Det var som att bekämpa en ondskefull drake igår när vi storstädade. Men det gick. Och i morse när jag låg mellan sömn och vaket tillstånd och kände lukten av nytvättade lakan, mina rena armhålor och såpskurade golv var det så fruktansvärt värt det. För åh vad skönt det är att vakna upp till ett vitt papper. Nu känns allt hundra kilo lättare igen. Och som någon som dricker lite för mycket så lovar jag mig själv att det får aldrig bli så här illa igen. Men rätt vad det är är jag där igen. Det är väl mänskligt antar jag…