Min syster är så kreativ! När hon kom på att hon ville ställa ut sin förra kollektion  på Louvren och Tate Modern i London så gjorde hon det – på toaletterna. Var annars? När hon var typ elva år gammal tillverkade hon smycken och sålde i butik. Pappa fick följa med och sköta affärerna och förklara att det visst var hans dotter som gjort grejerna.

Förövrigt är klänning på bilden en väldigt rolig sak. Den pryds av en tavelram med ett inramat skrev på, som hon byggt i tyg och perukhår. Jag tycker att den är en fantastisk kommentar till det här samhället där endast trimmade och superfixade kvinnokroppar exponeras. Där allt annat är äckligt och fult. När klänningen sedan packades undan hamnade tavlan ovanför hennes köksbord istället. Har fått många gäster att sätta kaffet i halsen. Typiskt min syrra!

När Anna i höstas visade sin kollektion Fraud Matters på London Fashionweek var det en kollektion helt i skräpmaterial. En kommentar till den här tidens sjuka överkonsumtion, kanske? Som den här mycket hantverksmässigt skräddade kostymen i presenning. Faktiskt morfars gamla presenning från Jokkmokk! Den har rest rätt långt…Eco Luxury med en twist.

För den som inte är mörkrädd vill jag också rekommendera den kortfilmen hon gjorde när mamma dog. Den har det lite otäcka namnet While waiting to die och är en slags abstrakt berättelse om tiden just innan vår mamma dog. Och den som vill veta hur det egentligen var att jobba med Vivienne Westwood kan ju läsa den här intervjun.

Så, nu var det färdigskrytet om min syster. För den här gången. Vem sjutton ska man vara mallig över om inte sina syskon?!