Fy vad jag är less på klapphetsen. Jag insåg efter förra julen att jag inte orkade mer. Det blev projekt nedskärning och framförhållning istället. Framförallt genom att minska på antalet presenter. Nog för att det är roligt att ge, men det är fruktansvärt träligt att leta paket till någon som inget önskar och redan har allt. Och hur många gånger har man inte stått där i panik och köpt vad skrot som helst bara för att man måste ha något att ge?

Under året har jag hållit utkik på loppis efter lämpliga gåvor (loppis är en favorit att ge och få). Dessutom har jag länsat mina egna gömmor på sådant jag vet att någon annan blir glad över. De sista få sakerna har köpts via nätet istället för på stan (ett måste  på grund av foglossningarna). Det var tur i oturen för då kunde jag inte okynnesshoppa som jag annars alltid gör (oavsett hur ståndaktig jag försöker vara). Och det är ju okynnesshoppingen som gör plånboken så tunn i januari. December är en köpfest och när man väl är ute och spenderar är det lätt hänt att man köper mer än man tänkt. När jag jobbade i butik förstod jag vidden av det beteendet. Människor shoppade massor – men förvånansvärt lite var klappar till andra.  Ja, jag var egentligen ute efter att köpa paket men hittade det här till mig själv istället.

Jaja. Alla blir saliga på sin fason. Men att skippa klappjakten är tusan min bästa grej hittills!