Visst hade jag räknat med att jag skulle bli förtjust i mitt barn. Älska honom. På det där stillsamma meditativa sättet. Men att man faktiskt blir KÄR hade jag ingen aning om. Jag är så förälskad i den här pojken så det är inte klokt. Jag pussar honom tills kinderna är alldeles röda och blöta. Jag biter honom i fötterna och gnuggar näsan mot hans mage och skulle allra allra helst äta upp honom. Jag hade inte fattat det där med förälskelsen. Att man blir så passionerat kär i sitt barn. Och att kärleken gör att man orkar. Precis som man slutar behöva sömn när man nyss blivit ihop med någon. Det är tur att det är så för hur skulle man annars orka? Förälskelse är rent uppåttjack.
83 svar
Det där med barn vet jag inte hur det känns, men vad kul för dig:)
Håller med 🙂
På pricken beskrivet. Det är verkligen kärlek (oftast iallafall)
Kram
åh, hjälp vilken underbar bild!!!
vilken fantastisk känsla det måste vara, jag längtar till den dagen det är min tur!:)
Åh så fint du beskriver det. Jag längtar till den dagen då jag kan känna likadant när jag fått egna barn.
Vad härligt! 🙂
En fråga om något helt annat, de här gilla-hjärtana du har på din blogg? Är det ett tillägg till WordPress?
men åh så fint!
Kul att du kallar det för uppåttjack. Jag brukar nämligen säga till min sambo att jag okynnesbesöker din blogg och bebisknarkar. 😉
Hahahaha!
Åh vad jag älskar bilden! ♥
Sen kommer 3 års åldern, då vill man skicka dem på internat ; ) ja håller med. Jag är också så kär i min bebis. Men till mitt andra barn tog den förälskelsekänslan lite längre tid på sig för mig. Men nu är den här!!
Förstår preciiiis vad du menar. Jag har en liten en som är väääldigt mycket 3 år just nu…
ok jag har en tvååring som jag ömsom är dödskär i, ömsom vill skicka på internat, men hjälp mig lite vad är det med treårsåldern, för jag känner bara 2 treåringar, den ena cool som en filbunke, den andra något mer ’aktiv’, men ganska filosofisk för det mesta…..
undrar mest för jag vill veta vad som eventuellt väntar mig.
Hm. Sjuttonårsåldern går inte av för hackor den heller… eller nio-årskrisen. Ibland får man gå in i klädkammaren och skrika i en kudde för att klara av vissa situationer. Men älskar dem till döds gör man ju förstås ändå. Behovet av att nafsa i fötter försvinner dock när det är ett par solkiga och svettiga 42:or man står inför (elvaåriga sonens…).
Åhå, vilken underbart gullig bild!!!
Vilken underbar bild och så sant skrivet. Tror också att barn som får växa upp med djur blir alldeles speciellt lyckliga barn…:-)…kram till er!
Och kärleken bara fortsätter växa! Ibland är den så stor att man inte kan sätta ord på den! Magiskt minsann!
Så fint! Tänk att det kan vara så… 🙂
Precis så känner jag också. När han sov som bebis, satt jag och tittade på bilder på honom. Och ville inte ens ge bort några bilder (pappers) eftersom de var för dyrbara…. ja, hahaha, knäppt! Idag är han 9 år och ja, jag är lika kär. Livslång, innerlig kärlek som gör en stark – och lite rädd för döden.
Åhh vad ljuvligt det låter- precis som jag har föreställt mig att det ska bli när jag en dag! Underbart! Kram Johanna
Åh vad fint!
Underbart! Jag hoppas någongång få uppleva det där!
Aw vad fint 🙂 Så himla söt bild och gullig hund o bebis :):):)<333
Blir lite yr när jag tänker på hur det blir om jag själv blir mamma med tanke på kärleken och stoltheten jag känner för min sambos systerdotter. Förstår i alla fall att det kommer vara fantastiskt om man får uppleva det!
Åh, jag tänker samma sak. Jag råkade halka in på ett jobb som vikarierande barnskötare och åker runt till 21 olika förskolor, med ca 4 avdelningar på varje, ca 17 barn i varje grupp, och är så bubblande glad i varendaste unge. I dag har jag i princip ensam haft hand om 13 stycken fem- och sexåringar och har ont i både huvud och hals pga att de skrikit så mycket, och därför tvingat mig att göra detsamma, men kommer ändå på mig själv med att tänka ”Åh, så söta de var, synd att jag inte ska dit i morgon också!” Hur jag ska klara av att ha egna barn och inte ”mamma” bort dem alldeles när jag ibland knappt kan slita mig från jobbet är ju ett mysterium.
Du låter som en alldeles fantastisk barnskötare.
Vad fint du beskriver det, det är verkligen på pricken! Det är rätt underbart när de börjar kunna pussa och krama tillbaka också och man inser att kärleken är ömsesidig 🙂
Och vilken tur att du har Melker som kan avlösa dig. Jag vet, för jag har haft bebisar, tvillingar, som jag har tagit hand om. Outtröttligt.
jag är så full av mammahormoner fastän jag inte är gravid att jag grinar bara jag läser din text och ser bilder på lille bertil och vovven…som jag längtar!
Finns ingen annan kärlek i världen som kan mäta sig med den kärleken. Inte för mig iaf. Som kan uppnå samma magiska och overkliga, samtidigt verkliga underbara effekt. Den är verklig. Levande. Livets under kan man säga. Kanske finns det de som kan säga samma sak om en ny bil el andra matriella ting, iaf som jag hört sägas….Finns ju de som absolut inte tycker om barn/bebisar….
Det låter helt underbart. Tror också att det är helt ovärderligt att du och din man kan vara hemma tillsammans med er lille son.
men åh så sött 🙂
Hej Clara
It is the most wonderful, all consuming love in the whole wide world!
And it looks like these two have a very special love/bond too 😉
LOVE PEACE enJOY your bundle of LOVE
Julie
x
Så himla fin bild och härligt beskrivet känslan man har till sina barn. Jag känner mig otroligt lyckligt lottad som fått uppleva den känslan fem gånger. Å nej, man förstår inte riktigt det före man har sitt eget lilla barn. Man har ett hum, men det är först när man får barnet och får uppleva dess personlighet som man verkligen känner den stora kärleken och närmast förälskelsen.
Exakt så kände jag också, Man blir som helt besatt. och det fortsätter med litet uppehåll vid tonåren.
Åh ja! Den kärleken och förälskelsen till ett barn går inte att jämföras med något annat i hela världen!
Kan ju inte göra annat än hålla med!
Visst är det så och det är inte konstigt att pappan känner sig utanför emellanåt och med kärleksbrist!
Ja, fast pappan känner ju också så! Men det kanske inte alla pappor gör?
Joo, men jag tror att hon menar att man är så käär sin bebis, så bebisen får det mesta av allt gos, alla pussar och kramar. Så är det för mig i af. Underbar bild förresten….
Min sambo som har barn beskriver det också så, att man bli nummer två istället för nummer ett… inte så konstigt kanske 🙂
Ja så är det nog!
Fast så blir det väl för mamman med? Hon blir väl också nummer två, för pappan?
ja det var ju det jag menade!
Jag kan bara hålla med! Och den där kärleken växer sig starkare hela tiden, långt över maxnivå 🙂
Vilken underbar bild sen, verkar inte som det är enbart du som inte kan hålla dig ifrån lille B 😀
…ja kärleken till barnen är total- och utan krav…
Kram
Mika
Tror faktiskt att det liksom är meningen; ammandet frisätter enorma mängder av lyckohormonet Oxytocin som far omkring i rummen o landar på alla som är närvarande där. Rent oromantiskt o biologiskt är det väl för att båda föräldrarna ska bli så ”bortkollrade” av kärlek att där inte finns nån risk att babyn ska bli lämnad, men mysigt är det!!
/*
Jag upplevde precis samma sak när Jack kom. Att man verkligen blev KÄR, det var det ingen som berättade. 🙂 Den 1 juni är jag beräknad att få bli så där galet kär i en ny liten familjemedlem, behöver jag förklara hur mycket jag längtar efter bebis i magen?! Kramar
så fint han klappar vovven!
Ja, kärleken till ens barn är precis sååååååååå!
Man vill liksom pussa upp dem!
Fint skrivet!
Ja, man känner sig faktiskt kär. Och så är man så innerligt stolt så man nästan spricker.
Och som du och andra skriver så behövs det för att orka med nätter, dagar, faser och olika beteenden. Man är trött, man behöver ibland vara ifred utan möjligheten , man får ”dumma dig” kastat i ansiktet, slag, spyor, torka rumpor, pussar, snorpussar, trösta, pussa tårar, massera magar, bita fötter, riven i håret, smutsiga kläder, osv. Vilken annan människa skulle man stå ut med att ha det sådär hattigt och fram och tillbaka med?!
Vilken underbar bild på ditt barn och hund. Vilken kontakt dom har. Fick tårar i ögonen, hoppas mitt barn och min hund får den kontakten.
Ja verkligen är det väl helt fantastiskt! Trots att man sover högst två timmar i sträck i flera månader (en metod som jag har hört används som tortyr, att vecka människor så fort de somnat) så älskar man så har man liksom kraften för varje dag där ändå 🙂 helt ofattbart!
Härligt med förälskelse <3.
Härligt skrivet och underbar bild! 🙂
jag minns när jag blev moster – viken underbar fantastisk känsla! jag började gråta när jag fick hålla honom första gången,så liten och fin, helt plötsligt fanns det en till familjemedlem i min lilla familj. helt otroligt. : ) nu är han 2 och blir roligare och roligare att umgås med. inte så kramig men väldigt underhållande. : ) längtar efter eget barn men är fullkomligt nöjd som moster så länge.
åh så fint!
Ja precis så är det… Innan jag fick barn så TÄNKTE jag att det var väl klart att jag skulle älska mitt barn mest av allt på hela jorden. Men när hon sen låg där på mitt bröst och jag KÄNDE det… ja det är en helt obeskrivlig känsla! Man blir drabbad av kärleken!
Är så glad för din skull! Hoppas jag också kommer få känna den kärleken någon gång!
Ibland kommer jag att tänka på det där fantastiska inlägget du skrev om amningshatet som verkar vara någon slags trend nuförtiden. Jag blir så glad när jag tänker på det inlägget <3 Du liksom röt ifrån ÅT mig, för jag är inte lika bra på att formulera mig som du är.
Det är som en liten tröst jag plockar fram ibland och bara myser åt. 😀
Ja, att få barn är verkligen den sanna kärleken. Går inte att beskrivas bättre.
Jisses vilken fin bild!
Mysigt <3 och vilket underbart hår han har!
Fantastiskt fin bild…
Ja, visst är det så! Jag känner precis likadant för min bebis – kär! Härlig blogg du har förresten 🙂
Å vad jag älskar bebisens hår!
Det finns inget finare på små bebisar än när de har en tjock mörk kalufs!!
Fint, och jag känner igen känslan och förvåningen, även om jag inte själv har barn än på ett bra tag. Jag har nämligen drabbats av nån sorts förälskelse i min brorson. jag drömmer om honom på nätterna skrämmande ofta, längtar efter att besöka familjen för att kunna vara med honom. och jag som aldrig förstått mig på barn förut. ja, det är verkligen som en förälskelse! knäppt.
Jeg synes det er så fint at du skriver dette. Det er sånt som ingen sier, og det er beroligende og trygt å høre det fra noen man stoler på. For ja, selv om jeg aldri har truffet deg ”in person” så tror jeg du er en å stole på! Så fint det er å kunne elske sitt barn så høyt.
Underbart!
underbar beskrivning. jag längtar dit 🙂
Det tog mig tre barn att inse att dom är ju lika kära tillbaka! Dom njuter och gosar dom med! Pussas och kramas och blir helt överlyckliga när dom får ett leende eller ett skratt! Underbart!
Kärleken bara växer och växer. Min lilla är två år nu och hon är så otroligt gosig och fantastisk att jag ibland inte vet var jag ska he mig.
Om man redan har barnlängtan, blev den ju inte direkt svagare av att läsa det här…
VILL HA EN BEBIS skriker min kropp, och sedan kommer tankarna om hur man vill göra allt precis rätt i barnets uppfostran och man blir livrädd för allt vad en bebis innebär, skulle jag verkligen klara det? Att det är MITT ansvar (och pappan såklart) att bebisen ska få ett bra liv och bli en bra människa, skrämmande tanke! Men någon dag får man bara kasta sig ut och våga..
Det verkar vara fantastiskt, och jag kommer aldrig förstå mig på de som inte vill ha barn (inget elakt menat, förstår bara inte) Tror man missar något stort och magiskt då!
Det är ju just den där förälskelsen man inte kan beskriva för någon annan, känner precis som du!
javisst är det så underbart!!! Kärleken är så stark så att den inte går att beskriva- TOTAL FÖRÄLSKELSE!!! Som inte heller släpper utan istället växer med barnets små upptåg;)
Har du läst vad som hänt Malin Wollin? Hon hissar alltid dig så det kanske skulle vara fint om du gjorde något för henne nu..
Ja, det är fruktansvärt sorgligt. Jag har redan kontaktat henne såklart
Det var väldigt vackert skrivet! Jag längtar!
åååå ja, det er helt altoppslukende og helt uventet. akkurat som en forelskelse. det er en forelskelse. den beste.
Så fint skrivet och jag håller verkligen med.
Vilken fantastisk bild!!!
Jag vill bara inflika att för mig tog det flera månader innan jag blev sådär kär i min bebis. Och vet flera vänner som känt samma sak, att moderskärleken tagit tid. Bara så ingen får panik om man inte känner den där ENORMA moderskärleken från sekund ett. Jag kände så klart ansvar och tillgivenhet och tyckte väldigt mycket om min bebis, men jättekär tog som sagt länge. Det kommer mer och mer nu, när man lär känna henne som den lilla person hon är. I början kände vi ju liksom inte varandra.
(Och hennes pappa har nog faktiskt alltid varit mer kär i henne än vad jag varit. Men jag har inte varit avundsjuk för det.)
Det kan bara vara skönt att veta att inte-genast-superkär-i-bebisen förekommer det med, ifall man nu råkar känna så inför sin nyföding.
Tyvärr är hon så stor nu att hon säger NEJNEJNEJNEJ när man vill pussa ihjäl henne. Så passa på medan de inte kan förvara sig.
Glömmer en kvinna sitt lilla barn,
Bryr hon sig inte om det hon själv har fött?
Och även om hon skulle glömma,
Glömmer jag aldrig dig.
Nej ditt namn står skrivet i mina händer.
(Jesajas bok kapittel 49 verserna 15-16)
Ja kom o tänka på det här som Gud säger till var och en av oss, han kommer alldrig glömma dig. Han älskar dig!!