De som älskar att döma en mamma

Klickade in på Ebbas blogg och såg en bild på barnmat hon gjort till sin lilla dotter. Genast är andra morsor framme och mästrar. Varför lägger hon onödig tid på att dekorera burkarna med tjusiga band? Snacka om att vara fåfäng! Den tiden borde hon lägga på att vara med sin dotter istället.  Andra är sura för att de automatiskt antar att Ebba genom att laga mat åt sin dotter ser ner på andra mödrar som inte gör det.

Tänk er att Peter Jihde på sin blogg skulle lägga upp bilder på massa fin mat han lagat till sin dotter. Tänk vilka kommentarer det skulle generera;  Vad bra att du lagar mat till din tjej! Helt rätt – snyggt jobbat! Ingen skulle väl inbilla sig att Peter gjorde detta för att andra föräldrar skulle känna sig sämre i jämförelse? Och skulle han istället skriva att han ger burkmat för att hans familj inte har tid att laga egen skulle väl ingen rynka på näsan åt det? Det är förståeligt att han inte har tid – han är ju Peter Jihde!

Det är i bloggvärlden uppenbart att allt kvinnor gör blir politik. Och som mamma är det omöjligt att göra rätt. För vad hade folk skrivit om Ebba istället sagt att hon bara gav sitt barn burkmat? Att hon prioriterade annat än att stå och göra puréer dagarna i ända? Jo, då hade det blivit ett jäkla liv! Usch vilken sorglig morsa som jobbar så mycket att hon inte ens kan ge sina barn hemlagad mat. Och stackars stackars barn…håhåjaja.

Det är svårt att vara mor. Det finns många som älskar att döma en mamma.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

135 kommentarer på “De som älskar att döma en mamma”

  1. Det här gav mig en fin känsla på något vis. Andas ut. Ta saker med ro. Inspireras av andra, ta människor för goda exempel. Veta vart man har sig själv. Det är väl det där sista, om sig själv, som gör att man reagerar som man gör. Man bottnar inte i sig själv. Taggarna utåt. Man projicerar på den där duktiga tjejen känslor som man egentligen har mot sig själv redan innan någon morsa lagat bebismat.
    Karins Konstgrepp hade en så bra text härom veckan. Läs den här: http://www.karinskonstgrepp.se/2011/10/tjock-ar-du-ocksa.html
    Min första reaktion var “men kära nån, sa hon verkligen så – vilken människa!” Men sen insåg jag att det är ju sånt här man hör om varje dag. Och det är du och jag som beter oss så. Det är skrämmande att tänka på att Internet och bloggar antagligen kommer finnas resten av våra liv – vi måste lära oss att bete oss här ute! Kom igen vänner!

  2. Ja, och inte gäller det bara kändismammor. Till och med i små umgängeskretsar som jag befinner mig i ska det alltid dömas. Jag orkar knappt umgås med andra mamma-kompisar längre för jag orkar inte höra allt tjat och allt bra och dåligt med det och det. Jag hänger mest med mina kompisar som är singlar och inte har kids! Skönt det, för de är lååångt ifrån att döma mig 😉 Haha! Uschamej. Kan inte folk bara ge sig och peppa varandra? Jag älskar Ebba, och dig, för ni är riktiga inspirationskällor till att vara både kvinna och mamma. För bara för att man är mamma innebär det ju inte att man tappat sin himla identitet… Nääärå, jag är inte bitter ;D Hehe…

  3. Sorgligt!
    Ser framför mig hur de egna barnen hos “mästrande mödrarna” står och drar mamma i kläderna efter uppmärksamhet, när mamman i sin tur sitter och bloggkommenterar framför datorn…

  4. Samma sak med Laila Bagge nu, blir kallad en dålig mamma för att hon säger att hon ska gå in och jobba en kväll på idol ganska omgående efter födseln (idag). Om både hon och barnet mår bra så är det väl hennes beslut. och barnet har en fullt kapabel pappa som kan ta hand om honom i ett par timmar utan att världen går under.

    Blir förskräckt av dessa kvinnor dom påstår så mycket. Hjälp varandra istället.

    1. Vilken tur i det hela att du och Clara finns. Va bra skrivet. Precis så känner jag. Hjälp varandra istället!

  5. Själv har jag alltid sett framför mig hur jag nog vill laga egen barnmat till mina framtida barn. Ser dock inte fram emot att höra vad andra tycker om den saken, det är nästan så jag tror att jag inte kommer vilja blogga längre när den dagen kommer. Folk verkar vara så hysteriska på internet när det gäller barn, jämställdhet och uppfostran.

  6. Herregud så sant. Jag förstår mig inte på varför folk har ett sådant extremt behov av att alltid lägga sig i?

  7. Bra rutet Clara. Helt otroligt vilka miffiosos det finns som sprider sånt näthat mot en mamma som begick brottet att laga mat och servera ur fin burk… Jeesez!

    Kram

  8. Bra skrivet! Känner så igen att folk blir provocerade av att man som mamma bara lagar egen mat till sitt barn. Jag lagar i princip bara egen mat till vårt barn – vi äter inte själva halvfabrikat så då känns det bara fel att ge det till vår E – och ibland känner jag att jag inte vågar säga det för att andra föräldrar verkar ta “illa upp”.

    1. Fattar inte heller vad det är för fel att göra egen mat till barnet. Jag har inte barn, ännu men jag tycker de är bra att man för egen barnmat. Är inte de ett sätt att verkligen ge sin barn tid? Man tar tid till att se till att ens barn får i sig bra och nyttig mat! två tummar upp till alla ni som gör egen barnmat! Ni förtjänar ett dussin rosor istället för ris!

  9. Men ärligt talat, det var ju typ 1 av 90 kommentarer som var kritisk. Varför kan du inte ta vara på allt det stöd och pepp kvinnor i allmänhet och småbarnsmammor i synnerhet ger varandra?

    1. Det var verkligen inte 1 av nittio kommentarer som var negativa, speciellt inte om du tittar på hur många som gått in och “gillat” dessa knåppiskommentarer. (Jag tycker för övrigt att jag är väldigt bra på att uppmärksamma hur peppande många läsare är). Men varför ska de ens finnas elaka kommentarer – även om de är få? Varför ska man bara tåla det? Varför är man gnällig om man reagerar på negativa kommentarer? En dag på mitt jobb möter jag kanske 50 personer. 49 är trevliga men om en enda person häver ur sig; vad ful du är/du är en dålig morsa/djävla tönt osv då skulle jag fortfarande bli ledsen över den enda kommentaren. Varför är det så svårt att förstå?

      1. Man har all rätt att uppmäksamma de “få” men dock så sorligt elaka kommentarerna. Jag tycker frågan är om dessa personer kan stå ansikte mot ansikte för sina kommentar. Många fega personer slänger ut elaka kommentarer i bloggvärlden som de aldrig i real life skulle våga säga till person. Det här handlar om kvinnors avensjuka, rädsla för otillräcklighet. Man mår bra av att få knyckla till någon annan för det dövar den egna rädslan för att inte räcka till. Det här handlar inte bara om bloggvärlden för utanför den pratar vi istället skit om varandra om precis samma saker. Att man vågar framföra kommentarerna på en blogg handlar om att man kan gömma sig. Kan vi inte bara lägga ner det här och stötta varandra i föräldraskapen istället? Kan vi inte respektera varandra som kvinnor, att vi har olika intressen och att man kan göra samma sak på olika sätt. Jag skulle vilja uppmuntra alla kvinnor att lägga sin rädsla om otillräcklighet på bordet. Våga möt den och prata om den istället för att sparka på någon annan för att den får dig att känna att du inte räcker till. Det är vad som kallas för MOD.

        1. du sätter verkligen huvudet på spiken när du säger att det handlar om osäkerhet. anledningen till att det döms så mycket mammor emellan tror jag handlar om just det, man vill så gärna göra det bästa för sitt barn. vad folk måste förstå är att varje mamma vet som regel precis vad som är bäst för just henne och hennes barn. därför är det jättebra att en gör si och en annan gör så. och att jämföra är det allra värsta man kan göra. om det är något som skadar våra barn så är det väl att vi håller på så?

          för övrigt tycker jag just de där kommentarerna med att “du borde ta dig tid till ditt barn istället” är helt fantastiskt patetiska, har sett dem många gånger. orkar inte ens gå in på allt som är löjligt med sådana kommentarer, listan blir alltför lång, tror ändå de flesta här vet vad jag menar. 😉

    2. Jag håller med, jag fick leta länge innan jag hittade den där enda negativa kommentaren. Alla andra var supergulliga, så himla många fina kommentarer!

      1. Hej Malin – tyvärr var det inte riktigt så, det är inte bara folk som tycker att det är illa med band (!) runt burkar utan även de som anser att jag ger mammor DÅLIGT SAMVETE och får dem att känna sig som dåliga mammor, genom mitt inlägg. Ja, läs själv. Sorgligt men tyvärr sant. Ha en fin kväll! /Ebba

        PS. Clara – som alltid väl formulerat inlägg i debatten, “amen” till det eller hur man säger…

        1. Det måste jag ha missat.. Problemet ligger ju hos dem, trist att de måste uttala sig då! Tur att du har så många fina människor på din sida Ebba!

        2. Jag tycker inte att du ger kvinnor dåligt samvete pga några band eller hemlagad mat, men varför så förvånad över alla kommentarer om det har med barnmat? Kommentarerna är väl en av anledningarna till att bloggen finns (eller åtminstone kommentarsfunktionen) Det är ju ett ämne som många föräldrar pratar om eller har funderingar kring, så ett visst intresse kan man ju räkna med. Att alla inte håller med dig till varje pris och i alla lägen betyder väl just ingenting, tycker jag. Diskussionen tenderar alltid att bli onyanserad från båda håll och till slut låter Ebba-anhängarna lika charmiga som alla “elaka” kommentarer. Jag gillar dig Ebba, men jag håller inte alltid med om allt du skriver. Om du nu uppfattade en handfull (?) kommentarer som om att du borde ha dåligt samvete för något istället för att bara se dem som en annan åsikt så är det beklagligt. Då måste det vara skönt att ha en hel drös med “fina” anhängare som peppar dig om nu huden känns tunn ibland. Vi är alla ganska lika på den punkten tror jag. Ha det fint!

  10. Helt sjukt. Och verkligen så sant som du skriver om att en karl skulle gjort det ena eller det andra så vore det ju bara “tummen upp”! Varför hålls det fortfarande på såhär??? Superbra skrivit som vanligt. Du är bäst!

  11. Men! Man blir inte en bättre mamma av att kritisera andra mammor. Det är väl kanonbra att alla morsor är olika så att barnen inte blir stöpta i samma form? Jag blir så lessen att vi inte kan stötta varandra istället för att se ner..

  12. Jag fattar inte hur man kan sitta och döma andra så. Jag gissar på att det egentligen ligger hos en själv, att man måste trycka ner någon annan för att känna sig bättre själv.

  13. Ja, det är jobbigt det där. Jag har lärt mig att hantera det mer och mer med åren och inte bry mig så mycket om att man är en mardrömsmorsa i mångas ögon. Jag tyckte speciellt med första barnet att det var fruktansvärt hur folk skulle tala om för en att man inte bryr sig om sitt barn, när de är det finaste man har. Man brottas ju ändå med en massa känslor som nybliven mamma. Det är många som inte gillar speciellt mycket att man tränar och gör egna saker utan barn…. Med mitt andra barn har jag fått lite mer “rycka på axlarna” mentalitet åt de som klagar, det första barnet blev ju ok så jag tror jag vet vad jag pysslar med, litegrann i alla fall 😉

  14. Klassisk härskarteknik mot kvinnor, som inte bara används av män utan även av andra kvinnor. Dubbelbestraffning försiggår när det är fel båda det kvinnor gör och det de inte gör. Damn you if you do, damn you if you don’t. Inget nytt under solen men sååå sorgligt.
    Jag håller på dig Clara!

  15. Jag förstår att många undviker att dela med sig av privata saker, just för att de får utstå så många negativa kommentarer oavsett vad de gör.
    Vilket är himla synd, för det är just dessa saker som jag gärna läser om.

  16. Ja, visst blir man trött. Jag orkar knappt besvara kommentarer som gäller min sons mat längre. Det är sån otrolig energitjuv. Väl rytet!

  17. Du formulerar dig så himla bra! Jag fattar inte hur folk orkar. Om man nu skall lägga sina sekunder/minuter på att kommentera, varför skall man då ödsla den tiden på negativitet? Så tråkigt och okonstruktivt, inte bara för den som får kommentaren men för en själv också.

  18. Det jag tycker är abolut “bäst” med såna där dömmande personer som säger att “Ojojoj nu hinner hon inte umgås med sin dotter för hon står å knyter snören på hemmalagad barnmat” är att det uppskattningsvis tar 5 extra minuter att knyta på dessa jävla snören. Min fråga till dom som klagar är då:
    – kollar du nånsin på tv? gör inte det. umgås med din dotter.
    – sitter du nånsin och drömmer i fem minuter. bortslösad tid. umgås med din dotter istället.
    – läser du morgontidningen? umgås med din dotter istället.
    – drcker du, och kokar, kaffe på morgonen? gör inte det. umgås med din dotter.
    – LÄSER DU BLOGGAR OCH TAR DEJ TID ATT KOMMENTERA? GÖR INTE DET, UMGÅS MED DIN DOTTER…

    OSV!! Var man lägger sin “extratid” då man inte “umgås med sin dotter” är upp till var och en, alla älskar inte att typ kolla på bonde söker fru fem timmar i veckan utan knyter hellre snören på burkar…

        1. Exakt! Håller med fullständigt! Och vem säger att man inte snörerna knyts på burkarna när dottern sover eller leker? Eller när det är dags för faderna att gosa lite med dottern? 😛

          1. precis! och dessutom, ska man inte få göra något annat än att umgås med sitt barn eller?.. inte ens göra mat ÅT sitt barn?? galet…

    1. Vilken förminskande kommentar! Vem är du att avgöra vad någon annan ska tåla eller inte? Du bloggar säkert inte själv så det är därför du inte förstår. Men om man får två negativa kommentarer på varje inlägg, och skriver kanske 15 inlägg i veckan är det plötsligt en massa negativa kommentarer. Från vilt främmande människor. 30 negativa/förminskande/elaka kommentarer på en vecka skulle klassas som mobbing på vilken annan arbetsplats som helst.

      1. ja fast nu är det ju inte dina “kollegor” som “mobbar” utan dina “kunder” eller “klienter”om du nu vill jämföra ditt bloggande med en arbetsplats, och har du någonsin haft ett arbete där man möter mycket människor så vet du också att det händer varje dag i stort sett att kunder/klienter är oförskämda. Att jämföra det med mobbning på arbetsplats blir därför i mina ögon fel.

        1. Jag skulle inte acceptera att en “kund” i verkliga arbetslivet, eller på nätet gick till personangrepp på mig. Alla kommentarer man får kan självklart och ska självklart inte vara “helylle” utan har man något konstruktivt att säga så är det bra. Men personangrepp är ALDRIG ok?!

      2. En vinnande blogg är den som väcker tankar, provocerar och skapar diskussioner. Följaktligen måste bloggerskan kunna ta emot kritik. Clara, skulle man inte kunna säga att just det ingår i en bloggerskas arbete? Och visst hade det varit tråkigt om alla höll med om allt och rosade alla inlägg?

        1. Men det handlar ju inte om kritik. Kritik kan man ta av folk som är villiga att möta en på samma våglängd. Kollegor, vänner, familj. Det är en sak. Men kritiska påhopp från anonyma personer är inte kritik. Jämför tex med en lärare. Den måste tåla att eleverna tycker annorlunda än hen om vissa saker som rör själva professionen. Hur läraren undervisar, rättar prov, entusiasmerar eleverna osv – utan att för den skull behöva tåla påhopp om helt andra saker, tex hur läraren väljer att klä sig, sköta sina barn.

          1. Hm, kan det vara så att det är svårt att skilja på sak och person? Du beskriver fenomenet själv ovan med en lärare som exempel. Jag är din läsare och ser mig därmed inte som din kollega, utan snarare som din kund. Utan oss läsare skulle nog inte din blogg vara vad den var idag och du skulle kanske inte kunna leva av och arbeta med det du älskar. Jag känner inte dig personligen (eller någon annan känd bloggare för den delen) och har alltså ingen som helst möjlighet att kritisera din person, däremot kan jag kritisera din produkt och den bloggpersonlighet du målat upp. En produkt som baseras mycket just på hur denna bloggpersonlighet sköter barn, inreder, klär sig och äter. Jag ser alltså detta som en del av produkten. Du skriver att en lärare måste tåla att eleverna tycker annorlunda än hen om vissa saker som rör själva professionen. Hur läraren undervisar, rättar prov, entusiasmerar eleverna osv. Jag antar att denna lärare mår lika dåligt när denne får ktitik på sitt arbete som du gör när du får kritik på din produkt och din bloggpersonlighet. Som du skriver är detta något man bör lära sig hantera. Kanske kan till och med produkten bli än bättre om man lär sig vända kritiken till något positivt, precis som läraren blir bättre i sitt yrke om han tar till sig och inte blint slår ifrån sig det “negativa”.

          2. Anna nedan! Tack för inlägget, jag håller med till 100%

        2. javisst är det intressant med debatt i kommentarsfälten som tex här på detta tankeväckande inlägg. men att kritisera en rosett på en barnmatsburk? och att det blir tråkigt om ingen gör det? hmm, njae, håller inte med…

  19. Så trist att en del känner behov av att ösa över sitt dåliga mående på andra. För det är precis vad de gör. Jag tycker det var fint och inspirerande! Precis som din blogg brukar vara Clara.

  20. 1. Det bästa för ungen måste ju ändå vara en glad förälder som gör saker den mår bra av
    2. + att ungen säkerligen kan vara med på ett hörn vilket gör att man GÖR något tillsammans samtidigt som man gör nytta/nöje

  21. Klagar på rosetterna…? Om de själva tar lite tid från sitt bloggläsande skulle de också ha tid att knyta lite fins rosetter. Eller laga riktigt käk åt sig själva och sina barn.

  22. Det är nästan komiskt hur en burk i glas, en bit snöre och typ rotfrukter kan få folk att gå igång. 😉

  23. omg, att folk ens orkar, att de ens argumenterar på det sättet nuförtiden! jag som trodde att det inte biter så hårt längre heller; att bli anklagad för att vara en dålig mamma. varför i helvete ska man behöva bry sig om vad andra tycker är en dålig mamma eller inte? och att det smyger in i kretsar man trodde var feministiska.

  24. Har vi människor rätt att döma andra? Det handlar inte bara om mammor…
    Jag blev mamma för ett år sedan… och fick börja jobba igen när bebisen var 4 månaders gammal (vi har en “underbar” mammaledighet i Spanien…) så jag bestämde mig för att byta jobb (för att kunna arbeta bara heltid eftersom jag inte kunde sluta jobba helt) och blev nästan förvånad över hur många yttrade åsikter om mitt beslut!!
    Mina arbetskamrater tyckte att jag var helt dum i huvudet när jag lämnade mitt jobb som läkare för att vara mamma åtminstone halvtid… Andra tyckte att jag inte var en bra mamma eftersom jag började jobba igen, lämna bebisen med mormor och inte vara hemma… Det var sååå tröttsam att försöka resonera med alla…
    Det ska alltid vara någon som inte tycker om vad vi tycker, tänker och gör, så jag tycker att vi måste själv bestämma hur vi vill leva vårt liv, ta våra egna beslut och sluta lyssna för mycket vad andra säger.
    Annars blir man helt galen!

    Kram,

    Montse.

  25. Men seriöst…har folk inget liv eller?? Superfint och jätte gulligt med söta band runt barnmatsburkar, man blir ännu gladare när man ska ge bebben mat liksom!! 🙂 Att just DEN biten skulle “ta tid” från hennes dotter?? Hello…..HUR lång tid tar folk på sig att knyta små band undrar jag då??? Tar max 5 min totalt…coh då har man slöat!! Och ännu en gång: VEM sitter och vakar över sitt barn 24/7??? Och tro mig…inget barn vill ha sin förälder över sig 24/7 barn (även små barn) behöver få vara ifred en stund…ta då och knyt lite band runt barnmaten 😉

  26. “Att dom bara orkar våra storkar”….fascinerande hur ämnen kan skapa diskussioner. Själv längtar jag till lördag och “Go kväll”
    Kanske kan ett och annat kakfat uppröra mig men den
    smällen tar jag 🙂
    Stå på er festliga Ebba och Clara. Jag har en liten skrutt i magen och h*n ska minsann få rosetter kring burkarna så det står härliga till!!!!!

  27. Det är så himla dumt och synd att mammor ofta ska få ta sådan skit. Varför kan inte alla dessa överkänsliga mammor sluta ta andras föräldraskap som en personlig förolämpning. Skulle aldrig i livet tro att man sitter hemma och lagar mat till sitt barn och dekorerar burkarna för att visa på vilka usla föräldrar man tycker andra är… eller? knasigt tänk på vissa.

  28. Hur kommer det sig att människor har ett sånt omättligt behov att hitta negativa vinklingar på allting? Varför måste det negativa vara det styrande? Självklart måste livet innehålla ifrågasättande och undrande om vi ska kunna utvecklas…men varför ska vi hela tiden aktivt söka efter andra människors, i våra ögon, felaktigheter,avikelser och brister? Har sagt det förr och säger det igen: när vi hamnar i situationer (tex att klicka in sig på en blogg) där vi blir irriterade på en annan människas sätt att tolka verkligheten varför ens stanna kvar? Gör ett medvetet val och GÅ DÄRIFRÅN. Gå vidare till situationer/människor som stämmer överens med vad vårt eget hjärta viskar.
    Vi lägger så sjukt mycket energi på att engagera oss i det vi inte tycker om så att vi i princip slutar upp med att leva vårt egna liv. Möjligt att min syn på livet är naiv, men den är bra mycket trevligare än att ständigt gå på jakt efter våra medmänniskors eventuella eller till och med inbillade fel och brister.
    Ha en underbar kväll alla systrar och bröder och skulle ni tycka att jag pratar skit så sök er till andra likasinnade och ha ett fortsatt gott liv.
    Tack Clara för en blogg med många fasetter och härliga inlägg om både ditt och datt och livets allvar.

    Kram Annika

  29. Håller med! Låt alla få göra det som passar dem och deras familj bäst. Det känns som att många av kommentarerna på Ebbas blogg grundar sig i en ängslighet. Många verkar känna sig som dåliga mammor på grund av hennes inlägg. Synd att de väljer att se det så (när det i texten framgår att det inte är vad Ebba menar), i stället för att se det positiva. I stället för att peppa. Alla mammor borde peppa varandra mer och jämföra sig mindre!

  30. Du har så rätt! Och du är så bra Clara, underbart bra förebild för mig som blott är 20 år. Tack för att du delar med dig av dina kloka åsikter.

  31. Så sant det du skriver Clara, man ifrågasätter inte pappan på samma sätt. En sak jag funderat mycket på är att det alltid är kvinnor som kritiserar andra kvinnor vad gäller barnuppfostran och vad normen säger att man ska och inte ska göra. Det är sällan man hör något om män som kritiserar enskilda mammor. Så -männen kritiserar inte varandra (pappor) inte heller mammor, utan kvinnorna kritiserar andra kvinnor. Är det så att många (kvinnor) har för lite att göra? Eller varför lägga sig i andras liv så mycket. Ska man inte hålla ihop som kvinna? Stötta och hjälpa?

  32. Så sant! Pappor får alltid beröm när de gör nåt och vi mammor blir alltid kritiserade… Det värsta jag vet är när jag jobbar kvällar och får höra: “Vilken duktig man du har som SITTER BARNVAKT så du kan jobba”. När han är med sitt eget barn och jag sliter för att tjäna pengar åt oss!!! Då är det han som är duktig??!!

    1. Eller när mannen “hjälper till” med hushålsssysslor. Vaddå hjälper till, det är ju vårt gemensamma hem.

    2. Var på 60-års kalas i helgen. Hela min familj med man och tre barn var med. Som vanligt fick min man höra av en av gästerna att “Åhh, vad god hand du har med barnen”. Jätteroligt och det har han, absolut, men jag önskar att även jag fick höra detta någon gång. Ja, jag vill också höra att jag har god hand om barnen.

  33. Jag blir alltid lika ledsen när kvinnor hatar kvinnor. Om vi någonsin ska kunna resa oss ur männens välde måste vi hålla ihop! Ingen blir starkare av elaka kommentarer. Det lockar inte till uppror och sammanhållning. När ska vi fatta?
    Tack för observanta ögon Clara och Ebba!

  34. I all ära, men hur kan du vara så säker på att Jihdes kommentarer inte hade liknat dem Ebba fick? Din poäng är förstått men jämförelsen känns tagen lite ur luften. Och då ogillar jag ändå Jihde fett starkt.

  35. Näe! Jag blir så trött på sådant! Och det handlar inte bara om det utan också om att kvinnor är experter att tävla emot varandra, kasta skit och jämföra sig med andra kvinnor. Ja, det var en generalisering jag precis gjorde, men har jag fel? Jag är trött på att vi kvinnor inte kan unna varandra lycka och glädje. Varför kan vi inte skilja på: jag är jag och du är du? Även om någon inte gillar att koka ihop barnmat till sin unge kan man väl åtminstone glädjas åt hon som finner glädje i att göra det. Skärpning brudar!

  36. Det tar ju verkligen extreeeeemt lång tid att knyta ett band runt en burk. Minst 10 sekunder säkert! 😮 Och den tiden som skulle kunna ägnas åt att titta på barnet när det sover! Skandal!

  37. Jag hoppas det finns en särskild plats i H dit kvinnor kommer som inte hjälper varandra!

  38. Hej!
    Vill börja med att tacka för en bra och inspirerande blogg. Skulle vara roligt om man kan få se lite mer övergripande bilder av ditt hus, hur ser det ut från utsidan..? Rum för rum?

  39. Tack för bra inlägg. Tror att mammavärlden behöver din och Ebbas blogg. Hade inte vi kvinnor klankat ner på varandra så mycket hade vi styrt världen- tillsammans med männen!! I allt brus av goda råd för mammor så tror jag ändå att de flesta innerst inne känner vad som är bäst för en själv och sitt barn. Och det varierar så klart lika mycket som våra liv. Synd bara att normer ska styra så hårt och skapa osäkerhet.

  40. Bra skrivet Clara. Jag kan för allt i världen inte förstå varför vissa människor har behovet av att döma och klaga på andra. Så otroligt onödigt och sorgligt.

    Kram på dig!

  41. Det här är ett intressant fenomen som uppstod långt innan bloggarna. Däremot har internet gjort det offentligt. Och jag vill bestämt hävda att det inte är ett kvinnligt fenomen. Det är bara det att papporna syns mindre och dessvärre är mindre engagerade kanske både i barn och debatt. Men så fort man har en engagerad pappa så kan man räkna med att ha någon som vet precis hur allt ska vara! Från graviditet till val av högskola! Och gärna

    Jag har många gånger under de 22 år jag haft barn funderat över vad det handlar om. De där morsorna och farsorna som genom att ständigt skrodera, alltid veta exakt vad som var rätt så fick oss andra att känna oss som vi gjorde fel. Det där kommer instinktivt. I sin föräldraroll är man osäker, särskilt första gången, en förnumstig och självsäker person som vet allting kan vara väldigt knäckande. Jag skulle som småbarnsmamma reagerat med ryggmärgen om någon visat mig att hon broderat blommor på blöjorna. Eller något liknande. För att jag uppfattade att hon egentligen sa “Titta vilken superduktig mamma jag är! Så här gör jag och det borde DU också göra!” Eller pappan som visade upp sin dotters bäbissim i vårt badkar. Ännu känsligare blev det förstås med mat, sovtider, solskydd på vagnen och vad det nu kunde vara.

    Vissa blir det mer, andra mindre. Det handlar om personlighet. Hos dem med minst självdistans svämmar det över. De är så otroligt stolta över att de klarat något så fantastiskt som att få barn och lyckats få dem att överleva och utvecklas. Alltå måste de ha gjort rätt! Alltså måste hela världen få veta! Ja ja, det är personer med total brist på självdistans. Men sådanan finns det ju gott om. Bland nyblivna föräldrar frodas dessutom egenskapen.

    Det handlar hos de flesta inte i första hand om att kritisera andra. Men det kan vara svårt att särskilja självgodhet från kritik. (Jag säger nu inte att Ebbas blogg är självgod, det tycker jag inte, jag tycker hon har en klar självdistans, jag pratar i generella termer.)

    Den där pappan för resten, han med babysimmet, när jag träffade honom för någon månad sedan tyckte han att min dotter hade valt en bättre utbildning än hans. Jag höll på att ramla omkull! Första gången på 22 år som jag hört honom framhäva något annat än sina egna barn!

    Det finns för övrigt en kategori som är värre än de distanslösa småbarnsföräldrarna. Det är mormödrarna. Undvik mormorsbloggar! Där är det dubbla uppsättningar veta exakt rätt. Och köra ned andra i stövelskaften med alla bilder på Världens Underverk.

  42. Det är många saker med den här typen av diskussioner som blir lätt tröttsamma. Till exempel det du själv beskriver: hur kvinnor och män bedöms utifrån sitt kön (ofta till kvinnors nackdel) Men det är även ganska tröttsamt med hela barnmatsdiskussionen i sig. Om nu alla får göra som de vill och vi alla är överens om det (vilket majoriteten av alla föräldrar verkar tycka) varför håller vi då på och tjatar om detta. “Det är upp till var och en, men JAG gör si eller så” Eller “För mig personligen är det otänkbart att ge mitt barn mat som jag inte gillar, men alla andra få ju så klart göra som de vill” Vad vill man med en sådan kommentar egentligen? Vad är meningen, om man nu inte menar att röra om i grytan? Jag tycker att det i princip alltid är onödigt att jämföra människomat med hundmat samt att kalla mat för äcklig. Mat är mat. För övrigt avstår jag helst från både gröt och välling, men min dotter tycker tydligen att det är underbart. Så då får hon det. Nu har jag själv bidragit till att hålla denna tröttsamma diskussion vid liv, men jag kunde inte låta bli. Typiskt.

    1. Absolut, man får beakta vilka ord man använder. Andemeningen blir lätt i stil med “ni som ger era barn burkmat är ena lata typer som inte vill era barn det bästa”. Att inte kalla mat äckligt är något basalt som jag tjatar på mina egna barn dagligen. Den ena munnen vet icket hur det smakar i den andra. Sen vill väl alla ha trevliga matsituationer, något vi alla kämpar med. Kan nog tycka att “expertinlägg” om detta kan vara lite onödigt. Då kanske man får “expertkommentarer” också.

  43. Lite konstigt blir det ändå att klaga på att människor reagerar och engagerar sig. Det gör väl även de som kommer med uppmuntrande tillrop? Och är inte det själva vitsen med en åsikts-/livsstilsblogg över huvud taget, att folk ska engagera sig?

    Är man ute och skriver om saker nära hjärtat, sak samma om det handlar om ens ungar, barnmat, amning, veganism eller Greenpeace så får man också tåla att människor tycker olika saker. Får någon dåligt samvete och inte orkar rannsaka sig själva utan vräker ur sig, ja, då är det verkligen deras problem – så länge man inte mästrat själv först, då har man så att säga bjudit in.

    Lite bepansring får man lov att ha. Och ni som drabbas av dåligt samvete av det ena och det andra när ni läser om andras “perfekta” livsval – ja, ibland kommer man till korta. Det ena är inte lika bra som det andra, i alla lägen. Varför ska man inbilla sig det? Men hör här: Det behöver inte vara DÅLIGT med flaska/burkkäk bara för att amning/hemlagat är bättre i den bästa av alla världar där inget någonsin krånglar och tiden räcker till.

    Vi får helt enkelt göra så gott vi kan och därefter bli vän med våra egna samveten.

  44. Hej Clara!
    Det är helt rätt av dig att säga ifrån. Jag har inga egna barn men jag tror att de små liven mår mycket bättre av att man lagar egen mat istället för att köpa färdigmat på burk. Det är ju samma som för oss vuxna, vi vill ha hemmalagad mat och inte förpackad färdigmat.

    Varför måste alla dömma varandra? Varför kan man inte bara uppmuntra varandra och ge konstrktiv kritik om man vet att något är bättre för den andra!

    Jag gillar både din och Ebbas blogg skarpt och blir så irriterad på folk som måste klaga och dömma hela tiden. Så jag vill uppmuntra med att säga att din blogg är både inspirerande och får mig att må bra. Kör på!
    Varma hälsningar Charlotte

  45. Såg trailern till en film som handlar om hur kvinnor representeras i media, himla intressant. Den är fokuserad på USA men jag tycker den har en del att säga om maskulinitet också. Ni hittar den på missrepresentation.org

  46. Funderar på att knyta presentsnöre, med krull, runt mjölktetran, skulle bli glad varje gång jag öppnade kylen. Kanske skulle jag lyckas reta någon småsint besservisser genom att le och trivas i mitt hem och i min kyl. Fantastiskt att människor har så tråkigt i sitt eget liv så dom måste leva andras…. Hur svårt är det att mixa en potatis av dom man ändå kokar till sig själv? Gör det mig till en supermorsa är jag baske mig oövervinnerlig! Ska kanske knyta tårtpapper runt locken också så får vi se om någon får panikångest och hamnar på akuten. Jösses brudar har vi inte kommit längre än såhär? Leve snören och dekorationer och det fria valet!!!!

  47. Åh det här gör mig så irriterad. Vad är det hos kvinnor som gör att vi känner att vi måste trycka ner andra för att stilla våra egna samveten. Jag vet vad som är bäst för min familj och eftersom vi alla är olika och lever olika liv är det antagligen inte bäst för någon annan. Till de som tycker att Ebba borde umgås med sin dotter istället för att dekorera burkar kan man säga följande: Varför umgås inte du med DITT barn istället för att sitta framför dator och mästra andra?

  48. Nu har jag inte orkat läsa alla kommentarer men min ständiga tanke när det handlar om obefogade elaka, dömande kommentarer är när andra önskat att de vågade göra samma sak 🙂

  49. Wow, jag var inne och läste på Ebbas kommentarsfält och blev helt förvånad över hur folk slänger ur sig vittnesbörd på sin EGEN dåliga självkänsla. Hur vansinnigt är det inte att bli stött över några band?! Jag tycker att burkarna var jättesöta och att hon klart och tydligt förde fram sin ståndpunkt i frågan. Men jag tror att många faktiskt väljer att misstolka och ta på sig offerkoftan bland kommentatörerna. (Och hur lång tid tar det egentligen att knyta ett band runt en burk liksom). Men jag antar att det alltid kommer finnas folk som förskräcker sig över än det ena och än det andra, särskilt när det kommer till barn.

  50. Det är himla trist att det ska vara såhär, trodde att vi i Sverige år 2011 skulle ha kommit längre. Men ack så fel jag hade!

    Fast å andra sidan är det himla tur att vi alla har möjligheten att strunta i vad andra tycker och tänker. Blir ju så himla mycket roligare att leva om man har lyxen att göra det man själv tycker funkar bra och inte bryr sig om vad någon annan tycker att jag borde göra istället.

  51. Det jag har väldigt svårt att förstå är hur folk orkar lägga ner sin energi på att kommentera och bli så irriterade överhuvudtaget. Och då menar jag även när det gäller positiva saker…Folk blir eld och lågor över bloggar! Det mest komiska är när hälften dyrkar och andra hälften hatar den som bloggar!
    Gör någonting annat med din tid säger jag..Lägg energin på dig själv! Visst det är ju trevligt att ge respons då och då, när en person lägger ner tid på en trevligt blogg, som denna! Men jag har svårt att förstå hur man orkar börja ett kommentarskrig hela tiden! Och det är nästan alltid samma människor också!

  52. Det intressanta med att reagera på missnöje från personer som inte ens känner en personligen är att hela grejen säger mer om en själv och dem än om gnället i sig. Exempelvis någon som kritiserar en person baserat på att de gör egen barnmat och sätter en rosett på talar om att nättrollet läser bloggar och jämför sig själva med bilden av bloggarens liv som förmedlas – känner sig otillräcklig och blir arg/avundsjuk, tar sedan ut det genom okonstruktiv och missriktad kritik. Bloggaren irriterar sig på helt ogrundad kritik och tycker det regnar på deras parad.

    Dagens konsumentsamhälle bygger på att skapa missnöje hos människor så de ska köpa saker och på så sätt “bli bättre”. Är det då konstigt att människor (kvinnor) idag har dålig självkänsla när allt vi läser och ser på tv handlar om att vi kan bli lite bättre, lite snyggare, lite smartare?
    Bloggar ger dessutom en overklig bild av bloggarens egentliga liv. Bilder redigeras, stilleben ställs upp och fotograferas, allt som görs skrivs i långa listor och ger ett sken av effektiv perfektion. Att läsa bloggar och hela tiden jämföra sig med ett ouppnåeligt sorts liv där någon lyckas med allt om man själv inte lyckas bli sådär perfekt som man föreställer sig kan göra människor arga och elaka – för att det helt enkelt får dem att känna sig misslyckade.
    Jag säger inte att det är rätt att häva ur sig saker i kommentarer på nätet. Men det här med “de som skriver taskiga saker är dumma, man ska vara snäll mot bloggerskor” tycker jag är att förenkla något som är komplicerade mänskliga reaktioner och känslor om otillräcklighet. Något som alla drabbas av ibland, även om många har självinsikt nog att inte ta ut det på andra.

  53. Hej Clara. Jag läste en artikel idag på aftonbladet om dig. En fin artikel. Jag håller helt med dig i det du skrev om ämnet för någon vecka sedan. Men jag undrar, är det så att du klippt håret och färgat det mörkt igen? Eller har de använt sig av gamla arkivbilder? Jag tycker personligen att du är finast i mellanblont 🙂

  54. Hej Clara. Jag har hört talas om dig länge och trott att du var den psudofeministiska, naiva, ytliga människa som media ofta vill framställa dig som. Jag har varit en idiot. Jag är så besviken på mig själv över att jag gick på det samtidstypiska förenklandet av människor som så ofta pågår lite varstans. Jag kan inte fatta att jag var så dum så att jag inte förstod det mesta basala, enkla, att människor är komplexa. Att man kan baka kakor OCH vara feminist. Knyta rosetter på små paket OCH vägra ta nån skit. Förlåt för det, jag menar det verkligen! Nu har jag läst din blogg och bara älskar dig. Ska genast skriva ett inlägg om dig. I skam.

  55. Jag håller med. Det är dock väldigt trist när människor reagerar med att själva hugga efter dessa mammor som tycker att det är så fruktansvärt med rosetter. “Om ni skulle sluta klanka ner på andra kanske ni också skulle ha tid att laga riktig mat till era barn!” Till exempel. Då beter man ju sig likadant, man tycker att man är så jävla mycket bättre själv. Det är trist när det blir smutskastning. Kan man inte bara acceptera att man är olika, all burkmat är inte fylld av konstgjorda ämnen och gifter och hemmagjord mat är billigare och roligare enligt mig. Varför inte lämna det där?

  56. Men folk verkar ju ha något patologiskt behov av att vrida allt till nått “Vem tror du att du är!? Försöker du vara duktig? Du ska inte tro att jag tycker att du ens gjorde lite rätt här!”. Skriver man att man köpt en viss blå tröja till sin unge är det alltid någon som blir sur för att de köpt den gröna och undrar vad man tycker det är för fel på den.

  57. Märkligt hur det kan bli. Ebba skrev aldrig att hon dissar all burkmat och att föräldrar som använder burkmat är dåliga föräldrar, hon kommenterade bara att det var en burk vars lukt råkade påminna om hundmat. HON kände sig inte bekväm med det, därav en av orsakerna till att hon ibland gör egen mat. Men sedan tolkar alla det som att hon kritiserat andra, eller försöker skryta. Tråkigt. Sedan rosetterna, va då?! Fyra enkla små söta rosetter på fyra burkar? Tar, vadå, en minut? Hujedamej, det är ju ingenting! Lite enkel vardagslyx, vilket hon gott kan få göra. 🙂
    Du får nog nästa gång du träffar Ebba ge henne en stor kram från alla läsare som tycker att det är inget att bry sig om, Clara. Det tycker jag att hon förtjänar. 🙂

  58. Å, så typiskt. Det handla nog inte om mammarollen i sig utan att folk älskar att klanka på andra, särskilt om det finns en avundsjuka bakom. Helst kvinnor mot kvinnor. De ser att andra har det bra, verkar glada, lyckliga, generösa , söta och framgångsrika = INTE BRA!!! Svenska janelagen, flat, svenskt, svagt och elakt…. jag kan få spydigheter om att jag har för vitt hem, för färgglatt hem, för många olika stilar, skriver om jul för tidigt, om det jag skriver om är ointressant etc etc..gud va kul att du är tillbaka på Gokväll! Jobbar i morg kväll men kan väl se det på svt play antar jag, lycka till!

  59. Det här är ju inget nytt fenomen heller, kvinnor har i alla tider fått ta emot kritik för hur de är som mammor. Folk har alltid åsikter om hur man ska ta hand om sina barn. Jag har själv två kompisar som båda är mammor, och de klagar på varandras sätt att göra saker konstant. Den ena påstår att den andra gör fel och tvärtom.

    Jag tror att folk som håller på med sån här “mobbing” av mammor gör det för att de själva är rädda att pekas ut som dåliga föräldrar. Det måste vara något av det värsta man kan råka ut för som förälder, att bli anklagad för att inte kunna ta hand om sitt barn ordentligt.

    Jag tycker det borde handla om att alla ska inse att det inte finns tusen olika sätt att uppfostra barn på, och man ska väl välja ett sätt som passar en själv? Och barnet? Huvudsaken är ju att barnet får sina behov tillgodosedda. Och jag kan för mitt liv inte förstå hur vissa kan ens påstå att man ALDRIG skulle ha tid över till något annat så fort man fått barn. Sover inte deras ungar någon gång? Eller leker? Måste man ha ungen i famnen dygnet runt så tycker jag personligen att det är mer konstigt!

    Och som någon innan mig kommenterade så är folk i regel faktiskt så småaktiga att de måste trycka ner någon som gjort något bra. De måste hitta något negativt hos någon som är duktig eller smart. För folk får inte vara på en högre nivå än en själv. Om det beror på avundsjuka eller vad det beror på låter jag vara osagt men jag tycker det verkar som att svenskar överlag har väldigt svårt att ta folk som har talang.

  60. Men vad fan! Köpt barnmat stinker ju obytt blöja blandat med just hundmat! 😀 Jag väntar tvillingar så tänk vad mycket mat jag kommer behöva laga! Och jag ska faktiskt måla burkarna med glasfärg hade jag tänkt…!!! 😉

  61. Kvinnor är kvinnors värsta fiende generellt anser jag. Hade en man brytt sig om att kommentera överhuvudtaget???

  62. Bra inlägg, Clara! Inte för att jag sj är mamma, men jag kan tycka att det ligger något i att man gärna vrider o vänder allt till sitt absurdum ibland. Inget är rätt, bara fel… Vilket oftast inte alls är fallet i sj:a verket… Go, Clara!

  63. Lite tråkigt tycker jag. Detta fokus på “missunsamma kvinnor”/mammor. Många inlägg i denna debatt handlar om att kvinnor är si och kvinnor är så. Snälla, kan vi inte komma ifrån dessa (osanna) generaliseringar? Kvinnor är inte mer missunnsamma än män. Detta sagt, innebär det givetvis inte att det inte finns missunnsamma MÄNNISKOR.

  64. Vi måste sluta ursäkta oss för allt vi gör och våga stå stark i tron att vi gör rätt utifrån det personliga perspektivet.

    Allt är inte svart eller vitt, det som funkar och känns rätt för en familj kan fungera mindre bra i en annan och då väljer dom en annan väg och det måste vi låta dom göra.

    Och då talar jag inte bara om barnmat utan om så gott som allt annat i livet; hur man väljer sin föräldraledighet, hur mycket eller lite man väljer att jobba, hur man klär sitt barn, amningsfrågan osv osv

  65. Härligt att du faktiskt säger ifrån. Och om man gnäller på ett knytet band runt en burk, kanske man ska kolla sin finmotorik för i min värld tar det inte lång tid. Superbra blogg förresten, riktigt inspirerande.

  66. Men Clara – inget illa ment, men … det var ju bara en (en enda person) som klagade på banden, och så fick den kommentaren en lång kommentarssvans. Sedan var det en annan som suckande undrade hur hon skulle hinna med det, men det var snarare en kommentar från en trött mamma som verkade önska att hon hade haft tid. Övriga 100-tal kommentarer var positiva till hemlagat och kommenterade inte ens banden, förutom de som läst Ebbas blogg efter att först ha läst din kommentar här. Men kanske att du överreagerade för att du så ofta blivit attackerad för din pysslighet?

    1. Nej, det var inte alls bara en enda kritisk kommentar. Tvärtom är det flera som klagat, mest för att Ebba ger dem dåligt samvete. Och det här är bara i ETT inlägg. Jag tror inte du förstår magnituden av detta problem. För kritik förekommer inte bara i ens egna kommentarfält, utan på andra bloggar, mejl osv. Att du skyller mig för att överreagera tycker jag är en stor del av problemet. Andra kvinnor träder in och tycker att “det där får du minsann tåla”. Jag skulle väldigt gärna veta ett exakt antal elaka kommentarer man måste få för att ha rätt att reagera enligt dig?

      1. Jag läste också Ebbas inlägg och blev förvånad över folks reaktioner, men så är det med väldigt många jobb, det är inte bloggare endast som drabbas.

        Jobb jag haft t ex:
        Barpersonal/glasplockare: Blivit tafsad på, blivit mordhotad, blivit kallad för hora av överförfriskade kunder, fått en smäll i ansiktet.
        Butiksbiträde: Blivit beskylld för att sälja kopior (ej sant), blivit rånad (under knivhot), folk som prutar och kallar en för djävla idiot om man säger att det tyvärr inte går, fått elaka kommentarer om hudfärg och frisyr av sura tanter.
        Jobbat i kök och som servitris: Blivit utskälld av småbarnsmamma som ska döda mig för att DE spillt Fanta på sitt eget barn vid matbordet, blivit slagen av fyllon osv, kallad vidriga saker av folk som sagt att jag förtjänar det eftersom jag borde studerat till ett bättre jobb (roligt eftersom jag pluggade samtidigt).
        Personlig assistent: Slagen av brukare som fått utbrott pga sjukdom mm

        Min syster är busschaufför och har blivit misshandlad av knarkare. Hennes kollega försökte en man tända eld på.

        Ni bloggare är faktiskt inte mer utsatta än många andra yrkesgrupper när det gäller elakhet och jag håller med en del om att det bara gäller att försöka skita i det. Ni får ju inte hotet rakt upp i ansiktet lika ofta som om man blir rånad t ex.

        Men jag tycker såklart att det är väldigt onödigt att folk är elaka och håller på och tjafsar, men det är nog bäst för en själv att man försöker att inte ta det så väldigt hårt. Det är nog det väldigt många menar. Det finns inte så många jobb där alla är tacksamma och glada hela tiden. Sura och bittra människor finns överallt.

        Tack för en bra blogg! Håller med dig i detta, tro inte annat. Menar bara att tråkigt händer i så många andra jobb också.

        Och ja, jag får också taskiga bloggkommentarer, men min blogg är inte mitt jobb så jag har stängt av dem…

        1. Jag kan hålla med dig, fast det hjälper ju inte att veta att andra har det värre, tyvärr.

          Jag jobbar på myndighet och föreslår och genomför politiska beslut som på allvar påverkar folks vardag negativt. Det handlar inte om soc eller nått sånt individinriktat utan om vad samhället ska erbjuda för service till de som bor på olika orter. Jag får en del arga samtal och det skrivs en del negativt om myndigheten på nätet, men det är ändå superlite jämfört med vad en bloggare, som driver en blogg som folk läser helt frivilligt, får stå ut med.

          Sist men inte minst så vill jag bara beklaga att du har råkat ut för så mycket skit, det är nästan så att man skäms som medmänniska!

  67. Sååå bra inlägg Clara!

    Och detta med elaka kommentarer: Vi är bara i början av livet med bloggar och kommentarer på nätet. Moralen är under utveckling. Jag hoppas verkligen att det går åt det hållet att man bara säger saker som man kan stå för på nätet, alltså som IRL. Det finns ju folk som säger till sina medmänniskor att de gör fel och är fula och dumma IRL, och dessa människor kallar vi taktlösa och elaka och socialt inkompetenta. Det borde vara likadant på nätet och kanske är det på väg att bli så också.

    1. En grej som jag har tänkt på är att i början när jag var på internet så var det lite männens värld, det var 1995 och på flashback hängde de ut pedofiler med namn och allt var allmänt anarkistiskt. Men jag tror inte att folk blev lika sårade på den tiden, som man antagligen blir som nybliven mamma som berättar om sina vardagsrutiner och får höra att de inte duger, att man är en dålig mamma osv. Det borde pratas mer om varför mammor känner sig dåliga av att läsa att någon annan har en “bättre” matrutin än de själva, varför mammor läser några rader här och där om någon annans liv och gör sig en hel (negativ) bild av hur den personen tar hand om sitt barn, varför det är ok att sitta och läsa bloggar istället för att vara med sitt barn, men inte ok att ägna tiden åt att knyta band på burkar (barnet sover förhoppningsvis i båda fallen)… Det kanske handlar om en utökad omtanke om alla barn, det kanske handlar om att man innerst inne känner sig sviken av sin partner för att man drar det största lasset där hemma, ja jag vet inte men något är det som ligger bakom.

  68. Själv har jag en liten rosett runt bröstvårtan. Alla får ju göra som dom vill, alla väljer naturligtvis det som passar dem och deras liv, men vi skulle aldrig ge vårt barn ersättning eller välling. Det tycker vi är äckligt och luktar hundmat ;-).

  69. Tack för ett himla bra inlägg! Precis som du skriver, hade det varit en arbetande Peter Jihde då hade ingen reagerat negativt märkbart. Men är det en arbetande kvinna som Ebba t.ex. då ska hon minsann få höra på annat! Denna värld, säger jag bara!

  70. Föräldraskap är ett känsligt ämne. Vi tycker ju alla att vi själva gör rätt, gör det som är rätt för våra barn, men bara för att någon gör annorlunda är inte det fel. Det gäller att bita sig i tungan. Och tänka på hur man uttrycker sig. Jag tror många kände sig dömda när Clara skrev om ängsliga föräldrar. Eller om föräldrar som inte klär gossar i klänning. Så vi gör det allihop, vi måste alla tänka på hur vi uttrycker oss. Och skillnaden mellan mammor och pappor, det där om Jihde, så sant!

  71. Elakt folk har funnits i alla tider och kommer att finnas i alla tider, tyvärr. Men typ 5 elaka komentarer mot 95 uppskatande är bara något att glädjas åt, är det inte det?
    Dessutom ska man inte glömma att de flesta läsare gör sig inte besväret att ens kommentera saker de håller med om så andelen “beröm” är nog mycket högre än 95%.
    Så nej, det var en till oexisterande debat som reste en massa känslor. Inte konstigt med så mycket krig i världen 🙂

  72. Ja och speciellt bra är ANDRA mammor på att döma mammor. Det är helt fel! Så fort någon gör något som kan dömas så tar moralmorsorna fram sina felaktiga pekpinnar och Pekar och Skriker.

  73. Håller faktisk med dig, men du gör exakt samma sak själv? Menar inte att “hoppa på dig” men du gör ju själv sådana saker. Så klaga inte på andra, det är derad liv och jag slår vad om att dom inte skriver om ALLT dom gör i sitt liv. Hon kanske t.om. Umgås mer med sitt barn än vad du gör…? Förresten är det väl bara bra att göra hemmagjort mat till sina barn? Och hon hade kanske bara banden för att det skulle bli lite roligare och gulligare!