Nä nu orkar jag inte vänta längre. I helgen tar jag in julgranen. Jag vet att vissa dånar när de får höra sånt här men jag orkar helt enkelt inte vänta mer. Jag har nästan alltid firat jul borta hos mormor och morfar och ska man hinna njuta granen hemma måste man ta in den i tid. Och den traditionen håller jag fast vid även i år. Så det så.
Förresten, var det fler än jag som läste H.C. Andersens Granen som liten och blev deprimerad? Jag var ett otroligt känsligt barn som blev deprimerad av alla gripande sagor. Men Granen var värst – mycket värre än Flickan med svavelstickorna. Och den handlar ändå om ett barn som fryser ihjäl! Men nej – en döende gran var tydligen ännu sorgligare…konstigt det där…
Men den var ju så brutal! Granen blir styckad och uppeldad i slutet. Om det är den sagan jag tänker på.
Kan faktiskt inte minnas att jag har läst den, men låter ju inte så värst mysig om den är som kommenteraren ovan skriver. =/ Grandoft, å andra sidan, är hur mysigt som helst.
Det är aldrig för tidigt, skulle nog jag säga. Men så har jag ju plastgran också.
Jag blir fortfarande nere av den, tveksamt om jag skulle nännas såga ner en gran ens om jag hade möjlighet. Men jag saknar gran-lukten…
Vi har satt in granen redan. Eftersom jag vill njuta nu innan…
Jag har inte läst sagan, men känner alltid en sorts sorgsenhet när det är dax att slänga ut granen. Jag brukar prata lite med den då…
Den sagan har jag helt missat, men det är nog lika bra det. Jag tror nämligen att jag kanske t o m var känsligare än dig som barn. När jag hörde första takterna av “I en sal på lassarettet” grät jag floder och tvingade omgivningen att stänga av…
Tar också in granen tidigare eftersom jag vill hinna känna doften o glädjen av den innan jag åker och firar jul annorstädes. (Är inte det ett fantastiskt gammalt ord förresten, så mycket uttrycksfullare än nån annan stans?..)
/*
Annorstädes… ett ord att njuta långsamt…
Och – de gamla skillingtrycken, de var tragiska, de!
“i en sal på lasarettet” var det allra sorgligaste jag visste när jag var liten.
I en sal på lasarettet minns jag också. Vi sjöng den väldigt ofta på musiklektionerna i mellanstadiet och jag hade världens sjå att hålla tillbaka tårarna, för man ville ju inte skämma ut sig. Jag hatade musiklektionerna under den där perioden. Granen minns jag också. Jag tänker fortfarande på den varje gång det blir dags för julgran, och skäms för att jag ska lura den stackars granen… Man är bra fjantig ändå. Kanske.
Jag kommer också ta in granen i helgen, om jag kan hejda mig tills dess!
Jag firar också julen borta så jag vill hinna njuta av den! Visserligen är min helt hysterisk och icke-traditionell: svart platsgran med guld, lila, rosa och gröna kulor.
Men hemma hos mina föräldrar är det traditionell gran så det står härliga till! Längtar redan.
Jag och min kompis pratade faktiskt om Hc. Andersen sagor idag. Vi var på biblioteket och så såg hon en bok med flickan och svavel stickorna och jag sa: USCH! HON DÖR JU!
Granen är jag också bekant med. Det jag tyckte det också var otroligt sorgligt. Men flickan med svavel stickorna har alltid berört mig mer.
Vi tar inte in granen ännu. Men alla får väl välja själva 🙂
Nej, jag grät också som ett vattenverk över den. Sedan lyckades jag förtränga den tills vi skulle recensera klassiska barnböcker i gymnasiet. Då började jag grina på lektionen. Jobbigt för alla.
Å, du må gå inn på bloggen og se pjuskebusken som jeg har tatt inn som juletre! Avfall fra noens gamle juletre fra i fjor, jeg fant den i veikanten for et par uker siden, og nå har jeg pyntet den til jul igjen 🙂
äsch, man ska väl göra som man vill?
Jag ska snart ta in min gran jag också! Jag kan inte heller vänta längre, plus att jag har mycket nytt pynt att hänga i den.
Flickan med svavelstickorna är otroligt sorglig. Har du sett Disneys version av den? Jag har aldrig gråtit så mycket till en kortfilm som den gången jag såg Flickan med svavelstickorna!
Själv blir man GranLös 🙂
Fast jag tar nog ändå priset som känsligaste barnet någonsin. Jag började gråta när en tandborste fick stå ensam i en mugg, medans de andra 3 stod tillsammans i muggen brevid. Då var jag tvungen att flytta över en tandborste till den som stod ensam.
Apropå absolut ingenting. Du vet dina bulliga vita krukor på fot, vet du om de kallas för nåt särskilt? Jag vill nämligen efterlysa!
haha, urs vad hemskt, sådär var jag med, jag kunde inte slänga ett bananskal på stan utan var tvungen att ta hem och slänga!
haha eller hur! Och det värsta var att likadant var det med precis allt, under hela min barndom. Ingenting fick stå eller ligga för sig själv, så jag såg alltid till att pennor, kuddar, böcker ja till och med maskar inte låg ensamma. Jag kunde inte heller ta upp en sten på en stenig grusväg och kasta iväg eftersom stenen då slets från sina vänner/familj. I min värld hade allting känslor. Haha, jag kan till och med komma på mig själv med samma beteende än idag.
Jag brukar ha med Granen på min svenska och det är alltid någon som blir jätteilla berörd av att granen huggs upp och blir ved ;(
Förövrigt tar jag också in granen i helgen, jag vill också njuta innan vi åker bort för julfirande!
Jag hittade på ett eget slut till svavelstickssagan. Blev så illa tvungen, för jag kunde inte släppa den lilla flickan…
Vi firar alltid hemma, så granen tas in och kläs dagen innan julafton. Då är det jul på riktigt för mig.
Den kläs alltid av barnen….fast de är vuxna och flyttat är det fortfarande så- 🙂 Svårt att ändra på traditioner.
Aldrig för tidigt! In med den bara!
… eller som man identifierar sig mer med djur ibland. Har du läst boken, eller sett filmen Den Oändliga Historien av Michael Ende? Hästen…
Läs istället Tove Janssons Granen. Den är sorglig fast på ett tröstande sätt och får en att tänka över sitt julbeteende.
den kommer jag ihåg, jättesorglig
Klart du ska ta in granen! Jag tar in den till 1:a advent! Förstår inte alls grejen med att ta in den och klä först på julafton, dagen efter är ju julen över.
Bättre att njuta innan jul av allt julpynt!! Blir så mycket mysigare!
Granen var jättesorglig.
Jag minns inte den, fast jag läste HC Andersens sagor gång på gång.
Vi har plastgran för jag är allergisk, jag tog fram den igår, ska montera ihop den och klä idag eller imorgon, granen ska vara framme i god tid tycker jag, för det är så mysigt när den lyser, en del vill klä den dan före julafton,men det känns ju bara som slöseri med tid, då hinner man inte njuta av den så länge.
du gör helt rätt i att ta in granen nu!
vi ska klä vår på fredag, vanligtvis brukar vi klä den 2a advent här hemma för att hinna njuta av den då vi inte heller firar jul i vårt hem utan i andras, och på så vis får vi njuta av den med julklappar under ändå. 🙂
Visst är det märkligt hur det här med att ta fram julsaker berör och upprör så många människor. Vissa datum ska man ta fram vissa saker. Jag ser framför mig dessa kvinnor bärande på denna förbannade jullåda fram och tillbaka från någon garderob eller vind otaliga gånger före jul, som om vi inte hade något annat roligare för oss – här är jämnställdhet och gamla traditioner helt odiskutabla uppenbarligen.
Hemma hos oss har jag för längesen infört att allt – inklusive granen åker fram till första advent – så njuter vi och vilar i detta till efter nyår, innan skolorna och vardagen börjar åker alltihop in igen. Mannen knorrade förstås – det ska vara som det alltid har varit – går ju himla bra att säga när någon annan alltid tagit hand om det.
För mig är detta ett sätt att minimalisera julstressen, alla julklappar är btw inköpta redan i november för att slippa trängas i affärer i december. I december tar vi det lungt, jag vill inte börja min julafton med att vara helt slut och inte orka umgås med barnen.
“…förbannade jullåda…” hihihi
Jag har haft granen framme och klädd i en vecka nu! Förbjudet hemma hos föräldrarna såklart, men nu får jag ju göra som jag vill!
Vilken helt underbar blogg du har!! =)
HC Andersen hörde inte till mina favoriter när jag var liten så jag har tyvärr inte läst någon av dem. Jag gör precis som du med granen – tar in den före “utsatt” tid alltså. Resonerar precis som du. Jag firar visserligen bara julafton borta men jag tycker att det är ju innan jul som man riktigt njuter av allting, efter julafton känns julen liksom… slut. =)
Skit i om andra dånar! Vad har någon annan att göra med om ni tar in granen nu, förr eller sen?
Själv blev jag kallad patetisk och labil av en väns mamma (!) för att jag satte upp ljusslingor och satte på glögg för doftens skulle innan första advent. Jovisst serru!
En helt annan fråga har jag!
Har ni börjat fundera på bebisnamn ännu? Har fått för mig att ni gillar gammeldagsa namn. Kram!
Strunta i vad andra gör. Jag håller hårt på pynt-traditionerna, men jag är såpass vidsynt att jag fattar att andra människor har rätt att göra som de vill. 🙂
Oh ja, jag blev väldigt sorgsen i ögat av HC Andersens berättelse – men å andra sidan blev jag det av alla hans berättelser, de är ju ganska vemodiga (men vackra).
Hellre njuta före jul än efter… jag är lite sådan att jag vill helst ha ut granen illa kvickt i mellandagarna, kan dock sträcka mig till nyår. Men eftersom även jag tar in granen nu, så hinner den ju göra sitt tills dess, så att säga… de e la gött att alla gör som dom vill!!!!!!!!!
Enligt gamla traditoner börjar julförberedelserna idag på Annadagen, lutfisken ska i blöt, julljusen börja stöpas, grisen slaktas osv. Varför inte ta in granen? Passar ju ypperligt. 🙂
Jag läste alltid Charles Dickens En julsaga till varje jul. Jag var också väldigt känslig så varför läsa grymma sagor när man kan läsa positiva? 🙂 Alltså, den slutar ju bra i alla fall. Jag önskar förresten att jag kunde ta in en gran redan, men sambon skulle tvärvägra! God jul!
Åh Clara, jag är själv en av de där vidrigt traditionella människorna, granen kommer inte in förrän kvällen den 23:e i vanliga fall. Men du får mig alltid att se saker ur en annan vinkel och därför tänker jag köpa en gran i helgen, så att jag och mannen får njuta av den ordentligt. Vi har nämligen också firande på annat håll annars. Tack!
Emelie, jag formligen ÄLSKAR skillingtryck och kunde massor, med alla verser, som barn och gick och sjöng hela tiden. Faktum är att jag gjorde en hel utställning och konstfilm med utgångspunkt i skillingtrycket Elvira Madigan, som visats både i Sydafrika och i Umeå. Du kan se mer om den på min hemsida, http://www.malinmatilda.com/quest.html
Kram
/*
Vad roligt – tack! Det skall jag titta på.
/emelie
Vilken vacker julgranskula det ser ut som en såpbubbla!
Jag vill också kunna titta på och glädja mig åt granen lääänge och helst före jul, för efter tröttnar jag på julighet lite granna 😉
Jag har inte läst sagan, men känner igen mig! Jag och min kompis brukade gå och samla ihop granarna som folk kastade ut genom fönstret i januari. (Så otacksamt, här hade de blivit avhuggna mot sin vilja och sedan utkastade som om de inte dög till något!) Vi bar iväg dem och gömde dem på hög mellan två stora stenar, sedan bäddade vi också in granarna med löv och snö så de inte skulle frysa. Vi ville rädda dem från en säker stycknings/eldningsdöd…
Haha. Av nån anledning kanske det gick att känna mer samhörighet med julgranen än den fattiga flickan?
Här hemma har vi redan tagit in (plast)granen. Mina föräldrar gjorde det 1 dec. De är snabba de. Men det betyder att vi haft julstämning hela december-månad 🙂
Well, jag tjatade hal i huvudet pa fastmannen sa vi tog upp och kladde granen igar kvall…nu star den har statlig och fin i vardagsrummet 🙂
Åh gud ja.. Granen.. Jag hade nästan lyckats förtränga detta traumatiska minne! Efter att jag hade läst den kunde jag inte se på en gran utan vemod. När den skulle kastas ut grät jag en skvätt och samlade en näve granbarr i en glasburk. Det blev en hel låda med glasburkar till slut.
Nä, H.C. Andersens böcker var väl inte så fasligt barnvänliga. Förstår inte varför de skulle vara barnsagor alls? Jag har aldrig läst den om granen, men jag minns den om tennsoldaten. Jag vet inte om jag har rätt, men jag har för mig att han hamnade i en båt gjort av papper och åkte iväg i kloakerna helt ensam. Kanske är jag ute och cyklar, det är lite luddigt det där minnet….
Men den värsta av alla barnsagor jag läst är Elsa Beskows om den lilla lilla gumman som hade ett litet litet hus…. osv. Och den lilla lilla katten som sprang iväg och aldrig mer kom hem. SNYFT!
Och klart du får ta in granen!! Det är ju innan jul man vill se den, förstår inte alls meningen med att ta in den dagen innan julafton och såna saker.
jag tänkte också ta in granen i helgen, så man hinner peppa ordentligt inför jul
härlig bild!
Granen är den som gör hela grejen 😉
Fast granen var ju precis som en mänska med tankar och känslor och hade hoppet ända in i det sista men då blev han styckad och uppbränd och kom till insikten att hela hans liv var ett misslyckande. Flickan fick i varje fall komma till sin mormor till slut.
Jag blir ledsen av att bara tänka på granen. Hu så hemskt!
Jodå, visst är de sorgliga båda två!! Därför är det i mitt tycke INTE sagor utan historier, berättelser. För mig måste sagor ge hopp, ett gott slut, annars är det inte sagor! Definitionen är inte min men jag instämmer till fullo i den!!
Japp! Och maken blev (i vuxen ålder!) deprimerad bara av att höra mig berätta vad den handlade om. Sjukt sorgligt.
Ja, Granen var hemskt sorglig, men läste du inte Flaskhalsen också? (Också H C) Den var snäppet ÄNNU värre, totalt tragisk. jag grät floder och då var jag ca 11 år tror jag.. 🙂
Har du gran på jul?
Själv har jag en på fot 😀
/Göteborgaren
Har du läst Byn som glömde att det var jul? Den är riktigt fin, jag älskade den som barn och sprang på den på biblioteket för nån vecka sen och var tvungen att låna hem den och läsa den. Ett tips som du kan läsa själv, för Jakob och så småning om för bebisen!
Jag tog också fram min gran i helgen. Även jag kommer att vara borta i jul och man vill ju hinnan känna att det är lite jul hemma också 🙂
Har själv klätt granen, blev en i plast i år (för mamman som ska föda inom 1 vecka sisådär ville inte sopa, sopa barr). Man få rju faktiskt göra som man vill. Värst nu bara att vi klätt granen m godis, och sonen (3 år) vaknar på morgonen och tjatar om att få äta godiset. Svårt att förklara att plundra den gör man inte förrän i januari.
‘Flickan m svavelstickorna’ läste jag häromdagen för barnet, men vet inte om den var så sorglig, inte för någon så liten iaf… hon fick ju komma till mormor och värmen å kärleken, tjejen!
Tack för inspirerande blogg Clara. Har boat lite extra och det har känts lagom och prestigelöst. Både släkt och fäglar gilalr fågelboet 🙂