Två saker jag bestämt mig för att göra nu när jag har barn:

Ta mycket hjälp av alla som erbjuder sig. Att få passa någon annans barn är en av de största gåvor och förtroendeuppdrag man kan få. Varje gång jag fått äran av någon vän eller bekant känner jag mig alldeles mallig. Den gåvan vill jag också ge. Dels för att det är roligt, men också skönt för oss att bli avlastade ibland. Utvilade glada föräldrar ger gladare barn. Vi har redan haft barnvakt massor av gånger och det är rätt skönt att testa och upptäcka att det förstås går alldeles utmärkt.

Låta männen i mitt liv ta ett stort ansvar. Det är så lätt hänt att så fort en kille håller i en bebis så kommer alla och säger nåååååå vad ni är sööööta. Nästan lite nedlåtande, vilket jag vet gör många män så besvärade att de slutar hålla bebisar i rädsla för att bli granskade och uttittade. Men jag brukar helt sonika placera min bebis i famnen på män, gubbar och killar i min bekantskapskrets. Och ta för självklart att de kommer klara av det. Det gör de alltid och alla växer med uppgiften. Och ingen står över axeln och suckar näää så gulligt! En man som håller en bebis.