Jag är så trött efter helgen. Har varit rädd att jag inte skulle orka med den. Att jag skulle behöva stanna hemma och vila som under Rigaresan. Men det gick bra tillslut. Klarade det. Och tog mig samman. Men nu är jag tröttare än någonsin. Hur sjutton orkar alla andra gravida kvinnor vara igång hela tiden? Jag får ont och blir ledsen. Måste vila massa. Inatt sov jag tolv timmar i alla fall,  så jag blev hyfsat återställd. Men just innan jag somnade fick jag ett mess från en annan deppig och trött vän som konstaterade att livet är en slemmig bajskorv. Så poetiskt beskrivet. Kan inte Tranströmer skriva en dikt om det? Eller har Karin Boye redan skrivit det där? Ja visst gör det ont när livet är en slemmig bajskorv, varför skulle annars våren tveka? Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka?

Jaja. Poetiskt var ordet.