Jag är så glad att jag har fått barn som styrt upp mitt liv. Jag har alltid varit rätt rask men nu bara rasslar det till, för nu försöker jag hinna mycket medan han sover. En stor skillnad är också att jag tar mig upp i tid på morgonen. Jag har jobbat hemifrån så länge att jag helt vant mig vid sena mornar och oregelbundna tider. Som jag njutit av det! Men nu njuter jag av regelbundenheten. Att väcka honom klockan sju alla mornar. Att äta lunch på bestämda tider. Att veta exakt när han ska sova och hur lång stund jag har på mig att ringa samtal, fota, skriva ihop en text. Som idag. Det ger struktur till min luddiga vardag och när jag sedan vilar så känner jag mig verkligen ledig.
Att han följer ett ganska strikt ät och sov-schema kändes först jättejobbigt och begränsande. Men nu när det funkar är det otroligt befriande. Dagen blir inte en enda evighetslång bebisgegga och frustration över allt som inte blir gjort. Istället vet jag ganska exakt vad jag kommer att hinna med och inte. Och att när han har sin vakentid så kan jag vara där i tanken, istället för långt långt borta.
124 svar
Jag tycker också det är skönt! och nu med andra barnet kan det kännas som att de där rutinerna är klara och det bara är för lilla Ella-Karin att hänga me 🙂 Också är det precis som du säger att när man får barn så får man på ett sätt mindre tid till egna projekt, men man synliggör också sin egen tid och värdesätter den på ett annat sätt. Det är helt enkelt vääärt med barn 😉
Rutiner är underbart, jag blir totalt lost om jag inte har koll på rutinerna! Och ja allt blir en ända bebbegegga!
Härligt för alla inblandade med rutiner! 🙂
Min lilla Ture är ungefär lika gammal och jag håller med om att goda rutiner mår både föräldrar och barn bra av. Jag har två barn och tränar fortfarande på att bara göra en sak itaget. Typiskt mig är att dra igång en bulldeg fast att jag vet att vi ska ut och sova. Resultatet blir att barnen gråter och mamma är arg… NÄ, aldrig mer ska jag göra såhär tänker jag. Först se till att sömn och mat funkar, då blir alla glada!
God bless!
Nu har jag ju inga barn men jag märker också att jag mår mycket bättre av rutiner och fasta tider. Jag pluggar på högskola så jag planerar för det mesta min tid själv då vi har få föreläsningar, vilket ibland är lite jobbigt tycker jag, att styra helt själv. Det är svårt, fast man vet att det funkar bäst om man har rutiner så är det knepigt att hålla sig till dem.
Jag vill också vara effektiv på dagarna och sen verkligen LEDIG och inte känna en massa borden dygnet runt.
Hej Clara, fin blogg du har! När började du med rutiner? Jag längtar efter lite rutiner, just nu har vi kvälls och morgonrutiner till vår 4 månader gamla dotter. Men på dagen sover hon fortfarande mycket och lite hur hon vill. Så.. När började ni och hur gammal är han nu?
Vi började när han var tre månader och nu är han sju. Det är superbra! Och inte det minsta fyrkantigt som folk verkar få för sig. VI är superflexibla om det krävs, för att man tex är på besök eller bortrest. Det klarar han utmärkt. Dagen därpå sover han sina vanliga tider igen. Så man blir både flexibel och samtidigt har man väldigt mycket skön rutin i vardagen att luta sig tillbaks mot. Jag rekommenderar att försöka införa rutiner om du är missnöjd med det nuvarande systemet. Annars kan du nog köra på som du gör. Jag tror att det kan bli bra på många olika sätt 🙂
Tack för svar! Nu ska jag se ifall inte jag också lyckas se lite nyanser och rutiner om dagarna.
Det verkar inte finnas något annat som provocerar så mycket som hur andra sköter sina barn. Man får helt enkelt bara vara glad över att i sin familj får man göra precis som man vill.
Jag har alltid undrat hur folk orkar med det där att ha så strukturerat med fasta rutiner? Hos oss finns inte så många fasta tider, det är olika från dag till dag och särskilt på helgerna. Och jag tror att barn faktiskt mår lika bra av det, de lär sig flexibilitet och klarar förändringar lättare. Har en kompis som har just sov-och mattider så som du beskriver, och nu när de är lite äldre tycker jag att de är lite… fyrkantiga. Visst frigör det tid till den vuxne. Men för egen del tycker jag att det är hemskt trist att vara så inrutad.
Ja, så kan man ju också tycka. Det är inte så mycket att orka med som att njuta av det! Dels funkar vardagen smärtfritt, men sedan – när man behöver vara flexibel – så går det jättebra att vara det också.
Thank God för Anna Wahlgren <3
Skojar du??? Mår illa bara vid tanken på hennes kränkningar av barn i somna-själv-metoden! Läs Växa inte lyda av Lars H Gustafsson och få lite perspektiv på vad du gör med ditt barn!
Har du lest hva Anna Wahlgren skriver om ”sovne selv”? Eller har du bare lest på internett hva andre mener om det hun skriver????
For du må ikke blande Wahlgren med gråtekurer og Ferber og tjo og hei.
Det hun skriver, er at man må hjelpe barnet til å sovne selv. Det gjør man ved å legge barnet, la det gråte ei bittelita stund mens man selv sitter stille i rommet og vugger og nynner eller snakker monotont. Neste steg er å gå ut av rommet, og la barnet gråte litt lenger (noen minutter, bare) og så gå inn og si rolig at ”mamma/pappa er her. bare slapp av” og gå ut igjen. gå inn igjen etter noen minutter, samme manøver. Etter noen kvelder med dette, er barnet trygg på at mamma/pappa er i nærheten, og klarer å sovne ganske raskt. Ikke ta opp barnet og begynne å gå rundt, evt gå ned i stua igjen med barnet – da starter man helt på nytt igjen.
Jeg gikk i hvert fall i fella, holdt på leeeenge da jenta mi var 3-4 måneder, jeg henta henne opp av senga, roet henne, la henne, tok henne opp, roet henne, la henne etc. Det var knallhardt å stå utenfor døra og ta tida. Det føltes som en halvtime, mens det egentlig gikk bare 3 minutter. Men 1 kveld med Wahlgrens metode (ja, det var kjedelig å stå i gangen omtrent hele kvelden) – så ble det mye bedre for veslejenta å legge seg! Siden har hun lagt seg helt fint (nå er hun 14 mnd) og sover godt og rolig hele natta. Men faderullan, det krever litt av mor – for man vil jo bare ta opp en gråtende unge og TRØSTE.
Skalmanklockan är suverän!
Anna Wahlgren har skrivit SovaHelaNatten och hur man Kurar för att komma i ordning. Både mina barn och barnbarn följer detta. Egentligen självklara saker men ibland behöver man en lite puff för att komma igång. //Fia
Det är ju alltid skönt att få stöd i att lära sina barn att inte vända sig till den vuxne om man är rädd och inte kan sova?? Hua!
Nettopp. Wahlgren sier jo egentlig bare det som er logisk. Men vi tror at de små er redde/lei seg/har angst – selv om de bare vil være trygge på at vi er der og at det er fint å sove.
Skulle nog behöva en bebis med tanke på det du skriver… (Detta är inte seriöst menat, man ska väl inte skaffa barn för att gå upp på morgonen.)
Jag har ändrat mina rutiner. Frukost äter jag nu klockan 07, istället för 06. Men middagen ska vara exakt 18.00. Morgonpromenad direkt efter frukosten. Ananrs är det helt lösa boliner här.
Sverker, du är en mycket klok hund.
Ja det är nog det som gör att det går att kombinera föräldraskap med andra saker. Som att plugga. Synd bara att UB inte öppnar före 08.00, då hade jag fått ännu mera gjort! Jag har haft tur och har en son som sover mycket. Men du väcker honom alltså? Hur vet du hur lång tid han behöver sova? Vår Folke bestämmer själv när han ska vakna men jag bestämmer när han ska somna.
Enl Anna Wahlgren behöver de 16h/dygn vid 2 mån, 15,5h vid 3-4 mån, 15h vid 5-6 mån, 14,5h vid 7-8 mån, 14h vid 9-12 mån och sedan 13,5 andra året. Det stämmer i alla fall bra på mina barn, och hjälpte mig enormt när jag fick kläm på den rekommendationen. 🙂
Stämmer inte alls på min lilla. Hon sov 17-18 timmar när hon var 5-6 månader. Hon har väl ett stort sömnbehov. Det har hennes far också… 😉
Haha, ja, förlåt! Jag borde ha skrivit ”minst”, förstås! Men det är ju sällan man hör om folk som har problem med att de sover för mycket….. 🙂
Jo vår lilla kille har också sovit mycket mer än så. Jag bara tänker på att det är så viktigt med sömnen. Att det är då de utvecklas och växer. För oss är det prio ett för att ha ett nöjt barn.
Anna Wahlgren är inte min guru direkt, men tydligen lyssnar många på henne. Jag är helt på det klarar vid att man måste hjälpa dem att somna in, men måste man verkligen hjälpa dem att vakna? På samma sätt måste man ju hjälpa dem att fixa mat men jag tänker att mitt barn måste ju veta bäst när det har sovit eller ätit klart? Eller hur har Anna Wahlgren kommit fram till den här statistiken?
Visst är det bra om man kan vara lite flexibel, men rutiner är alltid bra ändå. Så att man vet ungefär när man ska äta och sova. Det blir lättare att hålla koll på saker och ting och man vet bättre hur mycket hinner med och sen så får man planera och prioritera efter det!
Hellu! Som pappa så måste ja säga att d är gudomligt att ha lite rutin i den grå vardagen för då blir den mer färg rik när man vet vad man hinner å inte hinner plus vad man kan orka med, efter att dom små monstren lekt å aktiverat sin far ordentligt! Nu kan detta ju såklart funka för mammor, farfäder, mormödrar å många många fler. Fast vi är ju alla olika i både tänk å sätt!!
Vi la aldrig upp några planer på rutiner det var bara så det blev. Barnen brukade vakna vid ungefär samma tider, äta på ungefär samma tider, sova och orka leka vid ungefär samma tider. På något sätt infann sig rutiner och regelbundenhet av sig själv. Sen ändrades tider allt efter som barnen blev äldre och kom ur bebisperioden.
Skönt med någon vågar följa sina barn och lyssna på vad de behöver!! Rutiner blir det ofta ändå!
Rutiner är ett måste i vår familj, dels för att det underlättar enormt mycket men också för att vi över huvud taget ska kunna fungera normalt. Vi har haft samma rutiner för våran son sen han var 3 månader, han är 13 månader nu och det har funkat hur bra som helst! Han äter och sover på regelbundna tider, det blir inte bara en trygghet för honom, utan även för oss, för på så vis vet jag/vi hur vi ska fördela vår tid. Är vi bortresta, det spelar ingen roll om det bara är över dagen och kvällen eller om det är över några veckor, så har vi ändå samma rutiner fast med en liten twist. Man får se till att vara flexibel när det behövs, men allt som oftast går det bra att följa sina rutiner ändå, sova får lillen göra i vagnen tills vi kommit hem om det är så.. och det har funkat jättebra hittills!
Klokt att tänka på närvaro. Swisch så går hela uppväxten. All värme!
Barn älskar ju rutiner säger dom, våra har bara uppstått av sig själva. Utom nattningsrutinen som går ut på att varva ner och ge vår lilla en trygghet om vad som kommer att hända och ske, att det är dags att sova! Den rutinen är väl den som funkar sämst men över min döda kropp att jag skulle använda mig av någon ”metod” eller ”kur” som kränker mitt barn bara för att jag vill att hon ska somna snabbare så att jag får ”egen tid”….
Jag kanske inte riktigt förstår hur du menar Linna. Jag tror inte att de människor som tar till sig metoder som hjälp vill kränka sina barn för att få egentid, det låter ju absurdt. Det handlar nog mest om trötta, slutkörda föräldrar som behöver andrum. Det handlar nog mer om att hitta ett sätt, en ram, en trygghet för sin vardag och jag tror inte heller att metoderna följs till punkt och pricka. Metoderna måste ju anpassas till barnet och familjen i stort. Metoder och rutiner kan vara bra för att skapa trygghet, säkerhet och lugn. Vi lutar oss mycket mot rutiner, det gör vår vardag hållbar. Och har du rutiner kan du också vara trygg i att vika av från de när det behövs. Så tror jag.
Vi har läggningsrutiner som skapar lugn – vi sätter oss tillsammans med barnen medan sovmusik, lugn klassisk musik och visor, ljuder lite stilla i barnrummen. Barnen kan varva ner och kommer snabbt till ro. Ett skönt sätt för oss alla och en mycket avslappnad metod.
hahaha det är så himla roligt att folk faktiskt kritiserar AW när hon i själva verket är den störste av alla barnälskare och all vi som kurat vet hur otroligt bra barnen mår av att föräldrarna inför hennes tänk. Styra upp vardagen, ta med barnen i sysslorna, mycket utomhusaktivitet, lyssna på barnet, aldrig kränka ett barn (här behöver man läsa på i barnaboken för att förstå hur ofta vanliga svenska föräldrar ofta kränker sina barn), se till att de alltid får sin sömn oavsett vad föräldern egentligen vill göra, fokus på barnet och se till att de upptas i flocken.
Precis! Är ju ganska naturligt!
Ja, precis! Anna Wahlgren och Lars H Gustafsson i kombination har hjälpt oss många gånger.
Skulle älska att ha fasta rutiner för min son (4,5 mån), men det funkar inte. Han sover och äter på helt olika tider (nästan) varje dag även om jag går upp samma tid med honom. Det är svårt att få en sån liten att amma och sova på beställning tycker jag, hur gör man?! Han somnar oftast kring 23 på kvällarna och det tycker jag är för sent, skulle vara nice med lite föräldratid då…
Hej Tove,
Vår lilla son funkade på samma sätt – sov dagtid under amningen – somnade frammåt 11-12 på kvällen – vaknade vid 4-5 på morgonen hur pig som helst, fick ammas varje 1,5-2 timme och sov därunder – jag och pappsen blev slutkörda ganska snart till den utsträckningen att vi kunde inte tänka oss några andra barn tills vår lilla terrorist hade fyllt 5. Och visst försökte vi med alla tänkbara knep för att få in rutiner – men vi snart förstod att de bara gjorde saken ännu värre i vårt fall – vi fick en ständigt skrikande, sur unge. Nu är sonen 6, i bästa fall kan han somna 9,30 på kvällen (de andra i hans ålder lägger sig vid 7-8 tiden), kl 7 på morgonen är han pig. Några barn behöver helt enkelt lite sömn och har mycket energi och vi konstaterade att detta i vårt fall är faktiskt ärftligt. Först nu får vi detta med mat på någorlunda bestämda tider att funka, men att han ska äta det vi äter finns inte. Vi har försökt många gånger – han äter helre inget istället – får blodsockerfall – blir omöjligt hysterisk. Det är ständigt separat matlagning åt honom vilket är rätt drygt. Råkar vi vara på restaurang, då kan han inte sitta stilla på en stol längre än 10 min, då ska han akrobatisera hela tiden och vingla på stolen och vifta med gaffeln mm. Men han har inte ADHD. Om det är något som fångar hans intresse, då kan han hålla på i timmar. En helt normal unge med stark vilja och mycket energi.
Vi har längtat efter rutiner för att rädda både vår vardag, sömn och psyke – och vi har hittat de i någon väldigt otillräcklig form, men det har tagit oss åratal. Alla barn är ju olika.
Är ingen expert, men det mönster mina barn och flera vänners barn följt ”av sig själva” är att de haft sena vanor som du beskriver fram till ca 5-6 månaders ålder och sedan plötsligt börjat både somna och vakna betydligt tidigare och sova mycket längre sammanhängande. Både vi och våra vänner bara följde barnens egna utveckling. Vet inte säkert, men kanske spelade det roll åtminstone för den sammanhängande sömnen att alla dessa barn ammades mer eller mindre helt till ca sex månaders ålder. Lär vara så att ”riktig” mat är så mycket mer svårsmält att barnen är mätta mycket längre och dessutom blir betydligt tröttare efter att ha ätit (blir man ju ofta själv efter en rejäl middag :-), så i mina öron låter det som ett troligt samband).
Tack för respons! Ja, jag frågade på bvc om man skulle försöka styra sovtider men fick till svar att det är nästan ingen idé före 6 mån. Så jag väntar nog tills dess med att försöka justera så mycket (jag helammar och tänker inte börja med smakport. innan 6 mån). Så länge han är tillfreds när han är vaken så är det nog ingen fara tänker jag.
Mimmi: jag hoppas vår son har lite större sömnbehov än eran! 🙂 Men hans far är det nästan lite adhd-varning på, så vi får väl se….
Åh önskar så mkt att vi kunde få till bra rutiner till vår 7månaders.. Jag är verligen en rutin människa men lillkillen hAr fått för sig att han inte kan sova förbi 40min… Därför blir han trött och grinig hela dagarna. Inte så mysigt.
Det hade vår dotter med, vi hade många strider ett tag men nu klarar hon av att somna om själv:) Fick kraft att orka ta fighten när jag någon gång testat att ta upp henne efter 40 minuter och just upptäckt att hon inte alls var redo att vakna utan ville sova men inte kunde. Vagnen var bra då, om vi bara promenerade hela tiden (på dagen alltså) som hon skulle sova så funkade det:)
Jag älskar hur du tar något någon annan skulle se som negativt och vänder det till något som till och med var bättre än förut!
Jag visste att det fanns fler goda anledningar till att få barn snart! Jag vill också ha schema! 😀
Var lycklig Clara! För 13 år sedan satt jag där med min lille son som bara vägrade inordna sig i några rutiner. Vi kämpade verkligen. Minns första året som ett töcken. Jag sov nästan inte på nätterna ( han vaknade ofta) och han skrek mycket fram till 6 månaders ålder. Hans mjölkallergi gjorde honom orolig och när vi fick bukt på det gick det lättare. Jag var ändå helt förundrad över hur man kunde orka med att baka bullar osv. när man hade en bebis. Drömmen om rutiner fortsatte långt efter hans ettårsdag.
Hans oroliga bebistid har jag dock fått tillbaks sjufaldigt. Jag har en lugn, harmonisk, klok och ansvarsfull kille med mycket humor och skolan fungerar utmärkt. Vi fattar helt enkelt inte vad vi har gjort för att få honom sådan. Han är en fantastisk kille
Det är sånt här som gjort mig väldigt skeptisk till AWs metoder. Obehagligt.
http://www.angelfire.com/art/ladydahmer/crap/anna.html
http://www.youtube.com/watch?v=E31xmy4lg3M
Barn är olika, föräldrar likaså. Vissa känner sig uppstyrda av rutiner, andra får frid av dem. Tycker det är hejjarns kul att läsa om hur ni gör och tänker! Tack för att du delar med dig!
Försöker dagarna i ända lura på vad vår 5 månaders son gillar och inte gillar. Såklart kommer han inte alltid få som han vill, men all tid vi tillbringar tillsammans gör ju att vi lär känna varandra bättre. Även om han är en liten hjälplös bäbis än så länge så är det ju hans personlighet i samspel med oss föräldrar som han tas omhand och kommer att uppfostras att bli den han ska vara. Vi växer tillsammans och det känns otroligt förmånligt. Jag häpnar över alla som bryr sig så förfärligt om hur andra uppfostrar sina barn! ORKA. Se till att era barn får det goda självförtroende som ni själva inte fick/har.
Det är ok att vara som man är när man inte blev som man skulle 🙂
Det är nog ganska bra att ha det så när man jobbar hemifrån, ja. Annars blir det ju lite hejsansvejsan – somna tre, vakna elva, frukost vid två och middag till kvällsmat.
Vänta nu, har Clara överhuvudtaget NÄMNT att hon kurat enligt AW? Eller har folk bara antagit det av sig själva här inne?
Och har du det Clara så är jag ingen annan än att säga grattis, välkommen till ett mer fungerande liv med gladare barn (har själv gjort det som ni förstår, iaf den ena).
Men alltså, jag blir lite full i skratt när alla AW-hatare bara börjar skriva som om det är det Clara menar.
Eller så har jag missat att Clara har skrivit att hon tänkt göra det. Så kan det vara.
Jaja.
Godnatt. (Och ni som hatar AW, läs Barnaboken. Och känn efter. Bara det)
Jennie: Jag läste Barnaboken när min äldste son var nyfödd. Kommer ihåg kapitlet om ’flocken’ och resonemanget kring att barnet ska vara med och snurra kring det gemensamma projektet. Gillade hennes tankar kring det negativa om barnet själv blir ett projekt som familjen snurrar kring. Men det kapitel som handlade om sömnmetoden (hette den 5-minutersmetoden?) kunde jag inte ta till mig. Det gick bara inte. Så vi är olika vi föräldrar och tar till oss det som känns bäst för oss och vårat barn. Det kanske är en jättebra metod men jag kunde bara inte (ville bara inte) följa den. Vi är så olika vi människor 🙂
5-minutersmetoden är inte Anna Wahlgrens, utan tvärtom något hon tar bestämt avstånd ifrån. Se vad Anna skriver själv i ”Död åt 5 mm – the controlled crying method”: http://www.annawahlgren.com/index.php/view/svenska/dod-at-5mm-the-controlled-crying-method
åh låter hur bra som helst!
Jepp. Njut så länge det varar. När de blir äldre har de en tendens att ställa alla rutiner på ända. Tror det kallas trots. Och senare tonår ;).
Men fasta sovtider funkar ganska länge faktiskt. För vissa barn vill säga. Dottern är en kvällsmänniska så hon låg vaken i två timmar efter att jag lagt henne, men sonen som är morgonmänniska somnar fortfarande två minuter efter vi sagt godnatt. Nu är de sjutton och tolv, men i alla fall…. Sjuttonåringen får sköta sin sömn själv nuförtiden och det funkar det med.
Rutiner är fantastiskt, både för föräldrar och barn!
Anna Wahlgrens metoder är däremot att jämföra med tortyr.
Ahaaa, det är alltså barn man ska skaffa sig för att sluta slira på timmarna. Jag är ju helt ny i det här ”frilanslivet” och perplex inför det faktum att jag får bestämma a l l t själv. Som jag hade längtat efter just det, friheten, men nu? Jag. Vill. Ha. Tillbaka. Mina. Rutiner. Bara dem, resten kan jag behålla i allt det nya – men strukturer är baske mig the shit för välmåendet. Det märker man när man saknar dem.
Jag är ett stort fan av A W just därför att hon sätter ord på det jag inte kunde göra.. hon står verkligen på barnets sida och allt hon gör är för barnets bästa. Att barnets skrik är en fråga t.ex. har hjälpt mig förstå mina barn. Jag har en tjej på fem år som jag körde standradmodellen på redan från början (inte slaviskt förstås – allt med sunt förnuft!) och hon sov 12h på natten vid tre månaders åkder. Rutinerna skapade ett lugn för oss och hon mådde bra och jag (lika viktigt ju!). Nu har jag en två månaders bebis och jag känner mig trygg i att han kommer att sova gott en dag.. Mat och sömn och det sociala!!! Viktiga grejer;) Jag tycker alla kan göra som de tycker känns bra och jag är glad att jag hittade mitt/vårt rätta.
Jag blir lite upprörd när människor tar saker ur sitt sammanhang och sedan kastar ur sig uttalande som ”tortyrmetoder”. Det blir ju att sätta de föräldrar som följer AW´s riktlinjer i ett mycket dåligt dager. Som om föräldrar idag behöver lite extra kasst samvete…Sedan behöver man ju inte köpa allt om man inte vill det. Det skriver t.o.m. AW själv i sin bok. Själv gör vi på vårt egna lilla vis men har tagit grundtanken från AW. Tycker personligen väldigt mycket om hennes sätt att tänka kring att inte medvetet eller omedvetet skuldbelägga barn och att vänta med ”uppfostringen” tills de är gamla nog.
Så min slutkläm är väl egentligen att innan kritik och hårda ord ska utfärdas bör man ha läst på och inte bara hämtat informationen på youtube.
Jag har inte läst Anna Wahlgrens böcker. Däremot har jag läst ett stort antal trådar på A Ws forum där barn får ligga i bajsiga blöjor flera timmar (ibland så det blir blödande sår), dunkar huvudet i sängaveln hela natten så de får blåmärken utan att föräldrarna tar upp dem, o s v. Uppenbarligen fungerar SHN för många men jag tycker att det är hemskt att föräldrarna uppmuntras av Anna m fl att fortsätta med metoden i exempel som ovan. Hur ser du på det då?
Njut av era barn och var bestämd men kärleksfull. Det är en förälders uppgift att vara lyhörd mot sitt barn men föräldern måste ju våga vara förälder också och försöka införa rutiner med mat och sovtider, annars blir det svårt att få ihop familjelivet. Mina barnbarn är väldigt olika när det kommer till nattningen. En somnar i sin säng nästan genast och den lilla vill gärna somna i mammas eller pappas famn. Sedan sover de hela natten men det gäller att vara flexibel. Våra barn var också olika, en ville ligga i vår säng och somna och den andra ville absolut inte ligga i vår säng efter sagoläsning och gosande utan älskade sin säng och somnade där. Barnens pappa som oftast nattade barnen och läste sagor somnade först. Det var en underbar tid och därför säger jag att gör nattandet till något positivt, så känner barnen ert lugn och blir också lugna. Lycka till alla underbara föräldrar allt ordnar sig alltid så småningom. Kram från en lycklig mormor.
Att vända något som tidigare varit negativt, till att bli en stor fördel. Gilla!
Jag förstår inte AW kritiken alls. Jag har aldrig läst en bok om barn, skriven med så mycket kärlek som ”Barnaboken” Hur och var kan man hitta att den kränker barn.
Jag älskar mitt barn. Därför anser jag att han behöver sova hela nätterna, veta när han ska sova på dagen. Alltid vara mätt. Få tydliga gränser. Få utforska världen utan en massa förmaningar. Deltaga i hushållssysslor. Känna sig behövd. På vilket sätt kränker jag min son? Ja han sover på mage (med larm). Sen han fick börja göra det så sover han som en prins. Och redskapen som buffning och solfjädern älskar han. Dessutom så gjorde de precis solfjädern på mig sist jag var på massage. De klämde ner ryggen så man andades ut. Man kan inte klämma ner ett barn i sängen men ett lätt tryck är skönt. Det skall vara skönt. och eftersom jag känner att barnet slappnar av, andas ut. Pratar förnöjt och somnar så är väl ingen skada skedd va?
Jag har varit aktiv på AW forum länge och ALDRIG läst att de skall ligga i bajsiga blöjor. AW förespråkar inte alls detta. Hon säger också att man ska vaddera sängen så att de inte slår sig.
Känner helt o hållet igen mig. Man blir helt enkelt effektivare som föräldrer och tar vara på tiden man har själv till att göra viktiga saker 🙂
Så vill du ha fler barn i framtiden, tätt eller ett gäng år emellan. vore roligt att veta hur du tänker med sådant!
Clara, jag läste i Mama att ni använt Sova hela natten-kuren. Funderar också på att göra det med vår son men tycker att det verkar så krånglig. Var det svårt? Har du några tips att dela med dig av? Vi håller på att gå under av sömnbrist här hemma.
Hej Clara!
Låter ju som ni hittat en rutin som funkar bra för er! Jag blir mest nyfiken på varför du väcker honom kl 7? Min dotter är 1,5 och jag skulle aldrig få för mig att väcka henne på morgonen. Tur att alla barn är olika!
Mvh, Jenny
Så intressant det är att följa den här diskussionen! Själv är jag mamma till en liten tjej på 6 månader. Av den erfarenhet jag har kan jag säga att AW;s kur är det bästa som hänt min familj. Lilla fröken här hemma tyckte nämligen att på natten, då ska man ligga och snutta vid mammas bröst varannan timme (eller mer!), vilket tillslut ledde till att min sambo flyttade ut i gästrummet för att någon av oss skulle få sova och själv var jag så förbi av trötthet att jag såg dubbelt och började ifrågasätta om det var så klokt att skaffa barn överhuvudtaget. När botten var nådd så pratade jag med en god vän till mig som peppade mig om att återta kontrollen. Det var liknelsen om beuinlägret (som finns i barnaboken) som gjorde att jag förstod att det faktiskt är vi som föräldrar som måste visa och giuda vår dotter om hur världen fungerar, hon kan omöjligt veta det själv. Sagt och gjort, vi körde Sova Hela Natten-kuren. Första två nätterna var skitjobbiga men sen förstod hon vinken och inom en vecka så sov hon 11 timmar i streck. Detta medförde ENBART positiva saker, dottern äter som en häst dagtid istället för att vara snuttig och smågnällig. Hon är nöjd, glad och full av upptåg. dessutom har hon fått en mamma som också är pigg, glad och ser positivt på tillvaron.
Alla gör som sagt som de själva vill och har man ett sätt som funkar, rutiner eller ej, så är det ju bara att vara nöjd. Däremot är det väldigt förmätet och rent ut sagt elakt att säga till de utmattade och förtvivlade föräldrar som finns att de misshandlar och kränker sina barn för att de hjälper dem till en god natts sömn. Jag anser å andra sidan att det är misshandel av hela familjen om sömnen blir uppbruten och inte fungerar. Sen vilken metod eller kur eller annat som används, det spelar ingen roll men nattsömn är ett måste, annars är risken för agg och missämja inom familjen fruktansvärt stor.
Anna Wahlgren var min husgud med första barnet och det blev inte bra.
Men hon har många bra idéer och jag stödjer henne absolut i tanken på att barnen inte ska lämnas till dagis när de är pyttesmå. Det fyller bara en funktion för föräldrarna inte för barnen.
Skönt med rutiner tycker jag 🙂
Det låter perfekt och jättemysigt. Precis som jag skulle vilja ha det! 🙂
åh, tänk om min lilla kunde gå med på att sova på kommando!
Jag får bara se till att plugga, teckna och jobba på kvällarna…har inget val
Blir glad om lillan sover överhuvudtaget på dagen…
Vilka knäppa barnuppfostringsmetoder det finns. Det viktigastse är väl att ungarna lär sig sova i sin egna säng innan de fyller sex och inte är uppe sent på kvällarna?
Vill man läsa böcker gör det vill man inte låt bli. Lyssna på hjärtat och gör det som känns rätt för ert barn och er. Att sova på rygg är det säkraste och jag skulle aldrig äventyra mitt barn genom att låta det sova på mage. Den regeln var den absolut viktigaste för mig när de var bebisar. Rutiner om mat och sömn är för mig underordnat hälsa och trygghet. Att komma upp på morgonen och få en dygnsrytm känns ganska mycket sunt förnuft.
Nu har jag aldrig väckt mina barn på morgonen, varken under bebisperioden eller småbarnsåren, men rutiner över sov- och vakentid har vi haft iaf. När det är dags för dagis- och skolstart så får man de där tidigare mornarna som ett brev på posten ändå, det är inget som måste förberedas för under flera år, innan. Våra barn har haft som vana att antingen vakna när pappa åker till jobbet – eller ta sovmorgon. Jag, som har varit hemma mest med barnen, har helt klart föredragit det senare alternativet. =) Är man en oföränderlig nattuggla så blir inte ”morgonstund guld i mun” bara för att man har underbara barn att stiga upp tillsammans med. Believe me. Jag har verkligen försökt. =p Morgon för en familj är inte heller morgon för alla andra. Jag skulle aldrig stiga upp kl. 5 t.ex. medan andra (en del gladeligen och en del helt förtvivlade) gör det. Här har vi sövt om barnen om de vaknat tidigt. Sömnbehovet/dygn är olika för olika barn också. Mina barn har från halvåret sovit från kl. 19 till kl. 9. Ibland ammat eller druckit en flaska välling på gryningstimmarna, men de har aldrig varit utsövda förrän de fått sina 13-14 timmar. Detta stämmer inte överens med AW’s tankar, men jag är inte den som förkastar hela hennes livsverk för det. Min 5½-åring behöver ibland sova på dagen, trots att han sover (minst) 12 timmar på natten. Sömnen är onekligen en viktig bit av välbefinnandet, hur än man ser på det här med rutiner.
Väcker DU HONOM kl 7?? Varför det? Menar du inte tvärtom?! Småbarn vaknar väl tidigt som det är utan att man behöver väcka dem… Var glad om du fått en sjusovare istället! 🙂
Det här ”rutiner” temat berör mig jämnt. Jag är ju en av de som knappast lyckats med några rutiner och känt mig länge olycklig över det. Jag har skrivit lite längre upp om hur vi har haft det.
Nu vet jag av egen och andras erfarenhet att man får inte rutinerna att funka därför att:
Antingen är man själv en person som på omedvetna planet känner sig förtryckt av ständig rutinjagande eller så har man en unge som är det eller både och.
Efter många månader då jag och min man plågades av dels för lite sömn, dels misslyckandet att få barnet att sova, och det i eget rum, så kom vi på att:
Tänker man lite tillbaka i tiden, hur många barn har haft eget rum att sova i? Eller ens egen säng? Det kan väl knappast vara onaturligt att ha barnet i vår säng. Tvärtom, när barnet ser att mamma och pappa sover i samma rum så vill lilla sälskåpliga varelsen också vara med, är det något konstigt med det? Och så gjorde vi och så blev bebisen glad på en gång och så blev vi, mysfaktorn steg på en gång. Nu är vårt barn 6 år och fortfarande sover hos oss men det talar vi inte gärna om det för då tycker folk att vi är knepa. Men tro eller ej jag har hört från flera föräldrar på förskolan att deras barn har gjort likadant till undefär samma ålder (fast nu har vi alla tre kommit överens om att lillen flyttar ut till sitt rum f.o.m årsskiftet för då är han stor). Jag har fått frågan av flera inkl mina egna föräldrar – men hur funkar detta med din och din mans relation då. Då vill man säga ”det skiter du i” men man säger istället som det är – det är inte som förr. Man för anpassa sig. Det är inte längre bara vi två, nu är vi tre och vi får ta hänsyn till alla i denna familjen. Men så länge båda är överens då kan man lätt anpassa sig också.
Ja, och så har vi anpassat oss till en massa annat – oregelbundna mattider, amning under nästan 2! årstid, sedan särskild matlagning åt barnet. Vi är inga ”betsämda” människor så vi fick välja våra strider.
Anledningen att skriva detta var inte att motsätta mig till nästan allas strävan mot förnuftig struktur, utan att säga – om inte rutiner funkar smärtfritt, det förmodligen löser sig ändå 🙂
Sedan ljuset i tunneln är att ju äldre barnet blir desto lättare blir det att resonera med det – då kan man ju förklara varför vi ska ha rutiner för si och så. Att barnet inte somnat/vaknat på bestämda tider som bebis betyder inte att man klarar inte av skolrutinerna senare. Vi är numera aldrig sena för skolan, t.ex., även trots att vårt barn är en riktig nattuggla och därmed otroligt morgontröt. En gång var vi sena – alla stirrade på oss – det kändes pinigt för lillen – nu ser han själv till att vara i tid.
Jag har fyra barn och lika mycket som jag älskade den rutinlösa tillvaron med ettan, lika mycket älskar jag den rutinfasta vardag vi har nu med fyran (och syskonen, det är ju deras rutiner som regerar, skola, träningar, hämtningar osv.). Var sak har sin tid helt enkelt! Och var familj har sin rutin, eller icke-rutin, men det är ju också en form av rutin! Ha det gott!
Gillar inte tyckande utan saklig, påläst grund. Bidrar därför med ett citat från Barnaboken av Anna Wahlgren till de som tror att hon förespråkar att barn t ex skall lämnas skrikande och nerbajsade i sina sängar en hel natt. Blir upprörd av bara tanken. Därför kommer nu dessa rader:
”[…] Man bör stålsätta sig och inte gå in förrän barnet tystnat och man är säker på att hon eller han sover. Då kan man se om något stort hänt i blöjan, om barnet känns feberhett eller vad man nu kan ha oroat sig för.
Blöjan kan man byta i sängen på det sovande barnet. Vaknar den lilla till, upprepar man bara nattningen och går ut som förut, när skötningen är klar. ”Godnatt – sov så gott- vi ses igen imorgon.”
Likaså om barnet reser sig i sängen och inte kan sätta sig igen. Då måste man gå in och lägga barnet. Men sedan går man genast ut igen, efter samma gamla vanliga, oförtrutna: ”Godnatt med sig” osv.
Uppföljningen är det viktigaste. Det är ju ingen konst att lägga ett barn och sedan bara lämna den lilla åt att skrika. Det är de trygga, välkända ljuden och den evigt säkra, lugna rösten utanför dörren som ger barnet ro – inte rädslan.
[…] En ledsen liten unge som drömt något eller oroats skall förstås tröstas. Jag anser inte att man skall vänta och se om gråten upphör, utan genast gå in.”
Taget från sidorna 615-616 Barnaboken av Anna Wahlgren.
Tillägger att varje förälder känner sitt eget barn bäst och bör agera utifrån kärlek och omtanke. Inget annat. Råden är endast riktlinjer, en tanke om hur man kan göra om man så vill.
Fast ditt citat visar just på det som känns så främmande med SHN: att man skall stålsätta sig mot sitt barns skrik och inte gå in förrän de gett upp och tystnat. Jag har sett att Anna skriver att om barnet bajsar under ’vargatimmen’ (eller vad hon kallar det för) ska man inte störa barnet genom att byta blöja. Detta kan alltså innebära att barnet ska ligga i bajs från 04-07.
Klara, det du skriver om har jag inte hittat någonstans. Möjligt att det står skrivet i någon annan bok än Barnaboken.
Anser själv inte att det är något lyckat förslag att låta barnet ligga med smutsig blöja.
Tror på kärleksfull behandling av barnen och kan inte tänka mig att Anna Wahlgren inte skulle dela den uppfattningen.
Uppenbarligen läser vi alla litteraturen på väldigt olika sätt.
Jag har inget emot rutiner när man känner att det behövs. Men jag tror ändå det är värdefullt att reflektera över varför det känns som ens liv stjälps på ända av att man inte kan planera när saker ska hända, att man inte vet hur lång tid man kommer ha för saker. Varför blir man stressad av detta? Är det verkligen ett problem för barnet eller handlar det om att man samlat på sig för många måsten? Det tycker jag är värt att tänka över.
När jag har haft småbarn har jag försökt att inte trycka in så många andra måsten i livet. Roliga och stimulerande jag-vill saker men inte sådant jag blir stressad av att det inte händer. I ett livsperspektiv så är det ju så oerhört kort tid det handlar om, och det känns värdedullt att njuta fullt ut av det där året då man faktiskt får betalt för att vara i ”bebisgeggan”.
Ramlade in av en slump och gillar din blogg supermycket!
Det här med rutiner är toppen. För vår familj har det funkat bäst. Och precis som du skriver så är det heller inte svårt att ibland gå ifrån rutinerna vid semester eller så, bara man är tillbaka i de rutiner som passar just sin familj direkt efter.
Jag var alltid den där konstiga mamman som väckte barnen på morgonen, precis som du. Kanske har det att göra med att jag själv är morgonmänniska, och har barn som egentligen aldrig sov länge på mornarna i alla fall. Eller så väckte jag dem när de sov på eftermiddan, annars kunde man ju räkna med att de skulle vara upp till sent på kvällen och snart börja vända på dygnet.
Våra barn är nu 10 och 12, fortfarande försöker vi ha så mycket rutin som möjligt. Barn mår bra av rutiner.
Hälsningar från Madrid, Spanien
SHN är ingen METOD. Inte heller AWs standardmodell. Det är alltså inga metoder utan en FILOSOFI om hur man kan HJÄLPA sitt barn att sova om natten, och sätt att VISA sitt barn hur det fungerar här i världen (på natten sover vi, på dagen jobbar/umgås/njuter/leker/upptäcker/utforskar man). Och för att orka med allt det på dan så måste man sova gott på natten 🙂
Det finns inga MÅSTEN och inget är ristat i sten, det är upp tillvarke förälder att själ välja hur man vill tolka hennes filosofi för att använda den i praktiken. Och varje vettig förälder fattar väl för tusan att man inte ska låta barnet ligga i bajsig blöja (den förälder som tolkat in hennes filosfi på detta sätt har nog problem av narcissitiska slag med andra saker också).
Annas filosofi går ut på att SE TILL BARNET och dess intressen. Dvs sova, äta, utforska, känna gemenskap och känna sig behövd. Enkelt. Det finns inga inslag ab tortyr eller misshandel i det hon förespråkar.
Verktygen (vidgning/ramsa/solfjäder/husljud) förmedlar det vi vuxna inte kan säga i ord till barnen som ännu inte lärt sig språket. SHN handlar om att förmedla ett lugn till barnet så att det kan slappna av å sova omnatten. Oxkså enkelt.
Det ger en kommunikation med barnet, som kommer att svara på sitt sätt och då får man lyssna som förälder. Om landet det som en kamp mot barnet som skall vinnas så är man helt fel ute (vilket spädbarn vill upp till kamp mot sina egna föräldrar?)
Så enkelt.
Mvh Mamma till pojke som standardmodellats sen start och därmed inget behov av SHN
Hej!
Jag är nyfiken på hur resten av dagen ser ut, med sov- och mattider! Har själv en åttamånadersbebis, som har rätt fina rutiner, förutom att hon vaknar tidigt på morgonen (strax innan 6) och som jag då tycker får en aning för lite sömn..
Ulrika
Hej!
Kan du inte berätta lite mer om era mat-och sovtider?! Jag har själv en åttamånaders bebis, som sover och äter bra om dagarna, helt enligt våra rutiner, men vaknar alldeles för tidigt på morgonen ( 04.45-06.00..) och får därför alldeles för lite sömn totalt..
U