Vår fina släktvagga. Den packas nu undan för det här barnet.

Fin är den! Som ett litet smycke. Bäddad med kaninlakanen och så mjukdjuret från Luna

Lillen har sovit i den en del, men inte så mycket som jag trodde. För mest har han ju sovit hos oss i sängen, och nu sover han ju i sitt eget rum. Dessutom börjar den vara snudd på för liten. Speciellt eftersom han vänder sig och har börjat ”klättra” runt. Men så småningom kommer den väl till användning igen. Vill ju ha fler barn. Sisådär en fjorton-femton stycken till tror jag.