Dreams do come true

En sak jag dagdrömde om i tonåren var att sitta på mitt rum och lyssna på sorglig musik och höra regnet smattra mot rutan. Så att det blev som i en amerikansk film. Där smattrar alltid regnet mot rutan när det ska vara sorgligt och man får bara sådan feeeeling av det.

Men inte smattrade det något regn mot min sketna ruta –  taksprånget var för brett. Jo en gång då det stormade blev det faktiskt lite blött på rutan. Vilken lycka. Jag kastade mig på sängen och satte igång att vara sorglig och eftertänksam. Försökte locka fram lite olycklig kärlek eller sorg över någon döing också.  Men innan jag ens kommit i stämning och fått feeeeling hade dropp-j*vlarna torkat upp.

Förstå då min lycka över att idag ha ett hus utan taksprång. Så fort det blir regn blir det blött på rutan. Jag slår på vemodig musik. Sätter mig på sängen, drar upp knäna under hakan och håller fast dem med armarna. Suckar djupt, ser tonårstrulig ut och verkar lite melankolisk och ledsen. Illusionen bryts dock av att jag måste ropa GUUUUD VAD MYYYSIGT ifall Jakob är i närheten.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

45 kommentarer på “Dreams do come true”

  1. Haha! Det är bland det bästa jag vet, när regnet smattrar mot rutan. Ännu bättre när det åskar också. Gärna när man ligger i sängen och det är helt tyst runt omkring en i övrigt.

    Fast bara när det är kväll och natt. På dagen vill jag ha sol.

    puss på dig!

  2. Jag tycker om regndroppar mot taket. Nackdelen med et är att det är gott tecken på att huset är dåligt isolerat. Så är det att bo i en gammal sommarstuga.
    Men vad är sorglig musik?
    Idag har jag hjälpt att plantera blommor hos farfar i hans balkonglådor. Röda blommor. De skulle säkert behöva lite regn, men här är det interegn, men ni kan titta på de fina röda blomorna utan regn.

  3. När jag läser ditt fina och roliga inlägg med hög igenkänningsfaktor tänker jag att smatter från tangentbordet inte hör ihop med det mot rutan. Så jag stänger av datorn och njuter av regnet istället. Tack för det.

  4. Fick mig att tänka på Christophe Maés låt Mon Paradis där han sjunger:

    Viens chez moi, te mettre à l’abri
    On ira sous les draps écouter la pluie
    Viens chez moi te mettre à l’abri
    Voir mon paradis

    Då blir man glad när det regnar mot rutan!

  5. hej! det här har inget direkt med inlägget att göra, men jag vill bara säga att jag tycker att du tar himla fina bilder!! vilken kamera + objektiv använder du dig av?

  6. Regn på rutan rules, med eller utan tårar och ledsam musik. Härligt att se de vätas ner och sedan torkas “rena” av varm sol. 🙂

  7. Jag älskar din slutkläm med att du måste ropa hur mysigt det är. Av någon anledning blir allt mycket mysigare om man får säga till någon att det är så mysigt.

  8. Idag är jag ledig för första gången på evigheter. Önskar nästan att det kunde regna lite så jag har “skäl” att stanna i sängen hela dagen!

  9. Haha! Så brukade jag också tänka! Gärna ett stort fönster så man riktigt kunde kura ihop sig.

  10. Haha exakt sådär var det ju. Sitta i fönster och se ledsen ut liksom. Med lurarna i öronen för att stänga ute världen. Känna sig mycket djup. Garvar åt mig själv vid minnet – mycket hög igenkänningsfaktor här.

  11. Min sådan där Amerikanska fantasigrej var sådana där fönster man kunde krypa upp och sitta i, som de hade i alla tv-serier. Fast då hade de alltid en massa nallebjörnar där… Men det verkade alltid så mysigt ^^

  12. Haha! Fantastiskt!
    Jag gillar också regn. Har börjat göra det mer och mer sen jag flyttade till Göteborg. Det regnar liksom så ofta här att man inte har något val. Så ibland när det har varit soligt flera dagar i rad börjar en liten del av mig längta efter regn. För då blir det tillåtet att sitta inne med en bra bok och dricka te. Även på sommaren.

    /C

  13. Hihi! vad fint!
    Ja, visst är den mysigt när regnet smattrar mot rutan.

    Det absolut bästa jag vet är när det både ösregnar och åskar så att huset skakar, då ryser jag av förundran och tacksamhet, förundran över att vi människor är så hjälplösa inför skapelsen och tacksamhet för att få sitta innomhus och njuta av skådespelet!

  14. Underbart!!!
    Nu har jag fått börja min dag med ett skrat!!

    Och regn på rutorna är underbart, allra helst i mormors gamla timrade hus… Det är barndomsminnen det!

    Kram

  15. det där är ju verkligen balsam för själen, iaf för mig. Det finns inget som ger mig så mycket ro och lugn som att (speciellt på sommaren) ligga i sängen och läsa och höra regnet mot rutan. Förra året regnade det nästan en hel vecka här på västkusten och jag spenderade den i sjöboden med en massa pocketböcker, en filt och regnet mot rutan, underbar känsla av att tid och rum försvinner!

  16. I morse vakande jag av att det stormade utanför och regnet smattrade mot rutan. Känns som en bra dag att sitta inne och dricka kaffe och skriva uppsats.
    Du är så bra Clara! Du är så duktig på att se det fina i livet! Jag bor i ett feminist/vegetariankollektiv där vi pratar om dig ibland. Bara positivt och vi är alltid på din sida när du är i blåsväder!

  17. Vi har ett plåttak på huset och det smattret slår allt. jag blir inte vemodig jag blir jätteglad. det är sååå mysigt och man känner sig helt safe. ingen kan nå mig – känslan.

  18. Underbart inlägg, Clara!! Jag kan också tycka att det är lite skönt att unna mig att vara lite svårdeppig då och då, gärna när regnet smattrar på rutan…:-)
    En fråga, kan du inte skriva lite mer om din gudstro? Tycker dina inlägg i bloggen om det alltid är så fina och livsbejakande. Du har verkligen inspirerat mig att tro på Gud och Jesus, det är sällan man hör om någon som öppet pratar om det och då förstår man att man inte är ensam. Jag har alldeles nyligen gjort den stora upptäckten att jag tror på Gud och Jesus Kristus och vill då självklart suga i mig all information som finns om likasinnade. Jag tillhör ingen församling och har inte ens “vågat” mig att gå till någon kyrka ännu. Vet inte “hur man gör” när man börjat tro. Ingen av mina kompisar är öppet troende och endel förstår det nog inte. Har du något tips? Eller “räcker det” med att tro i hjärtat och bara praktisera det för sig själv?

  19. Haha!! Humor av toppklass! Jag älskar din distans till dig själv och att du delar med dig av sånt här till oss läsare! Mer sånt! 😀

  20. HAHA! Ja tonårsdramatik!! Själv slog jag på dramatiken extra som tonåring, i synnerhet i sommarregn.. Drog på mig helt oregnvänlig klänning, extra mascara och gick ut i ösregnet med lurar i öronen. Hade en irriterande bärbar cdspelare, där cd:n hoppade ur hela tiden och pajade den fantastiska stämningen. Tanken var ju givetvis att mascaran skulle rinna och jag skulle springa där i regnet och vara olycklig. Istället var jag hiskeligt irriterad över den fallerande tekniken som förstörde alltihopa!

    Dagens ungdomar vet inte hur bra de har det! ^^

  21. Åh men det är ju så! Jag brukar få för mig när jag går kvällspromenad att sätta mig i en gunga och med tårna i fötterna och musik i öronen bara vicka lite fram och tillbaka. Man är ju sjuk i huvudet ;P

  22. HAHA! Åååh vad jag håller med! 😀 Nöjd-vansinnes-skratten när livet ger en precis vad man vill ha. Vill lägga mig på golvet och simma av hur jävla lycklig jag blir! 😀

  23. … ska du ha med hela film-sorgset-kittet så får du inte glömma tjocka raggsockor, stor thekopp och en (alltid vacker naturligt osminkad med lagom hår-ruffs ;P) tjej som kurar i fönstret… Meg Ryan på 80-talet i af sågs aldrig utan fatsock och en stor herrskjorta med thekoppen i högsta hugg så fort regnet smattrade mot rutorna i filmen… ;P

  24. Just nu smattrar det mot mina rutor här hemma 😀 Jag blir så lycklig då, älskar lite halvdåligt väder för jag får som mest inspiration till mina teckningar/målningar då. Märkte dock att det fattas två promarkers som jag behöver så det blir väl att traska genom stan i regnet också 🙂

  25. detta får mig att må bra då jag trots att jag bara är 19 känner mig barnslig när jag sitter och tycker synd om mig själv till regnet! fint.