Senaste dagarna har jag äntligen kunnat gå på mina första barnvagnspromenader. Återhämtningen från min förlossning har varit rätt tuff och jag har helt enkelt inte kunnat gå några längre sträckor förrän nu. Gissa om jag längtat! Men min kondition är ett skämt och mina muskler är helt förtvinade. Jag har säkert tappat tre kilo muskler under den här graviditeten. Jag har inte kunnat ta en riktig promenad sedan i september på grund av fogarna och det är med nöd och näppe jag nu orkar bära bebisen och bilbarnstolen samtidigt. Sitter jag vid matbordet påminner jag som ringaren i Notre Dame. Jag orkar helt enkelt inte hålla upp mig själv. Det känns rätt deppigt ärligt talat…

Men nu jäsikens ska det blir ändring på den saken och barnvagnspromenader känns som den perfekta träningen att börja med. Inte bara för att jag får öva upp flåset men för att jag tränar både bål och rygg när jag skjuter vagnen upp för backar och sedan får hålla emot på vägen hem. Stark rygg och mage är ju ett måste när man ska kånka snorungar dagarna i ända.

Förberedelser i väntan på ett syskon…