att reagera på dem (som nu) så då låter jag oftast bli att läsa dem. Angående ”välmenande” råd – jag tror inte jag skulle palla med kommentarerna i min blogg om jag hade en välbesökt sådan, utan ta bort möjligheten att posta dem. Men det är ju upp till Clara att hantera i hennes blogg.
Absolut så bestämmer Clara över sitt lilla hörn av internet. Det ifrågasätter jag inte. Det jag ville belysa var bloggbegreppet som sådant och att en blogg faktiskt definieras utifrån att det finns en kommentarsfunktion, det ingår helt enkelt i bloggbegreppet. Det är kommentarerna som skiljer bloggarna från statiska webbsidor. Sedan kan jag hålla med om att kommentarerna kan vara av mer eller mindre intresse.
De flesta som publicerar sig genom bloggformen tror jag söker någon slags uppmärksamhet från omvärlden, annars skulle man nog inte publicera sig. Precis som att de som ger ut en skiva eller skriver en bok vill ha lyssnare eller läsare så vill de flesta som har en blogg ha läsare. Om någon läser ens bok, blogg eller lyssnar på ens band uppstår reaktioner. Man gillar det! Eller inte! I en blogg kan man direkt skriva av sig den reaktionen. Problemet med bloggar är kanske just den närkontakten med läsarna, en välsignelse i början skulle jag säga, men kanske ett problem när bloggen växer, jag vet inte.
Det jag vill ha fram är att man nog får räkna med reaktioner eller åsikter om man publicerar sig på en blogg, skriver en bok eller gör en film eller spelar in en skiva som man vill ska nå publik. Men jag tror som sagt att bloggarna är utsatta på det viset att de får ta del av alla reaktioner, man slutar inte bara läsa boken eller byter kanal när man hör låten man inte gillar på radio man meddelar det också i kommentarerna och varför, vilket måste bli påfrestande i längden och tröttsamt som Clara skriver.
åh, jag tycker inte alls att det är något ” man får ta” när man har blogg, påhopp och mobbning är ju knappast accepterat någon annanstans, men bara för att man inte ”syns” så är det fritt fram att härja. nej, fy, så trist. jag förstår precis hur du menar. tänkte skrivit något tips här om att stå på dig och blogga precis om det du känner för, men jag suddade ut det tipset, för du bad inte om det… 😉 pussåkram och jag önskar dig allt väl!
Det här är inte ett råd eller en synpunkt egentligen, bara ett hett önskemål. Jag läser din blogg via RSS (Google reader i min iPhone) och skulle så gärna vilja slippa klicka ”läs mer”. Snälla, ge mig hela flödet direkt i RSSen.
Jag förstår att det är trist att hela tiden få välmenande men pikande kommentarer, ännu värre med rena påhopp som verkar vara vanliga bland bloggkommentarerna. Håller helt med dig om det du skrev i ditt inlägg men jag tycker att ditt svar på en kommentar var intressant ur ett bloggskrivningsperspektiv.
Detta tycker jag som trogen läsare av din blogg låter konstigt: ”Jag skriver inte för att ha en tvåvägskommunikation. Det är ju DIN tolkning av det hela. Jag skriver för mig själv”. Anledningen till att man startar en blogg (och anledningen till att jag startade mina nu nedlagda bloggar) är väl för att man vill ha reaktioner på det man skriver. Eller har jag fel? Jag sökte i alla fall reaktioner på det jag skrev (som handlade om tv-serier och film), jag ville ha diskussion och reflektioner över det jag skrev i kommentarerna, ett inlägg utan kommentarer kändes misslyckat. Jag förstår helt enkelt inte varför man skriver en sådan sak som att ”jag skriver för mig själv” om man har en blogg. Självklart är det okej att skriva så och man får tycka så också, men jag förstår det inte. Anledningen till att bloggarna har blivit så många och populära är väl just tvåvägskommunikationen, att man får reaktioner på det man skriver. Eller? Om man inte vill ha det utan ”bara skriva för sig själv” så kan man väl skriva en dagbok eller publicera sig på annat sätt. Kanske är det så att när en blogg blir så populär som din så blir det för jobbigt att hantera kommentarerna, de blir för många helt enkelt som ska diskutera och kommentera det man skrivit. Kan tänka mig det i alla fall. En liten undran bara, inget råd. 🙂
Jag startade inte bloggen för att jag tänkte – jag vill ha massor av råd och synpunkter på min personlighet – jag startade för att jag tänkte – jag vill fota och skriva och uttrycka mig själv! Så på det sättet bloggar jag för mig själv. Sedan ber jag ju om råd och er åsikt ibland – men det är ju en tydlig skillnad!
Okej, då förstår jag hur du tänker, välmenande råd är det värsta som finns, jag håller med.
Kommentarerna med dess åsikter och diskussioner (och ibland tråkiga välmenande råd och påhopp) definierar en blogg tycker jag, speciellt kanske för de som inte har en så superstor blogg. De är bloggens livsnerv. Jag kommer ihåg mina första kommentarer, vilken lyckokänsla. 🙂 Någon har läst det jag skrivit och vill ge feedback. Häftigt!
Jag tror att jag fattar. Visst handlar det om att höra sig själv? Att lita på den man är. Det har inget med självkänsla och självförtroende att göra. Det handlar bara om att lita. Att lita på den man är, den som kan en massa saker. Den som föräldrarna uppfostrade så varsamt. Den som nu är vuxen och faktiskt aldrig BEHÖVER lyssna på NÅGON annan (sen om man gör det när man behöver råd är en annan femma). Alla ska alltid ha så satans många åsikter om ens liv. Oavsett om man bloggar eller inte. Folk som tycker att de har rätt att kläcka ur sig en massa som man aldrig bett om. Egentligen säger sådana kommentarer mer om personen som fäller den än om dig. Men du, lita! Och glöm aldrig att du duger! Rakt upp och ner! Du duger! (Man skulle kunna tänka att detta är förmanande. Men gör inte det!)
Åh! Fina du! Grattis till barn och god sylt! Älskar din blogg, både de inläggen om hur du gör sylt och hur kycklingar blir behandlade.
Jag tycker att du verkar underbar, Clara. Precis som du är! Keep up the good work
Det är just det som är så häftigt med dig och din blogg, att du är mångfacetterad och står för det. Att du kan ryta ifrån med värme och vara glad med en rynka mellan ögonbrynen. Att du kokar sylt samtidigt som du skriver om pappaledighet och påtar i trädgården samtidigt som du tar de vackraste bilder. Du är klok och inte ett dugg präktig och pretentiös. Du inspirerar mig enormt!
Väl talat underbara Clara!
Åh jag förstår dig men jag som har en jätteliten och okänd blogg skulle bli själaglad om någon ens kommenterade överhuvudtaget. jag intalar mig att det inte är för andra jag skriver men det är nog roligt för alla att bli pushade eller få respons på det man gör någon gång. kram
Så otroligt rätt skrivet clara!! Jag tycker att har min inget snällt att skriva så skriv inget alls (i kommentarerna alltså skriv så vulgära inlägg du vill ;D ). Din blogg är fantastisk, kram!
Hej Clara.
Jag förstår faktiskt inte hur du menar. Är inte hela grejen med att ha en blogg att läsarna kommenterar och är delaktiga? Att få som bloggerska få bekräftelse, att som läsare få bekräfta och i sin tur få bekräftelse av andra som svara på ens inlägg, tycker tvärt emot, håller med etc. Är inte hela grejen med en blogg att skapa delaktighet och tvåvägskommunikation med/emellan läsarna? I den kanal som du använder är dessa kommentarer om dig omöjliga att få bort och om du inte kan hantera dem så borde du kanske byta kanal och satsa på envägskommunikation istället. Mer radio exempelvis? Eller ta bort möjligheten att kommentera?
Missförstå mig inte nu. Jag älskar din blogg och kommer fortsätta läsa den så länge den finns kvar. You rock! Men jag tror att du måste försöka se förbi petitesskommentarerna kring ditt och datt. Du kan inte styra vilka råd/tips/påhopp du får för trots att ”du inte bett om dem” så kommer de alltid att finnas i denna kanal, bloggen. Om inte på din egen blogg så kommer folk att skriva om det på sina egna bloggar, i deras egna kanaler.
Så, här fick du ännu ett tips som du säkert inte ville ha 😉
Stora kramar
Britta
Britta, det du nu skriver är exempel på precis vad jag menar. Att du har åsikter om vad jag borde ha överseende med, hur jag borde ta kritik osv. Det är sånt jag blir trött på. Jag skriver inte för att ha en tvåvägskommunikation. Det är ju DIN tolkning av det hela. Jag skriver för mig själv och vill jag har råd om hur man hanterar kritik så frågar jag om det. Du får skriva hur många sådana här kommentarer du vill – men jag vill att du ska veta hur kontraproduktivt det är. Jag får ungefär hundra råd om dagen och alla är motstridiga. Om jag lyssnade på dem skulle jag vara schizofren – det håller jag på att bli ändå – av alla välmenande ”råd” från folk som tror att de vet hur jag bör göra.
Jag tror inte att du eller någon annan kommer med dessa råd för att vara elak. Tvärtom. Men det hjälper ju inte mig.
Kul i alla fall att du läser bloggen och gillar. Allt gott!
Heja heja Clara! Detta inlägg visar att du har grym integritet. Ta ingen skit! We’re on ya side sista!
Nog ett mänskligt drag att man vill sätta upp folk på piedistal – annars måste man ju inse att vi människor är högst medelmåttiga hela bunten – och dödliga dessutom. Befriande att du vägrar. Våga vägra piedistal! 🙂 Det är bra mycket mer avslappnande att befinna sig med båda fötterna på jorden. (Men jag kan tänka mig att det blir påfrestande när folk tror att de har rätt att definiera vem du är/ska vara – utifrån deras bild. Inte en så ödmjuk inställning kan jag tycka.)
Men jag trodde att det folk älskade i din blogg var att du visade dig säjälv. Rakt upp och ner bara Clara.
Med alla fel och brister och alla pyssliga och underbara sidor.
Är det inte perfekt att vara en människa som trampar snett ibland, hamnar utanför banan och in på helt nya spår???
Me lajk you.
Du är så bra på att uttrycka saker så att det känns alldeles självklart. Visst måste man räkna med att det trillar in en massa sorters kommentarer när man har en stor blogg men på din blogg har du också all rätt att säga ifrån och du gör det så sakligt och samtidigt bestämt. Jag gillar!
Mera mänsklighet till mänskligheten! Ingen är perfekt, perfekt är tråkigt!
Jag önskar dig en skön vecka och att graviditeten ska vara snäll med dig 🙂
ha ha ha…bra skrivet! gillar det du gör precis som du gör det. ibland håller jag med, ibland inte men det är ju vad jag tycker och inte vad du tycker. så keep on keepin’ on!
Heja Clara, – gillar dig precis som du är!
Att leta fel är lätt! Att plocka ut det som är bra och som kan hjälpa en själv är en bättre utgångspunkt. Men det tar tid att ändra sitt gamla sätt att tänka;)
Jag gillar ditt inlägg. Det är helt perfekt. 😉
Jag vill bara att du ska vara PRECIS som du är – underbaraclara!! Kramar
det känns ibland som att folk bara letar ”fel”. Det är skönt att du inte är perfekt, vem är det liksom? Det känns väldigt operfekt att vara perfekt 😉