I klänning och hatt.
Och ÄNDÅ blev inte alla bögar/förvirrade över sin sexualitet/mobbade av intoleranta vuxna. Mycket märkligt.
(tack Sverker med husse för de fina bilderna på pojkar i kolt och klänning. )
I klänning och hatt.
Och ÄNDÅ blev inte alla bögar/förvirrade över sin sexualitet/mobbade av intoleranta vuxna. Mycket märkligt.
(tack Sverker med husse för de fina bilderna på pojkar i kolt och klänning. )
Har du frågor kring din order eller något annat som berör min butik, vänligen hör av dig till:
Eller använd formuläret nedan.
173 svar
Åh, så genomljuvligt! Jag har tillbringat cirka 45 timmar med att scanna in gamla bilder som legat hemma och skräpat. Det är en fröjd att njuta av färger och tyger och mönster som idag ter sig lika ovanligt som en giraff i badrummet.
Hur vet du att dom inte blev bögar o s v? På den tiden stack man inte ut från det som var ”normalt”, man skiljde sig inte, homosexualitet visste ingen vad det var. Utom dom stackare som var det! Men det talade man INTE om. Att tänka sig att någon skulle klä sig i det andra könets kläder var otänkbart, då blev man intagen på mentalsjukhus. Det var en helt annan tid då. Men jag är tillräckligt gammal för att ha varit med lite, som barn i alla fall… Visste ju hur mina mor o farföräldrar hade det på 20-30-talet. Min kompis och hans mamma flyttade på natten, utan att säga något till grannarna, för hon hade SKILJT sig, gudbevars, det var en skam! Det fanns nog många hemligheter i familjerna på den tiden. Har du inga far och morföräldrar att fråga om hur det var när dom var små och när deras föräldrar var små? Har inte läst alla kommentarer, vet ej om någon redan skrivit så här, men kunde inte låta bli. Mvh Ylva
Ja, alltså, det enda jag menade med inlägget att de inte blev bögar för att de hade klänning. Lika lite som man blir homosexuell idag av vad man råkar ha på sig.
Men HERREGUD! Hur beter sig folk?! Beundransvärt av dig Clara att orka ta debatten (något du verkligen inte har skyldighet att göra om du inte vill). Bry dig inte om vad folk skriver. Jag är övertygad om att du är en grym mamma. Heja på!!!
”Attacker från fanclub’en”… jo, tacka för det, de flesta som är inne och läser hennes blogg håller nog med henne om många saker och är det någon som kommer med kritik eller dylikt är det väl inte konstigt att de svarar om de håller med henne?
Sen angående att någon nämnde Lady Dahmer: är inte hon och Clara två olika människor? Förvisso är båda feminister och genusmedvetna men det betyder inte att de delar åsikter om precis allt.
Personligen håller jag med Clara om att ideal förändras hela tiden och med hjälp av öppensinniga människor kan vi ändra idealet igen – det kan bli ett ideal där vi innefattar alla kläder för alla barn. Där en flicka får ha kort hår och mörka kläder utan att behöva känna sig mindre värd än sin tjejkompis med långt hår och klänning som hela tiden får höra att hon är ”så söt och fin liten prinsessa” och en pojke får ha klänning och långt hår utan att behöva få kommentarer från vuxna om att ”det är för tjejer!” och diverse spådomar á la ”han kommer bli bög” (som om homosexualitet vore en dålig sak). Så heja Clara!
Vem startar debatt i en blogg? Är den bloggerskan med sitt inlägg eller är det den som kommenterar? När man har en offentlig blogg med kommmentarfält kan man få kommentarer. Folk vill dela med sig av sina tankar. Man kan ha en låst blogg och bara dela med sig av den till likasinnade (fast då tjänar man inga pengar på den). Jag vet inte ens om jag ville skapa debatt, jag skrev bara vad jag tyckte. Och det jag tyckte, tyckte jag inte när jag enbart läst inlägget utan när jag började läsa kommentarerna. Jag tycker om Claras blogg, jag tycker hon verkar vara en driven, genuin tjej och jag tyckte det var konstigt att hon var så oförstående att folk kunde provoceras av en pojk i klänning. Och att hon besvarade kritiken på ett överlägset sätt. Jag tror inte att hennes attityd där, vinner över några på hennes ”sida”. Alltså jag tror inte de som är tveksamma till klänning på pojkar eller helt emot det, får någon aha-upplevelse och förändrar sitt tänk när de möts av totalt oförstånd. Jag tror de ökar klyftan och delar upp ”klänninganhängarna” och ”ickeklänninganhängarna” mer. Och att debattera med en som är anonym blir kanske ojämt. Det är svårt att få till pajkastning och personangrepp åt båda håll eftersom den ena parten inte vet något om den andra (men Clara lyckades ganska bra med att trycka till mig som person). Och det är lätt att
vara otrevlig bakom en dataskärm, man säger inte samma saker till någon man passerar på stan. Den på stan har inte berättt om sitt liv och har inte ett jämte sig. Jag
ber om ursäkt för att jag uttryckte min personliga åsikt, att jag sa att jag inte skulle
lägga ut provokativa bilder på nätet på min bebis. Det var onödigt att säga det. Och
tjänade inget syfte egentligen. Jag borde ha hållit min kommentar vid det jag egentligen provocerades av; att Clara inte förstod att folk skulle bli provocerade. Så
kunde vi diskuterat det, och hade vi enbart diskuterat den frågan hade det kanske inte
gjort så mycket att Clara inte vet så mycket om mig. Sen vill jag säga tack till Clara för
att hon tog sig tid att svara. Det hade hon inte behövt, och jag förväntade mig varken
det eller en debatt. Jag försökte avsluta debatten flera gånger för jag kände att jag inte
fick ut något av den egentligen. Och det tror inte jag att Clara fick heller.
Tack och hej,
(hjälper det något om jag skriver ut mitt fulla namn och bostadsort här? Blir jag mindre anonym? Kan inte länka till en blogg för jag har ingen.)
Clara, du är så BRA! Dina tankar och åsikter behövs verkligen i detta samhälle!!
Ja. Det kan ibland kännas lite knepigt om föräldrar klar Aina barn pa ett visst sätt enbart for att föra. en kamp. Men gör man det för man tycker de är fina i Sina klänningar tycker jag inte det är fel. Allt kanske Clara inte gör för att föra en slags kamp Enbart, eller? Och ska man slippa mobbade barn hjälper det inte att undvika massa saker som de kan bli mobbade for. da får vi till sist inte gora nagot. Och da finns det massa föräldrar som inte bor ha barn. t.ex präster. Jag ar ett av många mobbade prästbarn som råkat. Ut för det. Lat barn vara barn precis som de ar och ser ut, blir klädda eller klär sig. låt inte mobbingen vinna. barn och vuxna kan bli mobbade för precis vad som helst. det handlar sallan om den sak som de blir mobbade för. Det ligger djupare än så. Däremot bör alla tänka pa sitt agerande kring barn. det ar där de lär sig och tar efter från början.
HEJJA! 😀
Vilka härliga foton! Varför finns det inte så vackra dockvagnar nu för tiden? Och heja dig som låter din lille pojk har fina kläder på sig! Han kommer nog växa upp till ett kreativt barn med öppna ögon.
Hej Clara!
Det var ju tråkigt att du är tvungen att goddag-yxskafts-prata med en massa yxskaft här på bloggen.
Precis som du vägrar jag att diskutera med oförskämda, anonyma människor i min blogg. En del tycker att jag är helt befängd som resonerar så. Jag tycker generellt att fega människor som vill gömma sig bakom sitt tangentbord inte förtjänar min tid.
Ska man hårddra det – och det ser jag ju att vi gärna gör här i kommentarsfältet – är det lite Ku Klux Klan över det här med att stena folk medan man gömmer sig bakom sin vita luva. Ta av dig luvan så kan vi snacka.
hejsvejs,
Kicki
Låt inte Schulmanklanen göra såhär. Skriv ett debattinlägg! Och hur fan kan man inte få ”skillnader mellan könen” till ”skillnader mellan individer”, varför det första men inte det senare?
Du rockar Clara!
Oj vad du har fått elaka och icke konstruktiva kommentarer i din blogg. Jag klär inte min son i klänning men kan inte heller säga att jag reagerade alls på att du hade söta festkläder på din son. Jag har svårt att se det som en provokation från din sida som en del här vill påstå. Ibland är inte alla läsare mogna för nutid.
Oj tack för en spännande debatt! jag diskutera detta ämne själv med mina klasskamrater här om dagen. Haha det är konstigt att det skulle vara så provocerande, det är ju för guds skull bara ett tygstycke som är sytt annorlunda. De är så tråkigt att så fort en man klär sig i kvinnokläder så är det skamset och äckligt eftersom han klär sig som en kvinna. Det tyder ju bara på att kvinnan fortfarande är nedtryckt och det är skamset att klä sig som en. För det är väl inte lika provocerande för en tjej att gå i killkläder. Reagerar någon ens på det? Nej för mannen har fortfarande makten i världen. Hur länge ska detta ske? I mitt huvud är alla lika mycket värda. Tack Clara för att du sprider ett jämställtbudskap!! Vi måste kämpa på, annars händer det ingenting i världen!!
Tack Clara och fortsätt med det du gör! Jag finner dig så otroligt inspirerande och en förebild på så himla många sätt. Människor som du behövs verkligen! Och att du skulle göra ditt barn en björntjänst är ju bara trams.
Det är nog första gången jag kommenterar denna fina blogg som jag följer dagligen, trist att det blir av just denna anledningen:
Herre gud, orka bry sig vad en unge har på sig! Bara det är bekvämt och de kan röra sig i det, ingen bebis i världen bryr sig om vilken färg eller skärning plagget har, ännu mindre om könsnormer. Lika idiotiskt som folk som blir provocerade av barn som springer näck. Sluta för guds skull lägga skeva vuxna syner om kön och sexualitet på barn! Man får ju hjärnsläpp för att folk inte kan bry sig om vikigare saker. Liksom uppfostra dina barn som du vill så uppfostrar jag mina barn som jag vill, inget mer med det. Lägger bara på poäng på min teori om att allt som är fel med världen beror i grund och botten i respektlöshet – respektlöshet för människors val, respektlöshet i människors värde osv. osv.
Ack jaja. Hursomhelst, du är så himla cool Clara, en riktig förebild ska du veta. Haha, när du skrev att du hade blivit gravid satt jag och mina kompisar och diskuterade hur roligt det var för dig i skolcaféterian, i liknande gångar gick det när du fick ditt barn med sms som ”OMG, sett att hon underbaraclara fått ungen! Så söt jag vet, man trillar ju av stolen!” Haha, också uppstått situationer som att min pappa utbrister att han lyssnat på husmorsradion i bilen och därför bannemej inte är förvånad när jag gräver fram tidningspapper för att tvätta speglar och fönster (ett tips som jag roligt nog lärde min farmor).
Uj, detta blev långt, men hoppas allt går väl! / En lika delar irriterad som hängiven 19åring
När man bor i en liten kontext – tex på landet – kan man hålla sitt barn från andra människors åsikter ganska kort tid. Typ – några år. Jag gick i en byskola som var extremt hård och konservativ, tex.
Jag skulle också gärna bara umgås med folk som delar min syn på barnuppfostran men det skiter sig redan i vänskapskretsen, för att inte tala om grannar, klasskompisar, lagkompisar, släktingar…de där oförstående dumma människorna kommer tyvärr att dyka upp. (Sen är det ju en annan sak om man bryr sig eller ej, jag väljer ej.)
Jag kommenterade Jesses inlägg nyss men det hamnade några snäpp upp.
Igen. Jaja, vad är väl en bal på slottet?
Men alltså. Jag måste hålla med Jesse lite: För mig kändes det självklart att du, Clara, mycket väl visste att du skulle skapa debatt genom att posta bilden på B i rosa klänning. Det måste du ju ha vetat efter förra bilden på hans lilla blommiga klänning om inte annat. Och debatten har väl bestått av 80% ”Oj, härligt med klänning på kille” och 20% skeptiker – men SNACK har det ju blivit.
Att du låtsas som att du inte hade en Aaaning om att folk skulle tänkas vilja kommentera det, eftersom dina vänner råkar tycka det är så himla vanligt med pojkar i klänning, det tror jag inte ett smack på. Klart du vet att folk kommer att gå loss i kommentatorsfältet. Då är det väl bättre att vara ärlig och säga: ”Min son har idag klänning, ovanligt jag vet men snyggt tycker vi, ett steg i rätt riktning kanske och var faktiskt vanligt förr i tiden.”
Jag störs precis som Jesse (om jag tolkar henne rätt) av låtsasattityden ”nämen ojsan, jaså tyckte ni det var provocerande, det fattar jag inte alls för det tycker faktiskt inte jag och mina frigjorda vänner för vi vet ju att det inte är något fel. Synd att ni inte gör det.” Hela din blogg går ju ut på att provocera, (ja visst, och inspirera) – stå för det nån gång. Du är jättemedveten om när du är provocerande och det verkar bara fånigt när du låtsas som annat och blir förvånad över att annat folk inte lever på den upplysta kant där man är självklart ekologisk och genusmedveten och dessutom vet hur man svänger ihop lite kantarellstuvning av något man hittade på väg till postlådan.
(Jag tycker f.ö att ämnet är toppen och relevant och mitt barn går på supergenusmedvetet dagis där alla barn får utvecklas som de vill oberoende av kön och där personalen är tjejer, farbröder, homosexuella och muslimer i en salig blandning.)
Jahaja, mitt svar hamnade också en bit upp.
Debatten är ett mäktigt instrument i samhällsutvecklingen. Jag vill kalla det livsnödvändigt. Debatten här skulle säkert bli mer givande och uppbygglig om alla kommentatorer vågade LYSSNA och övervinna sin instinkt att gå i självförsvar, eftersom man lätt av misstag har svårt att separera på sak och person. Så tror jag 🙂
/tjej 17
Det här blev ju helt absurt. Clara och Jesse – ni får nog träffas och kramas lite.
Men HEJJA CLARA (och bu för mobbande inskränkta vuxna som är för rädda för att inse att dom är just mobbande och inskränkta).
Det tycker jag är inskränkt. Jag försöker umgås och diskutera med alla människor, inte enbart dem som tänker likadant som mig, det tror jag att mina barn har nytta av och de lär sig både om självkänsla, empati och respekt…
Men sa du inte nyss att du var rädd att dina barn skulle bli mobbade? Det är jag med, därför umgås vi inte med vuxna eller barn som skulle reta våra barn för hur de ser ut. Det låter i mina öron märkligt att du frivilligt skulle umgås med människor som är elaka med dina barn, men å andra sidan inte kan tänka dig att klä dina barn på ett icke-normativt sätt, av rädsla för att de ska bli just retade.
Man behöver inte vara elak för att man har en annan åsikt!!! Och jag har inte sagt att jag är rädd för att mina barn blir mobbade, det har andra sagt. Jag vill inte att mina barn ska behöva vara i en skottglugg, jag vill inte lägga ut bilder på nätet på dem i kläder som skulle provocera, inte när de är bebisar. Ju längre den här diskussionen pågår desto mer inskränkt blir du för mig. Och osympatisk.
Vad bra att veta. Jag fick nämligen känslan av att du tycker att pojkbebisar inte skulle ha klänning pgav risken för att någon skulle bli provocerad och vara taskig? Om ingen är elak när de är av en annan åsikt då måste det ju vara helt ofarligt att klä pojkar i klänning? Ungefär som jag gör. Ingen som jag umgås med skulle få för sig att kommentera mig eller mitt barns klädsel negativt. (De enda som gör det är diverse bloggläsare som inte kan motstå.) Nåja, det är i alla fall verkligen inte min mening att vara osympatisk eller elak mot dig. Jag förstår bara inte varför du initierar en debatt, och sedan blir arg när jag tar mig tid och svarar. Och sedan ändrar ståndpunkt gång efter annan?
@Clara: Hittar inget svara-utrymme; vet inte var detta hamnar. Nej, förvånad blev jag väl inte; hade nog väntat mig ett liknande svar. Resignerad och lite besviken, kanske, även om jag ju vet att du sällan eller aldrig riktigt ’tar in’ de budskap som de ’kritiska’ rösterna försöker förmedla. Därav ’goddag yxskaft’-svaren ibland och onödiga missförstånd, tror jag.
En sista kommentar: har man ett kommentarsfält till sin blogg, så har man i och med det ’bett om en åsikt’.
Skriver man inlägg, som man förstår kommer att provocera (om man inte är alldeles, totalt naiv), så skapar man debatt. Och en debatt handlar om olika åsikter som stöts och blöts – inte enbart ’hålla med’-kommentarer.
@Clara: Vet inte riktigt var denna kommentar hamnar, men den är avsedd för ditt senaste svar – tack för det!
Då är åtminstone jag lite klarare över vad du eftersträvar: snälla kommentarer från folk som vill gott. Ok.
Samt att man håller munnen om man inte håller med (wow!). Ok.
Samt ingen debatt på din blogg. Så synd! Men ok.
Kanske det då skulle vara till hjälp, samt undvika missförstånd och onödig frustration både för dig och eventuella personer som skulle vilja kommentera och tror att det är ok, att du klargör detta ordentligt. ”Håll tyst om ni inte håller med!” (Även om det förstås är så det mestadels har upplevts…)
Hur många barn och hur många kvinnor har man inte tystat på just detta sätt? Hur många människor?
Kanske värt att fundera över det där med att bara ha en gilla-knapp…?
Hur kan du vara förvånad över det? Det behöver väl knappast klargöras? Det är väl vanligt hyfs och medmänsklighet. Uppskattar du när vilt främmande människor kommer med påhopp eller kommenterar dig negativt när du inte bett om deras åsikt? När du inte medvetet försöker provocera dem utan bara lever ditt liv i frid och fröjd? Och hur kan du inbilla dig att jag inte skulle tillåta debatt? Jag har ju precis lagt massor av tid på att besvara alla dina spörsmål. Och inte censurerat dig en enda gång.
@Clara: Jo, men visst gör du väl det. Blandar ihop lite, menar jag.
Men vad jag undrar – och detta är en genuin fråga, fast kanske lite av en retorisk sådan också, eftersom jag tror att jag är rätt klar över svaret…
Vad för slags kommentarer eftersträvar du och vill du ha? Helt uppriktigt och ärligt talat?
Jag skulle verkligen uppskatta om du svarade på den frågan.
Jag eftersträvar snälla peppande kommentarer. Ja, så enkelt är det. Om inte inlägget är under kategorin Clara ryter ifrån. Jag är i princip ointresserad av att debattera på min blogg, eftersom debatterna alltid blir ojämlika. Jag vet ingenting om den som debatterar och skriver – men den vet massor om mig. Ibland gör jag dock undantag. Som här. Men det är mot bättre vetande eftersom det stjäl tid från att skriva nya fantastiska inlägg. Dessutom leder det aldrig till någonting. Själv brukar jag nästan aldrig gå in och debattera i andras bloggar – men gör jag det är det med för och efternamn, eller mitt alias Underbaraclara och länk tillbaks hit så att den ska veta vem den kommunicerar med. Vanligt blogghyfs – i alla fall om man kommer med kritik.
Jag ändrar inte ståndpunkt. Jag tydliggör: jag tycker det är helt ok men klänning på pojkar, jag själv har inte klätt min son i det när han var liten. Men nu är han 5 år och väljer själv vad han vill ha på sig. Han har rosa ringar och nagellack ofta, helt ok. Det jag provocerades av var att du inte verkade förstå att folk kunde provoceras av en pojkbebis i klänning! Och det var det, typ!
När folk reagerade negativt på klänningen, svarade du med att det minsann inte var märkvärdigt för 100 år sedan och då är det inte det nu heller! Vilket jag inte tycker är ett bra argument!
Du har också sagt att du inte använder ditt barn för att provocera för att du gjorde det enbart för att det var fint och om du inte la upp det på bloggen är du en hycklare. Senare sa du att du ändå funderat innan du la upp bilderna just kring att folk kanske skulle reagera negativt. Alltså tänker jag att du är en smart tjej, visste att det skulle provocera och använde ditt barn till provokation. Kanske inte helt medvetet, men ändå. Och kanske inte enbart för provokation utan säkert också för att du tyckte det var fint och för att få bekrrftelse för hur framåttänkande och modig du är.
Och min ståndpunkt ändras inte, utan du läser in saker i det jag säger, precis som jag gör i det du säger. Sen blandar du nog ihop mina kommentarer med andras. Jag initierar en debatt och sen blir jag arg? Jag tror nog du är riktigt arg på mig.
Jag tycker det är ok att agree to disagree, för mig får du gärna tycka som du tycker, men du måste förstå att alla inte kommer tycka likadant. Att andra vill uttrycka sina åsikter och funderingar kring det hela. Att kolt var ett vanligt plagg för 100 år sedan kommer inte få folk att tycka jaha, jamen då är det ok.
Det är verkligen inte min mening att verka osympatisk eller elak och om jag varit det så ber jag om ursäkt. Jag blir bara fruktansvärt trött på kommentarer och antaganden om hur jag använder mitt barn. Speciellt när de inte överensstämmer med verkligheten. Som sagt, jag kom e fram till att det INTE borde vara provocerande med en bild på oss i varsin festklänning, eftersom jag, dumt nog, förutsätter att de som läser min blogg tänker som mig ang hur man kommenterar andras barn och deras kläder. Dvs, att man håller mun om man inte håller med. Det tycker jag är ett vanligt brist på folkvett i bloggar – att det är ok att anonymt komma med synpunkter på sådant man aldrig skulle komma med synpunkter på om man i verkligheten träffade någon. Sedan tolkade du meningen med bilderna i det här inlägget helt annorlunda än jag tänkt. Meningen var att visa på att ideal om pojkigt och flickigt förändras över tid och att det därför är dumt att gå omkring och haka upp sig på sådant och därigenom hjälpa till att reproducera myterna. Och, ja, det är väldigt svårt att hålla reda på vad det står i de drygt 150 kommentarer jag får om dagen, men jag gör mitt bästa.
Nja, Clara, jag undrar om du inte blandar ihop vad Jesse har sagt med vad Kristina sade?
Jag har en känsla av att det blir missförstånd ibland för att du läser kommentarerna lite för slarvigt.
Samt svarar lite ”goddag yxskaft” faktiskt.
Nej, jag blandat inte ihop kommentarerna. Båda handlar om mammor som för att skydda sina barn väljer att klä dem könsnormativt. Det är väl inget fel i det. Felet är bara att jag aldrig får några negativa kommentarer än just dessa typer av kommentarer från dessa människor. Om de slutade kommentera och kalla det ”barnsligt” att klä sina barn som man själv tycker är fint, oavsett om det är lämpligt för könet, så skulle det inte finnas några ifrågasättande kommentarer. De skapar själva de problem som de försöker beskriva. Dessutom är det rätt oförskämt och ouppfostrade. Jag tycker att det vore intressant att veta om de har för vara att gå runt och kommentera hur folk på stan väljer att klä sina barn också?
Det tycker jag är inskränkt. Jag försöker umgås och diskutera med alla människor, inte enbart dem som tänker likadant som mig, det tror jag att mina barn har nytta av och de lär sig både om självkänsla, empati och respekt.
jag säger också heja dig
Många av de som kommenterat vill heller inte förhindra sina barn från att göra saker för att de har ”fel” kön. Bara att de ska vara såpass stora så att barnet varit medvetet. Jag hoppas också att alla föräldrar visar alla alternativ för sina barn och uppmuntrar och stöttar dem i det barnen själva väljer. Och att världen handlar mindre om utsida, kläder och kroppar och mer om människovärde. Att alla människor, även de som inte är feminister och som tycker att det är helknas med rosa klänning på sin son inte är mindre för det.
Jaa, vad kan man invända mot det?!
Vad jag hört så klädde adeln ofta småpojkar i klänningar/kolt samt lät deras lockar växa enbart för att det INTE skulle synas att de var pojkar, eftersom de då riskerade att kidnappas. Flickar var inte lika mycket värda för kidnapparna helt enkelt.
Så gamla tiders ideal är nog inte så himla bra trots allt.
Nej gamla tiders ideal är förkastliga. Men det är väl ingen som hävdar att de var bra? Det enda jag ville visa med bilderna är att det är OLIKA ideal för olika tider, och att om man vågar utmana dem så kan alla barn bli friare att våga vara sig själva.
Jaha! Var det det du ville visa? Så bra. Jag tyckte nämligen att det verkade som att du ville visa att, eftersom det var vanligt med kolt på småpojkar för hundra, eller så, år sedan, så är det helt ok nu. Och ingen borde höja på ögonbrynen (för då visar man enbart sin brist på kunskaper).
Emelie: Så uppfattade jag det också.
Jesse och Emelie. Bilda klubb. Dunka varann i ryggen, men framför allt: tagga ner. Clara har en härlig blogg, och en massa förnuft. Låt henne få säga det hon vill på hennes blogg.
Det är helt galet att folk ens kan tänka tanken att börja skälla på Clara för det här. Hur tänker man då?
”Hmm, jag går in på den här bloggen, helt frivilligt, och tittar på vackra bilder som den här kvinnan valt att dela med sig av, och läser fina texter och får lite inspiration. Men vad ser jag? En klänning? På en pojke? Det är ju FEL! Och alla saker jag tycker är fel och fult MÅSTE jag dela med mig av, det spelar ingen roll om någon blir ledsen! Tvärtom, det kanske är bra? Bäst att jag använder mig av så hårda ord som möjligt, jag vill ju inte att hon bara ska registera min åsikt, det är bäst om hon verkligen KÄNNER ATT DEN HUGGER. Bäst att jag kallar henne dålig mamma också. Och att det är synd om barnet! Åh… nu har jag verkligen gjort något konstruktivt med min dag.”
Jag tycker att Clara är minst lika duktig på att hugga. Jag skrev hur jag upplevde Claras inlägg och hur jag tyckte som mamma, efter det har jag blivit kallad ganska mycket av Clara. Hon har tagit upp våldtagna kvinnor, inskränkta typer hon inte umgås med. Hon har sagt till mig att jag borde vara stolt, tacksamma och stöttande för att hon ! kommer se till att mina barnbarn inte blir mobbade. Hon har talat om för mig att jag är för feg för att göra det själv. Hon har också läxat upp mig hur en vettig feminist tänker!
Yep – sådan är tendensen här, tyvärr.
Snacka om att tillskriva andra människor både tankar och känslor och inte minst intentioner.
När de bilderna togs hade kvinnor inte rösträtt. Tiderna förändras. Idag ses rosa som tjejfärg och klänning som tjejplagg. Min åsikt är att alla ska få vilka kläder de vill. Pojkar kan få ha rosa klänning. Det jag provocerad av är att Clara inte ”förstår” att rosa klänning på en bebispojk idag är provocerande. Clara har ingen förståelse alls för att det provocerar. Jag trodde hon mer diplomatisk och skulle uttrycka sig mer som ” jag förstår att det kan provocera men detta är vårt val och vi tycker det är fint”. Det känns som om alla som har åsikten att killar gärna får ha klänning men när de utrycker det själva är både dumma och okunniga. Jag som mamma vill skydda mina barn från allt ont i världen. Jag skulle aldrig lägga ut provokativa bilder av dem på nätet. Jag och min man försöker lära dem jämställhet genom att visa dem det. Det handlar inte om utsida, men de får använda vilka kläder de vill. Det finns inget som säger att en pojkbebis som kläddes i klänning som bebis kommer bli mer jämnställd och öppen som vuxen! Vad han kommer tänka om att mamma klädde honom i klänning vet ingen. Han kanske tänker att min mamma var modig, eller så kanske han tänker, önskade sig mamma en dotter istället? Jag ryker att det är lite barnsligt att provocera med sin bebis klädsel, eller med utseende överhuvudtaget. Det är högstadiet att skaffa tuppkam för att synas. Vi blir äldre och utsidan spelar mindre roll. Jag hade inte lagt ut bilder som är provokativa på mitt barn på nätet och sen försvarat detta att: ”Vadå? Jag tycker faktiskt bara att det är fiint! och vadå provocera. Ni som blir provocerade är dumma och vet inte att för 100 år sen var kolt ett vanligt plagg på pojkar” Annars tycker jag att Clara har en väldigt söt och fin blogg och hem!
Din retorik är ungefär som när man beskyller våldtagna kvinnor för att klä sig utmanande – Du bad ju om att bli våldtagen när du klädde dig sådär! Det är aldrig offrens fel när de blir utsatta för idiotiska människor. Och jag kan säga att i de kretsar jag umgås i så ÄR DET INTE någonting provocerande att barn får klä sig ”flickigt” ibland och ”pojkigt” ibland. Jag umgås nämligen inte med den typ av inskränkta människor. Och du – om inte suffragetterna betett sig manligt, burit byxor, pratat höggljutt när de demonstrerade för lika rättigheter som männen så hade precis som du säger – kvinnor inte haft rösträtt idag. DU borde istället vara stolt, tacksam och stöttande mot alla som på ett eller annat sätt drar sitt strå till stacken, nu när du inte själv är villig eller vågar göra det. En dag kanske dina barnbarn slipper bli mobbade pgav alla modiga föräldrar i min generation som vågade tänka annorlunda och bryta normer.
Va? Vi förstår inte varandra här. Det här är andra gången du lägger ut bilder på din sin i klänning och första gången var det många som reagerade, sp den här gången måste du ha förstått att även fast det i din krets inte är något ovanligt, så är det det i dina bloggläsarkrets. Det är kontroversiellt fortfarande oavsett vad vi tycker om det. Jag Tyler det ska bli spännande att se hur du utvecklas i din mammaroll, för du kommer utvecklas i takt med att din som blir äldre. Och nu menar jag inte att du ska utvecklas åt de håll som jag gjort eller någon annan gjort, inget rätt eller fel. För jag säger inte att jag gör rätt! Jag säger bara hur jag känner och tänker. Och det ska bli spännande att följa dig och din son här på bloggen. Jag tycker som du att rosa och klänning ska vara okej på alla oavsett kön och jag hoppas att det är det för våra barnbarn. Vi har bara olika metoder för det. Jag tycker att vi börjar jobba på oss själva och vår generation och inte låta våra barn vara mitt i korselden. Och jag kan säga att jag hade inte blivit provocerad av Bertil, 15 år i rosa klänning. För då hade han tänkt själv och valt själv för att han vill provocera, eller bryta i könsroller eller rätt och slätt för att han tyckte det var fint.
Nej, det är inte andra gången jag lägger ut en bild på min son i klänning. Det är första gången, och sorgligt nog blir det kanske enda gången. Även om min son inte behöver läsa skiten så är det oerhört jobbigt att bli ifrågasatt i sin mammaroll. Ännu svårare när det är andra kvinnor som gör det. Förstår du inte att kommentarer som dina – hur välmenande de än är – är en stor del av problemet? Det hade varit en skillnad om jag gått ut och skrivit ett brandtal för pojkars rätt att bära klänning. DÅ hade jag fått räkna med att hamna i skottgluggen. Men det enda jag gjorde var att lägga ut en bild på mig och min son, finklädda för hans farmors femtioårskalas. Innan jag la ut den tänkte jag – ska jag våga? Sedan tänkte jag att jag vore en riktig hycklare om jag inte kunde visa hur vi ser ut på kalas – när jag så ofta har visat honom i tex blå sparkdräkt. Sedan tänkte jag att ingen borde börja angripa oss i kommentarsfältet – eftersom det inte handlade om rätt eller fel kring barns kläder – utan om hur fina vi var på kalaset. Men tänk så fel jag hade. Och det som är sorgligast av allt är att de föräldrar som kunde blivit peppade att själva våga – istället blev avskräckta av alla anklagande kommentarer som därpå följde. Vem vill bli anklagad för att vara en dålig förälder?
Clara: Jag skulle tro att det tidigare inlägget om att klä din son i klänning, som Jesse nämnde, var – ingen bild på Bertil, men väl på en blå liten klänning med vita små blommor, som hängde på en galge.
Det inlägget provocerade – och gav upphov till 550 kommentarer.
Ok, men då hade du lite tankar kring att folk kunde reagera? Och nä, ingen vill bli kallad dålig förälder! Eller bli klassad dum för att man inte tycker klänning på pojke känns ok. Föräldraskap och uppfostran är ett känsligt ämne. I ett kommentatorsfält kan det bli diskussion, här har alla möjlighet att dela med sig av sina tankar, åsikter och erfarenheter. Sen kan man ju försöka göra det på ett schysst sätt, för vem gör rätt och vem gör fel? Det finns det inga svar på. (och nu förstår jag din aggressiva ton, om du känner anklagad att vara en dålig förälder, då blir alla på hugget).
Och ok, jag får väl vara stolt, tacksam och stöttande för att du startat den här debatten kring genus och bebiskläder. Förhoppningsvis öppnar den sinnet hos någon som förbjuder sin son att ha klänning och allmänt får folk att fundera kring, barnkläder, föräldrarollen osv. Vi kan väl avsluta det med att jag tycker att det är provocerande av dig att inte förstår att det är provocerande och att du tycker att jag är dum och t.o.m så dum så jag inte fattar att jag borde säga tack. Men att jag inte drar mitt strå till stacken, det stämmer inte. Det gör jag, men jag har valt att göra det på många andra sätt än att klä min pojkbebis i rosa klänning eller att berömma dig för ditt mod att göra det.
Jag fick inte bära rosa kläder när jag var liten hur fan blev jag bög???
🙂
hihi
Man måste inte ens gå tillbaka så långt, mina äldsta syskon födda på sextiotalet hade förkläden på sig, både min syster och bror, dock hade min bror ’pojkfärger’ (inte blommigt och inte rosa) medan min syster hade förkläden med andra färger och med någon volang ibland. Till detta hade de strumpor, underbyxor och någon tröja. Jag ska se om jag har något bäbisfoto på dem i mina gömmor. Mina andra bröder födda 69 och 72 har dock haft barnkläder som mer liknade de från idag men i brunt och gult och andra färger som hör till tiden. Till mig född 82 dammade mamma av mönstret till förklädena och jag hade också sådana men parade med strumpbyxor och plyschbyxor.
Jag lade faktiskt ut ett gammalt filmklipp från när min far liten för ett tag sedan, och jag blev mycket förvånad när jag såg att både han och hans bröder hade baddräkt på sig! Det var ju på 40-talet…:)
Inte tycker jag någon av de blev särkilt feminina för de 🙂
Det är konsumtionssamhällets ”fel” att det ser ut som det gör. Det är mycket enkelt. Barnproduktförsäljarna upptäckte att de sålde dubbelt så mycket om man hade könsbestämda kläder och prylar eftersom föräldrar som först fick en pojke och sedan en flicka var tvungna att köpa allt nytt igen. Människan är ett flockdjur och anser normalt att det som de flesta i gruppen gör är det ”rätta” sättet. Men var som är det ”rätta” sättet är ofta högst tillfälligt och ändras hela tiden. Rosa var till exempel pojkarnas färg från början. Intressant artikel http://www.smithsonianmag.com/arts-culture/When-Did-Girls-Start-Wearing-Pink.html?c=y&page=1
Kan inte låta bli att tänka på nåt jag hörde för några år sedan:
Den äldre damen lutar sig fram mot mamman med barnvagn på bussen och säger:
– Men, åh en sån söt liten flicka!
Mamman, lite trött…
– Tack, men det är en liten kille.
– Men bebisen har ju en rosa mössa?!?!
Mamman:
– Ja, han är bög.
😀
Jag undrar vad den äldre damen tog med sig från det samtalet? Mer förståelse? Knappast.
HAHA! kung 🙂
Fina bilder! När jag såg ditt tidigare inlägg om att din pojke hade klänning var faktiskt det första jag erinrade mig bilder jag sett på min farfar, där han bar kolt. Vanligt på den tiden och varför skulle det vara så fel att göra samma sak idag?! Klänning är fint och praktiskt på små barn, oavsett kön.
Här är en bra länk som berättar lite viktiga historia för dem som tror att rosa varit en tjejfärg från tidernas begynnelse etc.
http://www.smithsonianmag.com/arts-culture/When-Did-Girls-Start-Wearing-Pink.html?c=y&page=2
Det handlar väl om vad som är gängse i samhället… Idag är det annorlunda, var tid har sina ideal.
Märkligt att det i dagens upplysta tidevarv fortfarande inte är OK att klä sig och vara precis som man vill utan att riskera att få någon slags ”stämpel” på sig ifall man är avvikande på något sätt det minsta lilla…
Varför kan man inte låta barn vara barn och inte budbärare av sina föräldrars kamp? Ta på barnen (då de inte kan välja själva) kläder som är anpassade för deras liv, lek, väder och vind. Färgen speglar vid den åldern mer vad mamma (och pappa i de fall han får välja – där har vi verkligen en jämställdhetsfråga) tycker om. Sen när de har en egen uppfattning, låt de välja i den utsträckning det är lämpligt, tyllklänning är inte ok vare sig för en flicka eller pojke när det är 30 grader kallt. Säg inte vad som är rätt eller fel, fråga vad de vill och bli inte ledsen om svaret blir ett annat än det du tänkt. Låt din flicka ha sin rosa prinsessperiod även om du har helt andra värderingar, låt din kille gilla star wars och samla på pokemonkort. Lugn… känner barnet att det har ditt stöd i sina val kommer det snart testa något annat.
Mycket klokt!
Åh va fint! Fina tider det där 🙂
Heja Clara!
Ja det var bättre förr. Ungarna fick stryk både hemma och i skolan så fort det inte passade (vem sjutton vågade i detta läge erkänna en avvikande läggning). Och inte behövde kvinnor bekymra sig för vad de skulle rösta på för parti heller för den delen. Och kyrkan var stark och det vet vi ju vad de tycker om bögar.
Om ett barn mobbar ett annat barn för att det avviker är det INTE bara mobbar-föräldrarnas fel, förutsatt att barnet inte lever isolerat ute i skogen, utan kompisar, syskon, dagis, skola, tv, Internet etc. Så att hela tiden sticka till de som ifrågasätter något med att det är föräldrarnas fel och att de har lärt sig hemifrån, det är en otrolig dålig argumentation. Totalt utan verklighetsanknytning. Barn påverkas och lär sig av så mycket annat än sina föräldrar.
Jag som sliter med att mina barn ska uppföra sig och vara schyssta mot kompisar, jag får det väldigt svårt när föräldrar väljer att göra sina barn till mobboffer, genom att klä sina barn i på ett avvikande sätt i detta fall för att göra ett politiskt statement. Det är tufft nog att vara barn och försöka passa in i gruppen i klassrummet och på skolgården utan försvagande attribut. Det är inte rätt att utsätta sitt barn för något sånt.
Och självklart finns det ingen som tror att en pojke blir bög om man sätter rosa flickkläder på honom. Den åsikten har ni påhejjare tillskrivit de som ifrågasätter.
Jag är övertygad om att ni som hejjar på Clara, antingen inte har några barn alls eller väldigt små barn, och inte varit i kontakt med den miljö där barn vistas varje varje dag, under hela uppväxten.
Slutligen vill jag säga att om jag hade en son, som uttryckligen VILLE klä sig i kläder som traditionellt bärs av kvinnor, så skulle jag stötta honom med det. Precis som om jag hade en dotter som uttryckligen VILLE bära killkläder så skulle hon få det. Men jag skulle inte lägga den grunden själv. Den otjänsten vill jag inte göra dem.
ps Det är märkligt om en journalist med en blogg bara vill ååå, aaa, oooo och bara positiv feedback. Isåfall kan jag inte förstå varför man inte stänger av kommentarerna och bara har en gilla-knapp ds
Kristina -vart ska vi börja då för att få slut på mobbing av barn/människor för att de råkar anses som fel då? Fortsätta att ex. klä våra barn så att de passar in? Det funkar väl inte som förändring?
Jag minns att jag blev retad för att jag hade vinteroverall och mössa i sexan, när man skulle ha kort vinterjacka utan mössa. Minns att jag inte tyckte det var underbart att bli retad, men ville faktiskt inte frysa eller vara hindrad att leka.
Jag var alltså ett sådant där mobboffer i skolan. Allt verkade vara fel på mig. Från mellanstadiet till högstadiet. Är nu 28. Och ibland är jag… hur ska jag uttrycka det… stolt på något vis, över att jag har gått igenom detta då jag idag har lärt mig den hårda vägen att stå upp för sig själv, tro på sig själv. Jag vet vad jag kan och jag är inte alls rädd längre av att vara den där som är utanför ibland. Det känns faktiskt skönt i de fallen, för jag vill inte vara den som går i andras fotspår. Det är lärorikt att inte göra som alla andra! Jag har lärt mig mycket om mig själv och andra som personer kanske inte har gjort som inte har behövt jobba med ett utanförskap.
Det pratas mycket om de mobbade utstötta barnen i en debatt -ofta då som just offer, och de mobbade barnen får komma till tals i helt andra. Mobbade barn är inga offer tycker jag!
Jag tycker också att det är jättebra att man som medmänniska ifrågasätter livet och vardagen men lever i och att man försöker förändra det man tycker är fel!
Ragna: Jag tror att när du står där och ska släppa iväg dina egna barn på skolgården är det en annan sak. Då kanske du går hem med en klump av oro i magen för hur det ska gå, ska de passa in?, ska de få kompisar?
Kan ni ha missuppfattat Kristinas inlägg något. Jag tror att det du menar, Kristina (du får rätta mig om jag har fel), är att alla bär ett ansvar när mobbing förekommer, i allra högsta grad de som står bredvid och inte säger ifrån. Det kanske är en av de svåraste sakerna vi försöker lära våra barn, att ha modet att stå upp för en kompis. Att våga säga till snyggaste killen att ”sluta skratta åt den där tjejen bara för att du inte gillar hennes kläder, det tycker jag inte är schyst”.
Jag läste långt ifrån allt under Kalas-inlägget. Blev lite för mycket, men av det jag läste såg jag ingen som påstod att Bertil (eller någon annan kille i klänning för den delen) skulle bli bög på grund av klädseln. Förstår inte var det kommer ifrån.
Har också fått känslan av att många som kommenterar antingen inte har några barn alls eller väldigt små barn då diskussionen hålls på ett väldigt, tycker jag, teoretiskt plan utan direkt verklighetsförankring. Saknar i diskussionen hur vi praktiskt förbättrar situationen för våra barn.
Clara: Jag tror säker du har toppenkompisar med helt underbara barn. Däremot kommer du inte alltid att kunna välja ditt barns umgänge. Nya kompisar kommer till under förskoletiden och senare skoltiden. Även nya vuxenförebilder som inte alltid delar din egen syn på världen. Det kan faktiskt vara riktigt kul att se när barnen väljer kompisar som inte är barn till sina egna kompisar. Däremot kommer även andra värderingar än de egna in i barnens värld, kanske inte alltid de bästa.
Sen hoppas jag Clara, att du en dag kan se att kommentarer inte är riktad som personlig kritik. Att du inte är en dålig mamma bara för att vi tycker olika. Som förstagångsmamma sög även jag åt mig av både det ena och det andra och kände mig ”dålig” i andras ögon. Med tiden har lugnet och tryggheten kommit. Kommer ihåg att du skrev att du snappade av någon gammal tant som påpekat att Bertil inte hade mössa på sig i vagnen (visst var det så?). Jag har slutat med det, de menar bara väl. Istället frågar jag hur de menar eller hur de skulle ha gjort. Många gånger har jag fått höra riktigt roliga och intressanta historier från gamla tider och det hade jag ju missat om jag låtit ”kritiken” påverka mig negativt.
Även om du inte önskade den här debatten är jag glad att du startade den. Vi måste prata om detta, föräldrar sinsemellan och kanske framförallt med våra barn. Så tack för det.
Ännu en bra kommentar – höll på att missa den..
”Jag som sliter med att mina barn ska uppföra sig och vara schyssta mot kompisar, jag får det väldigt svårt när föräldrar väljer att göra sina barn till mobboffer, genom att klä sina barn i på ett avvikande sätt i detta fall för att göra ett politiskt statement.”
Du ser inget fel alls i det du precis skrev? Du tror på ALLVAR att mobbing är ett problem som OFFRET har, och att det handlar om yttre attribut? Jösses. Jag trodde att folk var mer upplysta än så. Läs gärna detta om mobbning: http://www.alltforforaldrar.se/ladydahmer/2009/april/utkast-ofta-i.html och gå ur denna diskussion som en mer upplyst människa som lär sina barn att hur FAN folk än ser ut och beter sig så är mobbning ALDRIG ok.
Men du, vad umgås dina stackars barn i för kretsar? I mina kretsar har många barn klänning, oavsett kön. Flera små pojkar bär nagellack och aldrig har en enda sagt något dumt om det. Den enda gången jag och mitt barn blivit föremål för dumma kommentarer är av VUXNA. På DEN HÄR BLOGGEN: Det är tamejfan så att man kan bli blå i ansiktet.
@clara: min nästa kommentar (till dig) kom bort, även den..? Är det censur på gång?
jag vet inte vad det är för fel. Testa att posta igen. Lämnade du någon länk i kommentaren? Ibland släpps kommentarer med länkar inte igenom
@Clara (längre ned): Bra att höra. Då var det kanske fel knapp – alltför ”grov” var inte den kommentaren!
Nej, ingen länk – bara ytterligare en kommentar som väl skulle anses kritisk; om vad som verkar tolkas av dig som ”dumma kommentarer” – eller kommentatorer…
Du, jag cencurerar INGA kommentarer. Det sitter ett säkerhetsföretag och gör det och det är sant att kommentarer ibland inte blir genomsläppta om de innehåller grova personangrepp, hets mot folkgrupp mm. Antagligen var din kommentar ”för grov” men testa gärna att posta igen. Kanske tryckte du bara på fel knapp?
Mina barn går i en helt vanlig svensk skola i en helt vanlig svensk stad där det bor helt vanliga människor som alla lever året 2011 och som kommer från olika länder men som ligger på samma jordklot.
Är alla som inte tycker som du dumma? Som jag sa tidigare, tabort kommentarsfältet och ha bara en gilla-knapp om du inte vill ha debatt.
Kristina: Det är skillnad på debatt och dumma kommentarer.
Debatt är när man diskuterar som vuxna människor, lyssnar, tar till sig, att försöka övertyga, förstå, ”men jag tycker så här…”. Sen att hälla ur sig en massa dumheter är en annan sak. Ungefär: ”Hur fan kan du klä din son i bögkläder, han kommer att bli mobbad!!!!”
Min kommentar till Kristinas mycket vettiga och verkliga kommentar kom visst bort – undrar varför?
Var det för att jag skrev att du, Clara, inte är journalist, även om du själv gärna kallar dig det?
Håller med, livet är tufft där ute…
Nå, min pappa blev klädd i sk flickkläder på 50-talet eftersom han har fem äldre systrar och fick ärva kläder då de var fattiga och pojkarna var inte nådiga mot honom i skolan när han bytte om efter gymnastiken och hade virkade stay-ups. Han har berättat många gånger att det var den största skam han upplevde som barn (och han blev ändå misshandlad hemma som många andra barn), att tvingas gå klädd i stay-ups. Och visst handlar det om vad man lärde de andra barnen, men hjälper inte när man får stryk av tio killar i omklädningsrummet att det är de andra föräldrarnas fel.
Men nej, bög blev han inte.
Och jag tror tiderna har förändrats till det bättre tack och lov så barn är nog inte fria att banka skiten ur varandra i skolan på samma vis.
Underbara bilder, har sett många liknande i mina föräldrars fotoalbum. Förstår inte varför folk blir så provocerade av att se en liten pojke i rosa klänning eller en flicka i rosa klänning. Det är bara kläder inte mer än så.
Heja Clara!
Ja sannerligen märkligt att de varken blev homosexuella eller mobbade…Tänk vad praktiskt det hade varit om det hade suttit i kläderna , då hade man liksom kunna välja i alla fall…
Hemingway i lockar och klänning, han blev ju Supermacho, kanske det man ska oroa sig för snarare?
http://students.cis.uab.edu/mikehow/part11.html
Underbart 🙂
det kan bara vara osäkra och inskränkta människor som reagerar och bli upprörda över att någon sätter klänning på sin son. jag tycker du är härlig som gör på ditt eget vis. men det är skrämmande att se vilka förutfattade meningar människor har och vad de blir oprovocerade av någonting som är lite utöver det ”vanliga”, jag jobbar med en transsexuell och en homosexuell och får dagligen se människors otrevliga beteenden.
tråkigt, vissa har verkligen inte kommit långt i sitt tänk…
provocerade skulle de ju va…
När är detta kort taget? Själv har jag ljuvliga bilder på min kära farfar i klänning och med guldlockar.. Mycket sött och fint!
Jag vill verkligen veta att det är pojkar på den översta fotot, det med barn och dockvagnar!?? Vilka belägg finsn för det? Det vänstra barnet har synligt långt hår, en flicka.
Att små babypojkar kläddes i klänning fram till och med 1900-talets början är inget konstigt – det ser vi på bilden med gunghästen. Så var traditionen då. Men på samma bild finns lite äldre pojkar i sjömansblus och kortbyxor. Därför är jag tveksam till ”pojkarna” på översta fotot.
Att Clara väljer att klä sin lille Bertil i klänning tycker jag känns rätt. Varför inte! Har man kunskap i hur livet levdes förr visar det sig vara en tradition man mycket väl kan ta fasta på. Om det sen är för att provocera, för att få till en storm i ett vattenglas i fd folkhemmet, spelar ingen roll i sammanhanget. Ju mer historiskt kunnig man är, desto mindre provocerande är det. Det kan däremot tanken om och rädslan för att pojkar i klänning ska bli bögar vara.
Men borde det inte framgå att alla barn på översta bilden är pojkar. Tycker jag. Det blir lätt historieförfalskning annars. Att alla tre sötnosar på undre bilden är pojkar ser jag, men antagligen inte alla som tittar. Jag tor fotografierna är från sent 10-tal eller 1920-tal.
(Att ta bilder som inte förklaras – eller lösryckta citat – för att befästa en teori är inget som är bra att tillämpa. Det är ju så religiösa fundamentalister jobbar också.)
Men kom igen nu!! Barnet till vänster är en flicka, -det syns pga det långa håret… Så E- Type och Patrik Sjöberg snippor mellan benen eller!?!? Men ja nu råkar det ju kanske vara så att det var en flicka men å andra sidan om inte den här debatten handlat om just detta så vad även slutsatsen varit att även de övriga barnen varit flickor.
barnet i mitten på den översta bilden är en pojke, liksom alla barn på nedersta bilden
Jag tycker nog att den översta bilden är på bara töser. Baserar mest intrycket på att de alla har dockvagnar. Man gjorde ju stor vikt i ”passande” leksaker på den tiden. Kanske det ligger en gosse med kolt och rysch och pysch i barnvagnen ?
Nej, det mittersta barnet är en gosse.
Hjälp mig med en datering är du snäll!
På det andra fotot sitter en bebis på en gunghäst. En snarlik sådan köpte min mamma på en loppis i somras. Den har krävt sin lilla restaurering men är så fin! Vi har dock inte kunnat lista ut hur gammal den är. Vi har funderat på allt ifrån 20- till 40-talet eller väldigt mycket äldre än så. Har du nån datering på det där fotografiet?
Jag älskar verkligen gamla bilder. Det är ändå inte så längesedan det här. Alla var så fina och det känns som en helt annan värld.
UNDERBART! Tack för detta inlägg!
Hej Clara! Vill bara säga att jag tycker du är så himla bra! Läser din blogg nästan varje dag men har aldrig kommenterat förut.
Jag tycker du är beundransvärd, du gör det som fler människor borde; lever det liv du vill, gör det du vill och tror och uttrycker det du vill. Jag är nyexaminerad lärare och bor mitt i Stockholm men drömmer om ett liv som du verkar ha.
Den heteronormativa normen är tyvärr stark förankrad i många människors liv. Och barn blir tyvärr tidigt indoktrinerade i vad som är enbart anses ”tjejigt” och ”killigt”. Som lärare ska jag följa läraoplanen och ”Aktivt motverka stereotypa könsroller”. Jag gör verkligen vad jag kan varje dag, och jag skrev mitt examensarbete om jämställdhet och genus- så jag är lite påläst tror jag. Men jag blir så sorgsen när jag dagligen möter barn som redan som sexåring är fast i att de ska vara sitt kön och inget annat. Varför kan inte alla få vara som de vill? Jag kommer ALDRIG bekräfta eleverna utifrån vilket KÖN de har, utan utifrån VILKA DE ÄR. Därför behövs såna som du Clara, som är som du är och ger din son fler än bara EN väg och bara klä honom i blå byxor. Att folk blir så provocerade tycker jag bevisar vilken inskränkt värld vi lever i.
Tack för en fantastisk blogg!
Varma kramar Karin
Ja, tänka sig! 😉
Min farbror klädde sig i klänning och hade rosett i håret, samt vägrade svara på tilltal om man inte kalla honom för ”cherry” nått år när han var liten. Trots det så blev han inte bög (som om det vore en sjukdom som sprids via feminina kläder). Märkligt va?
Av alla kommentarer du fick så var ju de allra flesta på din linje och de få som gnällde över klänningen behöver du egentligen inte bry dig om. Ta till dig alla de positiva kommentarerna istället. Man kan aldrig göra alla glada och nöjda.
Min son hade fina pastelliga gammeldags könsneutrala kläder som bebis. Spetskragarna kanske inte var så praktiska, men de var fina. Och vi hade en fantastisk Silver Cross med stora hjul precis som den på bilden. Idag när han snart är 11 väljer han förstås vad han vill sätta på sig: den blir mycket svarta blekta/lappade jeans och svarta t-shirts med drakar på. När han var 4-5 gillade han färgglada kläder och jag fick gärna brodera hjärtan och annat på dem. Det jag känner att jag har gett med honom är att han får vara hur han vill, välja sin identitet och att han inte låter sig begränsas. Jag är helt övertygad om att det också är vad du kommer att ge din kille.
Jag har helt missat debatten. Såg ditt kalasinlägg och konstaterade att pojken var söt och att han hade klänning, först idag såg jag vilken storm i vattenglaset det blivit. Hoppas du står pall tills det mojnar!
Jag har ett boktips till alla er som jamsar i den här tråden:
http://www.barnensbokklubb.se/ika-and-ibsen-onda-ogat
Ja, larv
inte blir man homo för en kolt!
Och: det gäller visst att vara politiskt korrekt ur alla sorts vinklar, för gäller det GENUS och sexualitet blir allting RIKTIGT infekterat!
He he!
Men hjälp undrar hur det vart för mig, jag minns att jag hade sjömanskostym, jag hade vit skjorta och kravatt jag fick ha på mig pojkkläder i både modell och färg. Undrar vad som gick fel?? Jag blev bög ändå. Jo förresten jag har KILT!
Nää man blir nog inte bög man är bög. Jag förstår ironin men jag är helt säker på att kläderna gör oss inte till det vi är, det är snarare våra föräldrar som ska vara förebilder och gör sina barn till stor del till vad de blir.
Jag är som jag är och hade jag inte blivit som jag vart så hade jag kanske blivit nåt annat??
Precis som bilderna visar så kläddes ALLA barn i så kallade koltar. Jag har en bild på min morfar klädd i kolt. Han blev med tiden en mycket manlig man (fniss) trots kolten.
Du är så bra Clara!
Ha en fantastisk kväll!!!!
Åh vilka fina kläder!
Jag måste bekänna en sak som tydligen verkar störa jättemånga. Jag har också gjort som Clara, jag har också klätt mitt barn i ”fel” kläder med ”fel” färger. Min ”stackars” dotter växte upp med en mamma som envisades med att till och från klä henne i blåa byxor, ibland till och med i blåa snickarbyxor. Det värsta jag gjort var nog när hon fyllde tre, då köpte jag en spindellmannengubbe åt henne. Min enda ursäkt är att hon önskade sig en…allvarligt talat, ska man skratta eller gråta?
Världen är allt bra snurrig, klä era barn i vad ni vill så länge dom inte fryser eller har på sig kläder som uppfattas som sexiga (tex stringtrosor för babysar).
En sexuell läggning har alla oavsett vad vi har på oss så vad är problemet?
Kram Annika
Att kla tjejer i jeans eller byxor stor nog ingen alls, sa det behover du inte fundera over. Att du koper en spindelmannen-docka ar det nog heller ingen som stor sig pa, det ar det som ar tjejigt som folk inte gillar. T.ex. rosa klanningar – varesig de sitter pa en pojke eller flicka sa ar de ’fel’ och lojliga. Vilket ar trist – att det som ar pojkigt uppmuntras med det som ar tjejigt ses ner pa! For jamnstalldhet nas val inte genom att forbjuda allt flickigt? =)
UNDERBART.
Alltså kära Clara, jag förstår inte hur du orkar ta emot all kritik och skit! Du är imponerande ända ut i fingerspetsarna! Din gosse är så fin, så fin. Med klänning, med sjömansdräkt, med kostym. Min poäng: man behöver inte hålla med om allt men behöver man klanka ner för det??
Härlig är du! Som orkar ta emot, bemöta och gå vidare till nya ämnen. Jag hade aldrig klarat av att blogga såsom du. Mycket credit till dig!!
Hur hon ORKAR ta emot all skit?
När hon får en dålig kommentar har hon redan fått 30 positiva, jag tycker clara är ganska besparad!
En negativ kommentar framkallar för de flesta mer känslor än 30 positiva. Jag håller verkligen med Helen, jag tycker Clara är jättestark som orkar fortsätta trots alla påhopp och trista kommentarer. Fortsätt klä dina barn som du vill och fortsätt säga vad du tycker! Skit i de 1 % läsare som inte gillar dig!
Dom har tydligen missat det där med att sånt inte finns i pojkars gener,,
Haha Vilka Sötisar 🙂
Fina bilder och fina barn! Själv tycker jag att klänning ser bäst ut på flickor och kvinnor:)
Och så där klär man fortfarande småpojkar i vissa brittiska kretsar. Rika och konservativa, kallas de.
Och så där klär man fortfarande småpojkar i vissa brittiska kretsar.
Hihi, så såg min pappa ut när han var liten. Han hade ljust och lockigt hår. Så det känns lite konstigt att det räknas som så fel idag… Det var ju inte alls längesedan det var ”ok”. 🙂
Äh det är väl ingenting. Man klär väl sig och sitt som man själv vill?
Härligt! Verkligen på tiden att återuppta vissa gamla ideal igen! Alltså vissa :-). Vet inte om jag har fel, men i takt med att det blivit jämställdare verkar det ha blivit allt viktigare att skilja åt könen, som någon sorts motreaktion?
Fast det är väl ganska sällan folk säger att killar i klänning blir bögar? Det är snarare att man säger att pojkar i klänning blir mobbade när de kommer upp i den åldern då barn ser sådant och dömer (ja, för att de är uppfostrade att döma av sina föräldrar, men mobbningen gör väl inte mindre ont för det)?
Min mamma arbetar på en förskola där jag har vikarierat. Många av pojkarna där tycker om att klä sig i de fina rosa prinsessklänningarna som finns bland utklädningskläderna. Tyvärr är det så tragiskt att när papporna (just i det här fallet verkar inte mammorna vara något problem) kommer och ska hämta måste personalen ha sett till att barnet bytt till sina vanliga kläder eftersom vissa pappor blir som tokiga. De har svårt att förklara varför men brukar muttra saker i stil med ”bögfasoner”. Helt sjukt visserligen att tillmötesgå något sådant men personalen resonerar som så att de är bättre att barnen får klä sig som de vill och leka och inte konfronteras mer än nödvändigt med föräldrarnas inskränkthet(de säger alltså något i stil med, nu får du göra dig färdig så du kan följa med pappa hem direkt, inte, byt om, annars blir din pappa upprörd). Att pappor dessutom ställt till med scener över hela avdelningen som påverkat alla barn gör det inte direkt bättre. Jag har för mig att något försökt förbjuda personalen att låta hans son att ha klänning på sig med motiveringen, han är väl ingen jävla bög heller.
Usch vad hemskt! Jag hoppas att nästa generation föräldrar blir mer öppnare.
Fy så jäkla hemskt! Stackars barn.
Eh jo? Direkt minns jag tex ett Dr Phil-avsnitt där en orolig mamma berättar om sin lille son som börjat klä sig i systerns klänningar och även börjat leka med hennes dockor. Hennes farhåga var att pojken skulle bli bög. Dr Phil gav luddiga, obehagliga råd i stil med att mamman skulle försöka byta ut dockorna mot mer ”lämpliga” leksaker.
Och det där med att pojkar blir mobbade om de bär klänning, vad är det blir mobbade för? För att de är bögar/flickor/inte ”riktiga pojkar” kanske?
ETT Dr Phil-avsnitt? Kan du ge fler exempel eller är det detta enda tv-avsnitt hela ”om killar bär klänning blir de bögar”-resonemang bygger på? Ang. mobbingen: Ja, det är klart det är därför. Därmed inte sagt att det är RÄTT, för det är det såklart inte – det är helfel. Men faktum kvarstår: Orsaken till att många inte vill klä sina pojkar i klänningar är knappast för att de ska bli bögar utan för att man inte vill riskera att de blir mobbade i skolan. Ganska legitimt tycker jag.
Svårt att ge exempel på varenda gång någon, i skolan, på stan, på arbetsplatsen, i umgängeskretsen, på tv eller film dragit ett bögskämt efter att ha sett en man bete sig/klä sig på ett sätt som går emot gängse normer för hur en ”riktig man” ska klä sig och vara. Dr Phil fick bli exemplet eftersom det var det första som dök upp i huvudet, men självklart baserar jag inte mitt resonemang på detta enda tillfälle. Tyvärr får jag också tillägga. Vad baserar du själv påståendet ”det är väl ganska sällan folk säger att killar i klänning blir bögar” på?
Läs Amanda Sculmans inlägg och kommentarerna till dem så kommer du att få se en hel del människor som fortfarande pratar om hur man ska låta ”flickor var flickor och pojkar vara pojkar” i kontexten att pojkar i klänning är onaturligt rätt och slätt. Det pratas också mycket om problem med könsidentitet som sådant kan ge upphov till.
fast sedan är det ju många som säger att klänning är feminint och att killar inte ska klä sig feminint för att det är fjolligt och för att de kommer bli bögar. vet inte om det är synen på att många homosexuella män väljer att klä sig enligt modet som förut varit tillägnat tjejer (ex; tighta jeans, blusar, krås, spets, användandet och handväska och så vidare) som har gjort denna syn att man automatiskt blir bög för att man klär sig i ”tjejkläder”. bojkotta allt sådant säger jag!
En stilla undran: Hade det varit hemskt om pojkarna på bilden hade ” blivit” bögar? Min åsikt är att det inte är nåt man blir, det är nåt man är. Tråkigt att bögar används som negativt slagträ i debatten. Hoppas det inte var syftet med det här inlägget Clara.
Nej, jag ironiserar förstås över andras fördomar om hur en pojke klädd i klänning blir!
Undrar om det inte också är dina egna rädslor för feminina sidor hos pojkar och män som du tillskriver andra (som ”fördomar”)?
Jag minns din dröm om att Jakob visade sig vara homosexuell – och att du därigenom skulle förlora allt det som var mest värdefullt i ditt liv: hus, hem, hund, äktenskap…
@Clara: Tack för att du svarade. Nja…missuppfattat din ironi vet jag inte om jag gjort, precis; min undran var just det: en undran. Men visst kan det vara knepigt med ironi i skrift.
Att du vill driva med folk som har fördomar fattar jag, men det kan bli lite missriktat ibland.
Hur som helst – inte minst sexualitet är ett himla viktigt och spännande ämne. Skriv gärna mer om det! Och åh, vad jag skulle önska att du inte gick så snabbt till motattack gentemot kommentatorer som inte håller med dig!
Bloggen skulle bli så väldigt mycket mer läsvärd. (Och människor som har vettiga saker att säga skulle återkomma och kommentera mera. Tror jag bestämt.)
Emelie: Haha, även om man inte har några negativa fördomar om bögar skulle väl ingen heterosexuell kvinna i ett förhållande vilja att hennes man visade sig vara bög?
Jag har också drömt mardrömmar om att min Jonatan är bög och det var fruktansvärt. Inte för att han var bög men för att jag förlorade mitt livs kärlek.
Elin Astrid: Självklart har du alldeles rätt i det – och det var också rädslan för en stor förlust som jag tyckte framkom så tydligt just i det inlägget. Men intressant, tyckte jag då, att rädslan för en förlust uttrycktes just på det sättet i drömmen. Vad jag nu menade var, att just dessa fördomsfulla uttryck, som t ex att ”han skulle ju kunna bli bög om han fick en ’flickbok’ ” ( i ett inlägg om barnboksförlaget som frågade om babyn var en pojke eller flicka) eller att ”de blev väl inte bögar för det” osv, tillskrivs andra människor, utan belägg och dessutom ganska ofta. Därav min undran om detta är något som – inte enbart, men kanske delvis – också har med Claras egna rädslor eller fördomar att göra.
Nej, du har bara missuppfattat min ironi. Det är olyckligt och alltid en risk man får ta när man är ironisk. Men låt mig förtydliga; jag driver med de människor som har fördomar om sexualitet och kön och hur dessa två ”kommer till”.
@emelie:
What?! Det där var bara en väldigt väldigt konstig tolkning av Claras ord. Skulle hon vara rädd för feminina sidor hos män? Har du överhuvudtaget läst bloggen???
Jag har inte för avsikt att recensera andra bloggare, även om jag ibland kan frestas att tycka till om deras inlägg. Jag har heller inte som avsikt att tala om hur folk ska leva, även om jag personligen försöker vara konsekvent enlig mina värderingar och ideal och det sättet som jag väljer att leva och uppfostra vårt barn på. Jag kan dock inte låta bli att fascineras över hur folk kan reta sig på andras liv, speciellt om denna människa inte skadar någon annan genom sitt sätt att leva. Varje människas frihet ska ju sträcka sig så långt så att de inte inskränker på någon annans. I våras följde jag lite nedlåtande debatten om de rosa tånaglarna som orsakade uppståndelse i USA. Ja ni vet den lille pojken som hade fått sina tånaglar målade i en modekatalog…inte skulle det vara kontroversiellt i Sverige tänkte jag!
Jag blev därför mycket förvånad när Underbara Claras inlägg om sina och sitt barns kalaskläder ledde till debatt…
Jag menar inte att varenda unge ska kläs könsneutralt, det är upp till varje förälder att efter bästa förmåga ge sitt barn de bästa förutsättningar att växa och utvecklas. Men det är skillnad på att välja att inte klä sitt eget barn könsneutralt och att attackera dem som väljer att göra det. Det känns som att det finns viktigare debatter att föra, som t.ex. de objektifierande kläderna som framförallt flickor erbjuds i butikerna och på nätet.
Hela rosa/blått-debatten tycker dessutom är en kvasidebatt som i många fall kommit att ersätta de verkliga jämställdhetsfrågorna som handlar om lika mycket om barnuppfostran och de val vi gör varje dag som de strukturer som idag leder till t.ex. lägre lön för kvinnor år 2011. Jag läser gladeligen boken ”Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2” som har många bra poäng och tips för oss som vill bredda våra barns värld, men det finns fler frågor som vi behöver behandlas för att nå jämställdhet.
Vad gäller Underbara Clara så hoppas så håller jag inte alltid med henne och den bilden hon förmedlar, men jag gillar att hon står för de val hon gör. Stå på dig Clara!
gud alltså clara jag blir så himla ledsen när jag läser vad schulman-familjen håller på med. jag hoppas att du kan låta påhoppen rinna av dig och kanske göra dig arg istället för ledsen, men jag hade nog haft svårt att bli annat än ledsen. läs kommentatorsfälten i alla dumma inlägg och se att du har en armé av fina människor som sluter upp bakom dig. leve medvetenheten! många kramar!
Schulmanfamiljen? Vad har jag missat?
http://blogg.yourlife.nu/amanda-schulman/2011/09/27/herregud-2/
http://blog.paf.com/schulmania/utan-eftertanke/
Schulmanfamiljen kastar skit på Clara med jämna mellanrum (utan att hon har gjort dom något). Tror Alex Schulman har raljerat över hennes feministiska åsikter vid något tillfälle också. Tycker detta förtjänar att komma fram i ljuset då de beter sig helt ruttet och barnsligt åt.
Så fina kläder de hade! =0)
Precis vad jag tänkte när jag såg alla kommentarer ang din baby med klänning. Dessutom var ju rosa en ”manlig” färg förr. Och förr var inte så länge sedan. Så himla konstigt med tidens strömningar. Och aldrigaldrig att man får, eller för den delen fick, sticka ut på något sätt!
Gillar alla vagnarna på första bilden. Vill ha allihopa 🙂
tillskriv inte mig åsikter jag inte har tack. Så förbannat trött på att folk lägger ord i munnen på mig.
Jag kan verifiera det. Jag kan nog till och med skrapa fram namnet på honom.
Som Sverkers husse kan jag svara. Bilden med hästen, som är beriden av min pappa (nu 97 år), är tagen 1915. Bilden med de små barnen framför Eriksbergs slott är fotograferad av min farfar någon gång mellan 1910 – 1920. Barnen bodde i slottet och min farfar var informator åt dem. Det skulle se ut om de gick med de andra barnen i skolan. Dessutom med gossen i klänning! (Ironi.)
Det är klart jag inte gör. Varför skulle jag aktivt uppsöka människor som inte delar min syn på barnuppfostran? Människor som medvetet vill behandla barn olika pgav kön håller jag min familj så långt ifrån som möjligt.
Clara svarar också ganska elakt. Hon är inte särskilt ödmjuk i sina kommentarer/ en diskussion, utan det är mest motbevisa och hugga som gäller!
Jesse, då och då kommer det inlägg från personer som du; som tänker och som uppenbarligen tar ämnet på allvar och vill diskutera – och få ett (respektfullt) gensvar.
Man blir glad.
Men vad som oftast händer – och jag har följt den här bloggen från dess början – är att personen i fråga lämnar bloggen (för alltid? Skulle tro det.) i tydlig frustration; inget riktigt gensvar, motattacker om kommentaren andas ”kritik” (om inte från Clara själv, så från fan-klubben). Jag har sett så många värdefulla kommentatorer som verkligen tillfört bloggen något och som skulle kunna fortsätta att göra det. Men efter att de har försökt, igen och återigen, nå fram med sin åsikt, ger de upp, förståeligt nog. Jättetråkigt, tycker jag.
Här kommer den igen: I min kommentar ville jag få fram att jag kan uppleva det som att du tycker att du ser ner på människor som inte tycker att klänning är ok på killar. Och det var vad jag vände mig emot. För vad cementerar det hos barn? Att de finns de som är upplysta och bättre och de som inte är det.
Och de kommentarer jag lämnat under det här inlägget är egentligen inte riktade enbart till dig och den lilla text som stått i de två senaste inläggen. Mina kommentarer är påverkade av alla hejaClara-anhängarnas kommentarer också. De kan vara väldigt dömande mot folk som ses som mindre ”upplysta”.
Du umgås iallafall inte med den typen av människor. Och som sagt, det är få som vill förhindra sina barn idag från att göra saker för att de har fel kön. Men många verkar inte vilja klä sin bebis provocerande. Många verkar göra skillnad på ovetande bebis och barn med egen vilja.
Nej jag ser inte ner på människor som klär sina barn annorlunda än hur jag klär mina barn, men jag kan inte förneka att jag tycker att det är väldigt sorgligt när man förhindrar sina barn att göra saker beroende på att de har ”fel” kön.
Oj, mitt svar hamnade en bit upp. Och nu säger jag tack för diskussionen!
Nej, det gör jag ju inte – hur kan du förstå så fullkomligt fel? Det finns ingen vettig feminist som säger att tjejer och killar ska begränsas MER. Allt handlar ju om att både pojkar och flickor ska få testa både glitterklänningar och spindelmannendräkter. Allt annat är ett missförstånd från din sida, eller i alla fall ingenting som jag står för. Varför skulle flickor inte få ha rosa klänningar? Jag älskar själv rosa klänningar ju!
Du missade nog poängen/helheten i det jag skrev. Och ja, det är sant att du inte uttryckt att flickor inte ska kläs i rosa glitter. Sorry för den.
Vad jag förstår handlar ju detta inte alls om att man inte ”får” tycka att det är fel… Men det handlar väldigt mycket om hur man lägger fram saker och ting. Väldigt få av de som kommenterar därför att de inte tycker det är bra att en liten bebispojke har på sig en rosa klänning gör det på ett intressant sätt, som gör att man vill diskutera saken på ett sakligt och vettigt sätt. Nej, istället blir kommentarerna dömande, näst intill elaka. Det är verkligen sorgligt att läsa. Jag känner inte Clara, men gissar att hon inte har större problem än någon annan att människor har olika åsikter. Däremot kan man verkligen ha problem med hur folk lägger fram dessa åsikter. Det har iallafall jag när jag läser detta.
haha, det är ju Lady Danaher som tycker så om glittriga rosa kläder.
Det finns absolut inget fel med att klä sin dotter i rosa glittriga kläder. Hur kan du tro det?
Men du har också en ovana. Att de som inte tycker som du, har inte rätt till sin åsikt. Tycker man annorlunda bestämmer DU att det är fel. En människa som väljer att klä dottern i rosa glitter och sonen i tuffa kläder är inskränkt, dum och inte lika upplyst som du och din umgängeskrets. Blir man provocerad av bebiskillar i rosa klänning är man inte riktigt lika mycket värd. Det blir liksom min lilla klick av folk här och ni andra dumma idioter där nere. Din människosyn blir lite uppdelad, du blir självgod när du försvarar dig aggressivt. Det blir inte särskilt ödmjukt. Det här kanske inte är din mening, men så kan det uppfattas. Sen är det en del som inte är särskilt ödmjuka eller trevliga i sina kommentarer.
De dumma kommentarerna kommer från de personer som måste påpeka hur konstigt/fult/dumt det är att mitt barn klär sig som han klär sig. Det är inte bara korkat utan också ganska ouppfostrat. Jag skulle aldrig kommentera ett annat barns klädsel, hur fult eller dumt jag än tyckte att det såg ut. Förstår att det är just dessa människor som har en ovana att kommentera andra barns klädsel som också är med och cementerar könsrollerna bland barn.