Apropå att jag har ett liv liv fast jag fått barn och att det uppenbarligen provocerar:
”Jag blir faktiskt inte ett dugg imponerad bara förskräckt! När njuter du av ert barn? Varför så många oviktiga projekt när det enda viktiga är det lilla livet?
/ Ulrika
310 svar
Tack för att du visar att livet fortsätter trots att man får barn. Vissa verkar vilja tro att livet tar slut då. Är väl då livet börjar. Varför kan man inte kombinera? Du verkar ju göra det bästa, att ha barn och göra det du älskar. På så sätt kan ditt barn verkligen känna din glädje. Fortsätt att vara du.
Gilla gilla gilla
Jaaa, gilla!!
BRA ORD!!
TUMMEN UPP !
JA! Tack!
Bra skrivet Marie! 🙂 Tycker att du är en inspiration Clara, önskar att jag hade din energi och kreativitet, och är tacksam över att du delar den över bloggen. Hälsningar från EN ANNAN Ulrika än den som skrev den där kommentaren… hoppas innerligt att du har koll på att vi är lite olika Ulrikor som kommenterar här!
BRA BRA!!
Fånigt!! så e de bara du (clara) som ska hålla i, gulla, mata, byta o allt hela tiden? ska Jakob bara sitta o glo på för han får inte ta i ungen alls?? När han gullar själv med lilla så passar du på o tvättom. Kanske de e provocerade men riktar sina fula ord mot fel person? kanske det egna mannen de vill hacka på för han kanske inte gör som ni gjort men saken e ju att alla kan inte, har råd/tid o göra så men då får man ta det med lite salt tyvärr. Tror det är mest avensjuka, de hade nog också velat göra nåt nån gång ibland som en fika i 2tim med bästa vänninan utan att lukta på blöja varje kvart. Då blir det ju sen också extra roligt att längta tillbaka hem till lilla. 😀
Bra sagt. Varför ska vi lägga krokben för varandra, istället för att uppmuntra. Fortsätt leva ditt och ert liv.
Håller med!! Sååå befriande att se att det går!! Tror att du njuter mer av ditt barn än de som isolerar sig gör!! You go girl!
Tokbra skrivet! =)
Håller med, vem orkar hålla på så? Ebba von Sydow verkar få samma skit på sin blogg. Hur tänker människor, vissa inte alls kanske. Tack för att du delar med dig, kul att ni verkar ha det toppen.
BRA BRA här med!
Folk väljer själva o va hemma eller inte på del/heltid. Fjantnissar hela bunten som orka ha mage o klaga på nåt de valt själva.
Ja precis! Att de bara har mage att klaga! Jag tycker det är bra att du delar med dig av ditt liv. Du är en inspirationskälla 🙂
Tack Clara för din fina blogg!
Ja, det är intressant att se vilka åsikter det finns mellan himmel o jord. Många tycker utan att egentligen veta så himla mkt… Eller ta med allt i beräkningarna. Jag håller med föregående talare. Fortsätt vara du. Banal är det sista du är o med det är dina handlingar, åsikter o allt annat inte heller banala! Njut av DITT liv o de som delar tillvaron med dig!
Hm, jag skulle säga att det nästan jämt står något om Lille B i blogginläggen – bebisgos, stunder av fika o mys och all möjligt. Jag skulle nog vilja påstå att man inte ser hela ditt liv i bloggen, alltså kan man inte avgöra via den hurvida du o Jacob tar hand om ert barn.
HEJA CLARA!
Jag förstår verkligen inte heller att folk orkar komma med såna där jobbiga kommentarer, tyvärr är det nog jobbigast för personerna själva dessutom. Avundsjuka?
P.S. Idag har jag bakverktips inför påsk på bloggen. Tror du gillar’t! 😉
…och att den kommentaren antagligen inte ploppat in om det var Jacobs blogg.
Så sant så sant… Tyvärr.
Exakt.
Eller hur! Trodde det var 2011.
Det var lågt. Väldigt lågt. Mina åsikter har ingenting med genus att göra.
Aha…så du tycker att BÅDE Clara och Jacob ska sitta och stirra på bebis 24/7 alltså? Låter ju som att du har en väldigt hälsomsam syn på föräldraskapet!
Det där var en otroligt larvig o omogen slutsats du dragit av min kommentar. Läs den igen o tänk en gång till.
Ulrika. Visst, ett barn ska alltid vara nummer ett, men det kan ju faktiskt vara så att bebisen får precis all den uppmärksamhet han behöver och att Clara gör annat UTÖVER den tiden som spenderas på barnet. Då när andra föräldrar kanske ligger på soffan och glor på tv, tex.
Åååh varför är folk så töntiga!!?
Fortsätt som du gör, alla är inte likadana. Vissa verkar ju ge upp sitt liv då barnet kommer och fine för dem men andra skulle ju klättra på väggarna om man gjorde så.
Kämpa på och var precis som du är!
du har en helt underbar blogg! älskar att komma in och kika ibland på superfina bilder av ett så sött hem! Jag har tänkt ”så där vill jag också ha det när jag är 30 plus”. åså fick jag reda på att du är 24!!!! tre år yngre än jag själv… herre! Jag ligger redan långt efter i sånt fall, bäst att rappa på.
🙂
Oh my 2011…världen behöver fler Claror!! Tack för en fantastiskt inspirerande blogg! Kramar från en blivande julimamma
Fortsätt bara vara den Clara som du är! 🙂 Vi fnyser åt missunsamma, ensamma näthatare. Glad påsk!
Jag är ingen missunsam, ensam näthatare, men jag tycker inte som Clara o det finns fält för kommenaterer. Fast uppenbarligen är fältet till för hurrarop o applåder för Claras liv o leverne…..
Vadå tycker inte som Clara? Du skriver att du är förskräckt över hennes oviktiga projekt. Det är sitta på en hög häst och se ner på en människas hobby. Du tar dig säkert tid att göra massa saker som jag skulle finna värdelöst. Vem vet, du kanske är en Starcraftnörd, eller frimärkssamlare, eller en fiskare. Jag hoppas i alla fall att du har några intressen, sorgligt skulle det vara annars… Det du skrev handlar inte om vad vare sig vad du eller Clara tycker, utan det handlar om att du uppenbarligen inte delar samma intressen som Clara. Om du inte tycker som Clara så borde kommentera ett tyckande som Clara har skrivit och inte hur hon väljer att spendera sin fritid. Missunsamhet är ofta förklädd bitterhet. Jag väljer nog att se dig Ulrika som bitter och avundsjuk, istället för att bara sig dig som en elak person som vill skada andra för att själv må bra. Men Clara, du vet ju lika bra som jag att avundjsuka är den bästa formen av smicker 🙂
Ps. Hurra för dig Clara. Du och din familj verkar vara så harmoniska och lyckliga. You go girl! Ds.
Fast det här kändes som onödigt kraftfullt genmäle. Man får ju som alla vet tycka olika.
Men det gäller inte mig för jag var hade ett för kraftfullt gemäle?
Man kan säga vad man tycker ändå utan att gå till personangrepp – bitter och avundsjuk behöver ju Ulrika nödvändigtvis inte vara för att hon tycker att man ska lägga hela sin vakna tid på sitt barn. Det var bara det jag menade.
Jag var inte sådan att jag kunde gå helt upp i bebistiden. Tyckte ärligt att det var ganska tråkigt. Tror ändå inte att det gjorde mig till en dålig mamma – älskar mina ungar till vanvett trots att jag såväl målade om och sydde nya kuddar då och då…
Fast Ulrika skriver ju inte det du skriver. Hon skrev att hon blev förskräckt och inte imponerad över hur Clara fördelar sin tid på oviktiga projekt. Det Ulrika skrev härleder jag till mitt antagande om avundsjuka och bitterhet. Varför skriva en sådan elak kommentar annars? Som för övrigt inte har med tyckade att göra! Ulrika har ju i sin tur alla möjlighet att vederlägga detta.
Jag ser inte ner på Claras hobby. Det jag funderar över är valet av hur hon använder sin tid. Sen är jag varken bitter, avundsjuk eller elak. Bara en förälder som inte delar Claras uppfattning .
Men jag förstår verkligen inte, hur är det ens möjligt att du kan veta, eller tro att du har en aning om hur mycket tid hon lägger på att vara med sitt barn och inte? Det du ser på bloggen är ju en del av hennes liv, inte hela hennes liv. Jag har svårt att se skillnaden på att t.ex. ta en långpromenad på ca 2timmar när bebisen sover eller klä om en stol? Det vet ju inte bebisen något om. Och om man har projekt eller ej så tror jag säkert att du sagt till dina ev. barn att de får vänta lite medans du t.ex. diskar färdigt? Bara en gissning. Clara kanske inte diskar, men det är ju också bara en gissning. Eftersom det är omöjligt för oss att veta..haha.
Jag förstår det som att du menar att nyblivna mödrar inte behöver vara så duktiga hela tiden. Att det är en okej prestation att ”bara” vara med sitt barn och vila när det inte kräver uppmärksamhet. Och det är de väl inget fel att säga?
Det var ett bra svar Maria.
*ASG* Ja den…DEN var bra den!!!! Du får ursäkta mig men jag skulle inte kunna asflabba mindre för en SÅ korkad kommentar! VEM i allsin dar sitter 24/7 och glor på sin bebis??? Ska man inte göra NÅGOT annat när man fått barn och helt allvarligt så kan jag av egen erfarenhet säga att sen jag fick barn har jag börjat få MER gjort än innan. Innan satt man mer och slöade och så…men nu är man mer i farten och har mer project än någonsin. För att inte tala om när jag fick min minsting och jag samtidigt hade en 1,5 åring som klättrade på ALLT plus en 7 åring plus att vi innan minstingen fyllt 1 vecka satte igång och renoverade 3 rum samtidigt…jisses vilka dåliga föräldrar VI var då i så fall….hujedamej….
Men inte vet jag, hon kanske har rätt…folk som inte stirrar sönder sina barn 24/7 kanske är dåliga föräldrar…. *ASG*
Bara lite roligt så var jag trött när jag läste så jag läste datumet 24/7 dvs 24 juli. Tänkte för mig själv undra om det är någon speciell dag då man skall stirra på sitt barn… 😉 Sen föll polletten ner… Kanske dags att gå och lägga sig… 🙂
Och var skrev jag det? Har du läst min kommentar?
Men då kanske DU Ulrika kan svara på det alla undrar…vad anser du att man ska göra när man får barn? Du skriver att allt annat är oviktigt men vadå, ska man bara strunta i allt då eller? Ska man sitta och titta på/gulla/klappa bebis hela tiden när den är vaken? Varför kan den inte på ligga och titta och filosofera själv? Vad ska man göra när den sover? Sitta bredvid och kolla så den andas? Varför blir du förskräckt när Clara gör annat? Snälla förklara.
Hahah! vilken härligt kommentar Natalia! 😀
Asså, jag tänker lite så här, vis av erfarenhet som jag är ;-), att om morsan inte gör det morsan vill så bankar morsan snart sitt och/eller sina kids huvuden i väggen ;-D
hahaha du kunde inte ha skrivit bättre Det är precis som jag känner och som många många mammor inte vågar ”erkänna” nice one!
Vilket liv folk måste ha haha 😀 Det är bara att skratta åt dom och fortsätta som du gör, älskar dig och din blogg! ^.^
Jag tycker det är fantastiskt att du tar ”strid” för oss som håller med dig! Jag som väntar barn får grymt ofta höra hur jobbigt det är. Härom dagen läste jag även att föräldrar ska sluta drömma och leva enkelt, för att livet kommer aldrig bli så lyckligt som du trodde det var att få barn. Det tycker jag är fruktansvärt! Den inställningen kommer jag inte gå in med!!
Därför tycker jag det är underbart att du Clara orkar våga visa en annan sida! Det är modigt av dig!! Och jag tror att vi flesta stöttar dig helt och fullt! 🙂
Sen tycker jag det är ganska tragiskt om inte alla förstår att din lille antagligen mådde ganska gott under tiden ni grejade!? Jag antar att inte han låg och skrek och att du inte hann amma eftersom du så gärna ville sy istället för att ge mat till ditt barn 😉
Du är grym Clara tycker jag och en stor inspirationskälla för mig!! 🙂
Visst är det hemskt med alla dessa hemska historier man får höra som förstagångs mamma, för att inte prata om alla skräckhistorier om hur HEMSKT det är att föda barn…så tråkigt tycker jag. När jag väntade min första fick jag gå igenom den processen och jag slog dövörat till. Men så var det ännu värre när jag väntade min 3:a för henne fick jag året efter min 2:a och folk kom med sina domedagsberättelser även där om hur fruktansvärt det skulle vara när det är så tätt mellan de 2 senaste…och HUR KUNDE JAG vara så DUM att jag inte skaffade min en syskonvagn, HUR skulle jag kunna gå på stan??!! Eeeeh…vill jag ens gå på stan?? Och jag har faktist en bärsjal till minstingen…. Och vet du vad? Det var inte alls hemskt utan helt underbart mysigt och jag saknade aldrig en syskonvagn, inte det minsta!!!! Min 2:a gillar inte ens att åka vagn, har ALDRIG tyckt om det. Att jag ammade de båda små var det bästa jag kunde göra dessutom…vilket jag också fick höra en hel del om… Folk tror att de vet så mycket och att de nästan ska ”skydda” än med sina jobbiga historier…men var och än får faktist ta och sköta sitt!!!
Ja men visst är det tråkigt! Jag vill inte vara naiv och tro att allt kommer vara en dans på rosor (men det har det väl aldrig varit 24/7, varken med eller utan barn!?)
Sen får man ju fantastiska tips av de fina och uppmuntrande människorna vilket är underbart!
Sen finns det ju inte ett rätt sätt, så därför är dessa dömande kommentarer grymt onödiga bara!!
Men du, bärsjal, rekommenderar du det? Jag vill använda det, men skulle vilja höra lite från någon som använt det själv 🙂
Av alla de 3 så har jag faktist bara haft bärsjal med den sista och jag kan för allt i världen inte fatta att jag inte haft de till de andra 2. Helt underbart var det när jag väl fick till det 🙂 dvs när jag väl lärde mig hur man gör. Jag har haft en SINO dvs Looma sino som är en trikåsjal, jag älskade den och har svårt att sälja den än idag 😉 för man skaffar sig nästan ett osynligt band till dessa sjalar (hört fler som har det så). När lillan blev för stor för sjalen köpte jag mig en Ergo Baby och även den är helt underbar så jag rekomenderar dessa starkt!!! Det ÄR så härligt att ha de små tätt intill sig och de håller sig så lugna av att höra mammas/pappas hjärtslag!!!
Och du…en sak har jag lärt mig och det sa jag till alla som kom med sina domedagshistorier när jag väntade 3:an: ”Allt är vad man gör det till” Om jag går in i detta med att ha 2 små tätt att det kommer bli ett helvete…ja då kommer det bli det…men om jag går in i det hela med att det kommer bli bra och lugnt…då kommer det bli så!! Min 3:a är född mitt i sommaren, jag hade en 1,5 åring som det var fart på, hon klättrade på ALLT och sprang upp och ner för trappen plus att jag hade en 7 åring som hade sommarlov och han är rätt rastlös av sig. Min man kunde endast vara hemma de där 2 veckorna och sen var jag själv…och vet du vad?? Den sommaren minns jag med glädje!!! 🙂 Så jag är helt övertygad om att ”Allt är vad man gör det till” 🙂
Det är härligt att du säger det trots att du enligt andra hade ”oddsen mot dig” för att det skulle bli en tid av glädje! Och jag håller med dig om att det blir vad man gör det till (till största delen iallafall antar jag…)
Men tack för tipset med bärsjal! Jag ska nog köra på detta med! 🙂 Jag tror även att det är bra för barnet att få så mycket närhet. Ett plus är ju även att armarna blir avlastade antar jag 🙂
Vilka är det som säger sånt där?
Får ofta höra/läsa massa saker som gravida klagar på att folk säger till dom. Känner inte igen det från när jag var gravid.
Konstigt sätt att bete sig mot andra människor. Hm…
Skulle allt annat i livet försvinna för att man får ett barn att ta hand om så skulle jag inte våga skaffa barn. Skulle man aldrig ha tid att pyssla, sy, städa, skriva? Spädbarn sover trots allt en del om de inte har svår kolik. Så verkar det inte på någon förälder i min närhet, alltså att man skulle behöva sluta med allt annat. De har också liv utanför att vara föräldrar och de skäms inte för det heller. Stå på dig! Och som någon annan skrev, tack för att du visar att livet inte bara blir byta blöjor och lida av sömnlöshet. Och att hjärnan inte blir utbytt mot gröt heller.
Jamen herregud !! Folk är ju inte riktigt kloka….Ähh, jag vet inte vad man ska säga om en sån idiotkommentar. Idiotiska kommentarer kräver inga svar, kan jag väl ändå säga. Lev ditt liv precis som du vill ! Det fattar väl vem som helst (nästan tydligen) att du/ni tar hand om ert barn också !
Klassisk saftskallekommentar.
typiskt bra kommentar, saftskalle, mycket bra uttryck!
Nämen urs.. Jag skulle nog kola vippen om jag inte gjorde annat pyssel medans min 10månaders satt och lekte för sig själv lite nu och då. Jag är ensamstående också, så att sitta å jollra/leka/busa med henne alla vakna timmar på dygnet, utan att pyssla med annat? Näe.. Du är GRYM Clara som kombinerar massa skojj/praktiskt samtidigt som lillen är så liten. All heder, allt gott!
/E
Men att folk orkar kommentera vad man bör och ej bör göra när man får barn, livet fortsätter ju fastän man får barn, det börjar då och det är väl bra att man fortfarande gör allt annat man gjorde tidigare med – bara för att man gör fler saker än att bara umgås med sitt barn betyder inte att man är en dålig människa-tvärtom! Man måste investera i sig själv också, genom det så ger man barnet om än mer kärlek då man blir mer avslappnad och full av inspiration som man sedan delar med sin lilla familj som ändå alltid kommer att komma i första hand.
Hahaha tänk att bli förskräckt av dig och din blogg, undrar hur folk gjorde förr när det var till att mjölka kossorna och jobba på torpet. Nej sätt dig och titta på lille bäsen så du blir lycklig!!! 😉
Kram
Hahaha. Word!
Kära hjärtaness då… Kanske Ulrika kunde ägna sig åt barn som FAR ILLA eller så istället…
Stå över det där!!!
Bra ide där: Ägna dig åt viktigare saker själv Ulrika!! Gå o hjälp någon som behöver det! Någon som far illa.
Det gör jag.
”det gör jag”…
usch fy bubblan vad du gör en irriterad. Innan ville jag inte ha barn. Min tanke var ”Leva livet, göra allt jag ska göra innan när jag få barn” – usch för sådana tankar egentligen. Det är som att säga att livet är slut efter man fått barn.
Så fort jag fått barn och så fort mitt barn klara av att resa och upptäcka världen med mig så ska vi bege oss ut. Så fort något intressant dyker upp så kommer jag vara där..med mitt barn.
Jag har inte förstått ett ord av det du skrivit. Vart vill du komma fram till egentligen? Du är en typiskt en mamma som jag har som granne. Jag hör henne skratta och peka på andra mammor och säga åt dom hur dom ska vara. Det är så skrattretande. Finns det värre än mammor som ror dom vet bättre om andras barn? Du har en åsikt och den står du för…hurra för att du ens har en åsikt. I detta fallet borde du inte få det. Ska jag då säga ”stackars ditt lilla liv när hon/han blir 25 år och mamma ringer och säger under samlaget ”skydda dig nu älskling” och hur hälsosamt är det? Det är min uppfattning om din åsikt. Precis som din uppfattning om Clara och Jacob.
Äsch herregud… det är väl inte meningen att man ska ägna livet åt att sitta och glo sitt spädbarn i ögonen hela dagarna bara för att man fått barn? Jag tror att bebisar mår bra av att hänga med i föräldrarnas sysslor, så som det varit i alla tider, i alla kulturer. Vad är det för börda att lägga på ett barn, att hela ens liv ska kretsa kring dem? Att de ensamma är ansvariga för förälderns tillfredställelse och lycka?
Min lillskit har grävt potatisland idag. Detvar vad mamma sysslade med nämligen, hon hade inte tid attleka. Stackars sate.,vad ska det bli av honom? Kanske en unge som inte tror att han är universums mitt.
Jag håller med. Tycker det är onödigt och tröttsamt med folk som orkar lägga värde i sånt här. Det är klart man ska få pyssla på så mycket man vill. Men man har ju fortfarande ett ”liv” hur man än väljer att göra.
Ja, jag är ju student. Jag pluggar bara. Har aldrig tid att fika, gå ut med mina hundar, inte ens tid att skriva brev eller ens diska. Vad trist det är, att ha en sysselsättning som tar uppå varenda andetag.
En sak i taget.. en. sak. i. taget.
Haha! Jobbigt när man blir mamma då, för då är u resten av livet kört, liksom.
Strunta i alla sådana dumma kommentarer och tänk på all inspiration och glädje du skänker alla läsare. Jag skulle tro att din lilla är lycklig och harmonisk efetrsom han har en mamma som trivs med det hon gör, då blir barnet också lugn och lycklig.
Hördu, ja säg ba snark!..snork & lite snor som droppar ner på golvet! Orka?! (ursäkta att jag uttrycker mig som en omogen liten trams, men trams möta trams!)
Är det trams att tycka annorlunda?
Inte alltid förstås, men din kommentar i detta fall är inget annat än trams! bakåtsträvande trams
Men Ulrika, hur tycker du att man ska göra då?
Ska man alltid stå beredd även när fadern har hand om barnet, eller när det sover? På vilket sätt far barnet illa av att ibland få vara med passivt trots att det är vaket?
Hur ska man vara för att vara en inspirerande och imponerande mamma enligt dig då? Det vill jag gärna veta, på riktigt.
Själv lever jag enligt devisen ”Har man inget snällt att säga kan man lika gärna vara tyst”, men det är väl att bara skämma bort folk med en hyllningskör. Självklart redogör jag min åsikt när den efterfrågas även om den inte går i linje med övrigas, men det kan sägas på så olika sätt.
Jag tror folk blir chockade att du tycker att det är kul och lugnt att ha barn och inte freak out.
heja underbara clara! du är fantastisk! kram från USA!
Ibland får man ju faktiskt ett barn som sover väldigt mycket – vad ska man göra då? Om man redan är utvilad och allt? 🙂 Det är väl alldeles underbart om man har annat som också stimulerar en och gör en glad. Kram, Maria.
Jag går också och lägger mig tidigt och stiger upp tidigt och får en massa energi av att få saker gjorda så jag förstår dig!
Slänger man ut TVn och börjar dagen med en morgonpromenad ter sig livet snart annorlunda:) Hetsandet kan försvinna och man kan i lugn och ro leva i fin harmoni med ungar och jobb och you name it.
Tror även att det kan upplevas som provocerande att du är så onervös och trygg i din föräldraroll. You go girl!!
Ja så är det alldeles säkert! Att vara ute i naturen och få motion samt höra på fåglarna gör en piggare, det har också jag upptäckt. Det är bra för alla. Precis som att hålla på med allt som gör en glad, gör en piggare. Det verkar ju du (Clara) ha förstått och tagit till dig.
Tror på dig till hundra att du inte försakar ditt barn. Du skriver med sådan kärlek om barnet. Vissa har mer ork och energi än andra, du har mer så grattis!
Det är ett under att du orkar blogga när du möter sån där skit. Kör hårt!
Skit? Jag tycker inte som resten av skaran på denna blogg, men skit? Nä, det tycker jag inte. Jag har dessutom aldrig sagt att det Clara gör är skit.
Nej, du tycker bara att det är oviktigt.
Oj oj oj! Ja att folk orkar! Men det är nog väldigt hemskt för dessa slöa och lata föräldrar att läsa din blogg och upptäcka att man faktiskt kan hitta på en massa annat än att bara klaga om hur lite sömn man fått…
men WAAAAUW ge mig STYRKA!
*dubbelsuck*
Hoppas du ändå känner Clara att de som ’orkar’ är så mycket färre än de som glädjs/peppas/inspireras av dig! *kram*
Hahahaha, vem är det som ägnar sin tid åt onödiga saker egentligen?
Hur menade hon där kan man undra… Ska man bara sluta leva som vanligt när det kommer en liten ny människa? Är man bättre mamma då? Dra mig baklänges så knasigt. Det är väl för tusan tvärtom. Fortsätt att vara alldeles dig själv. Självklart.
Och så tänker jag på när mitt äldsta barn var 4 år, mitt andra barn 2,5 år och det då kom två små bebisar. Tänk vad många som var viktigta då, enligt hennes åsikt räckte jag förmodligen inte till det minsta…. Och vi som dessutom flyttade till värsta renoveringshuset i en ny stad i samma veva. Hualigen….
Äsch, skratta åt eländet att människor ska tycka till så korkat.
Ha en fin påskhelg,
kram Sofia
Har jag någonstans sagt att någon inte räcker till? Läs min kommentar, inte så många ord, stanna upp o tänk till. Tack.
Det är väl ändå du som ska stanna upp och tänka till?
Om du tycker att Clara ska lägga all sin fritid på Ett barn. Att hon inte ska ta sig tiden att fixa, dona och göra det som Clara vill göra.
Hur ska då Sofia räcka till med Fyra!? För uppenbarligen räcker bara 24timmar åt att umgås med ett barn?
Man kan väl inte ge upp allt för nån annan, inte ens för barn. Martyrer finns det redan alldeles för många av… Bättre då att vara ett gott föredöme och visa på vikten av att ha ett eget liv också. Jag har ett par martyrkvinnor i släkten, och de har dragit på sig sjukdomar genom att ignorera sina egna behov.
Hej Clara!
Kommentaren du fick är jätteintressant och jag ser att Ebba får likadana kommentarer. Det som ni har gemensamt är att ni båda vekar vara starka och trygga personer och inte tycks ta åt er av kritiken. Men glöm inte att det finns JÄTTEMÅNGA föräldrar som får höra sådant här i verkliga livet, och de kan inte alltid skaka av sig kritiken.
Därför vore det trevligt om du skriver något längre inlägg om detta, för jag begriper inte alls vad det handlar om, trots att jag har barn som har passerat bebisstadiet. Kanske har det att göra med kvinnorollen, att den är så jäkla snäv, och man förväntas inte riktigt veta vad som är bäst för sig och sitt barn? Jag vet inte. Jag vet bara att det är trivsamt att växa upp i en familj där alla mår bra och de vuxna är vuxna nog att ta ansvar för sitt eget välmående.
Jag beundrar dig Clara.
Det här var bra! Du verkar faktiskt ha läst min kommentar o det är alltid kul att sätta igång en tanke hos någon! En debatt är aldrig fel o i en debatt tycker inte alla lika, eller hur?
Tycker att det verkar som om du, Ulrika, har last in vad du vill i ovanstaende kommentar skriven av Maria. Det verkar inte som om personen tycker att din kommentar var ”jatteintressant” i positiv bemarkelse.
Din kommentar var otrevlig som bara den. Du antyder ju att Clara inte njuter av sin lilla pojke for det forsta. For det andra menar du pa att inget annat an ens barn ar viktigt! Snalla du. Aven smabarnsforaldrar behover balans och att gora annat an att byta blojor ar inte negativt. Hon lamnar knappast pojken ensam for att hon ska fa gora sitt. Att pappan tar hand om deras barn lika mycket ar enbart positivt. Nar mamman klanger sig fast vid sitt barn och inte later nagon annan in for att man ”bara ska njuta av sitt barn” da far inte pappan nagon vardefull ensamtid. Och DET om nagot ar sjalviskt. Tycker du att mammor som gar tillbaka till sina arbeten tidigt gor fel ocksa? Alla ar olika, och om du helst bara vill spendera varenda minut med ditt barn sa ar det fint, samt din ensak. Daremot ar det inte sa alla vill ha det. Det du skrev var onodigt och visar pa att du saknar respekt for att inte alla gora pa samma satt. Ditt: ”blir bara forskrackt” antyder ju att du tycker att Clara gor fel som foralder. Nasta gang kanske du skulle kunna tanka dig for innan du skriver, och komma ihag att respektera att vi alla ar olika. Det ena ar inte mer ratt an det andra.
Bra och sakligt svar! 🙂
Men jösses! Att folk inte bara kan låta bli, är det verkligen en sån nagel i ögat? Jag klarar inte av nyblivna mammor som tycker att de är störst, bäst och vackrast och absolut inte har tid över för sånt som vanliga dödliga sysslar med för de är MAMMOR! Byts liksom ens unika identitet ut till ”mamma” i samma sekund barnet är fött? Think not.
Jag är inte en nybliven mamma. Det var länge sen jag var det , så man kan säga att jag talar av erfarenhet.
Du verkar då ha fasligt mycket tid över nu som orkar sitta och svara på så många kommentarer som handlar om dig. Hur ser ditt liv ut då eftersom du ifrågasätter Claras tid? Berätta gärna, I’m dying to know!!!
Jag försvarar inte Ulrikas kommentar här, utan tycker tvärtom att hennes fråga var väldigt konstigt ställd. Jag skulle tro att hennes fråga helt enkelt var: ”hur tänker Clara när hon planerar och prioriterar?” Tyvärr lyser hennes dömande över Clara igenom på sättet som hon ställer frågan, hon kallar alla Claras övriga projekt som ”oviktiga” i jämförelse med lilla B. Och det är nog det folk reagerar på, Ulrika! Bara för att man får barn betyder det inte att allt annat i livet blir oviktigt… Vilket det verkar som om du tycker när man läser din kommentar (ja, jag har läst igenom den noga). Nåja, för att komma till vad det här egentligen skulle handla om: Jag förstår Ulrikas intresse av att sitta och läsa igenom kommentatorsfältet och försvara sig, för mycket riktigt är det så att folk inte läst igenom hennes kommentar ordentligt och rusar till Claras försvar, och lämnar ogenomtänka kommentarer. Till Clara: Om jag lyckas leva mitt mammaliv hälften så bra som jag tycker att du verkar leva ditt, skulle jag bli glad 🙂
Ännu ett bra och sakligt svar 🙂
Ingen kille skulle ha fått den kommentaren på sin blogg – det säger väl allt. Själv orkade jag inte göra så mycket de första månaderna, men så hade dottern kolik. När den gick över fick jag tillbaka energin.
När skall vi kvinnor sluta lägga bördor på varandra…? Stå på dig!
Det är inte min mening att lägga bördor på någon, varken mammor eller pappor. Jag vill bara uttrycka en annan uppfattning om hur man bäst utnyttjar sitt föräldraskap!
Hur ska man bäst utnyttja sitt föräldraskap? På vilket sätt prioriterar man fel för att man tar sig tid till ”onödigheter” som att måla om, baka osv? Vad tycker du att man ska göra istället?
Fast det kan ingen veta – vad som är bäst för en – är det inte för en annan. Alla är olika och alla måste få tackla sin föräldraroll som det passar en själv, så länge det inte går ut över barnet – och det kan man väl lugnt säga att det inte gör över denna lilla knodd som har både mamma och pappa runt sig hela dagarna. Dessutom något att titta på när han ligger på golvet – mamma som gör saker.
Du är nog inte så tydlig som du tror. Du undrar när Clara njuter av sitt barn och du anser att hennes projekt är oviktiga.
Du skriver faktiskt ingenstans hur du anser att man uttnyttjar sitt föräldraskap på bästa sätt.
Du skriver hur du anser att Clara är förälder på ett dåligt sätt. Vilket egentligen är lustigt om du inte känner Clara personligen tänkte jag.
Återigen, försök istället förklara vad du menar. Jag är ovän av debatt, mer för att förstå varandra. Tycker sån här smutskastning åt båda håll bara leder till förvirring och irritation. Och vad har jag lärt mig av det egentligen?
Sen undrar jag om du verkligen tycker sådär, att ditt/dina barn är det ENDA viktiga i ditt liv? Kanske för personligt att svara på men det skulle kunna öka min förståelse för dig något.
Och hur är det då tycker du, så att alla kan förstå vad du menar? Vad har du för erfarenheter som du tycker vi andra ska ta del av?
Clara, kommentarer som den i inlägget är bara att borsta bort som mjäll på axeln. Inget att bry sig om. Hade du varit min morsa, så hade jag tyckt att du var coolast i världen!
Jag håller med dig Emma! Jag hade också tyckt att Clara var den koolaste morsan i världen! Hon är en grymt bra förebild! Så äkta!
Så olika man kan se på saker. När jag läste det förra inlägget reflekterade jag bara lite lätt över att det verkar så skönt och roligt att ni har massa projekt över. Har själv inga barn ännu och som andra skrivit ovan hör man så mkt om hur jobbigt det kommer bli. Jag förstår att det är olika för alla och det är klart man kan ha olika ”smidiga” barn men det är väldigt inspirerande och uppmuntrande att läsa om vad ni har för er tycker jag!
Inte ”över”. ”För er” ska det va.
Jag tänkte precis som Jessica och har gjort flera gånger förut när man hör sånt där. Hur i allsindar har folk klarat sig tidigare när de skaffat barn om det inte går att göra nåt annat vid sidan av? Folk har ju alltid behövt jobba för brödfödan på ett eller annat vis, förr hade man ingen betald mammaledighet direkt, så nog bör folk vara kapabla att göra andra saker också…
Word! 😀
Ja att folk orkar!
Jag tycker att både du och Ebba von Sydow är förebilder som visar att bara för att ni blir mammor så försvinner inte resten av er. Så otroligt skön kontrast till alla som helt plötsligt ”försvinner” när de får barn.
Fortsätt vara Clara! <3
Jag blir så trött! Vad är det för fel på folk? Präktiga så man vill kräkas. Små viktigpettrar som bara MÅSTE tala om för andra vad som är rätt och vad som är fel. Som om det bara finns ett sätt. SOM OM du och Ebba och alla andra morsor som inte sitter ner hela dagarna medan ni gläds åt era barn skulle älska dem mindre. Att man ens kan antyda något sådant. JAG BLIR SÅ PROVOCERAD! Och då har jag inte ens egna barn. Men den dagen jag får barn (om jag får några) vet jag precis vilka föräldratyper jag kommer ha som förebilder. Och det är INTE Ulrika och hennes jämlikar. För jag vill ha lyckliga och självständiga och trygga barn. Inte överbeskyddade barn som vuxit upp i en perfekt bubbla.
Åhh, vad trött jag blir på avundsjuka människor! För det är ju det alla sådana kommentarer bottnar i – avundsjuka. Fortsätt vara den du är & njuta av livet som du gör.
Go you! Du är grym och låt ingen säga nåt annat!
Det är helt underbart att du kämpar emot såna fördomar, du är en fantastisk förebild som visar att det går att göra saker samtidigt som man har barn. Vissa verkar tro att mammor måste gå hemma och göra ingenting eller fika. Det är dessa två saker som är acceptabla och inget annat. Det är helt sjukt.
Fortsätt med det du gör!
Usch va hemsk man måste va när man kan skriva något sådant. Vem tror nåt annat en att du är en varmaste o kärleksfullaste mamman ett barn kan önska sig. Tycker du är fin på alla vis. kram
Och jag tänker att eftersom ni är hemma båda två hinner den ena fixa och dona medan den andre gosar med bebis. Och sen kan ni byta en stund 🙂 Ååå, njut av att ni kan vara hemma tillsammans den första tiden!
Kram
Hmmm vet du vad? Jag tror minsann att det stavas avundsjuka det där…
Inget att bry sig om! Du är så bra på alla sätt och vis, fortsätt med det vetja!
Ja att folk orkar, trött blir jag….. fortsätt att njuta av livet du!
Jag blir så glad över alla tidigare kommentarer som visar att det finns massor med vettiga människor som motvikt till sådana som Ulrika.
När jag växte upp var jag länge pappas flicka och hade ett ganska ansträngt förhållande till min mamma. Missförstå mig inte, mamma har alltid älskat mig bortom rim och reson, och det var kanske just därför. Mamma ville ha barn för att reparera sin egen brist på familj och gick helt upp i ”vara mamma”. Det betydde dock tyvärr att det inte fanns någon riktig person att relatera till. För vad kunde jag som tex åttaåring möjligtvis ha gemensamt med någon vars enda intresse i livet är att vara mamma? Så medan åren gick och pappa och jag diskuterade livet, religion, litteratur, naturvetenskap och filosofi så pratade mamma och jag sällan om nåt annat än att hon älskade mig och möjligen om det ”gick bra i skolan”. Först nu, när jag har passerat 30 och mina yngsta syskon har blivit vuxna, börjar jag och mamma hitta en egen gemenskap. För nu har hon tvingats börja påminna sig om vem hon själv är egentligen och vi har börjat upptäcka gemensamma intressen!
Så stå på dig Clara, och all ni andra mammor; tiden ni lägger på det ni tycker om här i livet kommer bara att fördjupa er relation till era barn.
Men… seriöst! Jag tycker tvärtom att det verkar vara himla mysigt för lille B att få vara med mitt uppe i allt spännande fix och pyssel som du/ni håller på med. Gillade speciellt inlägget där du skrev om hur B följer med från rum till rum på sin mjuka filt 🙂 I andra kulturer får ju barnen följa med ut på åkrarna uppslängda på mammas rygg.. Där har man inte tid eller möjlighet att konstant sitta och roa, underhålla och överstimulera sina barn så dom ska bli duktiga på att stoppa fyrkantiga klossar i fyrkantiga hål osv.
Go Clara! Du är en sund, klok och fin mamma.
Fast jag tycker inte att man kan jämföra så. De ”andra kulturer” du pratar om är ju underutvecklade länder utan välfärdssystem med betydligt högre spädbarns- och mödradödlighet samt kortare livslängd. Knasigt att jämföra deras slit med att måla om i vardagsrummet för att det är kul. Jag blir också förvånad när folk jämför Claras hobby med de arbeten som kvinnor i Sverige var tvugna att utföra på gårdarna strax efter att de fött barn ”förr i tiden”. Låter kanske romantiskt men var ju ett väldigt hårt liv. Hur många såg inte sina barn då i sjukdomar/svält? Tror dessa kvinnor skulle byta med dagens mödrar utan att blinka.
Tja, det finns ju en hel del kulturer där bärande är normen och t.ex. barnvagnar inte existerar, och man återgår till sina sysslor så snabbt som möjligt. Visst, oftast menar man klassiska underutvecklade länder, men det behöver inte betyda att de länderna är präglade av katastrof och svält, utan en lite hårdare takt i vardagen. De människorna (mammorna) vill nödvändigtvis inte byta med oss. Man ska inte tycka så synd om andra!
Äsch, det är väl lik hemskt att förlora ett barn för en familj i kambodja som för en svensk. Välfärdsmässigt är sverige det bästa land man kan växa upp i och vara mamma i. Om man inte kan tycka synd om andra kan man åtminstone vara lite tacksam och ödmjuk.
Och jag som tycker det är för mycket bäbis här! Ja,ja alla är vi olika.
Haha..
Ja, jag delar inte din åsikt då jag gillar det (mest för att Claras unge har så mycket hår och jag får säga åååå, varje gång) men jag tänker verkligen att det här ju är Claras jobb och liv. Lite ironiskt att Ulrika skriver att det är ”oviktiga projekt”… Kanske läge hon sluta läsa denna blogg tänker jag 😉
Jag tycker att det är rätt uppenbart att du njuter oerhört mycket av ert barn. Men kvantitet är ju inte detsamma som kvalitet! Jag tror inte att något barn mår bra av att ha föräldrar som ger upp allt annat för dem. Däremot, av föräldrar som är lyckliga och kan ge barnet trygghet och en känsla av sitt eget värde. Det är jag helt hundra på att ni gör.
Jag förstår inte riktigt hur det kan förvåna folk att du har tid för annat än barnet. Ni är trots allt två till att ta hand om honom och i övrigt så sover ju barn ganska mycket och då får man ju passa på att göra annat. Vad tråkigt livet borde bli om man fick barn och helt plötsligt slutade göra allt man tyckte om och motiverades av. Det gäller ju att hitta tiden för det.
Jag tycker att du gör helt rätt som gör allt som du tycker är roligt, inklusive att bara gosa med bebisen och umgås med familj och vänner. Att ge upp hela sitt liv och bara leva för barnen gör väl ingen lycklig
Bebisar vill ju var med och Clara är ju expert på finurliga ideér, så att lilla B skulle lida av att mamma gör annat än att stirra på honom är ju urbota dumt! Om någonstans så kommer jag att hämta kraft och inspiration precis HÄR HOS CLARA när jag i juni sitter med mitt lilla knyte och har idétorka i mitt nya/gamla hus!!
Heja dig Clara ändå!
Pyssel behöver ju inte ta så himla lång tid heller och det är väl bara bra att bebben får se hur det ska gå till. Jag menar det är ju bäst att börja i unga dar om det ska bli något storartat..
(kul med pojk och flick-boken btw. Inga könsneutrala gröna/gula/bruna böcker här inte..)
Men HERREGUD, man ska väll inte behöva ge upp sina intressen bara för man har kläckt ut en unge, och barnet har väll två föräldrar! Dessutom så antar jag att ett litet barn sover mycket, och vad spelar det då för roll vad man som förälder sysselsätter sig med? Tror inte ungen lider mer av att man målar om väggen medan den sover än om man stirrar på varanda andetag den tar i sömnen. Du är en kreativ själ Clara, sluta inte upp med det bara för du har blivit mamma!!! 🙂 YOU GO GIRL!!
En av anledningarna till att jag bestämde mig för aldrig skaffa barn var för att jag inte ville bli förälder. Alltså en sådan som Ulrika. Dessa skrämmer mig som attans. In i förädrarollen och mörkret. Nej tack! Men du Clara verkar ju tillhöra den vettiga föräldraskaran som både klarar av att vara mamma och fortsätta leva ditt liv, som råkar vara kreativt. Jag har en kompis som är som dig. En underbar mamma. Men tyvärr känner jag ett flertal andra mammor som bara är mammisar. Stackars deras barn.
Känner vi varann? Vet du något om mig? Jag kanske inte ens är mamma? Jag kanske är pappa? Här på nätet kan man göra som man vill, kalla folk för vad man vill, bete sig hur man vill utan att behöva stå till svars. Det är fegt. Om jag träffade Clara, låt oss säga på ett cafe över en kopp kaffe, skulle jag fråga precis samma sak som jag gjorde i min kommentar. Och jag skulle då förhoppningsvis få ett svar som kanske skulle få mig att förstå – men nödvändigtvis inte gilla! – varför hon gör de val hon gör. Alla beehöver ju inte tycka likadant. Eller?
Men Ulrika? Jag förstår inte vad du menar. Jag har läst din kommentar och det jag kan utläsa är att du ifrågasätter Claras sätt att spendera sin tid. Det fanns inte utrymme för missförstånd. Du kanske kan utveckla lite? Vad skulle Clara göra annorlunda? Vad gör hon för fel enligt dig idag?
Exakt vad jag undrar…
Men vad är det du inte förstår Ulrika? Det är väl klart som korvspad att Clara inte tycker att hennes projekt ät oviktiga och att hon är en människa som gillar att ha för händer. Hon pysslar och håller på med sina projekt när hennes barn sover eller när hennes make har barnet.
Det JAG inte förstår är vad du anser att Clara ska göra istället för det hon gillar när hennes barn ändå inte är vaken för matning och gos? Det finns ju faktiskt de barn som är nöjda och sover mycket. Som mamma är det väl då jättebra om man har möjlighet att aktivera sig själv med något man tycker är roligt?
Det är ju inte så att Clara lämnar bebisen vind för våg och låter den vara själv. Om du har läst hennes inlägg så är det ganska uppenbart att hennes barn är det viktigaste hon har och att hon verkligen njuter av det. Men bara för det ska hon väl inte sitta på sofflocket med nävarna i knät och vänta på att ungen ska vakna när den sover?
Ja jag skulle också vilja ställa samma fråga som många gör här. Ulrica vad menar du? Vad tycker du att Clara ska göra stället de gånger lille B sover eller är upptagen med pappan (eller nån annan) eller kanske ligger och sysselsätter sig själv med att titta på sina händer t ex? Jag har hittills inte sett ett svar på de frågorna…
Eller kanske ligger på en mysig buntad hemmasydd filt och bara tittar intresserat på vad mamma och pappa håller på med
Du skrev i tidigare inlägg att du är förälder. Kanske pappa då?
Vi har inga barn. Än.
Men vi är rörande överens om att bara för man får barn, får man inte glömma sig själv och sina behov.
Barn är viktiga, man skaffar barn för att man vill berika livet och lära dom leva.
Man kan inte lära sina barn leva om man själv slutar att existera i samma ögonblick dom föds.
Så jag håller med Clara till punkt.
Bra kommentar. Ännu en människa som har tänkt till. Ni är nu två på detta forum. Jag håller inte med Clara. Punkt.
Ulrika: Jag håller med dig, det är alltid intressant med oliktänkande och debatt. En sak förstår jag dock inte, du säger att du uppmuntrar att man har olika åsikter. Samtidigt menar du att bara ett fåtal på bloggen tänker till. Det är lite motsägelsefullt. Kan du se att din kommentar inte direkt lyser av uppmuntran för oliktänkande? Det är helt ok att tycka olika, trist skulle det vara annars, man kan dock uttrycka sig på olika sätt. Du säger att du skulle ställa samma fråga till Clara om ni träffades, din kommentar är knappt en fråga, tyvärr uppfattas den mer som en pekpinne. Erfarenhet i alla ära men att vara öppen för att människor väljer olika är också en bra grej, även i ett jobb där man möter barn som far illa 😉
Men herregud vilket trams. Jag kan inte annat än att stämma in i kören här ovan. Jag menar, ORKA?! Ni är ju dessutom för sjutton TVÅ som är föräldralediga SAMTIDIGT. Herregud, skulle ni bara sitta och stirra in i väggen om dagarna?
Nu har jag förvisso ingen sambo som är föräldraledig med mig och min tjej har haft ett rätt stort närhetsbehov, men i de stunder hon varit nöjd att sitta själv i sin babysitter eller pyssla på golvet passar jag självklart på att göra sånt jag känner att jag behöver för att inte bli helt koko i huvudet. Och i övrigt försöker jag göra så mycket jag kan med henne så nära hon nu behöver. Nu är hon 8 månader och alltmer självgående, så nu blir projekten fler och mer spännande även för mig. Men OJ vad jag hinner njuta av henne ändå! Hon är nog den mest pussade och gosade bebisen i världen tror jag! 🙂
Ja, vad sager man? Ar det inte 2011 vi lever pa?
Jag tror att man far ettt mer harmoniskt liv om alla i familjen ocksa spar sina egna intressen. Njut av att ni kan vara hemma tillsammans och har mojlighet och tid!
Jag är varken slö eller lat o definitivt inte en saftskalle (som jag inte ens vet vad det är!) utan bara en mamma som inte håller med dig Clara, eller din fanclub, om hur man använder sin tid när man äntligen har fått en liten skatt. Och dessutom tycker jag att jag har precis lika stor rätt att uttrycka mina åsikter – trots att de inte innefattar att höja dylika aktiviteter till skyarna! – som alla ni som verkar tycka att det är helt OK att slösa bort er tid på materiella ting!
Och förresten; Vem tycker att livet TAR SLUT när man får barn? Inte jag. Det är ju då LIVET BÖRJAR!
Fast varför blev du så upprörd över att hon pysslade med andra saker än bebisen då? Vad tycker du man ska göra? Sitta och stirra på ungen 24/7? Verkar ju jättekonstigt…
Och om LIVET INTE BÖRJAR förrän man har fått barn…menar du då att man bara kan leva för en annan människa? Varför kan man inte leva för sig själv? Om man inte vill eller kan få barn då? Lika bra att hänga sig då antar jag, haha…
Fast å andra sidan säger du ju emot dig själv flera gånger när du svarar på folks kommentarer så du är nog mest ute efter att provocera.
Men Ulrika, varför läser du då denna blogg? Om du inte tycker som Clara, så varför då sätta tid på att skriva lite småelaka kommentarer åt någon som du varken känner eller har något med att göra. Det skulle inte jag göra. Dessutom skall vi komma ihåg att det folk bloggar om oftast bara är en liten liten del av deras liv, alla vill inte dela med sig av allt åt alla. Så de stunderna då Clara inte bloggar om vilka blommor hon planterat om, eller vilken vägg hon målat i vilken färg, ja då sitter hon kanske och gör just det du syftar på, umgås med sitt barn. Och då har hon kanske inte tid att blogga och därför får vi aldrig veta att hon pysslat med just de. Oftast står det ju inte heller typ att ”idag har jag och Jacob suttit och diskuterat och druckit te tillsammans”, kanske de betyder att Clara inte har tid för honom heller, utan bara håller på med en massa egna projekt…?! En blogg berättar inte allt om en människa. Mvh/ Emilia
hear, hear.
En ÅSIKT hade varit att säga ”Nej jag tycker inte att den där stylingen av ditt hem är snygg”. Det är inte en åsikt att påstå sig vara förskräckt över att någon annan i ens ögon har ett bristande föräldraskap. Det är att moralisera.
Ulrika, du kanske inte riktigt fick fram det du menade om du blir förvånad över att så många blir upprörda över din kommentar. Utan tonfall och ansiktsuttryck är det alltid svårt att tolka en skribents avsikt . Såhär uppfattade jag den:
”Jag blir faktiskt inte ett dugg imponerad bara förskräckt!” – antyder att något inte står rätt till, att någon (barnet/Clara/båda?) skulle ha det bättre om förhållandena var annorlunda
”När njuter du av ert barn?” – skulle kunna vara en vänlig fråga i sig, men antyder i sammanhanget att Clara inte njuter av sitt barn, eller åtminstone inte tillräckligt mycket
” Varför så många oviktiga projekt…” – uttrycker tydligt att Claras projekt, dvs det man av bloggen kan tro att Clara älskar att göra, inte är värt att lägga tid och energi på
”…när det enda viktiga är det lilla livet?” – antyder att Clara inte tycker att hennes bebis är det viktigaste utan att hon prioriterar annat över bebisen
Clara verkar ha tid och ork med det hon tycker om att göra. Jag har inte sett några tecken på att hon inte ägnar sig åt sitt barn, som dessutom har en pappa hemma att dela ansvaret med. Jag själv skulle helt enkelt inte orka med allt Clara ”slösar bort” sin tid med eftersom jag aldrig har varit en person med mycket energi, så jag försöker heller inte leva mitt liv som hon gör och jag tycker inte att alla heller behöver sträva efter det. Bloggen ger mig inspiration, men jag tar det i min egen takt. Jag har aldrig upplevt att Clara har tyckt att hon är förmer än de som inte delar hennes intressen. Att kalla hennes projekt oviktiga för att man inte delar samma intresse eller energinivå, det är inte ett debattinlägg, det är en nedlåtande klapp på huvudet.
Ulrika: Du får skylla dig själv lite över hur folk reagerar på det du skriver. Du försvarar eller svarar på frågor som folk undrar över, hur du tänker och vad enligt dig skulle vara mera värdefullt att göra? Du slänger istället ut mera konstiga kommentarer…
Tänk på den!
Samtidigt så kan jag förstå hur du tänker i ditt resonemang, men det kan ju gå åt helt fel håll också.. En kompis till mig fick barn för drygt 5 år sen, och hon bäddad in sig i ungen självklart, men hon glömde bort sina vänner och resten av omgivningen. Nu har hon inga vänner kvar. Men jag kan tycka att det Clara gör är jättebra, att inte glömma bort sin omgivning, därför är hon min favoritbloggare =)
Vet ej ens vad jag ska säga, ”att folk orkar” tänker jag med om den där kommentaren. Mvh/ Jessica
Jag har inga barn. Många av mina vänner, både män och kvinnor har barn, och de gör saker för sig själva, vilket jag uppmuntrar. Mina föräldrar gjorde saker för sig själva, vilket jag är glad för. Jag tror att man blir en bättre förälder om man får ägna sig åt sig själv och är lycklig i sig själv.
Men, om ni trodde det här var uppståndelse, försök då vara en kvinna på strax över 30 och erkänna att ni inte är säkra på att ni vill ha barn. Då kan vi snacka att folk blir upprörda. Konstigt nog blir de inte upprörda när min sambo (som är man) uttrycker samma åsikt.
Stå på dig i dina åsikter. Tråkigt att män/kvinnor inte bemöts på samma sätt.
Ja, det är gräsligt, som om det vore en plikt. Eller folk som blir förolämpade över någon annans val, som om man lägger någon värdering på andra genom sina egna val.
Önksar att de kunde lämna dig ifred, du är ju vuxen!
Ja, visst är det intressant. Men det blir ännu bättre när man sen faktiskt kommer fram till att man helt klart inte tänker skaffa barn. Då kryper små onda troll till hot fram från både kreti och pleti, det är inte klokt vem som orkar ha en åsikt om min livmoders framtid ;P
Jag har fått höra allt ifrån hot à la ”TÄNK om du ångrar dig!” till hot av typen ”din man kanske SÄGER att han är ok med det nu, men om några år kommer han nog inse att han ändå vill ha barn och då kan han, lätt som en plätt, lämna dig och skaffa sig en yngre, ännu fertil, ny fru”. Ja, det verkar helt klart som att man ska tvingas höra rasande mycket strunt innan öronen trillar av för än sitter de rätt stadigt.
Hur definierar du att ha ett ”liv” Clara? Jag trodde alla människor som lever och andas hade ett liv. Eller har jag missat något? Oavsett om man väljer att leva mer ”för sin egen skull” med många projekt eller om man lever mer ”barnorienterat” är det väl fortfarande ett liv att göra på båda sätten. Och båda sätten måste respekteras! Jag får känslan av att du känner dig osäker som mamma och hur du gör, och behöver 100 kommentarer som hyllar dig som person och mamma när du skriver såna här inlägg. Jag gillar inte när det blir så här kategoriskt. Nog måste du kunna utstå vissa kommentarer som inte är till 100% positiva när du har en av Sveriges största bloggar.
Det här var nog den mest sakliga kommentaren i det här inlägget! Håller helt med dig och tycker att Ulrika, som i det här fallet har fått ta emot rätt mycket ”skäll” faktiskt också har rätt till en åsikt, som går emot nästan alla andras. Själv tycker jag att var och en gör med sin tid vad var och en själv vill…
Tack för variationen i den annars så ensidiga debatten! En kommentar från Clara skulle vara intressant!
Eller några ytterligare från dig, Ulrika. De flesta här är supernyfikna på hur du skulle gjort annolrunda. Jag fattar inte ens HUR man bara ägnar sig åt sitt barn. Det är alltså intressant för mig.
Kallar du verkligen Ulrikas kommentar för ”inte 100% positiv” och försöker implicera att det finns minstra utrymme för att tolka den som annat än 100% negativ?
Saklig kritik må vara rimligt och undrande frågor må vara något man får räkna med när man har en populär blogg. Människor som skriver elaka och nedvärderande påhopp pga av egna mindervärdeskomplex är definitivt inte det. Starta en egen blogg istället och skriv om hur fantastiskt det är att [insert Ulrikas syn på vad man kan/bör göra som nybliven mor om hon nånsin svarar på det]. Ah, just det – det är ju en logisk omöjlighet eftersom att blogga förmoligen är ett såntdär oviktigt projekt.
Som i alla sammanhang så är man dessutom fri att själv sätta tonen på disukssionen man startar. Ulrika gick ut med en väldigt dömande och snorkig ton och borde inte vara förvånad över att
1) de som inte håller med henne svarar med samma ton
2) de flesta som läser Claras blogg förmodligen gör det för att de tycker att det Clara skriver om är intressant
vilket ju leder till
3) de flesta av Claras läsare kommer inte att hålla med.
Haha, det jag tycker är kul är att Ulrika fortsätter svara på en massa kommentarer och argumentera om sin sak. Give it a rest! Underhållande…
Alla andra som kommenterar, är det också underhållande? Nja, det kommer ju inte fram något nytt o konstruktivt precis. Sen är det väl inte så konstigt att jag vill kommentera de som skriver direkta fel om mig o min person, eller?
Men du berikar ju inte diskussionen. Vad är det du inte håller med Clara om? Jag förstår inte. Är det planteringen av blommer som hon gör fel eller inte borde göra alls. Eller är det fikandet som känns jobbigt? Jag förstår inte vad det är inte hålla med om? Det hade ju varit en annan sak om Clara hade skrivit att hon tycker att fika är det bästa som finns, eller jag föredrar att sy gardiner framför att byta blöjor. Då hade du haft något att inte hålla med om…
Jag tycker faktiskt att det är berikande när alla inte tycker lika. Det finns inget tråkigare än att läsa igenom 140 kommentarer där alla tycker exakt samma sak och helt okritiskt bara håller varandra om ryggen. Sen tycker jag att Clara ska få pyssla hur mycket hon vill utan att bli ”påhoppad” (om man nu vill se Ulrikas kommentar som ett påhopp).
Men min fråga är ju vad Ulrika inte håller med Clara om? Att skriva att man inte blir minsta imponerad utan förskräckt, är det konstruktivt?
Sen ser jag det som ett påhopp att bli kallad för okritisk bara för att jag håller med majoriteten som skriver…
I feel ya!
Hahaha
Jag tänker att det kanske är roligare (för Clara och oss) att skriva om allt annat man gör mellan blöjbyten, gos, matning och sovstunder. Jag tror säkert att Clara njuter av sin lilla gosnos, men det är liksom underförstått. Så eftersom man inte får reda på exakt ALLT som händer en dag hos lilla familjen (vilket är helt natutligt) så förutsätter jag att de faktiskt tar hand om sin knodd mellan pysselinfallen.
Att du fortsätter vara du även om du fått barn (som att detta borde innebära en paradox?) är inspirerande och glädjande. Fler personer borde tänka som du, jag tror att det förebygger mycket bitterhet och frustration.
Tänk att vi inte kommit längre……kvinnor som stör sig på kvinnor för att de går sin egen väg. Ska vi kvinnor inte stötta varann oavsett vilken väg vi väljer att gå. Vill man vara hemmafru, karriärskvinna eller både och ska det väl inte spela någon roll? Måste vi inte förutsätta att alla gör så gott de kan och gör vad som är bäst för dem och deras familj. Nej, nu slutar vi med detta beteende och stöttar varann och detta oavsett kön!! Jag gillar din väg Clara, själv har jag valt en annan och den är lika bra! Tänk vad hemskt om alla skulle gå samma väg då skulle vi ju aldrig upptäcka något nytt!!!
”Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra”
– Margaret Thatcher
Likelikelike!
WORD!
Herregud! Vilka är det som skriver otrevliga kommentarer egentligen här? Jag tycker Ulrika får utstå lite väl mycket spott och spe. Det här var verkligen ett lågvattenmärke.
Inte Thatcher, men Madeleine Albright uttalade dessa bevingade ord. Tror knappast att Thatcher var intresserad av genus/familjefrågor… 🙂
Jag håller med om att Ulrika får utstå väl mycket elakheter för att hon har en, på den här bloggen, avvikande åsikt. Om kvinnor nu ska hjälpa varandra så måste vi ju kunna acceptera att mammor gör OLIKA val, och att Ulrikas sätt att tänka är lika ok som Claras. Jag ska få barn i sommar och folk har redan nu många åsikter om hur det ”ska” vara, men jag gör mina egna val och de valen har jag inga problem att motivera.
Jag läser bla även Ebbas blogg och följde diskussionen om hennes arbetsplaner efter att hon fått sitt barn. Det blev hus i helvete och alla var emot en person som skrivit något i stil med att man inte får glömma att ta tillvara på bebistiden…ungefär så. Det skrivs på de flesta bloggar som jag läser (har en son på 1,5 år så det blir lätt bloggar av andra föräldrar) , väldigt mycket just nu om just det där med att prioritera rätt vid bebistiden, vem som ska ta ansvar när och mammor som gör andra saker än är mammor. Och överhuvudtaget så tycker jag att i de flesta diskussioner så glöms det du så bra uttrycker i din kommentar här över ”Om kvinnor nu ska hjälpa varandra så måste vi ju kunna acceptera att mammor gör OLIKA val, och att Ulrikas sätt att tänka är lika ok som Claras.”
För tycker man inte som bloggarna och dess ”fan” så är man fel ute. Man kan läsa i inlägg efter inlägg, kommentar efter kommentar att alla inte är lika, att man inte kan tycka så som i det här fallet Ulrika. Och det är sunt, att alla inte är lika är ju toppen men man får inte glömma att tänka tillbaka på samma sätt om tex Ulrika. Acceptans från båda hållen helt enkelt. Om man är, som någon skrev tidigare, mammig och som det tydligen heter ”slutar leva” så måste det accepteras också. Det måste vara okey att vilja prioritera bort saker för att vara med sitt lilla barn under de korta bebismånaderna utan att få skäll för att man tycker det. Precis som att det måste vara okey att leva så som Clara eller Ebba gör.
”mammor som gör andra saker än är mammor” Ska ju så klart vara mammor som gör andra saker än BARA är mammor.
Haha, ja, man ska ju veta sina källor om man ska citera någon, tycker jag.
Fast Ulrika får ju inte utstå all denna kritik för att hon har uttalat sig i en debatt och sagt att hon tillbringat sin tid som småbarnsförälder med att bara sitta och gosa med sin lilla bebis. Kritiken kommer sig ju av att hon har hävdat att nån annan gör fel som INTE gör som hon.
Man måste väl ändå erkänna att hon har diskvalificerat sig ur kategorin ”folk som gör olika val och informerar andra om det” och armbågat sig in i kategorin ”folk som försöker tala om för andra hur de ska leva”. Då är det inte konstigt att andra tycker att hon själv har öppnat dörren för mästrande om andras val i livet och att det givetvis kan riktas mot henne själv lika gärna som mot Clara.
Nu är inte allt man säger/skriver alltid så himlans genomtänkt men då hade Ulrika lämpligtvis kunnat be om ursäkt för sin något förhastade formulering och förklara att hon ju egentligen menade att hon själv inte kände att hon hade tid med inredning som småbarnsförälder utan helst bara satt och gosade hela dagarna. Jag är övertygad om att en sådan kommentar inte hade gett upphov till nämnvärt mycket agg.
Helt klart hade hon kunnat skriva den annorlunda och trevligt. Och det är ju faktiskt väldigt lätt att tolka en sån liten text fel eller skriva den fel så folk inte tolkar det man menar.
Och hon kunde absolut bett om ursäkt.
Det jag menar är att det är väldigt vanligt att dessa människor som klankar ner på tex Ulrika och påpekar att alla inte är lika, de verkar också tycka att ”inte ha ett liv” eller bara vara mamma är fel sätt att leva.
Den inställningen är ju väldigt ”inte leva som man lär”.
Fy fn vad larvigt, det lyser ju bara avundsjuka om såna där kommentarer. Hoppas att du klarar av att inte ta åt dig, jag undrar verkligen varför de skriver, för att de mår bättre av att trycka ner andra? Nedrigt hur som helst.
jag tycker ni verkar ha det supermysigt, och jag tror lilla B mår riktigt bra av att ha en mamma (och pappa?) som inte pausar livet och fokuserar på hur jobbigt allt blev med barn och allt man inte längre kan göra som man vill (även om det är så med..), utan istället ser allt det goda och positiva och möjligheterna! 😀
Hmm. Alla gör vi olika och alla är vi olika. Jag tänker att Claras bebis kanske är en bebis som sover mycket…? Och som umgås mycket med andra personer med? Sin pappa? Andra närvarande människor? Dessutom kanske Clara är en effektiv person, som får mycket gjort på kort tid? Alla bebisar har ju lite olika rytm.
Min son har ända sedan han föddes i januari varit svårsövd, mest velat sova i sjal eller ute på promenad, och visst när man bär sjal har man armarna fria men är ju ändå lite begränsad. Jag är ensamstående, och i varje vaken minut ville han fram till 12 veckor ungefär bli ammad eller buren. Då blir man lite begränsad i vad man gör. Nu kan han roa sig själv med sitt gym lite längre stunder. Och då gör jag hushållsarbete i rasande fart. Men ganska ofta skiter jag i det då och lägger mig på filten och pratar med honom istället, dansar med honom till någon bra musik, sjunger, hjälper honom rulla runt osv.
Jag tror att Clara gör alla de där sakerna med sin son också. Så jag tror att alla är vi olika bara. Nu sover min son på balkongen, och jag bloggar tex. Hade jag varit Clara så hade jag kanske klätt om en stol.
”Apropå att jag har ett liv liv fast jag fått barn och att det uppenbarligen provocerar”.
Intressant att du väljer att uttrycka dig just så. Du har ett liv FAST du har barn?
Jag lever mitt liv MED min barn.
Jag antar att Clara menar att hon hinner/tar sig tid att göra andra saker än att mata/gosa/byta blöjor/osv. Tycker det verkar som att lilla B i allra högsta grad är närvarande mest hela tiden när Clara pysslar med annat också, tror att det är bra på många sätt, både för henne och bebis! 🙂
Ulrika: jag har nu läst igenom alla kommentarer, inklusive dina, och jag förstår inte – vad är det du tycker man/någon/Clara ska göra med sitt barn som Clara i det här fallet inte gör?
I mina ögon lever den här familjen ett harmoniskt liv – de tycks vara måna om varandra, de ägnar mycket tid åt att umgås med varandra och sina nära (hur många tänker ens tanken att man kan lösa föräldraledigheten på det här viset?) samtidigt som det finns utrymme för Clara och säkert också Jakob att hinna med saker de mår bra av att göra. Vad är problemet?
Instämmer med någon som tidigare skrev att det ju står om lilla B i nästan varje inlägg. Det är gosstunder, sångstunder och en mamma som tycker om att pyssla med och ta hand om sitt barn. Återigen: VAD är det hon/de ska göra som de inte redan gör?!
Jag ställer samma fråga som ia. Vad ska Clara göra istället då tycker du, Ulrika? Det har inte du svarat på. Du säger bara att du inte håller med. Håller med om vadå? Att Clara har gått sin egen väg och skapat ett liv och ett levebröd som få har förmånen att lyckas med? Bloggen visar dessutom bara fragment av den här familjens liv. Du skrev själv någonstans att ’vi’ inte känner dig. Nej kanske inte, men du känner inte Clara heller.
Med andra ord så skulle man aldrig kunna skaffa ett till barn, för då skulle man inte kunna ligga och stirra på sitt barn 24 timmar om dygnet? eller? hur gör en tvillingmor då? får den bara stirra på ena barnet i 12 timmar och det andra i 12 timmar till? Det går ju inte, nähä, då får man göra abort eftersom man inte kan ge båda barnen uppmärksamhet hela tiden.
Jag tror att barn mår bra av att få lära sig leka lite på egen hand, hur ska man annars klara sig i vuxenlivet om man tror att någon hela tiden ska sitta och passa upp på en?
Jag ger otroligt mycket kärlek och tid till mina två barn, men jag ser till att må bra själv oxå för att orka vara en bra mamma, de har ju faktiskt en fantastisk pappa också som är fullt kapabel att ta hand om sina barn.
Så helt rätt Clara, fortsätt som du gör och må bra, du verkar vara en fantastisk mamma.
Kram
Helena
Vi totalrenoverade vårt hus under vår dotters första halvår (förra sommaren), väldigt mycket hårt och intensivt arbete och för både mig och sambon. Men det var inga problem, inte för vår dotter heller, hon var med, låg i vagnen och sov, vaknade ammade, var vaken en stud, mös med oss, och somnade om. Det gäller väl att anpassa sig, jag (och Märta) var kanske inte med hela tiden, vi åkte och gjorde annat. Men alla är ju olika även barn, vi fick en nöjd bebis som sov mycket. Åt och sov på bestämda tider, då kan man som förälder välja att göra annat under den tiden bebisen sover, om man vill och orkar…
Annars hade jag gjort vad hela dagarna?? Legat och slappat på soffan?? Suttit framför datorn?? Det är väl underbart om man hinner göra något annat än att bara ta hand om sin bebis 24-7. Första halvåret är mycket sovande… Men jag måste ju säga att det var bra att det blev av då, för nu skulle det aldrig gå utan barnvakt hela dagarna… 😉
Man ska inte döma andra!!! Gör det som känns bäst för er!!!
När man blir förälder verkar det ge folk rätten att döma allt man gör. Tycker det är obehagligt..
OH MY GOD!!!! så det är helt enkelt så att om man fått barn skall man inte göra något annat bara sitta där vid barnet 24/7,undrar hur männsikor av dendär meningen tycker att man skall göra om mat skall lagas,det är ju tid bort från att sitta och stirra på den som sover!!
Det vettigaste att göra medans barnen är små är att göra allt det som du vet att du inte sedan har tid/möjlighet med när di små knyten börjar röra på sej…för sen är di överallt,försök måla ett rum då..eller fixa till stolen..garanterat är barnen med fingarna i målningen eller har munnen full i småspik e.t.c!!! Jösses vad människor kan vara problematiska!
Är helt säker på att detta är frågan om personer som är avundsjuka på det att du hittar på olika saker/har möjlighet att vara kreativ…troligen bor personer av det där fallet mitt i en stad i en lägehet i ett våningshus(som dessutom är hyrd) och därmed inte förstår att man kan göra annat än stirra i väggen!!! personer som inte gillar sitt eget liv helt enkelt och därför känner att dom bara måste nosa sej in i andras!!!
Kommentaren var lite klumpigt formulerad. Efter att ha läst Ulrikas följande svar förstår jag vad hon ville åt: höra om prioriteringar och när ni verkligen njuter av barnet och ger det sin fulla uppmärksamhet – utan att för den delen stirra på barnet 24/7, hur det faktiskt går till att hinna allt ni hinner. Kommentaren tolkade jag som provokativ och som ett kritiskt inlägg, men det är ju faktiskt mer en fundering från Ulrikas sida efter vidare läsning.
Jag håller inte med Ulrika, jag håller med dig Clara, och självklart ska inte bloggen bli ett ställe att hänga ut din bebis liv i allt vad det innebär. Särskilt med tanke på att barnet inte ens kan säga till om den vill exponera sitt liv. Jag tycker att det är bra att du fortsätter visa dina projekt och det du gör i livet. Och jag är helt övertygad om att du prioriterar din familj före att göra om i hemmet (till exempel)- bara det att du visar att det går att hinna annat också.
Har inte Clara också sagt innan lilla B föddes att hon skulle vara väldigt restriktiv med att skriva om sin bebis på bloggen, på samma sätt som hon är restriktiv med att skriva om Jacob? Just för att ta hand om och skydda sitt barn. Det kan kanske ha med saken att göra? Dessutom är det ju inte en mamma-blogg, utan en inrednings-/livsstils-/fantastiskt bra blogg.
Exakt – det är det jag beundrar särskilt med just den här bloggen! Den oerhörda respekt för sitt barn som Clara visar i bloggen genom att inte exponera eller tappa sin egen nisch.
Mäh, vet ni inte hur det hänger ihop? Det enda man får göra som nybliven mamma när det lilla livet sover, förutom att stirra på det förstås, är att hänga på mamma-sidor av typen mama.se och skriva elaka inlägg till andra mammor som alla börjar på samma sätt: ”Sådana som du borde inte ha barn…”.
Jag tycker att Ulrikas kommentar var grymt onödig.. Men samtidigt är det tråkigt att läsa kommentarsfältet där vissa ger sådan okonstruktiv kritik mot denna Ulrika så det börjar likna nätmobbning :/ Då är man ju inte bättre själv…
Tack Emma! Har funderat på hur jag skulle formulera min åsikt, med det behövs ju inte. Du skriver på pricken det jag tänker! LÄNGE LEVE VALFRIHETEN!
Herregud vilken tramsig människa! Och nej Ulrika, det du gjorde var inte att ”tycka annorlunda” det du gjorde var att moralisera angående Claras föräldraskap och mellan raderna kalla henne en dålig förälder! Du skriver ju själv att du blir ”förskräckt” (ja herregud vad folk är lättförskräckta nuförtiden) över ”så många oviktiga projekt när det enda viktiga är det lilla livet”. Det är inte att tycka annorlunda, det är att beskylla folk för att försumma sina barn!
Nej, men visst är det så. Livet är slut och tiden stannar när man får barn. Det enda man kan göra är att sitta still och glo på det lilla livet.. 😉
Eller så är det när barnet är så litet som man ska passa på att göra fint, måla om mm… Vi målade om vårt sovrum för någon vecka sen och på något vänster lyckades dottern få i sig lite färg och göra handavtryck på väggen medan maken svarade i telefon.. vankas hyss går det fort! 😉
Tänk att ingenting förändras…
Fortsätt med att göra det du/ni tycker är roligt. Alla med hjärna och hjärta förstår ändå att ert barn kommer i första hand!
Kraaaaaaaaaam!
Liza
Nu är det jag som blir förskräckt! Vem är det som leker socialpolis på nätet? Hur skulle det vara om alla skötte sitt istället? Om du, Ulrika, känner att du enbart vill umgås med ditt barn under första tiden är det helt ok och fint. Men kom inte och klanka på andra som väljer att göra på ett annat sätt. Dessutom är detta ingen bebisblogg. Personligen känner jag att det skulle vara väldigt tråkig läsning om bloggen efter Claras förlossning enbart, eller till största del, handlade om barn.
Kärleken till barnet finns säkerligen där, bakom kulisserna, i stora mängder, men det är inte meningen att vi ska ta del av allt i en bloggares liv. Något privatliv måste det också finnas.
Precis. U tycker en sak och C en annan, man måste få ha olika åsikter. Även om U kunde ha utryckt sin lite bättre och valt andra ord… Eller helt enkelt inte läst C:s blogg om de nu tycker så olika.
Ni verkar ha det jättefint, du och din fina familj, närvarande i stunden. Fortsätt så vettja <3
Precis som du skriver Clara så tror jag att det kan vara väldigt provocerande, tyvärr, att se att en relativt nybliven mamma kan göra andra saker än hålla barnet hela tiden. Självklart är det många saker som spelar in hur mycket tid man får över till annat. Men. Den största tror jag är. Ni är TVÅ som delar på ansvaret. Ingen som ska upp på jobbet och vara borta dagtid. Jag blir så in i vassen glad när jag ser att det finns de som insett fördelen av att göra så. Här kan man verkligen snacka prioritering, dvs vad ni prioriterat högst. Barnet, barnet och återigen, barnet.
Åh, jag tror att hela den här ”problematiken” är symtomatisk för att Clara är 80-talist. Liksom jag. Vi tillhör den där generationen som vill ha kakan och äta den och som kämpar för att få till det precis så. Nu vet inte jag om Ulrika är äldre men eftersom hon skriver att hon har erfarenhet får jag anta det. Jag tror att äldre generationer har lite svårt att förstå oss 80-talare som vill leva livet, njuta och göra sånt vi tycker om. Tycker man om att pyssla så ser vi till att vi får tid över till det. Vill vi gå helt upp i våra barn så gör vi det också. Skillnaden är nog att vi för det mesta ser det som om vi har ett alternativ en möjlighet att skapa och förändra våra liv tills det ser ut som vi vill ha det.
Jag tycker också att det är intressant att pappan som bestämde sig för att skriva låtar, producera en skiva och göra ett liveframträdande under sin pappa-ledighet inte fått en enda kommentar om varför han inte spenderade mer tid med sitt barn. Mycket möjligt att just Ulrika inte bryr sig om genus, men många andra förståsigpåare gör tyvärr det och därför är det inte konstigt att man tolkar in det även denna gång.
Jag har ibland undrat hur du hinner allt fast att du har en liten bebis, inte för att jag tycker att du felprioriterar, utan för att jag också precis har fått barn och har fått en liten bebis som inte somnar själv, som vill bli buren nästan hela tiden och helst sova i timmar i famnen också. Jag däremot hinner inte hälften av det som jag skulle vilja och behöva. Självklart är det mysigt med närheten också, men jag känner att jag skulle vara en bättre mamma om jag skulle få lite egentid och hinna äta när bebisen sover. Nu känns det inte bra eftersom jag får passa på att äta osv de få stunder när bebisen är vaken istället, då man verkligen vill njuta och gosa med bebisen. Sedan har ju ert barn sin pappa hemma också som kan och vill underhålla och gosa! Det enda som ju inte går att dela på är amningen!
Många bebisar sover ju mycket också och har man en bebis som kan göra det på annat ställe än i föräldrarnas famn så får man ju massor av tid! 🙂 För inte behöver man väl stå och stirra på bebisen hela tiden?!
Lev ert liv som ni själva vill och mår bra av!
själv läser jag denna blogg för att jag gillar inspirationen av det Clara gör.. viktigt eller oviktigt… barn eller inte… lägga tid på att läsa bloggar, får man det? och att sen lägga tid på att svara på inlägg, är det en ok syssla.. när man har barn!? hehe, skämt å sido.. här är en blogg med roligt innehåll, läs den om du vill!
(tycker jag)
Lena
Mycket smart Clara! En person gör dig ledsen med sin kommentar och du svarar med att hänga ut personen så den i sin tur får känna på näthatet.
ville du göra Clara ledsen? kan jag väl inte tro men du ville ju kritisera iallafall.. av vilken anledning? Fast Clara kanske bara sitter o skrattar eller himlar med ögonen åt alla dessa kommentarer 😉
Exakt hur är du uthängd? Du har ju inte ens en bloggadress så man kan veta vem du är utan hade lika gärna kunnat heta ”anonym”. För din information lever det ungefär 19500 kvinnor med förnamnet Ulrika i Sverige, jag tror inte att vi kommer att komma fram till vilken av dem som är du.
Och som du skrev tidigare ”Ulrika” så kan du ju lika gärna vara en man eller ha tagit ett helt annat namn.
Men jag ser faktiskt på riktigt framemot svar från dig och inte bara försvar. Hur ska man spendera sin tid? Vad är viktigt? Vad bör man göra när barnet sover/är med sin pappa (de är ju barnlediga tillsammans om du inte visste det)?
Som du skrev tidigare så var det länge sen du fick barn (om det är sant, du skrev senare att man ju kan skriva vad som helt på internet) Tiderna kanske ändras, eller var ni två hemma då också? Hur gör man med fler än ett barn? Hur fördelar man sin tid då?
Jag bloggar med mitt fullständiga namn, med bilder på mig och min familj. Lämnar man en kommentar här får man ju för tusan stå för det. Eller låta bli att lämna kommentarer som man inte kan stå för.
And that’s the way the cookie crumbles 🙂
Luvs din blogg, när kommer pysselboken?!
Eller hur, va fan. Ger man sig in i leken får man leken tåla. Jag finner inga som helst sympatier med denne Ulrica. Har ni inte sett uppståndelsen kring Kenza när hon råkade lägga ut IPnr på en som skrev väldigt otrevliga kommentarer till henne, sen sitter bruden och lipar ut i tidningen hur hemskt detta va för nu kunde ju folk kolla upp vem det var genom IPnummret, men att hon gick ut med namn och bild i tidningen gjorde visst inget. Idioter. (kanske samma nöt?) Som man bäddar får man ligga.
Men Jakob är ju också hemma, det måste ju finnas hur mycket tid som helst att göra det man gillar och att njuta av att vara förälder. Var och en får ju göra som de själva vill med sina liv. Själv funderar jag på att börja jobba när mitt minsta barn är fem månader och då ska min man vara hemma och njuta av våra barn. Det är så skönt att leva med en person som vill dela ansvaret och det roliga med att leva med barn.
Den känns lite som att Ulrika inte får ha en åsikt om Clara, men Clara och hennes fans får ha en åsikt om Ulrika? (säger jag utan att ta ställning för någon, vill bara liksom lägga in tanken)
Åsikt? Att bli ”förskräckt” över att någon pysslar och mer eller mindre uppmana den att bara bry sig om sin bebis istället, precis som att hon inte gör det. HUR är det att ha en åsikt?
Men det ÄR en åsikt. Kanske inte den åsikten som majoriteten av oss Claraläsare håller med om, men jo, det är en åsikt, som Ulrika har rätt att ha. Däremot vill jag påpeka att Ulrikas kommentar VAR ordentligt ogenomtänkt och hon verkar byta åsikter lite hur som helst när hon ska försvara sig. Det ger dock inte oss rätt att komma med lika ogenomtänkta svar, vilka vissa av Claras försvarare har gjort (även om de flesta kommer med bra tankar och idéer). Sedan håller jag med Clara när hon säger att folk för sjutton ska stå för sina åsikter, speciellt när man kritiserar en annan människas liv, en människa som man inte känner. Det är sådant som nästan bara händer på internet, och därför är det extra viktigt med genomtänkta kommentarer och åsikter när man ger sig in i leken. Och extra viktigt att man kan ta ett steg tillbaka och erkänna att man gjorde en ogenomtänkt kommentar, att man hade fel.
Det är intressant att se hur så många kommer till undsättning för någon de inte ens känner. Och hur så många kastar skit på någon annan de inte heller känner. Jag tror det snart är dags för internet-celibat för min del.
De flesta kommer nog faktiskt till sin egen undsättning lika väl som till Claras. Ulrikas kommentar upprörde säkerligen en hel del föräldrar eller framtida föräldrar genom att antingen avkräva dem total underkastelse gentemot sitt föräldrarskap eller fördöma dem som undermåliga föräldrar.
Har man ynnesten att vara hemma båda två (alla har ju inte den möjligheten) är det självklart att man då hinner med annat än att ta hand om bebis!
Måste man däremot amma varannan timme, har en bebis som inte sover så mycket och är själv om dagarna blir det inte mycket gjort! Men alla har olika utgångspunkter och viljor och kan således inte jämföras.
Sen tycker jag väl att alla väljer att leva sina ”liv” annorlunda och det är okej oasert hur man väljer, så länge man är nöjd och mår bra.
Tycker faktiskt att folk ska hålla käften! Tänk tanken och gå vidare in i cyberspace, man kan inte slåss för varenda olägenhet och vartenda stavfel. Jag tror att alla tänkte ”hur f-an hann hon göra allt det där när jag inte ens hinner med hälften” och så blir man kanske glad, avis, svartsjuk, ledsen, arg, glad. Men sen lämnar man det där, att det helt plötsligt handlar om personer som Ulrika eller Clara eller Maria eller Stig eller Markus är verkligen nätets mörkaste sida. Sluta kasta skit på varandra!
Nu börjar jag undra om ”Ulrika” vänder kappan efter vinden? För du ändrar dig allt efter som. Det är upp till var och en att tycka så härmed uttrycker jag min mening om din första kommentar: den var urbota dum. Punkt. Det finns flera sätt att vara en bra förälder på. Håller du med?
Självklart kan man ha små barn och göra andra saker. Håller du med?
Inser du att det finns många ensamstående som MÅSTE göra annat än att titta på sitt barn?
Inser du att det var så man gjorde när pappa gick till jobbet och mamma var hemma? Inte lekte mammorna med sina barn, de fixade allt i hemmet för det ingick i deras vardag. Vakna nu lilla Ulrika, ser att du skriver att du är vuxen men jag undrar jag…tror du inte att de du skriver är helt sant, du ändrar din identitet då och då. Eller hur?
Men visst är det så att både Clara och Jakob är hemma tillsammans? När Clara pysslar och grejar finns Jakob där som uppbackning och tvärt om. Varför skulle hon inte hålla på med sina ”oviktiga” projekt? Borde inte det göra Clara till en bättre mamma, om hon känner att hon har tid med både sig själv och Lilla B`?
Jesus, vilken energislukare! Jag fattar inte hur vissa tänker… När man får barn tycks vissa anse att man inte är en god mor förrän man blir alldeles utbränd av att sköta om ungen!
Jag vet egentligen ingenting om att få barn, men jag är ju barn själv! Och människa. Det är så himla självklart att en människa skall få ägna sig åt sina intressen om man får en stund över! Så sjukt självklart.
Dessutom, bebisar sover faktiskt ibland. Och de är nyfikna varelser. De kanske inte vet något mer spännande än att se på när någon målar om en vägg.
Ulrika känner inte lilla B över huvud taget. Hon vet inte vem han är, och har därmed noll rätt att uttala sig.
Huh, en del kommentarer har jag läst andra bara skummat, nu klarar jag inte mer … Så mycket elakheter och så mycket skit som kastas … Vad hände? Öppnades Pandoras ask eller är det bara människans sanna natur? Jag har tre barn och ibland undrar jag vad det är för hemsk värld de ska leva i och om de har någon chans att växa upp till empatiska, fina människor som tänker först och talar/skriver sedan. Nu vet jag inte vad jag ska göra för att driva bort illamåendet och obehaget som den här läsningen frambringat.
När jag läste bidraget om renoveringen tänkte jag spontant: Herregud, get a life. Jag personligen kan inte förstå hur man kan få för sig att måla om ett vardagsrum som man har målat för inte så länge sen. Är det oförskämt att inte bara tycka det utan skriva att man tycker det i en kommentar? Det är inte heller särskilt ekologiskt tänkt (särskilt inte om det inte är ekologisk färg). Där kan jag misstänka att det handlar om en inredningsmani som går för långt, om man nu har en nyfödd eller inte. Ibland verkar det som om folk bara inreder och inreder och inte vet hur de ska leva i inredningen. Men det här är ju bara intryck jag får via en blogg som är det enda jag kan relatera till, då jag inte känner Clara.
Att nyblivna föräldrar har energi för sådana projekt förvånar mig verkligen – även om man är två om det. Alla nyblivna föräldrar jag har träffat har ett stort behov av lugn och ro och harmoni – och en renovering är ju ändå motsatsen. Och ja, jag kan förstå om andra reagerar på det – och att man uttrycker det i imperativ form verkar ju vara vanligt i bloggvärlden. Clara själv har ju väldigt bestämda åsikter om allt möjligt. Och alla de som har sina tvivel är ju inte dumma i huvudet. Det är tex. lätt hänt att man överskattar sig – Ebba von Sydow var helt slut i flera dagar efter sin bokpresentation tydligen. Och jag kan reagera på alla dessa föräldrar som på nåt sätt vill bevisa att barnet inte har inkränktat på deras handlingsfrihet och bara måste shoppa, fika, festa – eller inreda.
Ja men vadå, i din värld kanske ommålning av en vägg är värsta projektet. Uppenbarligen inte i Claras, varför ska hon ’skämmas’ för att hon mår bra och finner sitt lugn i att fixa hemma när hennes ganska lilla bebis, sover större delen av dygnet?
För vissa är renovering ett nödvändigt ont – för vissa är det en hobby. Konstigare än så är det inte. Personligen har jag många gånger känt att jag inte vill att alla mina renoverings/inredningsprojekt ska ta slut. Men då gör man helt enkelt som Clara – målar om en gång till eller nåt annat skoj. Vissa hobbies kan man säkerligen hålla på med hela livet.. samla mynt eller frimärken eller vad som helt. Man är väl inte manisk för det. Har man inte ett liv för det?
Det jag vill säga är att det är helt oviktigt huruvida en vägg är ganska nymålad eller inte. Vill man måla om den så gör man det. Vissa av oss tycker att det är ungefär samma sak (och ungefär lika jobbigt) som att byta gardiner.
Jag hoppas verkligen att du har en hobby, för annars måste jag faktiskt citera dig: Get a life!
Man måste faktiskt inte vara positivt inställd till alla människors hobbies. Jag har rätt att ha en åsikt om exempelvis folk som spenderar all sin tid och sina pengar (och såna de inte har) på kläder. Och jag tycker faktiskt inte att det verkar särskilt avslappnat att sy den tjugonde uppsättningen kuddfodral till sin soffa eller dylikt. För mig är det faktiskt en form av konsumeringshysteri – även om tygerna är begagnade. Personligen är jag mer inne på den här linjen: http://fengshuiblogg.blogspot.com/2011/03/battre-kuddlos-radlos.html
Jag håller med dig, inte speciellt genomtänkt om det inte är ekologisk färg. Har ni sett ”Underkastelsen” av Stefan Jarl? Det skulle nog få er att tänka till hur nyttigt det är med dessa kemikalieprojekt för en nästan nyfödd. Det jag tänker på är att man verkar se mer till sitt eget behov och inkomst av blogg… och fördömer en annan persons val av liv genom att hänga ut personens kommentar som ett dåligt exempel. Varför inte mer förståelse, speciellt om man kallar sig kristen?
Varken min tv eller dator är ekologiska så det är nog bäst att låta bli…
Exakt hur blev Ulrika för övrigt ”uthängd”? Ingen vet vem hon/han är eller ens om det är samma person som försvarar sig under namnet här. Det var dessutom hen själv som valde att publicera den ogenomtänkta kommentaren ifråga; ingen annan.
Nej, det är inte oförskämt att _tycka_ att Clara lider av inredningshysteri, men det _är_ oförskämt att skriva nedvärderande kommentarer om det.
Om du inte gillar innehållet på bloggen så läs den inte. Hepp, så lätt var det. Eftersom just den här bloggen inte är det minsta agiterande för ”svenska heminredningspartiet in i riksdagen” eller ”allmän inredningsplikt nu” så finns det ingen anledning att uppröra sig över inlägg där Clara beskriver vad _hon_ gör med _sin_ tillvaro. Det är lika märkligt som att jag skulle leta upp frimärksälskarbloggar bara för att kommentera hur meningslöst det är med gamla papperslappar som man inte ens kan använda för att posta brev nuförtiden. Inget hindrar mig såklart från att göra detta men inte skulle jag bli det minsta förvånad om jag fick utstå en del lika elaka och ickekonstruktiva svar.
Nähä – men Clara får tycka saker om Amanda Schulman OCH läsa hennes blogg. http://www.underbaraclara.nu/190016/2011/02/21/min-flatvan-och-jag/
Det här är okritiskt hejaklackande.
Ok, tillåt mig förklara på nytt.
Inget hindrar en person från att läsa en blogg skriven av en person de inte gillar eller som har intressen eller åsikter man inte håller med om. MEN, om man väljer att skriva nedvärderande kommentarer om personen, på _dennes_ blogg (Claras inlägg gjordes på _hennes egen_ blogg) så får man vara beredd på att få en hel del negativa svar eftersom det säkerligen är så att de flesta läsarna faktiskt läser bloggen för att de gillar personen/innehållet.
Det som jag motsätter mig är inte att varken uttala sig nedvärderande eller att läsa bloggar man retar sig på utan att spela offer när folk inte håller med en. Jag försökte bara påpeka att det inte är särskilt konstigt att de flesta av Claras läsare säger emot Ulrika för de flesta av Claras läsare verkar faktiskt läsa hennes blogg för att de gillar vad hon gör.
Jag vill dessutom påpeka att det verkligen inte betyder att man är okritisk att man har hittat nån vars åsikter stämmer överens med ens egna. Jag är själv över 30 år och har format mina egna åsikter sen jag var tonåring genom läsning och diskussioner med alla möjliga människor. Claras blogg började jag läsa i höstas och har fortsatt med det för att jag håller med henne om mycket (eller för att hon håller med mig gudbevars). Varför skulle jag inte försvara mina åsikter när nån gör ett uttalande som Ulrikas? Det, om något, hade väl varit okritiskt?
Efter att ha läst igenom alla kommentarer ställer jag mig fortfarande frågande till vad du, Ulrika tycker att man ska göra som förälder? Vad räknas, i din mening, som oviktiga/viktiga projekt under föräldraskapet?
Jag respekterar att du inte tycker som Clara men du stödjer inte upp din åsikt med konkreta exempel på vad du tycker är rätt och fel, jag lovar att debatten skulle bli mer intressant om du ger oss din bild av hur du tycker att ett föräldraskap ska se ut.
Du får tycka att vi är en stor fan club för Clara som prisar det mesta hon gör, men det är därför vi är här, vi läser Claras blogg för att vi tycker om hennes sätt att göra saker, för att hon inspirerar och för att hon är en stark, ung kvinna som tar för sig här i livet utan att vara odräglig eller ytlig som så många bloggare är idag (enligt mig i alla fall).
Jag är ett ”Clara fan” och tycker om, inte allt, men det mesta hon gör, men det betyder inte att jag inte är intresserad av att höra vad du tycker är viktigt som förälder. Din åsikt drog igång diskussionen, du får hemskt gärna utveckla den!
Jag tycker personligen att Clara gör rätt i att fortsätta ägna sig åt saker hon tycker om och vill göra trots att hon har fått barn, för hur ska man kunna leva för någon annan om man inte har ett liv själv?
Hej Clara!
Vill tacka för din underbara blogg!
För att man ska vara en bra mamma så måste man ta hand om sig själv och det gör du, fortsätt så. Skit i alla bittra mammor som inte njuter av sitt liv!
Du är en förebild!
Kram Lisa
Kära Clara!
Jag vill bara säga att jag tycker att det lyser igenom så otroligt väl på din blogg hur mycket du och Jacob älskar er lilla B, och han verkar ha den bästa av tänkbara uppväxter så här långt. Jag har själv ett litet pyre som bara är lite äldre än B, och hinner inte med en bråkdel av allt jag skulle vilja, men så beror det kanske på att jag lägger en del tid varje dag på att läsa tidningar, böcker och bloggar och annat som gör just mig glad (och att jag är ensam hemma med honom på dagarna, och inte så himla energisk som person). Då får jag väl ta att jag inte hinner med lika mycket pyssel som du, men jag finner ändå stor glädje i att läsa om allt du gör. Jag kan inte se för mig hur du på bättre sätt skulle kunna kommunicera för världen att du njuter till fullo av ert lilla barn, utan att göra om bloggen till en renodlad bäbisblogg. Och det är det nog ingen av oss som önskar (däremot saknar jag din mammablogg på YourLife, men jag antar att du har föräldraledigt från den ;-).
Huruvida livet till 100% handlar om ens barn efter att de har kommit, eller om man väljer att även lägga lite tid och energi på annat, måste vara upp till varje enskild förälder. Men det viktigaste i det här sammanhanget är ju faktiskt att du (och det lilla vi ser av Jacob) framstår som en utomordentligt kapabel förälder, som alltid gör det som du tror är bäst för ert barn, bland annat genom att just tillbringa väldigt mycket tid med honom. Jag skulle tro att de flesta nog skulle önska sig att man kunde vara föräldralediga samtidigt båda föräldrarna, men ibland målar man in sig i ett ekonomiskt hörn där endast en i taget kan vara hemma. Desto bättre för er att ni lyckats undvika den fällan! Från lilla Bs perspektiv: vad mer kan man önska sig?
Vet du, jag måste genast säga till min hyresvärd på salongen att hon inte kan hålla på med sina egna intressen längre, utan bara sitta och titta på sin sovande dotter hela dagarna!
Jag blir förskräckt av människor som resonerar som Ulrika. Det är såna resonemang som gör att jag inte vill ha några barn. Ingen vettig människa vill väl ge upp sitt egna liv? Om man in a heartbeat kan börja leva bara för någon annan, ja då undrar jag om man har haft ett särskilt lyckligt liv innan man fick barn. Och hur kommer det barnet att växa upp? Hur kommer det barnet att uppfostras? Att påvisa individualism är det väl bland det bästa man kan lära sitt barn?
Ja, jag överdriver kanske lite nu, meen å andra sidan tycker jag väl att Ulrika gör det med. Varför dra saker till extremer? Usch, så knäppt!
Det är ju ännu mer förskräckande om man nu inte tycker att något utanför hemmet är värt att pyssla med, typ ”varför lagar du mat och städar och pyntar hemmet, istället för att bara ta hand om ditt barn”. Jag menar, är det de enda alternativ vi kvinnor har? Är livet ett dockskåp att flytta runt saker i och dockor att placera fint?
Missförstå mig rätt Clara, din blogg är ljuvlig, men samtidigt kanske den doftar lite hemmafruideal 🙂 (vilket man ibland kan behöva läsa om, men kanske inte leva i?)
Hallå! Fattar ni inte att ”Ulrika” bara vill provocera! Ni går ju på det hahaha….
Hon svarar ju aldrig på hur/vad man ska göra istället med sitt barn. Hon sitter nog bara och garvar nu. Det är väldigt tacksamt att reta Claras alla anhängare.
Nä,det är nog ett ” troll ” som det heter när nån hoppar in och provocerar och säger saker som är helt uppåt väggarna.
För under denna diskussion så har hon sagt att :
det var länge sen hon fick barn
hon kanske inte ens har barn
jamen varför först då säga att hon har barn, hon ändrar sig ju flera ggr, och håller med Clara i vissa kommentarer och vissa inte.
Tänk om det är olika personer 😉
När jag för barn vill jag inte att mitt liv ska ta slut för att min lilla unges liv har börjat… Jag vill kombinera mitt liv och LEVA tillsammans med mitt barn/mina barn, du har satt bevis på att det går och jag tackar dig innerligt för det!
Kramar
Jag tycker att det är skönt att bloggen inte bara handlar om Claras barn. Då hade inte jag fortsatt läsa den i alla fall. Jag vill fortsätta läsa om fin inredning, god mat och en och annan feministisk utläggning. En blogg avspeglar ju inte en persons liv rätt upp och ned utan man väljer vad man vill berätta om, man är sin egen redaktör. Jag kan tänka mig att det är så stort att få barn och att man är i det hela tiden och då är det skönt att kunna ha sin blogg som ett sätt att även göra någon för sig själv. Sedan vill man väl inte lämna ut sitt barn alltför mycket heller.
Det är JAG som blir förskräckt. Hur vågar man, hur orkar man skriva såna inlägg? Är det tänkt att man ska sitta och stirra på bebin 24-7 för att man ska njuta? Hur tänker folk? Clara fortsätt vara så fantastisk som du är, och forma lilla B till en fantastisk individ som inte heller tar skit!
nej jag fattar inte heller hur man kan komma på tanken att måla om ett vardagsrum när man har en bebis. jag skulle aldrig ha orkat. eller haft lust. jag tror inte jag kan tänka mig något tråkigare än att måla om ett rum. dessutom luktar det äckligt om målarfärg. jag vill inte ha sådant nära en bebis. Men jag fattar att Clara tycker att fixa i huset är kul och avkopplande och njutbart.
Hur ska man kunna ge sitt barn ett liv om man inte har ett eget? Jag tror visst ni njuter av lilla B (såklart liksom) men det här är ju faktiskt en hemmafru-blogg och inte en barnblogg först och främst så det är väl klart att dina inlägg inte alltid handlar om er nyfödda. Att folk orkar som sagt.
Det är ju ingen barnblogg, läsarna vill ju ha hemmapysslet och den extra inkomst det ev. ger kanske gör att lilla B får ett sparkonto när han är 18, vad vet vi liksom? För en kreativ person kanske det är nödvändigt med pyssel för att få mer energi till vardagssysslor och barnpassning också, andra kanske sover eller tränar.
Ulrika: Det alla undrar, som du vägrar svara på – vad skall man göra istället? Varför du inte vågar, eller vill svara på det, innebär för mig att ditt påstående inte har någon grund att stå på överhuvudtaget. En debatt innebär att man för sakliga argument för och emot – du har bara varit emot Claras men inte pratat för ditt ”eget”. Vad är din ståndpunkt om du nu har någon?
Du verkar vara en missunnsam människa Ulrika, lite trist.
Jag tror snarare att barn blir normala vuxna av att föräldrarna inte bortprioriterar allt annat än barnen när de är små. Om allt stannar upp för barnens skull finns stor risk för narcissistiska drag, den sorten har vi aningen för många av idag.
Clara, du verkar vara en utmärkt mamma och som född för uppdraget. Jag uppskattar din blogg mycket!
Jag förstår inte ens varför man ska ha åsikter om andra människors föräldraskap, om det inte är så att barnet uppenbarligen far illa då möjligtvis..
Man kan absolut debattera föräldraskap och vad detta innebär eller borde innebära för människor, men när man börjar blanda in enskilda individer och peka ut dem som bristfälliga föräldrar (läs mödrar, för det är ju oftast sådana som pekas ut), då tycker jag att det går för långt.
Nä, har man inget snällt att säga kan man faktiskt vara tyst. Det är min fasta övertygelse.
Jag tycker ni verkar ha det alldeles förträffligt bra! Tänk att få vara med bebis, påta i trädgården och göra allt annat härligt, samt vara kreativ. Det är väl att leva på riktigt det och inte behöva byta bort något man älskar. Nej förändra ingenting utan bara njut av alla ögonblick! Min mor har fyra barn som alltid var med överallt om det så satt en på magen och en på ryggen samtidigt och det har vi alltid varit glada över. Hon fick allt gjort och vi var med och fascinerades över allt. Lilla B kommer tacka dig en dag.
Oh Ulrika. Your comment wasn’t kind or necessary. Clara is an absolute ray of sunshine who clearly ADORES her children. You shouldn’t judge people like that, especially, sweet young mothers. Clara, I absolutely LOVE that you make time to take care of yourself so that you can take care of those around you. Not enough woman do that. It’s obvious you adore your baby boy and I’m inspired by your passions and energy. Keep up the great blog and don’t let petty comments like Ulrika’s get to you.
I respect and like Clara too AND her work but think that she might could´ve handle the situation more professional. And a thought: If Clara would have lived in a one bed room flat in a boring village, been 37 years old, didn´t have ”good looks” and a handsome husband, been less interesting altogether, how eager had some people been to praise everything she does without thinking by themselves??
Nog nu.
Jag blev tipsad om din blogg, Clara, för att den skulle vara trevlig o inspirerande, men efter dessa påhopp – jo, jag tycker faktiskt att det är påhopp när man skriver att jag är elak, avundsjuk, trist o en hel massa annat – o efter det att du verkar tycka att det är ok, så kommer jag inte att lägga mer tid här. Jag har förstått att många av er känner sig anklagade men det har aldrig varit min mening. Jag har aldrig ifrågasatt Claras val av hobby. Intressen ska alla ha, det är en mänsklig rättighet (och ja, jag har intressen, det var visst någon som trodde att jag inte har det). Det enda jag har gjort är att jag har frågat, eller ifrågasatt om ni tycker att det ordet passar bättre, hur Clara o hennes sambo/man använder den underbara småbarnstiden. Inget personligt påhopp där heller. Jag jobbar, som jag skrivit tidigare, med barn som inte mår bra. Många av dessa barn har föräldrar som är födda på 80-talet (vilket många av dina läsare är, som någon upplyste mig om i ett inlägg. Jag hade redan räknat ut det, men tack ändå). Föräldrar födda på 80-talet visar ofta en stress. En stress att göra allt, se allt, uppleva allt. Och barnen ska också göra allt, se allt, uppleva allt. Göra karriär, tjäna pengar, byta kök, renovera hus, resa, träna, plugga, förverkliga sig själv och DESSUTOM skaffa barn (jag vet att inte alla födda på 80-talet är så och att det även finns föräldrar födda andra -tal som gör likadant, men ni som vet att ni inte är det behöver inte ta åt er). Jag vet att alla har ett fritt val att göra vad man vill med sitt liv, men vem kan ärligt säga att man aldrig påverkats av andra? Och vem vet inte hur svårt det är att säga nej och att ha en annan åsikt än ”stora massan” (vilket den här debatten tydligt visat)? Det var bara det jag ville få er läsare av Claras blogg att göra: stanna upp och fundera på. Ingenting annat. Fast nu börjar jag förstå att det bara är den rätta åsikten som räknas. Så nu räcker det. Nu får ni ge er på någon annan. En liten fråga (som du inte behöver svara på i detta forum, fundera bara) innan jag slutar; Clara, tycker du att det är ok att folk använder din blogg till att skriva otrevliga saker om andra människor?
Men Ulrika, varför skrev du inte detta tidigare? Din ursprungliga kommentar som satt igång hela det här rabaldret kunde tyvärr inte tolkas på annat sätt än att du med spetsig pekpinne och hårt rynkad näsa ifrågasatte Clara som mamma och rentav antydde att hon missköter lilla B. Inget yttrande av annorlunda åsikt utan ett rent påhopp. Detta tas givetvis inte emot särskilt väl av någon som med all säkerhet älskar sitt barn över allt annat i världen och gör sitt allra bästa för att han ska vara nöjd och må bra 24/7.
Jag ogillar ditt sätt att dra 80-talister över en kam, men jag förstår problematiken du talar om (även om jag hävdar att det har mer med samhället idag att göra än med en viss åldersgrupp). Och detta är absolut värt att fundera över, för alla som har barn. Men säg det då, istället för att fälla en sådan kommentar som du gjorde.
Hade du dessutom valt att förklara dig på detta sätt på en gång hade du sluppit missförstånd och en hel del av den otrevliga pajkastning som denna kommentarstråd spårat ut i.
Snyggt Kavata Kajsa! Och jo, Ulrika, tonen i din kommentar kunde inte tolkas på annat sätt än kritik mot Clara, kritik som dessutom inte verkade vilja styra in på en debatt. Tack för att du förklarade dig, det gav allt lite perspektiv!
Självklart kan man tolka kommentaren på ett annat sätt än du gjorde. När jag såg kommentaren tänkte jag:
1. Oj!
2. Undrar vem som har skrivit det här och vilket syfte den kan ha haft?
a) Elakt? Njä, det vill jag inte tro.
b) Snällt? Hoppas det, vad kan man mena med detta? Ta det lugnt kanske? Ja, så var det nog.
Se, det var svinenkelt. Att tolka andra människor som bråksökande leder till bråk såklart! Så gör tvärtom vettja, så blir alla glada. Bråka kan man göra när man har skäl till det.
Ulrika, nu forklarar du visserligen att du ser det som negativt att manga maste gora/se allt, allt, och du har sakerligen en poang i detta. Daremot svarade du fortfarande inte pa fragan som manga vid det har laget har stallt: Hur ska man gora istallet som foralder? Vad ar nu din asikt om hur man ska agera?
Har man last Claras blogg sa ser man att det ar en blandning av hushallsarbete, renovering, projekt, bakning…men emellan allt det sa ar det mycket bade lugn och lek-tid med hennes son. Sa jag undrar fortfarande: VAD ska hon gora annorlunda? Bor hon inte kla om en stol och mala ett rum medans sonen ar liten eller hur menar du? Och vad vill du att hon ska gora istallet? Ingenting i din kommentar svarar pa dessa fragor, som manga har stallt?
Din forsta kommentar visade pa, som jag skrivit tidigare, brist pa respekt och var mer an lite dommande. Du tycker att Clara har ”hangt ut” dig har i bloggen och att folk skriver otrevliga saker till dig. Du a andra sidan skrev otrevligt fran borjan, och tyvarr ar ju vi manniskor sadana att otrevliga kommentarer, vare sig oga mot oga eller skriftligt, garna far otrevliga svar. Manga blev provocerade och formodligen an mer provocerade av att du kontinuerligt vagrade svara pa vad hon skulle gora istallet enligt dig, istallet forsvarade du dig bara. Du kunde valdigt enkelt ha gjort bade och forstar du och da kanske andra lasare forstatt mer vad du menat.
Skriver man att man ar ”forskrackt” over hur en annan person spenderar sin tid nar det galler sitt barn, ja da tar nog de flesta manniskor det som negativt. Hela din forsta kommentar var en direkt ifragasattning av Clara som foralder sa att du nu skriver att du inte ifragasatte verkar en aningen skenheligt. Om det faktiskt inte var det du menade sa foreslar jag, an en gang, att du i framtiden tanker dig for innan du skriver/oppnar munnen. Du talar om erfarenhet och ar uppenbarligen ett antal ar aldre an de flesta som laser den har bloggen. Du har inte visat det igenom din forsta kommentar eller igenom dina fortsatta kommentarer. Visa respekt for hur andra manniskor lever sina liv, du har ratt till din egen asikt absolut, men tank igenom HUR du uttrycker den nasta gang.
Bra formulerat. Ulrika fortsätter nog läsa kommentarerna som följer hennes inlägg. Skriver man och uttrycker sin åsikt får man finna sig i att andra gör det samma.
Till Clara säger jag: ha en riktigt god & glad påsk. Gör precis det du känner för och må riktigt bra med din familj!
Rätta mig om jag har fel, men det viktigaste för barn är väl villkorslös kärlek, och inte hurvida ens föräldrar har spenderat tiden medan barnet sover med att måla om en vägg, plugga, träna eller sitta och glo på den medan den sover? Fattar inte hur allt det där du räknar upp skulle vara skadligt för barnen? Utveckla gärna, och källor vore fint! Visst att en stressig miljö inte är bra för barnen, men bara för att man tycker om att måla om eller pluggar så behöver det inte betyda att man är stressad. När jag läser om Claras liv så får jag intrycket av att hennes familjs tillvaro är allt annat än stressad. Visst att en del människor kanske försöker hinna med resor, plugg, träning, tjäna pengar, inredning osv osv, men Clara är ju inte en av dem, så jag förstår hur din generalisering kring 80-talisters livsstress är relevant? Hoppas du inte tar illa upp av mina frågor, jag är uppriktigt nyfiken på hur du tänker.
Jag har aldrig ifrågasatt Clara som mamma. Hon är den bästa mamman till sitt barn.
Tack Clara för en underbar blogg! Blir alltid lika inspirerad när jag kikar in här. Har inte lämnat en kommentar här tidigare, men nu kliar det i fingrarna:)
Jag har aldrig riktigt förstått syftet med det här med pajkastning i bloggvärlden. Man läser väl en blogg för att man finner den rolig och inspirerande?! Och om man nu inte gillar en viss bloggare, dennes sätt att leva etc., varför då överhuvudtaget bemöda sig att gå in på bloggen och kommentera? Nu syftar jag inte på just den här kommentaren, utan på bloggkulturen i allmänhet. Är det månne den svenska avundsjukan? Jantelagen? Du ska inte tro att du är nåt. Varför kan vi inte bara lägga den energin på oss själva i stället och låta andra människor leva sitt liv som de vill göra det? Utan att ha synpunkter och syrliga kommentarer.
Ville bara säga det.
Mvh Johanna
Ville bara säga att det var det första fallet av en grymt misslyckad debatt jag läst, som dessutom spårade ur åt andra hållet. D.v.s. att man inte får ha en annan åsikt än den stora majoriteten och därför blev s.k. nätmobbad. Har inte sett det fenomenet innan och förväntade mig inte riktigt att se det härinne av alla bloggar. Mycket tråkigt.
Vaddå för debatt? Ulrika debatterade väl inte någonstans? Hon vägrade att svara på frågor och således ge belägg för sina åsikter.
Nätmobbning? Så Ulrika får ha åsikt om Clara och slänga en känga, men inga får ha åsikter om Ulrika?
Jag gillar din blogg och har följt den ett tag. Tycker det ser jättemysigt ut när du tar med bebisen ut och arbetar i trädgården!!
Rekommendation av äldre trebarnsmamma: Njuuuuut av småbarnstiden för den går alldeles för fort. Vips har man stora barn/ungdomar som ger sig iväg ut i livet och inte alls har behov av att vara med sina föräldrar. Då har man hur mycket tid som helst att göra allt det där som man inte hann när de var små.
Och njuuut av småbarnstiden då barnen ofta (förhoppningsvis…) sover mycket och man hinner göra annat också. För vips så har de vuxit, börjat springa och klättra och hoppa i soffor och kliva på bänkar och hitta vassa saxar och fara runt så man inte ens hinner gå på toa utan att vara skraj för vad som hinner hända under de två minuter man är borta…
Gillar din sida den är som en oas i vardagen! Men snälla sluta kommentera vad folk skriver som kommentarer i bloggen. Det förtar verkligen den sköna läsningen! Du har ju valt att lägga ut och dela utvalda delar av ditt liv vilket innebär att många kommer att ha åsikter om det. Ett tips är att låta kritik som man inte tycker är befogad att rinna av likt vatten på en gås.
Gilla!
Men min blogg är inte bara skön läsning. Den är ganska mycket oskön läsning också. Det är själva poängen. Allt annat är en missuppfattning.
Men Clara är ju faktiskt ingen gås utan en riktig människa!
Men hallå på henne liksom, man slutar väl inte vara sig själv bara för att man får barn? Clara är väl fortfarande Clara och inte bara en mamma liksom!
Intressant. Vad himla olika man kan tycka och tänka… Jag är själv en Ulrika, född -70 och blev mamma vid sena 35. Jag har inte alls gjort som Clara, utan jag har gjort som den arga Ulrika här ovan förespråkat: Suttit stilla i amningssoffan, kikat på barnen och njutit av det, dels pga att jag väntat så länge på att få barn att jag toknjöt av att bara göra det, dels pga att jag är en sån som gillar att ta det lugnt och dels för att mina barn ville vara nära, bli burna- or else… kolik och skrik och dels för att jag tyvärr inte hade ork till mycket mer pga all kolik och skrik. Men barn är ju olika.
Med ett nöjt barn är jag säker på att jag haft det annorlunda och agerat annorlunda.
Man blir sådan förälder som man behöver vara för sitt barn (givet att man är en normalfrisk och sund förälder) tror jag.
Nu när mina barn blivit 3 och 5 njuter jag så himla mycket av att kunna dona och fixa och SAMTIDIGT kunna ”mamma” dem och ha barnen lekandes i min närhet.
Det går alldelres utmärkt. De kommer och tankar mamma, vi småpratar, de kollar in mammacentrum och sedan leker de vidare med sitt och jag donar med mitt och håller ett öga på dem. jag ser ingen motsats i att göra både ock längre, som jag gjorde som nybliven mamma. Jag läser Claras blogg och inspireras av henne och 80-talsmammorna som kombinerar barn, hemmaliv och arbete på många kreativa sätt. Jag önskar verkligen att jag som 25-åring hade kommit på att det var möjligt! För mig och mina jämnåriga handlade det om ett val: Endera plugga på universitet/resa/arbeta eller bilda familj och vara hemmafru (som min mamma) eller deltidsarbetande på ett okvalificerat arbete. Och jag ville ju såklart inte göra som mamma… 😀 Inte förrän nu har jag kunnat sätta värde på det min mamma som var hemmafru, gjorde för oss, inte förrän nu inser jag allt en hemmaförälder gör.
Nu när jag läser Clara blogg, där hon redan som 20-nånting kommit på det jag fattat först vid 35-40: Att kvinnors arbete inte alls är ”oviktigt” eller förspilld tid, att vara en ”homemaker” är något viktigt och det GÅR att arbeta samtidigt- om man väljer arbete och partner klokt. Heja Clara, kloka medsyster!
Jag är helt säker på att Clara och hennes man hinner snusa och mysa massor med bäbisen också. Men eftersom detta är hennes blogg och inte hennes fotoalbum antar jag att vi inte får vara med på allt det av hänsyn till barnets integritet som vuxen sen.
Därför kanske inte varenda gosestund dokumenteras här. Rätt så.
Men jag håller med min namne Ulrika om att barnen är viktigast. Jag är säker på att de flesta håller med om det. Säkert Clara också. Men nu är det ju fullt möjligt att vara tillsammans med sina barn samtidigt som man planterar narcisser i krukor eller bakar bröd.
Idag har jag själv bakat bullar, torkat köksgolv, krattat, anlagt en ny rabatt, lagat frukost, lunch och middag och haft hjälp av mina små i allt det (till och från) och de tycker att det är jätteroligt att göra saker på riktigt. Duka, hämta bestick, lägga på rätt plats, räkna deciliter vid bakning, kavla osv… Vardagsmatte, vardagsvett, lek och allvar blandas, de får vara till nytta och i gemenskapen och springa iväg och leka mellan varven. Nu är Claras lille för liten, men jag tror att även små barn gillar att vara med på att göra riktiga saker i hemmets lugna vrå.
Lite omklädning av en fåtölj hemma, medan man får sitta bredvid och titta på mamma och få en puss och klapp då och då. Vårbruk utomhus medan man sover ute i friska luften. Hallå, Ulrika, vad är det att uppröras över? Jag fattar faktiskt inte?
Tack Clara, för en inspirerande blogg!
Åh, vilken trevlig kommentar 🙂
Åh va tråkigt! Livet rullar väl på ändå kan jag tänka även om jag inte ynglat av mig ännu. Måste vara himla rastlöst för både unge och mamma om de skulle tvingas ligga i armarna på varandra 24 h. Nä en person ska jag då inte sluta vara:)
Men visst är det väl så att kvinnor som börjar arbeta tidigt efter en förlossning får ta mycket kritik från omgivningen? Våra roller som man och kvinna, mamma och pappa sitter så djupt att när någon går mot normen så skapar det reaktioner. Men är det inte också så vi kommer framåt? Jag tänker på den första kvinnliga nyhetsuppläsaren i radio, vilket liv det blev… http://www.youtube.com/watch?v=2wA_qxqfEQA – reaktionerna känns så sjukt galna idag (notera att det är många KVINNOR som ringer in och klagar ”det passar inte att en kvinna talar om krig”). Sedan har vi väl en utmärkt förebild i vår nuvarande EU-minister? Och nej, det innebär inte att alla kvinnor ska börja jobba direkt efter förlossningen eller att alla män ska vara hemma, men att vi inte ska vara inlåsta i några gamla förlegade normer utan FRIA att göra helt egna, individuella val i våra liv. Och att kvinnor och män ska ha MAKTEN över sina egna liv och val.
Nätmobbning?
Lägger man ut en sådan ogenomtänkt kommentar får man räkna med att bli hårt kritiserad speciellt när man inte själv från början kan specifiera vad man egentligen menar.
Många barn far illa, men att vara med mamma/pappa och redan från början få utveckla sin kreativitet från start och växa ihop som en familj är få förunnat.
Jag är själv född på 80 talet och jag känner ingen direkt stress. Det är väl bättre att barn får lära sig att roa sig själv med kreativa projekt än sitta framför tvn eller ett dataspel som så många barn gör idag för att föräldrarna är för trötta för att följa med
ut och leka.
Varför kommentera från början? Barnet mår bra, har det bra och är älskat.
Vad mer kan man begära av mamma och pappa?
Fortsätt i samma stil Clara, din blogg är tokskön!
Hej Clara!
Det är klart att man njuter av sitt barn fastän man pysslar eller håller på i trädgården. Precis som du, Clara skrev i något tidigare inlägg så har barnet också en pappa.
Ulrika. Jag undrar varför kan man inte pyssla i hemmet när ens barn ligger på en filt och tittar på eller umgås med sin pappa?
Jag får verkligen inspiration av dig Clara (och jag har tre barn) och det går fortfarande att pyssla! Fortsätt med dina intressen, det mår man bra av.
Ha en solig dag!
Hej. Jag har precis hittat hit, rekommenderad av en väninna. Hon sa att du skriver på pricken om allt som jag älskar: trädgård, inredning, och din hund. Du skriver ju om mycket mer, alldeles uppenbart. 🙂 (Underbar bebis!)
Vi har också en Dansksvensk, nyligen hemflyttad till oss. Findus. Vi är så glada i honom och det ska bli roligt att läsa bakåt i din blogg.
Om kommentarer om hur du sköter ditt liv: om alla Lattemammorna ägnade all den tid de läser om mat, mode, inredning och livsstil åt att faktiskt leva det istället så skulle de nog hinna med samma saker som du gör. 🙂 Stå på dig! /Carina.
Är inte även detta en väldigt dömande kommentar? Vem är det som säger att ”latte-mammor” inte lever sitt liv? Är det inte just detta som ska förespråkas, att man får leva sitt liv precis som man själv väljer att leva det? Läs gärna min kommentar längre ned!
Det jag ser här i Claras blogg är att hon är hemma med sitt barn större delen av tiden. Hon arbetar inte 40 timmar + restid borta från sitt barn, som de flesta andra. Vad jag vet, far inte barn illa av att vara med sina föräldrar när de är aktiva i sitt hem, tvärtom kanske de lär sig något av sina föräldrar, istället för sin förskolepersonal? Och som sagt, man får väldigt mycket gjort om man inte tittar på tv.
Jag tycker visst att man får kritisera andras livstil, men kanske något mer nyanserat och konstruktivt för att det ska kunna mynna i något bra?
Clara, din blogg är en ren fröjd att läsa, och när jag läser om er och ert barn är det nästan att man blir sugen själv.
Ulrika kan väl ändå inte mena allvar med att det är synd om henne nu, när hon till att börja med skriver en skapligt kontroversiell kommentar, och när andra människor ifrågasätter den går hon omedelbart i försvarsställning och vägrar genomgående att svara på frågor och utveckla sitt resonemang. Bra att hon till slut gav med sig och förklarade sig, men försvarsställningen har hon inte släppt.
Jag är övertygad om att Clara och Jacobs barn mår utmärkt – tänk vilken bra start i livet att ha båda sina föräldrar hemma! Men det är beklämmande att över 290 personer tycker att det är ok att ge sig på en kritiker. Och vad jag förstår består Claras kommentarer främst av påhejare och beundrare, så varför bemöda sig med att ens kommentera Ulrica?
Något mer kan väl knappast sägas om den här kommentarsstormen men det jag fortfarande funderar på är hur det kommer sig att Ulrika (som av sina kortare svarskommentarer att döma följt det hela ganska noga) väntat sig genom över 200 (!) upprörda kommentarer innan hon väljer att förklara sin ståndpunkt. Hon verkar inte anse sig ha ifrågasatt eller dömt Clara (grundar det på hennes mening ”Det enda jag har gjort är att jag har frågat, eller ifrågasatt om ni tycker att det ordet passar bättre”, där hon inte själv tar ansvar för just ifrågasättandet) men att det uppfattas så av de allra flesta står klart redan efter de första kommentarerna. Där hade funnits ett ypperligt tillfälle att rätta till ett ev missförstånd eller förklara närmare att det inte var ”meningen att anklaga”, som hon tillslut skriver.
Många kommentarer till Ulrika har varit otrevliga, det har hon helt rätt i. Jag tror inte att det är konstruktivt att betala tillbaka med samma mynt, men Ulrikas ursprungliga kommentar saknar tyvärr helt en ödmjukhet inför att andras val är just deras egen ensak. Att bara ”fråga”, så som hon säger sig ha menat göra, ska man naturligtvis i all nyfikenhet/välmening/undran få göra. Men av formuleringen av denna ”fråga” att döma kan jag aldrig tro att hon på allvar inte förstod hur det hela kunde uppfattas. Hon kan uttrycka sig, det bevisar hon klart och tydligt långt senare.
Jag är inget hårdnackat UnderbaraClara-fan, har läst bloggen ett par gånger och uppskattar den men skulle inte förbehållslöst rusa till Claras försvar om det inte var så att jag faktiskt tycker att Ulrikas sätt att hantera det här har varit minst sagt märkligt.
Jag håller inte med Ulrika ang. Clara. Men. Varför utgår ni från att alla som läser och kommenterar bloggar är retoriskt begåvade? Du kräver att hon ska uttrycka sig smartare? Tjejen kanske inte förstod att hon måste skriva på ett visst sätt, hon kanske trodde att hon var tydlig. Alla har inte insikt om sånt. Vissa är bra på att skriva, andra på matte. Känns orättvist att kräva journalistnivå på saklighet och argument kommentarer i en blogg, liksom. En mobb är en mobb – oavsett den retoriska kvaliteten på inlägget ni stormar mot. Chill.
Jag vet inte hur jag ska svara på det här utan att upprepa mig. Först: Det är synd att du generaliserar och menar att jag utgår från att alla som läser och kommenterar är retorisk begåvade. Eller att jag kräver journalistisk nivå. Läs en gång till så ser du att jag talar om Ulrikas kommentar till det här inlägget på den här bloggen. Ingenting annat.
Ulrika har tydligt visat med sin längre förklaring (som jag för övrigt tycker är full av intressanta diskussionsämnen) att hon på intet sätt är retoriskt obegåvad. Att hon inte skulle ”förstå” på vilket sätt hon formulerade sig tror jag är att underskatta henne, för att inte säga förolämpa. Vissa är bra på att skriva, vissa är bra på matte, precis som du säger. Efter att ha läst Ulrikas förklaring; tycker du att hon verkar ha problem med att uttrycka sig i skrift?
Problemet har väl snarare vad hon inte skrivit. Hon gör ett för många provocerande uttalande. Sedan visar hon genom att lämna enstaka kommentarer här och var att hon följer vad som händer. Och trots att hon, av den senare förklaringen att döma, blivit missförstådd så säger hon ingenting, vägrar konsekvent att svara de som faktiskt på allvar frågar henne hur hon menar. Hon har alla chanser i världen att, med sin bevisat retoriska förmåga sätta punkt för det här. Och det blir ännu mer provocerande att hon inte gör det.
Samtidigt har du rätt. Den här debatten skulle kunna föras under mycket mer chillade former där man avstår från påhopp på både Clara och Ulrika. Jag hoppas att jag har framfört mina åsikter utan dito.
Först och viktigast; Tack för en superfin och inspirerande blogg Clara! Sen kan jag inte låta bli att lämna en liten kommentar angående denna hetska debatt. Jag blir verkligt imponerad av kvinnor som vågar gå sin egen väg och som likt Clara kan kombinera det hon älskar att göra med sitt arbete! Sen tycker jag att många av kommenterarerna här är otroligt provocerande, särskilt för mig som nybliven mamma. Att påstå att man inte har ett liv bara för att man inte har tid och ork över till mycket annat än sin lilla bebis. DET är provocerande! Om jag inte har helt fel så är väl Claras man hemma med lilla B? Är man som jag hemma själv på dagarna har man fullt upp med att bara ta hand om en liten bebis. Särskilt en som inte kan roa sig själv mer än fem minuter och som inte gärna sover i sin säng på dagarna utan bara på promenad i sin vagn. Men att säga att jag bara sitter och stirrar på min dotter 24/7 och att jag inte har ett liv; det är bara nedvärderande! Jag jobbar, tro mig! Det är otroligt tidskrävande att ha en bebis, tro inget annat. Både som gravid och förstagångsförälder får man höra kommentarer och ”rekommendationer” om allt: man blir allmänt villebråd! Det jag vill säga till den stora majoriteten här är att ni är minst lika dömande som Ulrika. Sluta döma ut oss ”latte-mammor” som måste dricka sitt kaffe på promenaden eftersom det är den enda stunden på dagen som bebisen faktiskt sover. Vi har också ett liv!! Jag är inte ett dugg avundsjuk på Clara, tvärtom inspireras jag till tusen av henne och på mina lediga stunder (ja, min man kommer faktiskt hem på kvällen och har längtat hela dagen efter att få krama sin dotter) läser jag hellre fantastiska bloggar och tidningar än att måla om en vägg, och det tänker jag inte ha ett dugg dåligt samvete för. Som Clara själv förespråkar: jag jämför mig inte med henne! Så sluta ni andra att jämföra mammor mot varandra! Som Ulrika sa: man är sitt eget barns bästa mamma!
word! ord jag kan känna igen mig i. 🙂
Jag tycker lite synd om den här Ulrika som skrev kommentaren (nej, jag är inte hon). Hon kanske har läst in något som inte finns (av misstag). Och hon tänkte kanske inte på hur kommentaren kom fram. Förstår ärligt talat inte syftet med att lyfta fram hennes kommentar så här och bädda för hundratals arga inlägg mot Ulrika. Hon kanske på fullaste allvar menade att ställa en fråga om när tiden finns? Jag tycker att det blir lite nätmobbing. Bättre att svara konstruktivt och visa Ulrika på det viset att hon har uppfattat Claras tillvaro fel. Clara har själv flera gånger i bloggen påtalat att det finns mer än det som syns på bild; att livet inte bara är pyssel i vackert motljus liksom. Att även hon har vardag och så vidare. Kanske att vissa missförstår mer än andra, men varför håna och attackera dem. Varför inte ge Clara ert stöd utan att sänka er till en taskig nivå.
Helt otroligt att folk orkar! Tycker det är strongt av dig att orka med kommentarerna!
O_o
Det ”lilla livet” är ju en bebis? De sover ju ibland.. Om man inte får ha ett liv när man fått barn, vad ska man då hitta på när de sover? Sitta och stirra på dem? Jag förstår mig inte vissa människor..
De med Ulrikas åsikter har lika stor rätt att stå för sina åsikter som Clara. Inget snack om den saken. Men jag tycker sj att det är lågt om man börjar gå till personangrepp. Alla har sitt tycke o åsikter… Men det är klart att man kan försöka ställa frågor o försöka förstå varann. Det tycker jag är jättebra! Men utan just personpåhoppp!
En sak jag undrar är till exempel hur vissa mot-åsikter till Clara kan lyda att man inte kritiserar henne som mamma, men ändå tycker att hon borde ägna sig mer åt sitt barn… Är inte det morsägelsefullt? Någon kanske vill utveckla?
Hej! Det verkar alla ha olika åsikter om barna frågan. Det finns många som inte kan få barn. Det är inte självklart. Så fy skäms. Så var glada och inte så trångsynta. Jag skäms över vad några gör med sina barn. Man får höra så mycket olika problem med olika aktiviteter man möter föräldrar som inte borde vara föräldrar överhuvudtaget. Det är underbar gåva att få barn om man får det och prioriteringar i livet är det värsta tänkabara hos många människor är otroligt ansvarslösa och skyller på ena och andra. Det skrämmer mig absolut. Inte konstigt det finns många barn som råkar illa ut i vuxen ålder pga föräldrarnas inställning i uppfostran. Inbilla er inte att det ska vara lätt men däremot bör man nog ha en skola för föräldrar rollen för diskutera och ta ställning till olika saker. Fri från uppfostran skrämmer mig hur folk tolkar den.
Livet är så kort och varför inte lägga mer tid på barnen och engagera sig än sitta skämmas över det hela livet. Jag vill även passa på beundra föräldrar som engagerar sig i sina barn och tro inte alltid du gör ditt barns bästa för det gör man inte alltid. Man försöker är bra men ta itu är bättre.
Hallå! Jag vill påminna mig själv och alla andra om att det här är en blogg. En blogg med bilder och text som är valda och regisserade av Clara. Hon visar inte upp HELA sitt liv. Vi följer inte hennes dagar sekund för sekund. Vad vet jag egentligen om hur hon fördelar dygnets 24 timmar mellan barn, man , hund och intressen? Kan vi inte ge människor lite space att leva sina liv utan förutfattande meningar om prioriteringar hit och dit?
Heja Clara att du lever ditt liv fri och modig! Kramar till dig
En undran: vem har kritiserat ”lattemammor” och vad ÄR en lattemamma??
Jag skulle aldrig orka att måla om el göra nåt sånt när jag hade ett litet barn. Men om jag hade en blogg som jag tjänade pengar på och att tio tusen människor skulle hylla mig, då skulle jag abslut orka 😀
Jag har inte varit inne på Claras blogg på länge … surfar in och läser ikapp och hittar detta.
Ulrika må vara av annan åsikt än Clara och hennes kommentar kan tyckas idiotisk av många men att hoppa på henne så som man har gjort här är ju heller inte rätt. Ni gör ju samma sak, till och med värre, hånar henne för hennes åsikt. I detta åsiktsfria land.
Vem står upp för Ullrika?
Jag tycker det är tråkigt att det är så hätsk stämning i kommentatorsfältet. Inte mot Clara – hon reder sig nog med tanke på den överväldigande majoritet som står bakom henne – men kommentatorer emellan. Vissa kan till exempel inte uttrycka sig bra men vill ändå gärna delta i diskussionen. Då är det tråkigt att så många väljer att tolka en kommentar på sämst möjliga sätt. Vad säger det om människorna som tolkar varje åsikt som skiljer sig från deras som ett elakt påhopp om det finns minsta lilla möjlighet att göra det?
Och OM någon nu skriver spydigt eller dumt så finns det väl oerhört många bättre sätt att hantera en sån kommentar än att håna och peka ut personen som har gjort det. Tror någon verkligen att man kan övertyga en annan människa att tänka över sin åsikt på det sättet?
Kan inget annat än att citera din rubrik ”att folk orkar”… Samtidigt kan jag inte låta bli att le när jag ser att du publicerar den sura kvinnans inlägg, rätt upp!
Upptäckte din blogg idag och har sträck läst den nu under någon timmas tid. En eloge till dig och din fin fina blogg, kan lovas att jag kommer fortsätta läsa den 🙂